Skriv om något omtumlande.
Sun City, California. Våren 2011
Söndag
Alex låg i badet, med endast ansiktet ovan ytan. Han lyssnade till vattnets dova brus när det forsade ur kranen.
Det var ett rätt så speciellt ljud när man lyssnade på det under vattnet. Blundade man kunde man nästan tänka sig att man befann sig nära ett vattenfall i en lagun och inte i ett badkar.
Vattnet var så varmt att spegeln över handfatet var totalt igenimmad.
Efter att ha legat i vattnet i över tjugo minuter kände Alex att huvudvärken äntligen började ge med sig och kroppen kändes mjukare.
Allt Alex kunde tänka på var morgondagen. Då skulle han sitta i en rättegångssal och möta mannen som förgripit sig på honom.
Alla minnen skulle öppnas, slitas upp som djupa sår.
Advokaten skulle lägga fram alla bevis; fotografier och DVDs med filmsnuttar och så skulle alla få veta det som Alex i fem år kämpat för att hålla inlåst
djupt i sin själs kassaskåp.
Känslorna tumlade runt inom pojken.
En del av honom ville att mannen skulle sättas i fängelse, så att han aldrig kunde skada någon mer.
Men en annan del av honom skrek att han inte skulle släppa ut det mörka.
Alex höll sin vänstra hand framför sig, den hand han skadat när han slog den genom en glasruta.
Han petade på ett av stygnen, drog i det. Men smärtan var inte tillräcklig,
den tog inte bort ångesten.
Alex klev upp ur vattnet och gick fram till badrumsskåpet. Från hyllan högst upp tog han ett av sitt fosterfars rakblad. Sedan klev han i badet igen.
Han satte rakbladet mot vänster handled och tryckte till.
Smärtan ilande genom kroppen. Och den här gången hjälpte det lite.
Sun City, California. Våren 2011
Söndag
Alex låg i badet, med endast ansiktet ovan ytan. Han lyssnade till vattnets dova brus när det forsade ur kranen.
Det var ett rätt så speciellt ljud när man lyssnade på det under vattnet. Blundade man kunde man nästan tänka sig att man befann sig nära ett vattenfall i en lagun och inte i ett badkar.
Vattnet var så varmt att spegeln över handfatet var totalt igenimmad.
Efter att ha legat i vattnet i över tjugo minuter kände Alex att huvudvärken äntligen började ge med sig och kroppen kändes mjukare.
Allt Alex kunde tänka på var morgondagen. Då skulle han sitta i en rättegångssal och möta mannen som förgripit sig på honom.
Alla minnen skulle öppnas, slitas upp som djupa sår.
Advokaten skulle lägga fram alla bevis; fotografier och DVDs med filmsnuttar och så skulle alla få veta det som Alex i fem år kämpat för att hålla inlåst
djupt i sin själs kassaskåp.
Känslorna tumlade runt inom pojken.
En del av honom ville att mannen skulle sättas i fängelse, så att han aldrig kunde skada någon mer.
Men en annan del av honom skrek att han inte skulle släppa ut det mörka.
Alex höll sin vänstra hand framför sig, den hand han skadat när han slog den genom en glasruta.
Han petade på ett av stygnen, drog i det. Men smärtan var inte tillräcklig,
den tog inte bort ångesten.
Alex klev upp ur vattnet och gick fram till badrumsskåpet. Från hyllan högst upp tog han ett av sitt fosterfars rakblad. Sedan klev han i badet igen.
Han satte rakbladet mot vänster handled och tryckte till.
Smärtan ilande genom kroppen. Och den här gången hjälpte det lite.
7 kommentarer:
fruktansvärt..... Alex situation alltså, din text är som alltid mycket bra! Blir allt mer indragen i den här historien och hoppas verkligen att det till slut ska gå bra för Alex.
Ja, stackars unge.... :(
vi får hålla tummarna för att allt går bra för honom till slut!
Vad kul att du gillar och blir så indragen/engegerad
i Alex story!
kram
*engAgerad kanske det heter... lol ;-)
LOL Ja, man blir verkligen engagerad i din dramatiska berättelse om Alex! Mera mera mera!!
Aww! Tack för all pepp! :)
Ska be Alex berätta mer!
Ska lära mig att stava lite bättre först kanske...
eller så kanske jag bara ska undvika ordet "engegerad" i min text *LOL* ;-)
Med anledning av diskussionen i kommentarsfältet: Engagerande läsning. :)
Tack så mycket Pia! :)
Skicka en kommentar