Happy Birthday Cassie 2021!

 Happy Birthday Cassie!

Julkalendern 2017 - Del 22

*
Paradise, California
Fredag, 22 December 2006

Det var fredag och äntligen jullov.
Men första dagen på lovet blev inte riktigt som 13-årige Alex hade hoppats på. Han vaknade med ganska hög feber och låg energi, som en trist följeslagare till febern.
Han milt beordrad av sin mamma att stanna hemma och vila. Alex lydde motvilligt, och lite tjurigt, medan mamma och hans 9-åriga lillasyster Cassie gick ut på stan och ordnade med de sista julklapparna som behövde köpas.

Sent på eftermiddagen kände Alex sig lite piggare, som tur var, men han började bli rejält uttråkad av att bara sitta inomhus och inte göra någonting.
Han hade redan läst ut den sista boken som stod med på listan över litteratur som hans klass fått av deras lärare den här höstterminen, så nu fanns det inget kul att hitta på.
Ute hade det börjat regna och det muntrade inte heller upp precis.
Alex stod nu vid fönstret intill ytterdörren och tittade på vattnet som strilade på rutan.
Hans styvpappa såg länge på honom och nu skrattade han lite roat åt pojkens uttråkade suckar och trumpna min.
"Hörru grabben, vad är det med dig? Har du inget att göra?"
Alex skakade på huvudet.
"Nej, alla mina böcker är utlästa och det regnar, så jag kan inte gå ut..."
Darryl kom fram till Alex och lade en hand på den magra lilla pojkens axel.
"Men så hitta på nåt att göra då. Stå inte här som en ledsen hundvalp." sa han och rufsade Alex i håret.
"Hmmm..." suckade Alex fundersamt. "Tänk om det snöade istället..."
Darryl log.
"I California? Ja, här brukar det ju snöa så ofta."
Alex vände sig om och flinade.
"Nej, men... det var så längesen jag såg snö."
Darryl funderade på något. Sedan verkade han komma på något och log brett.
"Om du vill ha snö ska du få snö!"

Pojken såg förundrad ut.
"Eh... kan du trolla."
"Typ." log Darryl. "Kom ska du få se."
Alex gick efter Darryl mot badrummet. Där tog styvfadern fram raklödder. Sedan gick de ut till köket.
"Har din mamma bakpulver?"
Alex nickade. Han klättrade upp på diskbänken och öppnade ett av skåpen, letade en stund och plockade sedan fram bakpulvret, som han räckte till Darryl.
"Bra." sa Darryl. "Ta nu fram en ganska stor skål. Plastskålen vi brukar ha bål i funkar bra."
Alex hoppade ner på golvet, öppnade ännu ett skåp och tog fram bålskålen.
Allt detta ställdes sedan fram på köksbordet.
"Nu blandar du bakpulver och raklödder, plus lite vatten, i skålen." instruerade Darryl.
Han gav pojken en gaffel att röra om med och en matsked att hälla i vatten med.
Alex hällde i alla ingredienser i skålen och rörde om.

"Cool, det ser lite ut som snö faktiskt." sa Alex förnöjt när han var klar.
Darryl nickade.
"Gör en snöboll så får du känna hur din fejksnö känns."
Alex kramade en snöboll.
"Den är till och med lite kall!" utbrast han häpet och fascinerat.
"Och lite pudrig, va?" log Darryl. "Som snö är när det är riktigt kallt ute."
Alex nickade ivrigt och så gjorde han fler snöbollar. "Snön" var lätt att forma och kul att pyssla med.
"Gör en snögubbe vetja." föreslog Darryl.
"Jo, för det är precis vad mamma vill ha..." skrattade Alex. "en snögubbe som står och smälter på hennes golv."
Darryl skakade på huvudet.
"Den kommer inte att smälta - såvida du inte häller vinäger på den. Men det kanske du också skulle gilla att prova, få snön att brusa och fräsa."
Alex ögon blev stora av iver och fascination.
"Typ som när man gör en vulkan?"
Darryl nickade.
"Oh wow! Det måste vi prova sen!" utbrast pojken ivrigt.
Men nu ville han göra fler snöbollar och en snögubbe.

Snögubben blev nästan 30 centimeter hög. Alex hade placerat den på golvet, så att Cassie och mamma skulle se den så fort de kom hem.
Darryl tog en flaska öl ur kylskåpet, slog sig sedan ner i soffan och såg på när hans styvson hade kul med sin snö.
"Tänk att lite kall och pudrig sörja kan vara så skojigt..." sa han.
Alex såg på honom och log brett.
"Det är skitkul ju! Tack för att lärde mig det här, Darryl."
"Det var så lite så." svarade Darryl.
Han sträckte sig över soffans ryggstöd och rufsade Alex i håret och kittlade honom, men bara lite och inte alls på det där jobbiga intensiva sättet som Alex hatade.
Alex pep av skratt och skruvade sig undan kittlingen.
"Har du haft det bra idag då, trots allt?" undrade Darryl.
Alex nickade glatt.
Han blev förvånad över att hans styvfar var så snäll idag. Men det gjorde honom även glad.
Det var nämligen inte ofta han och styvfadern två kom så här bra överens. De råkade ofta i gräl med varandra och i somras hade Alex till och med fått stryk av Darryl.
Men idag var styvfadern hur trevlig som helst.
Den här dagen kommer jag nog att minnas i hela mitt liv, tänkte Alex. för den blev ju bra - fast jag har feber och vädret är trist

När mamma Nora och Cassie öppnade ytterdörren en stund senare var det första de fick syn på Alex, som satt mitt på golvet - intill en snögubbe!
"Wooow...!" utbrast Cassie.
"Jag vet!" sa Alex stolt. "Säg hej till Frosty."
Cassie slog sig ner på golvet, mittemot snögubben.
"Hej Frosty!"
Hon såg på Alex.
"Hur har du gjort honom?"
"Med snö." sa Alex i självklar ton.
Lillasyster lade huvudet på sned och gav sin storebror en misstrogen "ja-visst-hörrudu"-blick.
Det där minspelet har hon ärvt av Alex, tänkte Nora och log mot sina barn. han gör ofta så också.
"Jo, det är sant." sa Alex. "Darryl lärde mig att göra snö. Kom får du se."
Syskonen gick till köksbordet och Alex berättade hur man gjorde låtsas-snö.
Cassie ville också göra lite, så Alex visade henne hur man blandade raklöddret med bakpulver och vatten.

"Ta hårbalsam om ni vill ha blötsnö." sa Darryl och tog en klunk öl.
Barnen rusade in i badrummet och hämtade balsam.
Sedan ägnade de resten av eftermiddagen åt att göra olika sorters snö.
"Vi ni ha pizza till middag?" frågade mamma.
"Mmmm..." svarade barnen unisont, men utan att ta ögonen från sina snö-skapelser.
"Jag tar det som ett ja." skrattade Darryl.
Han gick ut för att köpa pizza.
Nora lade armen om Alex.
"Städar ni undan på köksbordet så länge?"
Alex stönade av besvikelse. Men han gjorde som mamma bad honom.
"Vi tar in allt till mitt rum." sa han till Cassie och började samla ihop skål, ingredienser och allt annat de behövde till att fortsätta pyssla.
"Frosty med?" undrade Cassie och pekade på snögubben på golvet.
Alex nickade.
"Ja, Frosty med."
Cassie lyfte försiktigt upp Frosty och bar honom till sin brors rum.
"Han är söt." sa Cassie ömt. "Hur länge kan vi ha kvar honom?"
Alex log lite.
"Till vi smälter honom med vinäger och blir alldeles fizzy."
"Stackars Frosty...!" sa Cassie.
Men hon tyckte det lät lite spännande med det där vinäger-experimentet och ville nog prova det någon dag.
"Fast det kan vi göra efter jul, om du vill ha kvar Frosty några dagar till." sa Alex, som om han kunnat läsa lillasysters tankar.
Cassie nickade glatt och kramade Alex.

Julkalendern 2017 - Del 18

*
Paradise, California
Fredag, 18 December 2009

16-årige Alex Spencer-Clarke blängde på den halvdruckna vodkaflaskan som stod på köksbordet.
Pojken visste att hans styvpappa drack mer än normalt och Alex önskade han kunde sluta med det. Darryl blev ingen bra person när han drack.
Mamma rufsade om hans hår och log åt att han bara stod där och såg tankfull ut.
"Skönt att du har jullov nu, gubben."
Alex nickade.
"Ja, äntligen. Jag ska inte tänka på, eller prata om skolan en enda sekund det här lovet."
Alex 12-åriga lillasyster Cassie, som satt vid köksbordet och målade med vattenfärger, flinade.
"Du gjorde ju precis det." retades hon och fnissade åt grimasen Alex gav henne som svar.

Nora log mot sina barn.
"Vad härligt att få ha er båda här hemma ett par dagar." sa hon och kramade om Alex.
Pojken bodde mest hos sin fosterfamilj i grannstaden och kom bara hem till Nora och Cassie ibland.
"Och härligt att vi ska fira jul tillsammans allihop!" sa Cassie lyckligt.
Alex såg också lycklig ut.
"Verkligen! Jag tror vi blir tolv personer på julafton...!"
"Jösses..." skrattade Nora. "Tur att Jo och Martin har mycket plats i deras hus."
Alex skrattade också.
"Mmmm... vi skulle aldrig få plats här..." sa han sedan fundersamt och svepte med handen över det lilla enplanshuset. "Då skulle vi få trängas som i en sardinburk."
Nora log och kittlade pojken.
"Hörru du,,, dissa inte ditt barndomshem." sa och låtsades låta sträng.
Alex skrattade och skruvade på sig.
"Nej då, det skulle jag aldrig göra. Jag älskar det här hemmet."
Nora kysste sin son på kinden, sedan tog hon upp glaset som stod intill vodkaflaskan och tog en klunk.

Alex flämtade till och han stirrade på glaset och på den genomskinliga vätskan.
"Du lovade..." sa han med tunn röst.
Nora såg frågande på honom.
"Vad sa du, älskling?"
"Du lovade!" röt Alex. "Du skulle aldrig dricka mer!"
Han pekade ilsket på glaset.
Nora såg häpet på glaset.
"Det här... Men Alex det är..."
Alex lyssnade inte. Han slet glaset ur sin mammas hand, gick fram till diskhon och tömde glaset. När han sedan dängde ner det på diskbänken gick det nästan sönder.
"Försiktigt...!" utropade Nora förskräckt.
"Du lovade..." mumlade Alex, nu med sårat tonfall i rösten.
Nora försökte krama honom, men han slet sig loss och gick in på sitt rum.
"Åh lilla älsklingen..." suckade Nora och lät gråtfärdig.

Cassie lämnade sina vattenfärger och gick in till sin bror.
Han satt på golvet, nedanför sin säng. Han såg ledsen och övergiven ut.
Cassie satte sig intill Alex och lade armen om sin storebror.
"Mamma har inte börjat dricka igen." sa den lilla flickan. "Trodde du det...?"
Alex nickade och tårar glittrade nu i hans ögonfransar.
"Lilla gubben..."
Nora kom in i rummet. Hon satte sig också ner på golvet och så drog hon Alex intill sig.
"Jag kan förstå varför du trodde att det var alkohol i glaset, det stod ju bredvid vodkaflaskan. Men det är Darryls vodka. Jag dricker inte sånt längre, ingen alkohol alls. Det vet du väl att jag aldrig skulle göra...?"
Då insåg Alex sin misstag. Mamma hade ju inte druckit på över tre år - och ändå hade han misstänkt henne för att stå framför sina barn och hälla i sig vodka...
Ångesten grep om hans hjärta och han började gråta.
"Hur kunde jag tror det om dig...?" sa han med kvävd röst. "Jag hatar mig själv!"

Nora kramade honom hårdare.
"Alex, du ska inte hata dig själv."
Alex såg länge på sin mamma.
"Hur kan du inte vara arg eller besviken på mig...? Jag anklagade ju dig för att ha fallit tillbaka i alkoholism...! Du borde vara skitsur..."
Nora skrattade mjukt och kramade om pojken igen.
"Men jag är inte skitsur. Inte arg eller besviken heller. Jag klandrar dig inte, Alex, vatten kan ju se ut som vodka."
Hon strök pojken över håret.
"Och jag vet att du är rädd att jag ska falla tillbaka. Men jag tänker inte göra det."
Alex torkade snabbt bort sina tårar, som om de var något att skämmas vet, och såg med storögd blick på sin mamma.
"Förlåt." sa han plågat.
Nora nickade.
"Så klart förlåter jag dig." log hon.
Alex suckade, som om alla hans känslor hade tröttat ut honom.
"Trots att jag är ett pucko?"
"Det är du inte." sa Cassie och kramade sin älskade bror.
Sedan reste hon sig och drog i sin brors hand för att han också skulle ställa sig upp.
"Kom brorsan, så ställer vi undan den dumma vodkaflaskan."
Alex tvekade.
"Låter bra. Men Darryl lär bli skitförbannad om vi rör hans älskade flaska...."
Cassie skakade leende på huvudet.
"Nope, för Darryl är bortrest i helgen."
Alex log brett. Han studsade nästan upp från golvet.
"Då så! Då ställer vi undan hans jävla flaska!" sa han ivrigt.
Sekunden efter vände han sig mot sin mamma och flinade lite.
"Ursäkta språket..."
Nora bara skrattade.

 

Skrivpuff - 20 April 2017

*
Favorit

Sun City, California. Våren 2011.


•Cassie Spencer-Clarke
Hittade en gammal bild på Alex. Kolla vad söt! 
Redan vid 2 års ålder var min bror en liten filosof som älskade att sitta vid/i vattnet. 
Här sportar han en lämpligt änglalik onesie med "wins" (wings) på ryggen 

#Alex #littlebigbro #loveu2bits ♥
*
•••••••••••

*

•••••••••••March 10, 2011


Comments:

Mia Beckett Håret!! Och "wins"! ♥  #purecuteness

Alex Spencer-Clarke LOL!!! If I fits I sits! Inga konstigheter här inte… ^_^
Men lite adorable var jag va? ;-)
#babyandthesea #diaperbutt #normalkid



Mia Beckett *Lite* adorable...?! @ Alex, du var - och är - så himla adorable att jag svimmar ju!!



Holly McCarthy Håller fullständigt med Mia! Du var den gulligaste ungen redan då!
Love you, Alex - min favorit! ♥

Alex Spencer-Clarke Awww! Tack tjejer!! I love you too! ♥

Skrivpuff - 14 Augusti 2016 - del 4

*
Denny klättrade upp och ställde sig på det provisoriska bordet, mitt i ett virrvarr av fiskkupor av glas med fiskar som simmade och en del fiskar som aldrig skulle simma mer.
Sedan ropade pojken ut över piren att Win A Goldfish-snubben var en lurendrejare.
Alex följde Dennys exempel och klättrade också upp på brädbordet och varnade pirens besökare för detta spel.
Win A Goldfish-snubben gnisslade tänder av ilska och försökte dra ner pojkarna från bordet.
"Ge er iväg, skitungar!" väste han.
"Inte förrän alla du har lurat får sina pengar tillbaka!" skrek Denny.
"Just det!" instämde Alex.
Pojkarnas uppmaningar fungerade. Snart var båset nästan omringat av upprörda tivolibesökare.

"Vad händer här?"
En kvinna klädd i jeans och en tuff kavaj kom fram till dem.
"Hej, Cathy!" sa Alex och Denny unisont och vinkade.
Cathy var vän med deras föräldrar.
"Hej killar!" sa hon glatt. "Jag tyckte väl att det var era röster jag hörde."
Alex flinade.
"Yep!" sa han och hoppade ner på marken.
Denny hoppade efter.
"Nånting är fishy* i staden Paradise..." sa han med mystisk stämma som förklaring på Cathys fråga.
Cassie fnissade åt hans parafras på Hamlet-citatet ”Something is rotten in the state of Denmark”.
Cathy log.
"Mycket roligt, Denny." sa hon roat och rufsade om pojkens mörkbruna hår. "Men berätta nu vad som händer."
Ungdomarna berättade, ivrigt och ganska upprört, vad som pågick.

Cathy såg länge på Win A Goldfish-snubben och snart lekte ett belåtet litet leende i hennes mungipa.
"Så du är på gång igen? Sa jag inte i höstas att jag skulle arrestera dig om jag nånsin fick se dig i den här stan igen...?"
Cathy höll upp sin polisbricka.
Mannen svalde. Och i nästa sekund gjorde han en ansats att fly.
Men Cathy var snabb. Hon grep mannen och lät sin kollega ta med honom till polisbilen.
"Sådär ja, då var det dags för den där nedriga skurken att slå igen sin verksamhet." sa hon och lät oerhört nöjd över det.
"Yesss!" utbrast Denny och Alex, med en blandning av iver och skadeglädje.
Cathy log brett och lade armen om pojkarna.
"Jaha grabbar, så har ni varit med och fångat skurkar idag då." sa hon stolt.
Denny och Alex skrattade och såg ganska nöjda ut.
Cassie kramade om killarna.
"Ni är såååå awesome!" utbrast hon.
Det tyckte tydligen de övriga tivolibesökarna också. För de jublade och applåderade åt pojkarna.

Skrivpuff - 14 Augusti 2016 - del 3

*
Denny funderade i någon sekund, sedan gick han fram till den lilla flickan och sträckte fram handen mot fisk-påsen.
"Får jag kolla lite på den där?"
Flickan nickade och gav honom påsen.
"Kan du väcka Goldie?" frågade hon förhoppningsfullt.
Denny såg en stund på guldfisken och förstod snabbt att Goldie nog inte skulle vakna mer.
"Jag kommer strax tillbaka." ursäktade han sig och så gick han bort mot båset där alla fiskskålarna stod.
Alex och Cassie följde med honom.
"Pappa," sa lillflickan. "den där söta pojken ska hjälpa min fisk."
Pappan log mot henne. Han hade inte hjärta att berätta sanningen för henne. Inte än.

Mannen som skötte Win A Goldfish-båset höjde förvånat på ögonbrynen när han fick syn på tonårspojken, som nu sträckte fram en påse med en fisk i mot honom.
"Ja, kan jag hjälpa dig?"
"Den här fisken är död." sa Denny.
Mannen tog emot påsen, såg en stund på fisken och flinade nervöst.
"Död? Nej du grabben, den vilar sig bara."
Denny fnyste skeptiskt.
"Vilar sig...?"
Mannen nickade.
Denny vände sig till Alex och log ett snett litet leende.
"Den där snubben är ju som han i Monthy Pyton-sketchen med den döda papegojan...!"
"Eller hur...!" utbrast Alex och skrattade åt liknelsen.

"Grabbar," sa guldfisk-snubben. "om ni inte ska spela föreslår jag att ni sticker härifrån."
Denny spände blicken i honom.
"Och jag föreslår att du slutar att lura folk." sa han kallt, för nu hade han kollat ner i flera fiskskålar och gjort en ganska sorglig upptäckt.
Flera av fiskarna var döda.

Skrivpuff - 14 Augusti 2016 - del 2

*
Cassie stannade till vid båset där man skulle kasta en ping pong-boll i en fiskskål. Om man lyckades träffa rätt vann man en guldfisk. Ett klassiskt tivoli-spel.
Flera ungar i alla åldrar kastade bollar och hoppades på att vinna ett litet simmande orange husdjur.
Cassie såg dock inte så förtjust ut.
"Jag tycker rätt synd om fiskarna."
Denny nickade instämmande.
"Mmmm... dom lever nog inte ett så kul liv i dom där skålarna. Det är bättre att ha fiskar i ett akvarium, så dom får mer utrymme."

Då fick de syn på en glad liten flicka som just vunnit en guldfisk. Hon höll upp plastpåsen, som var till hälften fylld med vatten, och studerade sin nya vän.
"Pappa... min fisk sover..." sa hon fundersamt efter en stund.
Flickan knackade lätt på påsen för att väcka fisken.
"Eh..." mumlade pappan lite besvärat.
"Kan du väcka honom?" bad flickan och höll fram plastpåsen mot sin far.
Pappan såg nu om möjligt ännu mer besvärad ut.

Skrivpuff - 14 Augusti 2016 - del 1

*
Slå igen

Paradise, California. Våren 2011.

Det så kallade tivolit på Paradise Pier var egentligen ganska oansenligt och hade bara två åkattraktioner, ett pariserhjul och en gammal karusell.
Men på piren fanns det även gott om tivolistånd med spel och många läckra (och sockriga) godsaker att äta, så det var ändå lite av en drömplats för många Paradise-invånare - särskilt barn och ungdomar.

Kompisarna Alex och Denny, samt Alex lillasyster Cassie tyckte mycket om Paradise Pier. För de tre tonåringarna var det en härlig plats att vistas på. En fristad där de för en stund fick glömma allt jobbigt som de tvingats utstå den senaste tiden; mobbning i skolan och andra svåra saker.
Nu hade Cassie famnen full med gosedjur och andra prylar hon hade vunnit i spelstånden. Killarna bar på varsin påse med läsk och tivoli-snacks, som de skulle ta med sig hem.
"Jag tycker att du har vunnit lite få saker, syrran..." sa Alex sarkastiskt och flinade busigt. "ska du inte spela nåt mer?"
Cassie skrattade glatt och puffade lättsamt till sin storebror.
"Sluta vara kaxig och skaffa nåt som jag kan bära allt i istället." log hon.

Det gjorde Alex, som aldrig var sen med att hjälpa sin lillasyster med saker. Han gick in i souvenir-shoppen och köpte en stor färgglad presentkasse åt Cassie.
"Vilken tur jag har, som har världens bästa storebror!" sa Cassie.
Alex log.
"Yep, det har du." sa han, och lät lite kaxigt självsäker, fastän han i själva verket var rörd av sin systers ord.
Cassie skrattade igen och gav honom en kram.

Skrivpuff - 13 Augusti 2016

*
Olyckshändelse

Paradise, California. Sommaren 2006.

Darryl gick på strandpromenaden nere vid havet tillsammans med sina styvbarn Alex, 12 ½ år, och Cassie, 8 ½. De skulle gå till piren där det fanns ett litet tivoli.
Barnen var ivriga och glada och solen sken varmt denna härlig augustidag.
Det var inte så ofta Alex och Darryl kom överens, alls.
Styvfadern kunde nämligen vara både nedlåtande, sträng och även ganska våldsam mot pojken. Så oftast undvek Alex sin mammas sambo som pesten.
Men de senaste två veckorna hade Darryl varit schyst mot Alex, så även idag.
Alex såg leende upp på styvfadern nu där de gick och Darryl rufsade om pojkens hår.
"Blir det en bra dag, tror ni?" sa styvfadern och log mot barnen.
Cassie och Alex nickade ivrigt.
Överallt fanns löften om en idel rolig och bra dag.

Men så plötsligt...
När de gått ungefär halvvägs hörde de hundskall bakom sig. 
Alex vände sig nyfiket om och flämtade till. Rakt emot honom rusade en stor hund.
Instinkten pojken fick nu var att fly, så det gjorde han. Han sprang så fort han kunde, med kroppen fylld av adrenalin och skräck, över strandpromenadens ljusa asfalt. 
Alex hörde hur Darryl ropade att han skulle stanna, men pojken fortsatte att springa.
Till slut tog jakten slut. Men inte så som man kunde ha önskat.
Hundens tassar slog omkull den magra pojken.
Alex, som landade ganska hårt på marken, vågade inte röra sig när han kände hundens nos och fuktiga andedräkt mot sitt ansikte.
Cassie började gråta, rädd att hunden skulle göra hennes bror illa.

Darryl rusade fram, tog svärande tag i hundens halsband och drog bort den från pojken.
Mannens ögon blixtrade när han spände blicken i hundens ägare, som nu sprungit ifatt dem.
"Koppla din byracka, för fan!" röt Darryl.
Kvinnan kopplade hunden och försökte sig på ett leende.
"Förlåt lille vän," sa hon till Alex. "men han ville bara leka."
Leka...?! tänkte Alex. Den där jycken är ju värre än Cujo..!
Cujo var en rabiessmittad hund i en bok av Stephen King. Alex hade nyligen läst boken sett filmen.
"Men min unge vill inte leka med din hund!" fräste Darryl.

Sedan lyfte han upp Alex från marken och såg på pojken. 
Lilleman hade skrapat upp båda knäna, en armbåge och hakan i asfalten.
"Min hund menade inte att vara elak. Det var en olyckshändelse." sa hundägaren och försökte stryka Alex över håret.
Alex drog trotsigt bort huvudet och blängde argt på damen.
Darryl lade armen om pojkens axlar.
"Låt min grabb vara ifred. Och dra härifrån innan vi polisanmäler dig och ditt hundskrälle!"
Kvinnan kopplade sin hund och gick bort från strandpromenaden.
Alex stod på darrande ben och såg efter dem.
"Jag gillar nog inte hundar längre..." mumlade han.
Darryl gav pojken en liten kram och sedan tröstade han Cassie.
"Sluta gråta nu, stumpan, allt är bra nu."
Cassie torkade tårarna och höll sin bror i handen.
"Nu går vi till piren och äter hot dogs och massor med glass." sa Darryl och rufsade båda barnen i håret.
Alex och Cassie log.
Resten av dagen kanske skulle bli bra, trots allt.

Skrivpuff - 26 oktober 2015

*
Ta med

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011

"Jag önskar att du kunde ta mig med när du flyttar över till Sun City High..."
Marissa ser så övergiven och ledsen ut att Cassie nästan börjar gråta.
"Det önskar jag med." säger hon.
Sedan suckar hon och tillägger:
"Fast det är ju inte säkert att jag får byta skola. Det verkar ju inte hända nåt direkt..."
Flickorna sitter tysta en stund.
Ett gäng rosaklädda tjejer går förbi dem i korridoren. De sneglar på Cassie och Marissa, viskar och fnissar lite.
"Vad gör ni?" frågar en av de rosaklädda.
Rösten är bedrägligt sirapslen och leendet är inte precis vänligt.
Cassie tänker först att hon inte ska svara. Pink Girls Club-tjejerna vill ju egentligen inte veta - de vill bara göra narr av det hon säger.

Men Cassie vill inte verka arrogant, så hon säger bara:
"Vi väntar på att lektionen ska börja."
Rösten svajar lite och hon blickar ner på sin skrivbok, hennes diktbok, som hon håller i handen.
Ingen härmar henne med löjliga röster, så där som de brukar göra, och Cassie känner sig lite lättad.

Pink Girls Club-tjejerna får syn på Cassies diktbok.

"Vad är det för bok?" frågar Sabrina.

Cassie trycker boken mot sig, som för att skydda den.

"En anteckningsbok bara." mumlar hon.

"'En anteckningsbok bara'." härmar Hilary.
Där kom det... tänker Cassie och suckar tungt.

Och nu hörs nya små fniss från Pink Girls Club-tjejerna.

Fniss-ljuden skär som små elaka nålar i Cassie och Marissa.

Varför håller dom på så här hela tiden...? tänker Cassie. Vad har vi gjort dom...?
Hon tror att hon vet svaret.
För att vi är vi. Det räcker uppenbarligen som anledning för The Pink Girls Club.
Klumpen i halsen gör ont. Men Cassie vill inte börja gråta.
Inte här och nu.

Scar Story - Cassie

*
Ett av de ärr som syns tydligast på mig fortfarande sitter vid/på min mun, nära ena mungipan.
När jag var 15 månader gammal föll jag mot en ganska vass bordskant och skadades ordentligt. Det var blod typ överallt och mamma blev nästan hysteriskt uppskakad.

Morfar tog med mig till sjukhuset. Alex, som var 5 år då, krävde att få följa med oss.
Stackars morfar… han fick två chockade småbarn att släpa på…
Mamma kunde inte komma med till akuten, hon mådde inte bra vid det här tillfället.
Men morfar är hur cool som helst. Han satte Alex och mig i bilen och körde iväg till sjukhuset - utan att stressa det minsta.

På akuten fick vi komma in till en läkare före alla andra. Alla i väntrummet var helt: ”Men gå före, för Guds skull - hon är ju bara en baby…!”
Snällt av dem!

Lilla Alex var väldigt vaksam gentemot läkaren och sjuksköterskan som tog emot oss. Han bevakade allt de gjorde.
När läkaren tog fram instrument som hon behövde för att sy ihop jacket på min mun vrålade Alex: ”Ni får inte göra några stygn på min baby!”

Haha! Han är för söt, min storebror! ♥
(Ja, Alex är väldigt beskyddande mot mig - och mot våra andra syskon)

// Cassie Spencer-Clarke

Skrivpuff - 17 Maj 2015

*
Gå ut

Fortsättning från 16 Maj

Luna Bay Beach, Paradise, California. Sommaren 2002.

"Vi har haft så kul här idag att jag nästan inte vill åka hem." sa Cassie när det var dags att lämna stranden sent på eftermiddagen.
Alex nickade instämmande.
"Jaaa... men nästa helg när vi är hos Jo och Martin kan vi leka på stranden där."
Cassie sken upp.
Det var lyxigt att ha en fosterfamilj som bodde endast några meter ifrån havet.
"Och så kommer vi ju hit flera gånger." tillade Alex tröstande. "Det är ju inte sååå långt hemifrån."
"Näää... och det är ju bra förstås." instämde Cassie.

De små syskonen höll varandra i handen och såg sig om på havet och den fina stranden där de lekt hela dagen.
Barnens nakna små tår grävde ner sig i den mjuka sköna sanden när de gick.
"Det är allt bra att det finns såna här här platser..." sa Alex drömmande. "Dom får mig att må bra."
Cassie nickade.
"Jaaaa! Och man blir alldeles lycklig och sprallig!"
Barnen vinkade adjö till stranden och skyndade sedan bort till mamma, morfar och mormor som gick en bit framför dem.
"We love Luna Bay..." sjöng lilla Cassie. "We love Luna Bay... Hey baby, hey!"

Skrivpuff - 16 Maj 2015

*
Smörja

Luna Bay Beach, Paradise, California. Sommaren 2002.

"Alex, kom hit nu, så får jag smörja in dig med lite solskyddskräm."
Nora Spencer höll fram en flaska med solskyddskräm mot sin lille son.
Alex ruskade på huvudet.
”Nej tack, jag vill inte ha sånt där kladd.”
Nora kunde inte låta bli att le åt att pojken lyckades visa artighet och envishet på samma gång.
"Jo, lilla gubben, du måste ha solkräm när solen är så här stark, annars kan du bli jättebränd."
Lillasyster Cassie, (snart) 5 år, som satt i sanden och byggde sandslott, tittade bort mot sin bror.
"Och då får du jätteont i skinnet..." sa hon och rynkade bekymrat ögonbrynen.
Cassie hade redan blivit insmord, men Alex hade beslutat sig för att han inte skulle ha solkräm.

"Alex, även om du ska fylla nio år i höst måste du skydda dig mot solen." sa mamma Nora, som mycket väl förstod att hennes lilla telning tyckte att bara småbarn behövde bli insmorda.
Alex suckade djupt och grimaserade.
"Men all sand kommer ju fastna på mig..." knorrade han. "och sen, när jag badar kommer ju ändå all smörja rinna bort..."
Nora gick fram till Alex och fångade in honom i sin famn.
"Den här solkrämen sitter kvar även om du badar i havet." förklarade hon.
Och så började hon smörja in den motvilliga ungen.
"Så, nu slipper du bli alldeles bränd, älskling. Nu kan du leka och bada hur mycket du vill."
Nora kysste pojken på pannan och släppte iväg honom.

"Där kommer morfar med glass!" jublade Cassie.
Barnen sprang deras älskade morfar till mötes och fick varsin glass, som de glatt började slicka på.
"Vad bra att ni har smort in er." sa morfar.
"Mamma smörjade in oss." berättade Cassie.
Morfar log.
"Er mamma är mycket klok."
Cassie nickade glatt.
"Fast ganska besvärlig..." suckade Alex.
Morfar skrattade och rufsade om sin dottersons hår. Han kände till pojkens ovilja mot "kladdiga smörjor", som Alex uttryckte det.
"Är inte du också lite besvärlig då?" skojade morfar.
Alex såg på honom en stund och tycktes fundera.
"Jo..." sa han till slut och log lite fåraktigt. "Förmodligen är jag ännu mera besvärlig."
"Jag tycker du är bästast!" sa Cassie med eftertryck.
Hon tog sin lilla storebrors hand och kramade den.

Skrivpuff - 7 Maj 2015 - del 4

*
De tre ungdomarna satt i soffan i Hollys vardagsrum och åt sitt mellanmål.
Cassie kände sig trött av alla känslor, men hon kände sig också lättad.
Hon hade vågat och orkat prata ut och hon visste att Marissa var okej.
"Ibland känner jag mig så svag när jag gråter..." erkände Cassie.
Alex lade beskyddande armen om henne igen.
"Det är bara för att dina mobbare använder dina känslor emot dig."
Han såg henne allvarligt i ögonen.
"Men du syrran, det är faktiskt starkt att du vågar visa att du har känslor. Det är ingen svaghet."
Cassie nickade.
"Tack brorsan."

Holly log ömt mot Alex och strök honom över ryggen.
"Du borde lyssna på dina egna råd, sötis."
Alex såg lite frågande på henne.
Holly förklarade.
"Du brukar ju själv tycka att du är svag för att du är känslig. Så när du blir retad kämpar du för att hålla inne med alla ledsna känslor och blir förbannad istället."
Alex funderade på detta en stund.
"Du har rätt, Holly. Jag gör faktiskt så..."
Holly log ömt och rufsade honom i håret.
"Mmmm... fast du är verkligen inte svag, Alex. Tvärtom, du är en av de starkaste personer jag känner. Och det är du också, Cassie."

Alex och Cassie kände sig rörda och stolta och båda syskonen log blygt.
"Tack." mumlade Alex lite generat.
Holly kysste honom på kinden.
"Du är fin du."
Cassie började fnissa när hennes bror rodnade lätt.
"Sluta fnissa och drick din smoothie..." muttrade Alex.
Nu brast båda tjejerna i skratt. Och till slut skrattade Alex också.
"Sötnos." sa Holly kärleksfullt och gav honom en kram.

Skönt man kan få en så här fin och mysig eftermiddag trots en jobbig skoldag... tänkte Cassie.
"Vad tänker du på?" frågade Alex.
"Att jag är tacksam för att ni kan vända en hemsk dag till en bra." svarade Cassie.
Hon såg att Alex blev väldigt rörd av hennes ord.
"Fint sagt, Cassiebear. Fast du är minst lika bra på att få folk att må bra, så det så!"
"Det håller jag verkligen med om." sa Holly.
Nu var det Cassies tur att rodna lite.
"Tack." sa hon blygt. "Ni är underbara."

Skrivpuff - 7 Maj 2015 - del 3

*
När Cassies mobiltelefon ringde en stund senare spratt hon till. Hon såg på displayen och blev exalterad.
"Det är Marissa!" utbrast hon och skyndade sig att svara.
Holly och Alex lämnade rummet för att låta henne prata med sin vän ifred.
"Marissa! Hur är det med dig?" frågade Cassie.
Marissa suckade tyst. Det hördes att hon också hade gråtit.
"Jag är så ledsen att jag inte har svarat på dina meddelanden. Jag uppskattar dom verkligen, men allt har varit så tungt på sistone bara..."
Cassie sa att hon förstod henne och hon sa att Marissa inte behövde be om ursäkt.
"Jag var så orolig bara. Och nu är jag så glad att höra din röst."

Flickorna pratade länge om allt som hänt dem den senaste tiden.
Sedan berättade Marissa att hon skulle få hemundervisning ett tag.
Cassie berättade då att det var samma sak för henne.
"Jag saknar dig." sa Marissa. "Kan vi inte ses i morgon?"
"Jo, gärna!" svarade Cassie och log. "Jag saknar dig också."
Flickorna bestämde tid och plats och sedan pratade de lite till, om allt mellan himmel och jord.

När de avslutat samtalet kände sig Cassie mycket bättre till mods.
Nu visste hon att hennes kära vän mådde bra, efter omständigheterna.
Alex och Holly hade gått ner i köket, där de gjorde i ordning ett litet mellanmål bestående av hallon-smoothie och oatmeal cookies.
Alex såg länge på sin lillasyster.
"Är du okej?" frågade han.
Cassie slog armarna om sin brors midja.
"Ja, jag mår bättre nu. Det var skönt att prata med Marissa. Och det var skönt att prata med er."
"Bra." sa Alex och log.

Skrivpuff - 7 Maj 2015 - del 2

*
Cassies storebror Alex såg bekymrat på henne.
"Vad är det, syrran?"
Alex bästa vän Holly lade armen om Cassie.
"Har det hänt nåt, hjärtat? Är det skolan igen?"
Cassie började gråta.
Hon ville inte, men hon kunde inte hålla inne med alla känslor längre.
"Pink Girls Club-tjejerna... Dom ger sig aldrig. Och nu har inte Marissa varit i skolan på en vecka..."
Cassie snyftade och kände sig hemskt osammanhängande.
Hon bad om ursäkt för det, men både Alex och Holly tycktes förstå henne.
"Be inte om ursäkt." sa Alex. "Kom hit, syrran."
Alex höll om Cassie. Det gjorde Holly också.
Och så satt alla tre länge på Hollys säng och lät Cassie gråta ut ordentligt.

När Cassie hade lugnat sig lite kunde hon berätta mer om vad som hänt i skolan och hon sa att hon inte ville gå dit mer.
"Då ska du inte göra det." sa Alex bestämt. "Du kan vara home schooled tills din skola fattar att det är bättre för dig att byta skola."
Holly nickade instämmande.
"Ja, prata med din mamma om det Cass." sa hon och strök bort en tår från Cassies kind. "Din mamma är ju klok och förstående."
Cassie log och nickade.
"Jag ska fråga henne om jag får bli home schooled."
Alex gav sin lillasyster en hård kram.
"Du vet att mamma är på din sida, Cassiebear."

Cassie började gråta igen.
Den här gången för att Alex och Holly alltid var så gulliga mot henne.
"Tack för att ni bryr er om mig." sa hon.
Alex log.
"Det är väl klart att vi gör. Vi älskar ju dig."
"Awww... finaste brorsan." sa Cassie ömt och höll om Alex.

Skrivpuff - 7 Maj 2015 - del 1

*

Trappa

Sun City, California. Våren 2011.

13-åriga Cassie Spencer hade haft en jobbig dag i skolan.
Hela dagen hade hon hållit inne med alla sina känslor, så att hennes mobbare inte skulle få ännu en anledning att retas. Det verkade glädja dem om hon började gråta.
Idag hade hon (bland annat) fått höra att hon var konstig och onormal för att hon hade två familjer (en biologisk och en fosterfamilj).
Detta var inte det värsta de gjort mot henne, men den senaste tiden hade mobbningen trappats upp och Cassie hade fått nog.

Dessutom var hon orolig för kompisen Marissa, som var mobbad av samma tjejgäng.
Marissa hade inte varit i skolan på flera dagar och Cassie var rädd att hon var benägen att göra något drastiskt...
Hon hade sänt flera textmeddelanden till Marissa, och hon hade ringt, men hade ännu inte fått något svar.
Cassie suckade tungt.

Skrivpuff - 5 Maj 2015 - del 3

*
Fredag.

Cassie hade först varit ganska nervös över att skippa skolan idag, men hennes mamma lovade att ringa rektorn för att förklara situationen, och det hade lugnat henne.
Nu satt Cassie bredvid Holly inne aulan. Tjejerna var upprymda, det skulle bli så kul att se Alex och Denny uppträda.
Holly kontrollerade att hennes lilla filmkamera fungerade som den skulle.
"Jag har lovat Maxine att filma killarna," förklarade hon. "eftersom hon inte kan vara här och se dom."
Cassie log och gjorde tummen upp.
Maxine var Alex och Cassies fostersyster och Hollys bästa tjejkompis.
Hon var sjuk i Leukemi och kunde inte gå i skolan längre.

Nu kom Sun City School's musiklärare ut på scenen. Hon presenterade skolkören och en musikalisk överraskning.
Cassie och Holly såg på varandra och log.
"Det är våra pojkar det." sa Holly stolt.
Alex och Denny framförde Where Everybody Knows Your Name med massor med charm och stor talang. Skolkören var med i bakgrunden.

[…]

Sometimes you want to go
where everybody knows your name

And they're always glad you came

You wanna be where you can see
our troubles are all the same

You wanna be where everybody knows your name

Roll out of bed, Mr. Coffee's dead,
the morning's looking bright

And your shrink ran off to Europe and didn't even write

And your husband wants to be a girl

Be glad, there's one place in the world

Where everybody knows your name
and they're always glad you came

You want to go where people know,
people are all the same

You want to go where everybody knows your name

[…]

utdrag ur Where Everybody Knows Your Name - Gary Portnoy

Uppträdandet gjorde stor succé, både bland bland skolkamraterna och skolpersonal.
"Killar, ni är ju helt awesome!" utbrast Holly. "Jag visste att ni kunde sjunga, men det här var... wow!"
"Vi vet." sa Alex och Denny unisont och log mot henne.
Holly log åt deras fejkade kaxighet. De skämtade ofta så där när de blev generade av komplimanger.
"Kom hit, charmtroll och ge mig en kram."
Killarna gjorde så.
Cassie kramade också om dem.
"Ni två är verkligen bäst! Har ni aldrig funderat på att starta ett band?"
Alex och Denny så fundersamt på varandra.
"Hmmm... det kanske vi skulle göra...?" sa Denny.
Alex nickade.
"Det kan vara kul."
Cassie nickade instämmande.
"Ni skulle bli ett fantastiskt band."

Spotify: Gary Portnoy, feat. Judy Hart Angelo –
Where Everybody Knows Your Name (Cheers Theme)

Skrivpuff - 5 Maj 2015 - del 2

*
Efter skolan åkte Alex till grannstaden Paradise för att umgås lite med bästa kompisen Denny och sin lillasyster Cassie.
Han berättade för dem vad han måste göra i skolan på fredagen.
"Bästa straffet ever!" skrattade Denny.
Alex höll med om det, att uppträda i aulan var ju helt klart bättre än kvarsittning.
Men fick hade ändå massor fladdrande fjärilar i magen så fort han tänkte på att hela skolan skulle få höra honom sjunga.
"Fast det vore lite bättre om jag slapp sjunga solo..." funderade han högt.
Denny såg också fundersam ut.
"Om jag sjunger med dig då, funkar det?"
"Ja... det skulle kännas lättare för mig." sa Alex. "Och det vore kul. Men du kan väl inte skippa skolan på fredag...?"
Denny flinade.
"Jo, det kan jag. Paradise High ska ju ha det där jäkla idrottsdagen på fredag och den kan ju inte jag vara med på..."

Dennys astma hindrade honom ofta från att vara med på de lite tuffare och mer ansträngande idrottslektionerna i skolan, så hans läkare och lärare hade givit honom respit från dem, plus idrottsdagarna.
Han brukade få sitta i ett klassrum eller skolbiblioteket och plugga under dessa stunder.
Denny var inte helt nöjd med detta arrangemang, men han försökte göra det bästa av situationen.
Så nu tänkte han att det kunde bli roligare att hjälpa sin kompis med en lite pinsam situation än att sitta och plugga.
Och eftersom han oftast var flitig med sina läxor och andra skolarbeten låg han före sina klasskamrater i mycket, så nog tyckte han att han kunde unna sig själv lyxen med en ledig fredag.

"Åh... jag vill se er uppträda!" utbrast Cassie.
Men så försvann hennes leende och axlarna sjönk.
"Fast jag kan ju inte skippa skolan bara så där..." suckade hon.
Alex lade armen om sin syster.
"Men pratade inte mamma om att hålla dig hemma tills din skola gör nåt åt dina mobbare och låter dig byta skola...?"
Cassie nickade.
"Jo... men jag är rädd att skolan inte tillåter det."
Denny himlade sig.
"Nähä, men att tillåta mobbning går tydligen bra..." muttrade han, argt och bittert.
Alex nickade instämmande.
"Precis!" sa han med emfas. "Så länge skolan skiter i dig och ditt välbefinnande kan dom ju inte förvänta sig att du vill vara kvar där. Mamma kan ringa och förklara det, så kan du vara med mig och Denny på fredag."
Cassie var varm i hjärtat av killarnas fina omtänksamhet och kärlek till henne.
Hon kramade om dem och sa att hon gärna hängde med dem på fredag.

Skrivpuff - 5 Maj 2015 - del 1

*
Musik

Sun City High School.
Sun City, California. Våren 2011.

”Just det... jag har glömt att fråga vad du fick som straff för att du stod på bordet i matsalen och sjöng My Girl för mig.” sa Holly.
Alex ryckte på axlarna.
”Berätta nu!” envisades Holly.
Alex log.
”Okej då. Man måste säga att vår rektor har humor i alla fall. Han blev inte arg på mig, utan sa bara: ’Ja du, Alex… eftersom du tycker så mycket om att uppträda ska du få göra det, inför hela skolan’. Så på fredag måste jag stå på scen i aulan…”

Holly brast ut i skratt.
”Jag är ledsen att jag skrattar…” började hon.
Alex skakade på huvudet.
”Det är du inte alls.” avbröt han och såg truligt på sin bästa vän.
”Awww… min fina lilla trouble maker…” sa Holly och smekte honom över håret. ”Jag ser fram emot att höra dig sjunga.”
”Se mig göra bort mig inför hela plugget, menar du väl…?” muttrade Alex.
Holly log.
”Du kommer inte att göra bort dig, Alex. Du kan ju sjunga och du är en riktig liten rock star! Alla kommer att älska dig!” sa hon peppande och kysste honom på kinden.”

♥

I Holly ♥ Alex - del 81 kan ni läsa om händelsen som Holly refererar till