*
Paradise, California
Fredag, 22 December 2006
Det var fredag och äntligen jullov.
Men första dagen på lovet blev inte riktigt som 13-årige Alex hade hoppats på. Han vaknade med ganska hög feber och låg energi, som en trist följeslagare till febern.
Han milt beordrad av sin mamma att stanna hemma och vila. Alex lydde motvilligt, och lite tjurigt, medan mamma och hans 9-åriga lillasyster Cassie gick ut på stan och ordnade med de sista julklapparna som behövde köpas.
Sent på eftermiddagen kände Alex sig lite piggare, som tur var, men han började bli rejält uttråkad av att bara sitta inomhus och inte göra någonting.
Han hade redan läst ut den sista boken som stod med på listan över litteratur som hans klass fått av deras lärare den här höstterminen, så nu fanns det inget kul att hitta på.
Ute hade det börjat regna och det muntrade inte heller upp precis.
Alex stod nu vid fönstret intill ytterdörren och tittade på vattnet som strilade på rutan.
Hans styvpappa såg länge på honom och nu skrattade han lite roat åt pojkens uttråkade suckar och trumpna min.
"Hörru grabben, vad är det med dig? Har du inget att göra?"
Alex skakade på huvudet.
"Nej, alla mina böcker är utlästa och det regnar, så jag kan inte gå ut..."
Darryl kom fram till Alex och lade en hand på den magra lilla pojkens axel.
"Men så hitta på nåt att göra då. Stå inte här som en ledsen hundvalp." sa han och rufsade Alex i håret.
"Hmmm..." suckade Alex fundersamt. "Tänk om det snöade istället..."
Darryl log.
"I California? Ja, här brukar det ju snöa så ofta."
Alex vände sig om och flinade.
"Nej, men... det var så längesen jag såg snö."
Darryl funderade på något. Sedan verkade han komma på något och log brett.
"Om du vill ha snö ska du få snö!"
Pojken såg förundrad ut.
"Eh... kan du trolla."
"Typ." log Darryl. "Kom ska du få se."
Alex gick efter Darryl mot badrummet. Där tog styvfadern fram raklödder. Sedan gick de ut till köket.
"Har din mamma bakpulver?"
Alex nickade. Han klättrade upp på diskbänken och öppnade ett av skåpen, letade en stund och plockade sedan fram bakpulvret, som han räckte till Darryl.
"Bra." sa Darryl. "Ta nu fram en ganska stor skål. Plastskålen vi brukar ha bål i funkar bra."
Alex hoppade ner på golvet, öppnade ännu ett skåp och tog fram bålskålen.
Allt detta ställdes sedan fram på köksbordet.
"Nu blandar du bakpulver och raklödder, plus lite vatten, i skålen." instruerade Darryl.
Han gav pojken en gaffel att röra om med och en matsked att hälla i vatten med.
Alex hällde i alla ingredienser i skålen och rörde om.
"Cool, det ser lite ut som snö faktiskt." sa Alex förnöjt när han var klar.
Darryl nickade.
"Gör en snöboll så får du känna hur din fejksnö känns."
Alex kramade en snöboll.
"Den är till och med lite kall!" utbrast han häpet och fascinerat.
"Och lite pudrig, va?" log Darryl. "Som snö är när det är riktigt kallt ute."
Alex nickade ivrigt och så gjorde han fler snöbollar. "Snön" var lätt att forma och kul att pyssla med.
"Gör en snögubbe vetja." föreslog Darryl.
"Jo, för det är precis vad mamma vill ha..." skrattade Alex. "en snögubbe som står och smälter på hennes golv."
Darryl skakade på huvudet.
"Den kommer inte att smälta - såvida du inte häller vinäger på den. Men det kanske du också skulle gilla att prova, få snön att brusa och fräsa."
Alex ögon blev stora av iver och fascination.
"Typ som när man gör en vulkan?"
Darryl nickade.
"Oh wow! Det måste vi prova sen!" utbrast pojken ivrigt.
Men nu ville han göra fler snöbollar och en snögubbe.
Snögubben blev nästan 30 centimeter hög. Alex hade placerat den på golvet, så att Cassie och mamma skulle se den så fort de kom hem.
Darryl tog en flaska öl ur kylskåpet, slog sig sedan ner i soffan och såg på när hans styvson hade kul med sin snö.
"Tänk att lite kall och pudrig sörja kan vara så skojigt..." sa han.
Alex såg på honom och log brett.
"Det är skitkul ju! Tack för att lärde mig det här, Darryl."
"Det var så lite så." svarade Darryl.
Han sträckte sig över soffans ryggstöd och rufsade Alex i håret och kittlade honom, men bara lite och inte alls på det där jobbiga intensiva sättet som Alex hatade.
Alex pep av skratt och skruvade sig undan kittlingen.
"Har du haft det bra idag då, trots allt?" undrade Darryl.
Alex nickade glatt.
Han blev förvånad över att hans styvfar var så snäll idag. Men det gjorde honom även glad.
Det var nämligen inte ofta han och styvfadern två kom så här bra överens. De råkade ofta i gräl med varandra och i somras hade Alex till och med fått stryk av Darryl.
Men idag var styvfadern hur trevlig som helst.
Den här dagen kommer jag nog att minnas i hela mitt liv, tänkte Alex. för den blev ju bra - fast jag har feber och vädret är trist
När mamma Nora och Cassie öppnade ytterdörren en stund senare var det första de fick syn på Alex, som satt mitt på golvet - intill en snögubbe!
"Wooow...!" utbrast Cassie.
"Jag vet!" sa Alex stolt. "Säg hej till Frosty."
Cassie slog sig ner på golvet, mittemot snögubben.
"Hej Frosty!"
Hon såg på Alex.
"Hur har du gjort honom?"
"Med snö." sa Alex i självklar ton.
Lillasyster lade huvudet på sned och gav sin storebror en misstrogen "ja-visst-hörrudu"-blick.
Det där minspelet har hon ärvt av Alex, tänkte Nora och log mot sina barn. han gör ofta så också.
"Jo, det är sant." sa Alex. "Darryl lärde mig att göra snö. Kom får du se."
Syskonen gick till köksbordet och Alex berättade hur man gjorde låtsas-snö.
Cassie ville också göra lite, så Alex visade henne hur man blandade raklöddret med bakpulver och vatten.
"Ta hårbalsam om ni vill ha blötsnö." sa Darryl och tog en klunk öl.
Barnen rusade in i badrummet och hämtade balsam.
Sedan ägnade de resten av eftermiddagen åt att göra olika sorters snö.
"Vi ni ha pizza till middag?" frågade mamma.
"Mmmm..." svarade barnen unisont, men utan att ta ögonen från sina snö-skapelser.
"Jag tar det som ett ja." skrattade Darryl.
Han gick ut för att köpa pizza.
Nora lade armen om Alex.
"Städar ni undan på köksbordet så länge?"
Alex stönade av besvikelse. Men han gjorde som mamma bad honom.
"Vi tar in allt till mitt rum." sa han till Cassie och började samla ihop skål, ingredienser och allt annat de behövde till att fortsätta pyssla.
"Frosty med?" undrade Cassie och pekade på snögubben på golvet.
Alex nickade.
"Ja, Frosty med."
Cassie lyfte försiktigt upp Frosty och bar honom till sin brors rum.
"Han är söt." sa Cassie ömt. "Hur länge kan vi ha kvar honom?"
Alex log lite.
"Till vi smälter honom med vinäger och blir alldeles fizzy."
"Stackars Frosty...!" sa Cassie.
Men hon tyckte det lät lite spännande med det där vinäger-experimentet och ville nog prova det någon dag.
"Fast det kan vi göra efter jul, om du vill ha kvar Frosty några dagar till." sa Alex, som om han kunnat läsa lillasysters tankar.
Cassie nickade glatt och kramade Alex.
Paradise, California
Fredag, 22 December 2006
Det var fredag och äntligen jullov.
Men första dagen på lovet blev inte riktigt som 13-årige Alex hade hoppats på. Han vaknade med ganska hög feber och låg energi, som en trist följeslagare till febern.
Han milt beordrad av sin mamma att stanna hemma och vila. Alex lydde motvilligt, och lite tjurigt, medan mamma och hans 9-åriga lillasyster Cassie gick ut på stan och ordnade med de sista julklapparna som behövde köpas.
Sent på eftermiddagen kände Alex sig lite piggare, som tur var, men han började bli rejält uttråkad av att bara sitta inomhus och inte göra någonting.
Han hade redan läst ut den sista boken som stod med på listan över litteratur som hans klass fått av deras lärare den här höstterminen, så nu fanns det inget kul att hitta på.
Ute hade det börjat regna och det muntrade inte heller upp precis.
Alex stod nu vid fönstret intill ytterdörren och tittade på vattnet som strilade på rutan.
Hans styvpappa såg länge på honom och nu skrattade han lite roat åt pojkens uttråkade suckar och trumpna min.
"Hörru grabben, vad är det med dig? Har du inget att göra?"
Alex skakade på huvudet.
"Nej, alla mina böcker är utlästa och det regnar, så jag kan inte gå ut..."
Darryl kom fram till Alex och lade en hand på den magra lilla pojkens axel.
"Men så hitta på nåt att göra då. Stå inte här som en ledsen hundvalp." sa han och rufsade Alex i håret.
"Hmmm..." suckade Alex fundersamt. "Tänk om det snöade istället..."
Darryl log.
"I California? Ja, här brukar det ju snöa så ofta."
Alex vände sig om och flinade.
"Nej, men... det var så längesen jag såg snö."
Darryl funderade på något. Sedan verkade han komma på något och log brett.
"Om du vill ha snö ska du få snö!"
Pojken såg förundrad ut.
"Eh... kan du trolla."
"Typ." log Darryl. "Kom ska du få se."
Alex gick efter Darryl mot badrummet. Där tog styvfadern fram raklödder. Sedan gick de ut till köket.
"Har din mamma bakpulver?"
Alex nickade. Han klättrade upp på diskbänken och öppnade ett av skåpen, letade en stund och plockade sedan fram bakpulvret, som han räckte till Darryl.
"Bra." sa Darryl. "Ta nu fram en ganska stor skål. Plastskålen vi brukar ha bål i funkar bra."
Alex hoppade ner på golvet, öppnade ännu ett skåp och tog fram bålskålen.
Allt detta ställdes sedan fram på köksbordet.
"Nu blandar du bakpulver och raklödder, plus lite vatten, i skålen." instruerade Darryl.
Han gav pojken en gaffel att röra om med och en matsked att hälla i vatten med.
Alex hällde i alla ingredienser i skålen och rörde om.
"Cool, det ser lite ut som snö faktiskt." sa Alex förnöjt när han var klar.
Darryl nickade.
"Gör en snöboll så får du känna hur din fejksnö känns."
Alex kramade en snöboll.
"Den är till och med lite kall!" utbrast han häpet och fascinerat.
"Och lite pudrig, va?" log Darryl. "Som snö är när det är riktigt kallt ute."
Alex nickade ivrigt och så gjorde han fler snöbollar. "Snön" var lätt att forma och kul att pyssla med.
"Gör en snögubbe vetja." föreslog Darryl.
"Jo, för det är precis vad mamma vill ha..." skrattade Alex. "en snögubbe som står och smälter på hennes golv."
Darryl skakade på huvudet.
"Den kommer inte att smälta - såvida du inte häller vinäger på den. Men det kanske du också skulle gilla att prova, få snön att brusa och fräsa."
Alex ögon blev stora av iver och fascination.
"Typ som när man gör en vulkan?"
Darryl nickade.
"Oh wow! Det måste vi prova sen!" utbrast pojken ivrigt.
Men nu ville han göra fler snöbollar och en snögubbe.
Snögubben blev nästan 30 centimeter hög. Alex hade placerat den på golvet, så att Cassie och mamma skulle se den så fort de kom hem.
Darryl tog en flaska öl ur kylskåpet, slog sig sedan ner i soffan och såg på när hans styvson hade kul med sin snö.
"Tänk att lite kall och pudrig sörja kan vara så skojigt..." sa han.
Alex såg på honom och log brett.
"Det är skitkul ju! Tack för att lärde mig det här, Darryl."
"Det var så lite så." svarade Darryl.
Han sträckte sig över soffans ryggstöd och rufsade Alex i håret och kittlade honom, men bara lite och inte alls på det där jobbiga intensiva sättet som Alex hatade.
Alex pep av skratt och skruvade sig undan kittlingen.
"Har du haft det bra idag då, trots allt?" undrade Darryl.
Alex nickade glatt.
Han blev förvånad över att hans styvfar var så snäll idag. Men det gjorde honom även glad.
Det var nämligen inte ofta han och styvfadern två kom så här bra överens. De råkade ofta i gräl med varandra och i somras hade Alex till och med fått stryk av Darryl.
Men idag var styvfadern hur trevlig som helst.
Den här dagen kommer jag nog att minnas i hela mitt liv, tänkte Alex. för den blev ju bra - fast jag har feber och vädret är trist
När mamma Nora och Cassie öppnade ytterdörren en stund senare var det första de fick syn på Alex, som satt mitt på golvet - intill en snögubbe!
"Wooow...!" utbrast Cassie.
"Jag vet!" sa Alex stolt. "Säg hej till Frosty."
Cassie slog sig ner på golvet, mittemot snögubben.
"Hej Frosty!"
Hon såg på Alex.
"Hur har du gjort honom?"
"Med snö." sa Alex i självklar ton.
Lillasyster lade huvudet på sned och gav sin storebror en misstrogen "ja-visst-hörrudu"-blick.
Det där minspelet har hon ärvt av Alex, tänkte Nora och log mot sina barn. han gör ofta så också.
"Jo, det är sant." sa Alex. "Darryl lärde mig att göra snö. Kom får du se."
Syskonen gick till köksbordet och Alex berättade hur man gjorde låtsas-snö.
Cassie ville också göra lite, så Alex visade henne hur man blandade raklöddret med bakpulver och vatten.
"Ta hårbalsam om ni vill ha blötsnö." sa Darryl och tog en klunk öl.
Barnen rusade in i badrummet och hämtade balsam.
Sedan ägnade de resten av eftermiddagen åt att göra olika sorters snö.
"Vi ni ha pizza till middag?" frågade mamma.
"Mmmm..." svarade barnen unisont, men utan att ta ögonen från sina snö-skapelser.
"Jag tar det som ett ja." skrattade Darryl.
Han gick ut för att köpa pizza.
Nora lade armen om Alex.
"Städar ni undan på köksbordet så länge?"
Alex stönade av besvikelse. Men han gjorde som mamma bad honom.
"Vi tar in allt till mitt rum." sa han till Cassie och började samla ihop skål, ingredienser och allt annat de behövde till att fortsätta pyssla.
"Frosty med?" undrade Cassie och pekade på snögubben på golvet.
Alex nickade.
"Ja, Frosty med."
Cassie lyfte försiktigt upp Frosty och bar honom till sin brors rum.
"Han är söt." sa Cassie ömt. "Hur länge kan vi ha kvar honom?"
Alex log lite.
"Till vi smälter honom med vinäger och blir alldeles fizzy."
"Stackars Frosty...!" sa Cassie.
Men hon tyckte det lät lite spännande med det där vinäger-experimentet och ville nog prova det någon dag.
"Fast det kan vi göra efter jul, om du vill ha kvar Frosty några dagar till." sa Alex, som om han kunnat läsa lillasysters tankar.
Cassie nickade glatt och kramade Alex.
