Skrivpuff - 11 April 2015

*
Ömsom

Paradise, California. Våren 2011.

Nora Spencers känslor för pojkvännen och sambon Darryl var minst sagt komplicerade. 
Vissa stunder var hennes kärlek för honom nästan brinnande, men så fanns de där dagarna när hans humör var så oberäkneligt och våldsamt att hon blev rädd för honom.
Alkohol förvandlade alltför lätt Darryl till en Dr. Jekyll/Mr. Hyde-persona.
Noras 17-åriga son Alex tyckte inte alls att Darryl var en bra man för henne. Pojken upprepade gång på gång att hon borde lämna honom.
Mannen och pojken rök ofta ihop, särskilt under Darryls Mr. Hyde-perioder.
Och innerst inne visste ju Nora att Alex hade rätt om sin styvfar. 
Jag borde göra slut på vårt förhållande innan situationen blir alltför ohållbar... tänkte hon ofta.

Men det var svårt. 
Ibland kände sig Nora så beroende av Darryl, både ekonomiskt och känslomässigt. 
Och när Darryl var mjuk och kärleksfull, som den här morgonen, var det så lätt för henne att glömma den oberäknelige sidan av sambon.
Nu stod Darryl bakom henne där hon satt vid köksbordet och smekte hennes kropp. Hans beröring var öm och lite retsam och fick Nora att fnittra.

Alex och hans 13-åriga lillasyster Cassie satt på andra sidan bordet och såg på sin mor och styvfar. Båda tonåringarna skruvade en aning besvärat på sig.
Darryl såg på dem och skrattade.
"Vad är det med er då, ungar? Blir ni generade av lite kärlek?" retades han.
Alex gjorde en liten grimas.
"Vi äter faktiskt frukost här..." mumlade han.
Cassie fnissade.
"Vad grabben menar är alltså: 'sluta hångla vid matbordet'." sa Darryl till Nora.
Sedan gick han fram till pojken och lindade armarna om hans magra kropp.
"Alex, lilla gubben... en dag kommer du att vilja kela med din flickvän - till och med vid matbordet."
Alex skakade trotsigt på huvudet.
"Jag har ingen flickvän." sa han.
Darryl gav honom en klentrogen blick.
"Inte...? Holly då?" sa han.
Alex kände till sitt förtret att hans kinder hettade.
"Holly och jag är faktiskt bara kompisar." sa han snabbt.
Det var ju sant, men ändå blev han lika pinsamt generad varje gång Holly kom på tal.
"Jaha du..." skrockade Darryl lite skadeglatt.
Och så började han retsamt kittla sin styvson.
"Nej, sluta...!" flämtade Alex och försökte skruva sig ur styvfaderns grepp.
Alex försökte vara allvarlig, men det var så svårt att låta bli att skratta när man var så kittlig som han var.

Nora sa åt Darryl att ta det lite lugnt med pojken.
Hon visste ju att Alex hade lite svårt för att bli kittlad ibland - särskilt av Darryl... Och så ville hon inte att den här fina morgonen skulle urarta i arga känslor och bråk.
Hon kunde vara lugn.
Darryl flinade visserligen och kittlade Alex lite till. Men sedan rufsade han pojken i håret och återgick sedan till att vänslas med Nora.
Cassie som också var tacksam för denna lugna morgon satt bara och fnissade åt allt.
Alex såg roat på sin lillasyster.
"Vad fnissar du åt då...?" flinade han och petade henne retsamt i sidan.
"Åt dig så klart." skrattade Cassie och petade honom i sidan.
Alex räckte lekfullt ut tungan åt sin syster. 
Sedan såg han på de vuxna och skakade på huvudet åt turturduvorna.
"Ska inte ni äta frukost?"
"Vi lever på kärlek." sa Darryl och kysste Nora på halsen.
Alex suckade lätt.
"Ja, ni är ju inte kloka..."