Julkalendern 2022 - Del 3

Blue Creek, Minnesota 

3 December 2009 

 

Det var torsdag kväll. Förväntansfulla Blue Creek-invånare hade trotsat kylan och stod nu på torget och väntade på att den 9 meter höga julgranen skulle tändas. 

Julgrans-tändningen var en årlig, mycket uppskattad, tradition i den lilla staden.
Grannar som kanske inte sågs så ofta i vanliga fall träffades nu och uppdaterade varandra om händelser i livet, en jultomte delade ut varsin liten tidig julklapp till stadens barn, det bjöds på dryck och julkakor och kören i stadens high school stod för underhållningen.

14-åriga Ashlee Hayden, var med i skolkören och i år skulle hon sjunga solo; 

What Christmas Means To Me.
Flickan älskade den låten, men var lite nervös över att sjunga inför hela staden.
Ja, nu var Blue Creek inte direkt en metropol, men ändå...
Tänk om mina tics freakar ur... tänkte Ashlee och fick en liten klump av oro i magen.
Just som oron kändes som mest lade hennes lärare Mrs. Rice armen om hennes axlar.
”Jag vet vad du tänker, lilla raring.” sa lärarinnan ömt. ”Men allt kommer att gå så bra. Du är fantastisk, glöm inte det, Ashlee.” 

Ashlees smaragdgröna ögon fylldes av tårar, så rörd blev hon.
”Tack Mrs. Rice.” sa flickan och kramade om sin lärare, som hon tyckte så mycket om.

Och Mrs. Rices ord hade en magisk inverkan på flickan - iallafall tyckte Ashlee att det kändes så. För precis innan hon skulle börja sjunga sitt solo försvann nervositeten och med säkerheten hos ett litet proffs som aldrig gjort annat än att uppträda ställde flickan sig vid mikrofonen och sjöng. 

[...]

 

Oh, yeah
Candles burnin' low
Lots of mistletoe
Lots of snow and ice
Everywhere we go
Choirs singin' carols
Right outside my door

All these things and more (all these things and more)
Whoa, that's what Christmas means to me, my love
(That's what Christmas means to me, my love)

whoa, yeah
Yeah

 

And ya know what I mean
I see your smilin’ face
Like I never seen before
Even though I love ya madly
It seems I love you more
The little cards you'll give me
Will touch my heart for sure

 

[...]

🎶

Ashlee fick så mycket applåder och jubel från publiken att hon blev alldeles tagen.
Och mer applåder blev det när hela kören sjöng fler julsånger - och lite skratt blev det till och med, när ungdomarna sjöng den rart humoristiska julsången Everybody Knows The Claus.

Alldeles yr av eufori och adrenalin sprang Ashlee ner till sin familj efter uppträdandet och kramade om dem.
Mamma och pappa sa hur stolta de var över henne och lillebror Kevin tyckte att Ashlee var ”världsbäst på att sjunga bra”. Det höll hela familjen med om.

”Och vet du, Ashie, jag träffade jultomten.” sa Kevin ivrigt. ”Och jag fick en julklapp åt dig med!”

Lillebror räckte över ett paket till Ashlee.

”Tack, vad snäll du är.” sa Ashlee, med rösten full av kärlek, och kramade sin lillebror länge.

🖤

Klockan sju var det dags för julgranen att tändas och folk drog hänfört efter andan när torget lystes upp av juleljusen.

”Det här är magiskt...!” flämtade Ashlee.

”Du är magisk, Ash.” hördes en mjuk röst bakom henne.

Ashlee sprack upp i en stort leende och blev alldeles varm i hela kroppen när hon hörde den välbekanta stämman. 

Hon vände sig om och kastade sig om halsen på Kyle Collins, hennes allra bästa vän och sitt livs kärlek, och råkade nästan välta omkull både sig själv och den taniga pojken i ren iver. Och hon pussade honom på kinden.

Kyle rodnade och såg blygt ner på den snötäckta marken.

Matthew och Selma Hayden, Ashlees föräldrar, såg på de två små raringarna och log ömt mot dem.

”Vilka sötnosar ni är.” sa Selma.

Ashlee log glatt och hennes ögon glittrade.

”Ja, visst är vi!” sa hon, med återfunnen självsäkerhet.

Och så kramade hon om Kyle igen.

19/5 2015 - Happy Birthday Kevin!

Grattis Kevin! 19/5 2012

*

Happy 10th Birthday 
Kevin!

We love u! <3
Mom & Dad
Patrick & Ashlee
Grandma & Grandpa
Elle, Coral, Kyle & Darla

19 maj 2011: Grattis Kevin

*

Happy Birthday 
Kevin!

*

Intensity - 8

*
Kyle visade Ashlee det fullständigt felaktiga talet med tåget och bussen och Corals lösning.
Ashlee fnissade åt det och hon verkade genast piggare.

Snart satt Ashlee, Kyle, Max och Shirley och fnissade och småpratade.
Mrs. Rice misstänkte att deras prat inte alls hade med matematik att göra, men hon lät dem hållas.
Så länge de inte störde någon annan eller halkade efter kunde de få sitta och fnissa en stund.
Särskilt för Kyle och Ashlees skull; de kämpade alltid så hårt att de gott kunde få ta en liten paus.
*

Intensity - 7

*
Ashlee hade en dålig dag.
Hennes OCD verkade ha blivit värre nu under våren och den här morgonen hade hon kommit en halvtimme för sent till första lektion på grund av sina tvångstankar, som innebar att räkna trappsteg i skol-entréns stora trappa på ett speciellt sätt.
Den här morgonen hade tvångstankarna även tvingat henne till att räkna elevernas skåp på höger sida av korridoren.

Som tur var var Mrs. Rice en mycket vänlig och förstående kvinna som väldigt väl kände till Ashlees problem.
”Hur är det med dig idag, lilla gumman?” frågade Mrs. Rice.
Ashlee ryckte på axlarna.
Hon såg redan ganska trött ut och Mrs. Rice tyckte så synd om henne, att tyckte inte att flickan skulle behöva sitta och kämpa med sin mattebok i två timmar.
”Orkar du räkna nåt?” frågade Mrs. Rice mjukt. ”Eller vill du vila lite?”
Ashlee skakade på huvudet, drog till sig sin mattebok och satte igång med räkningen.
*

Intensity - 6

*
Kyles mattelärare Mrs. Rice fick sig ett gott skratt nästa dag när Kyle visade det felaktiga mattetalet och hon gillade Corals lösning.
”Jag gillar hur din syster och du tänker. Ni får guldstjärna båda två.” sa Mrs. Rice leende och gav Kyle en liten blinkning.
Kyle log tillbaka.
Sedan såg han ut att fundera på något.
”Mrs. Rice… är det nåt fel på min hjärna? Jag menar, är jag dum på nåt sätt?”
”Men kära vännen…!” utbrast Mrs. Rice, nästan förskräckt. ”Så får du inte säga. Du är absolut inte dum! Tvärtom; du är en väldigt intelligent pojke, Kyle."
Kyle log ett litet blygt leende, generad av berömmet.
"Du råkar bara ha svårt för matematik," fortsatte Mrs. Rice. "men du är inte dum för det. Har någon sagt det till dig?”
Kyle tvekade.
Till slut skakade han på huvudet.
”Nej.” ljög han.
”Det var tur det.” sa Mrs. Rice. ”Om säger någon att du är dum ska de få med mig att göra.”
Kyle log.
”Tack Mrs. Rice.”
*

Intensity - 5

*
”Mrs. Rice ger dig nog guldstjärna om du löser talet.” sa Coral.
”Mmmm, säkert Cor.” log Kyle. ”Som om det där skulle gå att lösa…”
”Vore kul om det gick.” sa Coral.
Och plötsligt sken Coral upp, som om hon fått en riktigt bra idé.
”Jo, det går att lösa!”
Kyle såg klentroget på henne.
”Vänta så ska jag visa dig.” sa Coral finurligt.
Hon klottrade ner något på ett papper.
”Ta da!” sa hon triumferande efter en stund.

Tåget från Blue Creek avgår klockan 17:20.
Det är framme vid Stillwater station klockan 18:30.
Ta sedan bussen från Stillwater klockan 18:45.
Du är framme i Clearwater klockan 19:50.

”Jag räknade inte in hur fort tåget går…” sa Coral med en lätt axelryckning. ”Men så där kan man faktiskt ta sig till Clearwater och tiderna stämmer.”

”Du är knäpp.” fnissade Kyle och petade Coral i sidan. ”Men tack för att du fick mig på bättre humör.”
”Any time, lillebror.” log Coral och kramade honom.
*

Intensity - 4

*
”Jag hatar läxor!” stönade Kyle en halvtimme senare. ”Den som uppfann matte borde straffas.”
”Jag håller med dig.” skrattade Coral.
Hon ställde sig intill sin bror som satt på sin skrivbordsstol.
”Kan jag hjälpa dig?”
”Ja tack.” muttrade Kyle.
Han sköt över matteboken till Coral.
”Vem bryr sig hur lång tid det tar för ett tåg att åka från Blue Creek till Stillwater?” sa Kyle trött.
Coral gav honom ett sympatiskt leende.
”Den som ska åka till Stillwater kanske?” sa hon.
Kyle suckade.

Coral började plötsligt fnissa.
”Vad är det som är så kul?” undrade Kyle.
Coral pekade på talet som Kyle kämpade med.
”Lyssna på det här.”
Coral läste högt ur matteboken:

Ett tåg till Stillwater lämnar Blue Creek station klockan 17:20
och kör 80 kilometer i timmen.
När är bussen framme i Clearwater?

Kyle började också skratta.
”Say what...?! Varifrån kom bussen?! Och Clearwater…? Tåget skulle väl till Stillwater?”
”Inte så konstigt att du blev förvirrad av det här talet, Kyle...” skrattade Elaine.
”Exakt!” skrattade Coral. ”Det är inte rätt nånstans!”
”Det tåget skulle inte jag vilja åka.” sa Kyle.
*

Intensity - 3

*
”Om du är klar med utfrågningen nu ska jag göra mina läxor.” sa Kyle.
”Läxor… sånt är för småbarn.” stönade Steven.
Sedan gav han Kyle ett litet illvilligt flit.
”Visst ja - du är ju en småunge!”
Kyle smålog och skakade på huvudet.
”Sa du nåt nyss, Steven...? Jag tyckte jag hörde ett irriterande surrande.”
Steven såg sur ut och lämnade rummet.

”Förstår ni att jag blir galen på honom!” utbrast Elaine när Steven var utom hörhåll.
Coral log och nickade.
Elaine suckade.
”Varför kan jag inte få ha dig som lillebror, Kyle?”
Kyle fnissade.
”Det får du. Flytta hit.”
*

Intensity - 2

*
”Men kom igen nu Kyle...” suckade Steven. ”Har du och din tjej ni nått ‘second base’?”
Kyle funderade på om han kunde Baseball-metaforerna.
First base var att kyssas, second base var hångel, eller kanske till och med mer, om han inte mindes helt fel.
Kyle skakade på huvudet igen.
”För det första är vi bara kompisar…”
”Ja säkert…” sa Steven.
Kyle blängde lite på Steven och fortsatte:
”Och för det andra är vi kanske lite för unga för... såna grejer...”
Steven skrockade och skakade på huvudet.
”Du är verkligen en liten unge, Kyle. Jag nådde second base med min tjej när jag var tolv!”
Kyle rullade med ögonen.
”Så fantastiskt.” mumlade han torrt.
Steven gav sin yngre kusin en medlidsam klapp på huvudet.
”Kyle, när du blir stor kommer du inse hur kul det är att hångla med sin tjej.”
”Och när du blir stor kommer du att inse att det finns viktigare saker här i livet.” kontrade Kyle.
Coral log mot sin lillebror och Elaine kvävde ett skratt.
*

Intensity - 1

Blue Creek.
Maj 2010

Steven såg på ett foto av Kyle och Ashlee som satt uppe på väggen i Coral och Kyles rum.
”Är det där din tjej?” flinade Steven.
”Det är min bästa tjej-kompis.” svarade Kyle.
”Tjej-kompis, men gud så himla gulligt.” skrockade Steven. ”Men kom igen Kyle, har du kysst henne?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nja… hon kysste mig, på Nyårsafton.” mumlade han lite generat.
Coral fnissade. Hon mindes hur uppspelt, nervös och generad hennes lillebror hade blivit på Nyårsafton så fort hon nämnde Ashlee.
Kyle räckte ut tungan åt sin syster.
"Det var bara en liten kyss..." mumlade han.
"Mmmm..." fnissade Coral.

”Nice!” sa Steven. ”Har ni nått ‘second base’ än då?”
”Steven…” suckade Elaine. ”Låt Kyle vara...!”
”Men han kan väl svara!” fräste Steven.
Elaine himlade sig.
”Bra att du har gränser brorsan…”
”Äh, så farligt är det väl inte?”
”Nej då inte alls… genera folk är ju jättesnällt…” sa Elaine torrt.
Kyle log mot sin kusin.
”Det är lugnt, Elaine. Om han frågar för mycket svarar jag inte.”
Elaine såg på Coral och log.
”Måste vara skönt att ha en så klok brorsa. Hur är det att ha det...?”
Coral skrattade.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:304 - 8 november

Skriv om något begagnat.

”Vad gör ni...?!” Ashlee såg med rynkad näsa och en lite äcklad grimas på sin lillebror och hans kompis Adam.
”Vaddå…?” sa Kevin. ”Vi tuggar bubbelgum.”
”Jo det ser jag,” sa Ashlee. ”men du tuggar ju på samma bit som Adam nyss tuggade på!”
”Jaaa…” sa Kevin, helt oförstående över den äcklade och förfärade tonen i sin systers röst. ”Vi hade bara ett kvar - så vi tuggar i fem minuter var.”
Ashlee stönade.
”Men Kevin… fattar du inte hur äckligt det är!”
De 8-åriga pojkarna skakade på huvudet.
”Bubbelgum är gott.” sa Adam.
Ashlee himlade sig.
”Ja, det tycker jag också, men som alla normala människor föredrar jag obegagnat bubbelgum.”
Kyle fnissade.
Ashlee såg på sin bäste vän.
”Vad skrattar du åt?”
”Du och jag brukade också dela bubbelgum när vi var i deras ålder.” log Kyle.
Ashlee höll för munnen på Kyle.
”Sssssh… Kyle! Jag förmanar min lillebror här, då ska inte du berätta en massa dumheter.”
Kyle bara skrattade.
”Jo, gör det!” sa Kevin glatt. ”Berätta massor med dumheter om Ashie!”
”Jag gör aldrig dumheter.” sa Ashlee oskyldigt.
”Nej, inte alls.” fnissade Kyle.
Ashlee gav honom en låtsas-arg blick.
”Hallå där, jag är en oskyldig liten ängel.”
Hon fladdrade med sina långa ögonfransar.
”Inte igår...” sa Kevin. ”… när du tappade pappas vigselring i avloppet i badrummet.”
”Oooops…” sa Kyle. ”Det var inte så bra.”
Ashlee lade armen om sin lillebror.
”Kevin, om du kan låta bli att berättar om ringen säger inte jag till mamma och pappa att du äter begagnat bubbelgum.”
Kevin höjde på ett ögonbryn.
”Mutar du mig?”
Ashlee nickade.
”Yep!”
”Okej, jag säger inget.” sa Kevin. ”Men då måste du köpa godis åt mig på fredag.”
”Deal.” sa Ashlee. Sedan flinade hon. ”Det finns säkert nåt på marken du kan få.”
Adam stirrade på Kevins storasyster.
"Kev... menar hon allvar...?!"
Kevin fnissade.
"Jo du... man vet aldrig." sa han lurigt. Sedan såg han på Ashlee och blinkade.
*

Huset som Gud glömde - 84

Ashlee

Mamma tog loss Kevin från mig och lade honom ner i sängen igen.
”Mamma, läs en saga för mig.” bad Kevin.
Mamma log.
”Bra försök, skrutten. Pappa har ju redan läst för dig. Nu ska du sova.”
”Jag kan inte sova…” gnällde Kevin.
”Det går lättare om du blundar.” log mamma.
Kevin skakade på huvudet och såg bestämd ut.
”Nej, jag tänker vara vaken heeeeela natten!”
Jag fnissade.
”Lycka till med det.” sa jag.
Mamma släckte lampan och hon och jag gick ut ur Kevins rum.

Kevin somnade efter tio minuter.
Och han som skulle vara vaken hela natten… haha!
Småbarn är så knasiga…!
*

Huset som Gud glömde - 83

Ashlee

”Ska Ash också sova nu?” ville Kevin veta.
Mamma nickade.
”Ja, snart. Sov nu Kevin.”
Kevin låg en stund i sin säng och funderade på något.
Plötsligt satte han sig upp.
”Ashie, har du med dig nån present till mig?”
Mamma och pappa brukar ha presenter med sig till oss när de är ute och reser och Kevin tycker väl att få gåvor från en resa är bra tradition, och det kan jag väl hålla med om - men nu hade jag ju bara har varit i en annan stad.
”Sorry Kevin, men jag har nog inget till dig…” sa jag. ”Men du, vi fick en massa gamla böcker av Kyle och Corals farmor och farfar - jag ska kolla i min väska och se om det finns nån du gillar. Du får den imorgon bitti i så fall.”
Kevin sken upp.
”Tack Ashlee!”
Mamma log och kramade om mig.
”Vad snäll du är, Ashlee.”
”Jaaa, Ashlee är supersnäll!” sa Kevin.
Han ställde sig upp i sängen och kramade mig igen, men armarna om min hals.
”Kevin… du får gärna kramas, men du behöver inte strypa mig…” pustade jag.
Kevin fnissade och kramade mig hårdare.
*

Huset som Gud glömde - 82

Ashlee

Pappa busade med oss en stund, men sedan sa han till Kevin att gå upp och lägga sig igen.
Kevin protesterade och gnällde.
”Vi har ju så roligt,” sa han buttert. ”och så ska ni förstöra allt och säga att man ska sova…”
Han plutade truligt med underläppen.
”Det är sent nu, gubben.” sa pappa och rufsade om Kevins hår. ”Du fick vara uppe lite längre ikväll bara för att Ashlee skulle komma hem.”
Kevin gnällde lite till.
”Jag följer med upp och säger god natt.” sa jag.
Kevin blev lite gladare.
Han tog min hand och så gick vi upp till hans rum.

Mamma följde också med. Hon lyfte upp Kevin i sängen och stoppade om honom.
”Det är tråååååkigt att sova…” gnällde Kevin.
”Mmmm, men du kommer vara jättetrött i skolan imorgon om du inte sover nu.” sa mamma.
Hon pussade och kramade honom.
Kevin ville ha en kram och puss av mig också, så det fick han.
*

Huset som Gud glömde - 81

Ashlee

Kevin blev överlycklig när jag kom hem. Man kunde nästan tro att jag hade varit borta i ett år eller så… haha.
Han hade gått och lagt sig en stund innan jag kom, men nu rusade han ur sin säng och dundrade ner för trappan.
”Ashlee! Du är hemma!” skrek han.
Han kramade mig jättelänge, jag kunde knappt ta av mig skorna… min lillebror är lite knäpp!

Pappa fick säga åt Kevin att låta mig vara så att jag kunde få av mig ytterkläderna.
Kevin släppte mig och jag tog av mig skor och jacka. Sedan hoppade han på mig igen. Haha.
”Jag tycker om att du är hemma igen.” sa Kevin.
”Tack Kev.” sa jag och gav min lillebror en kram.
”Det tycker vi också.” sa mamma.
Hon omfamnade också mig.
”Ska vi kramas hela kvällen.” fnissade jag.
Mamma och pappa skrattade.
”Ja, det ska vi, för vi tycker så mycket om vår lilla Ashlee.” sa pappa.
Han lyfte upp mig och kramade mig. Sedan började han kittlas istället. (Typiskt pappa… ska alltid hålla på och busa med en.)
”Sluta…!” fnissade jag. ”Man får inte kittlas!”
”Pappa, kittla mig också!” sa Kevin.
Han ville också vara med och busa såklart. Fast hur man kan vilja bli kittlad övergår mitt förstånd… men han är ju en knasboll, min lillebror.
*

Kevin funderar - 2

*
"Man bäddar sängen varenda morgon.... eller hur?
Men när man går och lägger sig varje kväll - då sliter man ju upp
lakan, täcke och filtar och allt som man noga gjort i ordning
så fint på morgonen...
Weird!
Då känns jobbet med bäddandet faktiskt rätt onödigt...
Och lite slöseri med tid om du frågar mig."
*

What household chore do you hate to do the most?

*

Kevin answers:
All of them! Chores are so booooring....!
But I ALWAYS do all my chores (I don't wanna act like
a bad or lazy boy...!)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Kevin funderar...

*
Storebror Patrick berättar:

Mina småsyskon är roliga, ni skulle höra Ash och Kevin när de diskuterar saker...
För ett tag sedan när mamma och pappa pratade om semester till sommaren föreslog Kevin:
"Vi kan åka runt solen! Det vore coolt!"
Ashlee ger honom en lång blick.
"Man kan inte åka till solen, Kev... Det är alldeles för varmt."
Kevin är tyst en sekund, funderar.
"Jaha... men du! Vi kan ju åka på kvällen!"

Haha!

Och Ashlee ville åka till månen när hon var liten!
De är knasiga min lilla syster och min lilla bror!
"Vi är inte knasiga!" protesterar Ashlee nu när hon läser detta. "Kevin och jag har visioner!"

Ja visst har ni det, lilla sötnos ;-)
*