Skrivpuff - 19 Augusti 2016 - del 2

*
Det dröjde inte länge förrän Mr. X (som agenterna på SCA kallade honom) visade ännu mer intresse för Dani än att bara bjuda på en drink.
Snart hade han lagt armen om henne och började kyssa henne.
Dani kände sig äcklad av att känna hans läppar mot sin hud, och ville helst gå därifrån.
Men det gjorde hon inte. Hon lät Mr. X hålla på och stålsatte sig stenhårt för att mota bort lusten att fösa bort honom. 
Nu var det dags att plocka fram sina skådespelartalanger, hur obehaglig situationen än kändes.
För nobbar jag honom nu kommer Jacob och jag inte kunna gripa honom... tänkte hon.
Dani låtsades njuta av Mr. X famlande fingar och kyssvilliga läppar. Och han nappade på det betet.
Tydligen var Dani rätt objekt för Mr. X begär. Och hon visste att om hon spelade sina kort rätt skulle han börja prata mer med henne och avslöja mer om sitt leverne.

Efter ungefär en halvtimme reste sig Mr. X ur soffan. Han log mot Dani och sträckte ut sin hand för att hjälpa henne upp.
"Följer du med upp till mig på en privat liten fest?"
Dani tvekade en sekund men så log hon och reste sig.
De andra som satt i soffan följde också med upp, men Mr. X hade bara ögon för Dani. Han höll sin hand på hennes korsrygg när de gick upp för en bred och lyxig trappa. Och inom bara ett par sekunder började handen flytta sig ner mot hennes rumpa.
Återigen fick Dani behärska sina känslor. Allra helst hade hon lust att bryta de där vidrigt vandrande fingrarna på honom. 
Men det kunde hon ju inte göra.
Lugn nu, Danelli... peppade hon sig själv. En liten stund till bara, så kan vi sätta dit honom sedan.
Och istället för att ta fram sina försvars-instinkter log Dani som om hon älskade hans beröring.

---

Skrivpuff - 19 Augusti 2016 - del 1

*
Fortsättning från Skrivpuff - 12 Augusti 2016

Ta en bok.
Välj en slumpmässig mening i slutet av boken.
Skriv en text inspirerad av meningen.
Du väljer själv hur trogen ursprungsmeningen du vill vara.
Dina tankar och din inspiration är det viktiga.
Berätta gärna vilken bok du valt.

Original-mening:
"Hon tvekade en sekund men så log hon och reste sig."

• New York City • Sommaren 2012 •

Dani satt på en av de höga stolarna vid baren och funderade på hur länge hon kunde tacka nej till drinkar som alla män, unga som äldre, försökte bjuda henne på.
Hon drack nämligen inte alkohol. Men... skulle någon bli misstänksam? Här drack ju alla.

Bartendern ställde ett högt glas med någon genomskinlig drink framför Dani, som tog glaset och sniffade diskret på drycken. Gin & Tonic.
"Från unge herrn där borta." log bartendern och nickade åt en kille som satt i en av de mjuka sofforna på andra sidan lokalen. "Han vill bjuda bort dig till sitt bord."
Dani sträckte på sig och såg bort mot killen.
Han log och vinkade åt henne att komma över till honom.
Iver, blandat med en uns vaksamhet, strömmade nu genom den unga agentens kropp. Det var ju mannen som SCA hade haft span på länge!
Skulle de äntligen gripa honom i kväll...? 
Återigen kände hon iver rusa inom henne.
Det är nu eller aldrig... tänkte Dani.
Hon gled graciöst ner från barstolen, tog med sig sin drink och gick mot den misstänkte.

Skrivpuff - 12 Augusti 2016

*
Blickar

(Tidigt) utdrag ur mitt kommande bokprojekt "Downtown Girl"

• New York City • • Sommaren 2012 •

24-åriga Dani Danelli, som var mer av en jeans och T-shirt-tjej, kände sig inte helt bekväm i svart cocktailklänning (även om hon passade bra i den) och lite mer makeup än hon normalt brukade bära.
Och något hon ännu mindre kände sig bekväm med var alla blickar från äldre killar som hon drog till sig när hon skred in på nattklubben.
Dekadens, sex, sprit och droger på klubbar var inte hennes "cup of tea".

Men syftet med kvällens nattklubbsbesök var viktigt, så Dani skakade av sig allt obehag och fokuserade på att göra sitt jobb.
Dessutom var det lite spännande att gå undercover.
SCA-agent på dagen - nattklubbsdrottning på natten... tänkte Dani roat och log för sig själv.

Skrivpuff - 6 Februari 2016 - 3

*
Barnhemmet inne i Jericho Town var inhyst i en rödaktig kubformad tegelbyggnad.
"Fint hus." enligt Leslie Crowley, 11-åringen.
Vid ankomsten hade Dani och Crowley-barnen mötts av de två barnhemsföreståndarna, en kvinna i 60-årsåldern och en man i 30-årsåldern, redan vid ytterdörren. Det var vänliga människor som lätt fick en att känna sig välkommen.
"Ska vi bo här nu?" frågade Rumer, den yngsta flickan.
Föreståndarinnan log mot tösen och sa att det skulle de få göra, ett tag i alla fall.
Barnen höll sig nära Dani och såg nyfiket, och lite vaksamt, på allt när de gick mot det som skulle bli deras rum.

"Det är fint här." sa Leslie, nästan hänfört.
"Ja, det är inte precis Versailles, men det duger." sa den manliga föreståndaren och log.
De små barnen och Shane såg frågande på honom, men både Leslie och Noah log lite åt hans skämt.
Nej, det här trevåningshuset var sannerligen inget palats i prålig barock-stil... Men det var rent och hemtrevligt.
"Jag tror att jag ska trivas här..." sa Leslie, och Dani undrade om hon avsiktligt citerade Little Orphan Annie, eller om det var en ren tillfällighet.

De klev in i en av sovsalarna, ett ganska stort och mysigt rum. 
Där fanns en bokhylla, ett långt skrivbord, några leksaker och fem sängar.
"Dom får dela rum." sa föreståndarinnan till Dani. "Det tror jag blir bäst."
Dani nickade instämmande.
Föreståndarinnan såg på Crowley-barnen och fortsatte:
"Nu ska ni få bada och sen ska ni få äta lite middag. Ni är hungriga, inte sant?"
De fem barnen nickade unisont och de såg med blyg, nästan skygg blick, på kvinnan.
"Rena kläder ska vi ordna åt er också."
"Vilken säng är min?" frågade Leslie.
"Vilken du vill, raring." log föreståndarinnan.
Leslie såg frågande på sina syskon.
"Vilken säng vill ni ha?"
Noah gick försiktigt fram till sängen som stod närmast fönstret och valde den och Leslie tog den intill hans.
Shane slängde sig ner på sängen närmast dörren och de två minstingarna fick snällt välja sängarna som var kvar.

"Wow... inget bråk om sängarna..." sa den manliga föreståndaren. "Jag är imponerad."
Leslie ryckte på axlarna och flinade lite.
"Äsch... vi är väl inga huliganer heller."
Uttrycket fick Dani och barnhemsföreståndarna att dra på smilbanden.
Men Shane himlade med ögonen och talade därmed om hur töntig hans lillasyster var.
"Du vet inte ens vad det är..."
Nu var det Leslies tur att himla sig.
"Vet jag ju!" insisterade hon irriterat. "Dom bråkar och för ett jäkla liv. Och vi är inga såna."

*

Photo ©: Mike Groll/Corbis

Foto lånat från: https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/

Skrivpuff - 6 Februari 2016 - 2

*
Dani Danelli svarade efter bara två signaler.
"Hej partner!" hälsade hon glatt. "Var är du, på tåget?"
Jacob nickade. Fast det kunde ju inte Dani se, så han svarade också.
"Yep. Middle of Nowhere - eller nånstans mellan Philly och New York."
Han suckade och lutade sig trött tillbaka i tågsätet.
"Faktum är att vi står helt still, så vi får nog käka den där middagen en annan kväll." sa han beklagande.
"Aha... trist." svarade Dani. "Men vi hade fått hoppa över middagen även om du hunnit in till stan. Vi är mitt uppe i ett fall."
Jacob rätade på sig, som om hans bekväma, tillbakalutade stil kunde få honom att tappa koncentrationen.
"Åh fan... vad händer?" sa han. "Var är ni?"
"Det är en enda röra." suckade Dani. "Daley och jag fick åka till Jericho - och det var ingen rolig syn..."
Jacob förstod att hans SCA-partner inte syftade på själva platsen i sig, Jericho var en liten och vacker lantlig by, men han hörde nu på Dani att de hade stött på något hemskt.

Hon bekräftade hans tanke:
"Mord." sa hon och hennes röst lät nu tjock av vämjelse. "Fyra kroppar under en veranda."
Herregud...! tänkte Jacob.
"Och här sitter jag på ett jäkla tåg...! Jag borde vara hos er och hjälpa till istället."
"Du är ledig i helgen, Jacob." sa Dani och det hördes på hennes röst att hon log.
Jacob kunde inte förklara hur han hörde genom telefonen att Dani log, men det gjorde han.

Just då hörde han barnröster i bakgrunden och Dani som sa något lugnande till dem.
"Är det ungar inblandade?" frågade Jacob.
"Ja." suckade Dani. "Jag är med dom små stackarna på barnhemmet nu..."
Hon lät plötsligt trött och ledsen.
"Du Jacob..." sa hon efter en stund. "du kan väl komma hem till mig i kväll?"
Att ses på fredagar efter jobbet hade blivit Dani och Jacobs egna lilla tradition.
När Dani hörde hur hennes vän och kollega tveksamt mumlade något om att det säkert skulle bli sent, avbröt hon honom:
"Skit i hur sent det blir, jag kommer säkert inte kunna sova i natt ändå. Vi kan beställa hem pizza och så kan jag berätta mer om fallet."
Jacob log.
"Okej, D. It's a date." sa han skämtsamt.
"Oh, I wish...!" skrattade Dani.
De bestämde att Jacob skulle ringa Dani så fort han var inne i stan. Sedan sa de hej då och lade de på luren.

Då märkte Jacob att nästan alla i tågvagnen tittade på honom, det märktes att de hade lyssnat - mycket intresserat - på telefonsamtalet.
"Du sa 'jäkla tåg'...!" fnissade en liten flicka som hade det blonda håret uppsatt i råttsvansar.
"Var det din tjej?" frågade tonårskillen som pratat om aliens förut. Han flinade. "Är hon snygg? Ska ni få till det i kväll?"
Jacob log.
"Ursäkta svärordet." sa han till den lilla flickan - och till hennes mamma.
Till tonåringen sa han ingenting.

Photo ©: Mike Groll/Corbis

Foto lånat från: https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/

Skrivpuff - 6 Februari 2016 - 1

Tåget saktade in och stannade.

Förvånat mummel började sprida sig i vagnen och nästan alla som hade fönsterplats tittade ut på det snöiga landskapet.
"Varför stannar vi här...?" undrade en man nervöst. "Det är ingen station här."
"Det kanske är aliens som kontrollerar oss." föreslog en tonårspojke och flinade menande. "Dom kontrollerar tåget och snart beamar dom upp oss till sitt rymdskepp..."
Flera passagerare blev nu oroliga. Inte för eventuella angrepp från planeten Znyx, utan för att allt som var illavarslande började röra sig i deras tankar.

"Tänk om vi måste kliva här och gå hem...!"
Förskräckta flämtanden.
"Tänk om vi får sitta här hela natten..."
Ännu mer förskräckta flämtanden.
"Hela natten?! Det har jag inte tid med!" utbrast en man klädd i dyr kostym. "Jag måste vara i New York klockan åtta, på en viktig middag!"

Jacob Linz sa ingenting. Han satt bara och tittade ut genom fönstret och hoppades att tåget skulle börja köra snart igen. Inte för att han hade särskilt bråttom, men han skulle hellre vara i New York City än här på ett trist Amtrak-tåg.
Han kollade sin mobil, såg att det fanns täckning, och bläddrade igenom sin kontaktbok tills han kom till bokstaven D.
Han tryckte på ett namn och väntade på svar.

Photo ©: Mike Groll/Corbis

Foto lånat från: https://www.flickr.com/photos/ctberney/16383256951/in/explore-2015-01-28/

Grattis Jacob! 9/8 2014

Grattis Jacob! 9/8 2012

*
Happy Birthday Jacob!

*

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 22 December

*
"Joey, om du vill gå ner till kafeterian och äta med dina föräldrar så kan jag sitta här hos Tessa."
Joey såg på Dani och log lite.
"Tack, men jag vill inte lämna henne..."
Dani lade huvudet på sned och såg in i Joeys trötta och ledsna ögon.
"Du måste äta lite, hjärtat." sa hon.
Hennes SCA-partner log.
"Det finns det fler som behöver." sa han menande. "När åt du senast, D...?"
Dani tittade upp på Jacob.
"Jag åt middag... igår."

Jacob log ett snett litet leende och klappade sin partner på axeln.
"Middag för ett dygn sedan? Ja men det var ju duktigt av dig Dani." sa han torrt.
Han gick mot dörren.
"Jag går och fixar lite mat. Vad vill ni ha? Pizza? Hamburgare?"
Dani suckade. Men sedan log hon svagt.
"Du ger dig visst aldrig. Gå till Frankie så fixar han gratis pizza åt oss."
Frankie var restaurang-ägare och god vän till Danis pappa.
Jacob nickade och lämnade sjukrummet.

"Dani, tror du att Tessa klarar sig?" frågade Joey.
Hans röst var knappt hörbar och full av oro.
"Kom hit hjärtat." sa Dani.
Hon drog in Joey i famnen och höll om honom.
"Mmmm... jag tror att Tessa klarar sig." sa hon sedan. "Din syster är en tuffing. Hon brukar överleva svåra saker."
Joey höll om Dani hårt.
"Tack Dani. Det känns bra att ha dig här."

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 19 December

*
SCA - Special Crime Agency Headquarters, New York City

Agent Jacob Linz klev in på sin partner Danis kontorsrum.
"Hej D, jag har goda nyheter: äcklet som våldtog Tessa Frye är fast."
"Bra." sa Dani.
Men det fanns ingen glad ton i hennes röst.
"Vad är det? Har det hänt nåt?" frågade Jacob.
Han satte sig på kanten av skrivbordet och studerade sin partners ansikte.
Dani var alldeles blek och det såg ut som hon var på vippen att börja gråta.
Det var inte likt henne att visa känslor öppet på det här viset, så Jacob blev orolig.
"Joey ringde nyss," sa Dani. "han var alldeles förstörd. Tessa har tagit en överdos."

"Åh Herregud...!" flämtade Jacob.
Han visste att Dani och hennes kusiner var goda vänner till Tessa och Joey.
"Är hon...?"
Dani skakade på huvudet.
"Nej, men läget är kritiskt. Hon ligger på sjukhuset nu."
Jacob gick fram till Dani och lade armen om henne.
Dani försökte samla sig, bli sitt vanliga stabila och ganska tuffa jag igen - men hon bröt ihop och kollapsade i sin partners famn.

Jacob visste inte vad han skulle säga, så han bara höll om Dani hårt och försökte trösta henne så gott han kunde.
"Vill du att jag ska köra dig till sjukhuset, så att du kan träffa Tessa och Joey?" frågade han till slut.
Dani nickade. Sedan började hon gråta ännu mer och slog armarna om Jacobs hals.

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Grattis Jacob! 9 augusti 2011

*

Happy Birthday 
Jacob!

 Love,
Dani
Nikki, Charli & Ray
Cole
& your pals at SCA!

Skrivpuff - 12 juli 2011

Skriv om att försäkra

SCA - Special Crime Agency, New York.
Sommaren 2010

"Den här gången åker du dit din jävel." sa Marco Danelli belåtet.
Han vände sig bort från datorn och såg leende på sina agenter.
"Han har gjort det igen - tagit ut en livförsäkring på sin fru. En miljon dollar."
"Som tillfaller honom om frun dör?" sa Agent Daley. "Vilket hon precis har gjort..."
Marco Danelli nickade.
"Mmmm... precis som hans första fru. Och det ska bli mig ett sant nöje att sy in kräket, något som polisen inte lyckades med för tolv år sedan."

SCA:s yngsta agent Dani Danelli och hennes partner Jacob Linz steg in på kontoret.
De hade precis varit hemma hos den misstänkte hustrumördaren och tagit med honom till SCA. Nu satt mannen en trappa ner i ett av förhörsrummen.
"Han har med all sannolikhet dödat sin fru." sa Jacob. "När de var nere i Florida, de har hus där."
"Hur gick det till?" undrade Agent Daley.
"Det finns... några väldigt mätta alligatorer där nere nu..." sa Dani med vämjelse i rösten.
Angent Angela Wood rös.
"Nej... fy vad vidrigt! Har han erkänt?"
Dani skakade på huvudet.
"Nej, men jag pratade med deras vuxna dotter. Hon sa att hennes mamma aldrig skulle gå i närheten av alligatorerna frivilligt - hon var rädd för dem."

Marco Danelli suckade och reste sig från stolen.
"Nu ska jag ha ett litet trevlig samtal med Mr. Alligator."
Dani flinade.
"Jag följer med." sa hon ivrigt. "Jag vill gärna höra när du meddelar att han aldrig kommer att få se skymten av den där livförsäkringen."

*

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 14

24 December

Kyrkan var tom på besökare när Dani kom in.
Pastor Nolan var den ende som var kvar efter förmiddagens julkonsert. Han såg både glad och förvånad ut när han fick syn på Dani.
"Dani, det var längesen! Hur är det med dig?"
"Det är ganska bra, tack." sa Dani. "Men jag jobbar med ett tufft fall just nu. Ni har hört att Noelle Nichols är försvunnen, va?"
Pastor Nolan nickade.
Dani bet sig tankfullt i underläppen.
"Pastor Nolan... jag är inget bra på det här med böner och sånt...  skulle ni vilja..."
"... be för att Noelle kommer hem välbehållen?" avslutade Pastor Nolan frågan.
Han log.
"Det gör jag varje dag."
Dani såg storögd på honom.
"Tack Pastor Nolan." sa hon. "Jag hoppas era böner slår in."
"Det hoppas jag också Dani. Har ni fått några meddelanden från någon kidnappare, eller något som talar om var hon kan finnas."
Dani nickade.
"Vi tror att vi vet var hon finns. Min partner Jacob och jag ska försöka rädda henne nu."
Pastor Nolan tog Danis händer i sina.
"Du lever i en farlig värld. Lova att du är rädd om dig, min flicka."
Dani log och nickade.
"Jag lovar."

När Dani lämnade kyrkan en stund senare, knäböjde Pastor Nolan vid altaret och bad att Gud skulle hålla en skyddande hand över Noelle, Dani och Jacob.
"Och se till att lilla Dani är försiktig när hon ger sig ut på räddningsuppdraget." tillade han.

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 13

24 December

Marco Danelli såg på Dani som krängde på sig sin jacka och halsduk.
"Vart ska du?" frågade han.
Dani gav sin far en blick som tydligt talade om att hon tyckte att det var en ganska dum fråga.
"Till Wonderland." sa hon i självklar ton.
"Borde inte någon mer erfaren agent åka dit...?"
Han fick ännu en blick från sin dotter.
"Jag åker dit." sa Dani bestämt. "Noelle känner mig, hon kommer att känna sig mer trygg om hon räddas av någon hon känner."
Marco Danelli suckade.
"Jo, du har rätt Dani, men... det kan bli farligt."
Dani bara nickade.
Hon drog upp dragkedjan i sin jacka och vände sig mot Jacob.
"Jag ska bara göra en grej innan vi åker. Vi ses här utanför om tjugo minuter."
Innan Jacob hann säga "Okej" hade Dani lämnat kontoret.
"Vart ska hon?" undrade Agent Daley.
Jacob ryckte på axlarna.
"Ingen aning..."

Marco Danelli lade en hand på Jacobs axel.
"Jacob, var rädda om er där ute på Atlantis Island."
Jacob nickade.
"Det ska vi Sir."
Marco suckade. Jacob hörde att det fanns mycket oro i den lilla utandningen.
"Om något händer er ikväll..." började Marco.
Jacob skakade på huvudet.
"Vi ska vara försiktiga."
"Du ja," sa Marco. "men du vet ju hur Dani är - försiktig finns inte alltid i hennes vokabulär..."
Jacob log.
"Nej... men hon har allt under kontroll. Det kommer nog att gå bra, det här."
"Ja du grabben, vi får verkligen hoppas det." suckade Marco Danelli. "Både för er och lilla Noelles skull."

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 12

23 December

”Rödluvan följde med vargen…” mumlade Agent Daley.
I hela sitt vuxna liv hade han tolkat det som att vargen i sagan var en vidrig förövare, som lurade med sig lilla Rödluvan.
Bilden av lilla Noelle i sin röda kappa förstärkte bara de tankarna.
Daleys egna tankar fick honom att rysa till och må illa.
”Fy fan… vi får verkligen hoppas att det inte är en pedofil som har ungen...”

”Tivolit Wonderland har special-öppet i morgon för att det är jul.” sa Dani. ”Vi måste alltså åka ut till Atlantis Island i morgon.”
Jacob nickade.
”Ja, Noelle och ‘Hattmakaren’ kommer med all sannolikhet vara där då.”
Dani suckade tungt och mumlade, med vämjelse i rösten:
”Rödluvan och Hattmakaren…”

”Näää... fy fan…” mumlade Agent Daley, även han med vämjelse i rösten. ”Jag kommer aldrig kunna läsa sagor mer…”
”Läser du sagor, Daley?” frågade Angela Wood. ”Trodde inte sagor var nåt för dig.”
Daley ryckte lite på axlarna.
”Vaddå…? Jag läser sagor.” sa han, lite fåraktigt. ”Jag råkar ha syskonbarn.”
Han suckade tungt.
”Vilken värld vi lever i… Jag ska fan se till att syrran inte släpper ut sina ungar mer…!”

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 11

23 December

Dani kom inrusande på Special Crime Agency.
”Jag tror jag vet vem som har Noelle!” flämtade hon.
Jacob Linz tittade upp.
”Vem?” frågade han ivrigt.
”Hattmakaren.” sa Dani.
Agent Daley såg med rynkade ögonbryn på sin unga kollega.
”Hattmakaren…? Dani, har du rökt på?”
I normala fall skulle kommentaren fått Dani att skratta. Men detta var inte i ”normala fall”.
Hon gav Daley en allvarlig blick.
”Vi frågade Noelles far om Noelle skulle följa med någon som försöker locka med sig henne.” sa hon. ”Harvey Nichols sa att hon aldrig i livet skulle följa med en främling.”
”Och…?” sa Daley.
”Så den som tog henne är någon hon känner!” nästan skrek Dani.
”Och denna någon är ‘Hattmakaren’…?” frågade Daley.
Dani nickade.

”Förklara för oss som inte är så insatta…” bad Daley.
”Noelle älskar Alice in Wonderland.” förklarade Jacob. ”Och hon blev tydligen jätteförtjust i Hattmakaren när hon såg pjäsen häromdagen - både i karaktären och han som spelar den."
”Dessutom lever Noelle i sin egen värld...” tillade Dani. ”och hon har lite svårt att skilja på fantasi och verklighet.”
”Så någon som Hattmakaren skulle lät kunna få med sig flickan menar du, utan att flickan blir rädd?” frågade Daley.
Dani nickade igen och såg sammanbiten ut.

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 10

23 December

”Vaddå?” sa Ray. ”Jag sa bara att Wonderland är ju super-coolt. Vad är det med det…?”
”Nej, ingenting.” sa Dani. ”Jag bara regerade på att du sa Wonderland och kom att tänka på en sak. Jag måste gå.”
Dani reste sig och rusade ut i hallen.
Nikki sprang efter.
”Vad är det, D...? Kom du på nåt som har med Noelles försvinnande att göra?”
Dani nickade.
Hon kastade på sig skor och jacka och skyndade sig ut i den kalla december-kvällen.

”Vad är det med D?” frågade Ray. Han såg helt oförstående och förvirrad ut. ”Vart ska hon?”
”Gå på tivoli.” sa Nikki.
Cole såg för ett oförstående och förvirrad ut, han också.
Sedan slog han sig i pannan med handflatan.
”Vad dum jag är!” utbrast han. ”Att jag inte tänkte på det...! Det är ju hur klart som helst!”
Nikki kunde inte låta bli att le när hon såg hur ivrig Cole såg ut, när det Dani kommit på slog honom också.
”Jag hajar fortfarande ingenting... vad är det som är så klart?” sa Ray. ”Har det med Noelle att göra? Var det därför Dani rusade iväg.”
”Bingo.” sa Nikki.

Charli såg på maten på bordet.
"Dani har fortfarande inte ätit något..."
"Nej..." suckade Cole. "Och hon lär nog inte göra det förrän de hittar Noelle..."
"Du har nog rätt Cole." suckade hon. "Hon lär nog inte sova mycket heller."
"Jag hoppas de hittar Noelle snart." sa Cole. "Jag vågar inte tänka på vad som kan ha hänt henne..."
Nikki ställde sig bakom Cole och lade armarna om honom.
"Nej, det vågar inte jag heller..."

"Dom hittar henne nog." sa Ray. "SCA har bra agenter och den vanliga polisen hjälper också till."
"Vi får hoppas att du har rätt, Ray." sa Nikki.

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 9

23 December

Dani såg på Charli.
”Skulle inte du på teater idag förresten?”
”Jo,” sa Charli. ”men föreställningen blev inställd. Han som spelar Hattmakaren har blivit sjuk och kan inte spela i kväll.”
”Vad synd.” sa Nikki.
”Mmmm…” sa Charli. ”Jag hade sett fram emot att se Alice In Wonderland.”
”Du får följa med till Wonderland, det nya tivolit på Atlantis Island i morgon istället.” sa Ray.
”Det är nog lite kallt...” sa Charli med ett litet leende på läpparna. ”Men det är nog väldigt mysigt där nu när det är jul, med alla vackra lampor och sånt.”
Anne Morgan skakade på huvudet.
”Vi ska inte gå på tivoli i morgon, Ray. Inte på julafon.”
Ray såg besviken ut.
”Men mamma…! Wonderland är ju super-coolt!”
Dani stirrade på sin kusin.
”Vad sa du nu…?!”

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 8

23 December

Kvällen före julafton åt Dani, Nikki och Cole middag hemma hos Charli och Ray och deras mamma Anne.
Dani hade egentligen ingen ro att sitta still och njuta av en lång middag, allt hon kunde tänka på var Noelle. Men Charli hade bett sin kusin att komma.
”Du måste ändå äta.” hade Nikki sagt.

”Du ser trött ut gumman,” sa Anne Morgan.
”D, har du sovit mer än en timme i natt...?” frågade Cole.
Det var välkänt att Dani knappt åt eller sov när hon var riktigt uppe i något.
”Sova?” sa Dani. ”Vad är det?”
Nikki suckade.
”D…! Du måste ta hand om dig!”
Dani nickade.
”Jag ska, så fort Noelle är hemma med sin pappa och farmor igen.”

A Danelli Xmas: Noelle In Wonderland - 7

22 December

Dani och Jacob åkte hem till Noelle Nichols far och farmor för att prata med dem om Noelles försvinnande.
”Noelle och mor var på teater igår.” berättade Harvey Nichols. ”De såg Alice In Wonderland.”
”Noelle älskar pjäsen,” sa Noelles farmor. ”och hon fick träffa skådespelarna efteråt. Hon fick prova Hattmakarens stora hatt. Hon var överlycklig.”
Noelles farmor log när hon tänkte på hur lycklig hennes lilla sondotter blivit av teaterbesöket.

”När de kom hem började mor förbereda middag och Noelle gick ner i parken.” fortsatte Harvey Nichols. ”Noelle var fortfarande ute när jag kom hem. Jag gick ut och letade efter henne, men hon var borta...”
Jacob gjorde några anteckningar.
”Skulle Noelle följa med någon, om någon försökte locka henne med sig?” frågade han.
Harvey Nichols skakade häftigt på huvudet.
”Nej, aldrig! Hon gillar inte främlingar.”


En halvtimme, och några frågor senare, åkte Dani och Jacob tillbaka till SCA.
”Undrar vem som kan ha tagit henne.” sa Jacob.
Dani drog en orolig suck.
”Jag är rädd att det är…”
”Någon som inte har goda avsikter…” avslutade Jacob meningen.
Dani nickade.
Efter en stund sa hon, nästan argt:
”Jag ger mig inte, vi ska hitta henne!”

Jacob nickade instämmande och gav Danis axel en liten kram.
*