Skrivpuff - 5 augusti 2011

Skriv om ett attribut

Om Ryan.
Av bästa vännen Maureen.

Ocean Beach, Delphi, CA 1971

Ryans främsta attribut har alltid varit hans otroligt blå, stora ögon och långa ögonfransar.
När han var 2-4 år gammal var hans brun-gula napp och mjukishunden Scrappy hans ständiga följeslagare. Han höll alltid nappen, "Binky",
och plysch-vovven i ett ordentligt grepp i vardera handen vart han än gick.

De vackra blå ögonen, de långa ögonfransarna och det rufsiga håret är fortfarande det första man tänker på när man ser Ryan.
Och många lägger även märke till att han är liten och tanig för sin ålder.
(En del tror inte på att han är 14 ½ år.)

Ryan har härlig humor, är alltid pigg och full av energi och han har ett väldigt speciellt skratt när han är glad eller busig - det är ett lyckligt, litet porlande skratt som gör alla i närheten glada.
Han går nästan alltid barfota, han tycker nog att skor är lite överskattade, haha!
Och en grej som vi brukar ha väldigt kul åt är att Ryans öron blir lite röda när han blir generad.
Han blir ofta blyg och generad när vi tjejer (Sunny, Sheila, Jill & jag)
ger honom pussar och kramar och när vi kittlar honom.
Ryan hävdar att han inte alls blir generad – men hans öron avslöjar honom alltid... hihi!

Nu ska jag gå och ge sötnosen, vår lille älsklings-kille, en kram!
Vi ses!

Kram på er!

Maureen

"Binky" ett av Ryans attribut när han var liten

Message from Maureen

*
Sunny & I are sitting here laughing at Ryan & Sheila... Their little conversations are so funny sometimes!

RYAN: Why do girls like me...? I don't get it...

SHEILA: Gee, I don't know Ry... could your sweetness have something to do with it?

RYAN (shrugs): I dunno...

SHEILA: And your cuteness...?

RYAN (blushes a little): But I'm not...

SHEILA: ... cute? Ryan McKenzie, have you ever looked yourself in a mirror?!

RYAN: Yeah... but...

SUNNY (giggles): You are super cute Ryan! And you are the sweetest guy on this planet!
That's why Jill and Anne, and the other girls at school like you so much.

SHIELA: Ryan, girls tell you all the time how cute you are! When is it gonna sink in?!

RYAN (smiles - the sweetest smile): I don't know. Never...?

SHEILA (laughs): I love you Ryan!

Ryan blushes.

SHEILA: You want a kiss?

RYAN (shy smile): No thanks.

SHEILA: You know I'm gonna give you a kiss anyway, right?

RYAN (nods): Uh-huh...

Vikarien på Abe Lincoln High - 6

*
"Vad fint du sjöng Ryan!" sa Jill en stund senare. "Jag skulle så gärna vilja se den där reklam-filmen igen. Har du en kopia av den?"
"Nej." sa Ryan.
Men han såg så pillemarisk ut att ingen trodde på honom.
"Vad du ljuger!" skrattade Maureen och petade Ryan i sidan. "Ni har visst en kopia av den. Kan vi inte kolla på den nån dag?"
Ryan skakade på huvudet.
"Nope, jag ska gömma alla pinsamma filmer på mig, både hemma-filmer och reklam-filmer."
"Finns det mer än en reklam-film?" frågade Sheila.
Ryan insåg att han försagt sig. Han skruvade på sig.
"Eh... det kan hända att jag har gjort en eller två reklam-filmer..." mumlade han.
"Eller fem." sa Maureen.
"Tack Maureen..." mumlade Ryan.
Maureen log och kramade honom.
"Vad har du mer gjort reklam för?" frågade Jill.
Ryan funderade.
"Förutom Animal Crackers, har jag gjort reklam för glass, cyklar, jordnötssmör och..."
"Det där godiset, Peppermint Twist." fyllde Maureen i. "Då dansade ni till låten Peppermint Twist."
"Tack för påminnelsen Maureen..." mumlade Ryan.
"Men Ryan... du ska inte skämmas, du var ju såååå söt i alla de där reklamfilmerna!" sa Maureen och drog in Ryan i sin famn.

"Nu minns jag!" utbrast Jill plötsligt. "Gjorde inte du cykel-reklamen ganska nyligen?"
"Jo..." muttrade Ryan. "för två år sedan... Fördelen var att jag fick behålla cykeln. Och när jag gjorde de andra reklam-filmer fick jag också grejer jag gjorde reklam för."
Maureen log.
"Nej, Ryan, fördelen var att vi fick se ditt söta lilla ansikte i TV!"
Ryan suckade. Men sedan log han.
"Du är knasig Maureen."
Maureen skrattade.
"Akta dig du, om du är kaxig kanske jag pussar dig igen."
Klassen skrattade.
"Pussa mig då om du nu så gärna vill göra det." flinade Ryan.
"Okej Ry, du bad om det." skrattade Maureen.
Hon började pussa Ryan på halsen, precis så där som Sheila retsamt brukade göra.
Ryan kiknade av skratt.
"Nej Maureen... sluta! Det... det..."
"Kittlas...?" föreslog Sunshine fnissande.
"Mmmmm..." pep Ryan.
Han blev röd om kinderna och försökte ta sig ur Maureens famn. Men det gick inte så bra.
"Du kommer inte härifrån nu, Ryan." skrattade Maureen.
"Nej, jag märker det...!" fnissade Ryan.

Vikarien på Abe Lincoln High - 5

*
"Jag förstår inte hur vi ska stå ut med den där sura gubben i två veckor...!" stönade Sheila när klassen satt i gräset och åt sin lunch.
"Vi får muntra upp honom lite." sa Clark.
Sheila suckade.
"Lycka till Clark."
"Vi får väl sjunga lite för honom." föreslog Arthur. "Musik piggar upp folk."
Sheila fick en lurig uppsyn i ansiktet.
"På tal om att sjunga... Ryan, minns du dom här...?"
Sheila höll upp en box med animal crackers.
Ryan suckade.
"Kul Sheila." sa han.
Men sedan log han.
"Jag hade hoppats på att folk hade glömt bort den där gamla reklam-filmen."
Clark såg nyfiket på Ryan.
"Vad då för reklam-film?"
"Ryan gjorde ju reklam för animal crackers när han var sju år." log Maureen. "Den gick på TV jättelänge."
"Vad det du...?!" utbrast Jill. "Åh, jag älskade den reklam-filmen!"
"Kan du inte sjunga den där Shirley Temple-sången som du sjöng i reklamen?" bad Sheila. "Animal Crackers In My Soup."
Ryan log och skakade på huvudet.
"Aldrig i livet."
"Jo, snälla Ryan!" bad Jill.
"Jag... jag har glömt bort texten." sa Ryan.
"Bra försök, Little Monkey Boy." skrattade Maureen och rufsade om i Ryans hår.
Ryan skrattade.
"Okej, som ni vill. Men jag tänker inte sjunga den själv." sa han bestämt.
"Jag sjunger med dig Ry!" sa Sunshine glatt. "Kom, så sjunger vi!"
Sunshine drog upp Ryan på fötter och tillsammans sjöng och dansade de till Animal Crackers In My Soup.

Animal crackers in my soup
monkies and rabbits loop the loop,
Gosh, oh gee, but I have fun,
swallowin' animals one by one.
In every bowl of soup I see,
lions and tigers watching me,
I mae 'em jump right thru a hoop,
those animal crackers in my soup


When I get hold
of the 'Big bad wolf'
I just push him under to drown.
Than I bite him
in a million bits
and I gobble him right down.
When they're inside me
where its dark
I walk around like Noah's ark
I stuff my tummy like a goop
with animal crackers in my soup

"Ni två är underbara!" jublade Sheila.
Klassen jublade och applåderade.
"Sjung mer!" ropade Joe.
"Vi sjunger nåt allihop!" sa Sunshine.
Hela klassen stämde in i The Archies Sugar and Spice.
Coach Henderson gick förbi. Han såg på sina musikaliska elever och log.
"Ni sjunger alltid ni." sa han.
"Yep! Livet blir roligare då." sa Ryan glatt.
Coach Henderson skrattade och gick vidare.
Klassen skrattade när de hörde att han också började sjunga på Sugar and Spice.
"Coach Henderson är verkligen en cool lärare!" sa Sunshine.

Vikarien på Abe Lincoln High - 4

*
"Hur kan man vara så där sur...?!" utbrast Sheila när klassen gick ut i solskenet för att äta lunch.
"Det skulle du också vara om du hette Bottom i efternamn." flinade Clark.
Maureen puffade till honom.
"Skärp dig Clark, han kan ju inte rå för vad han heter."
"Nääää..." sa Clark. "Men lite kul är det."
Maureen log.
"Ja, ja, men akta så att han inte förstår att du skrattar åt honom bara."
Clark log avfärdande.
"Ingen fara Maureen, Mr. B skulle inte förstå sig på nån sorts humor, ens om det hoppade upp och bet honom i baken."
Joe brast ut i gapskratt.
"Baken...! Mr. Bottom...! Hajar ni?"
Maureen suckade och skakade trött på huvudet.
"Ja, Joe, vi hajar."
"Ja, men det var ju roligt!" frustade Joe.
Sheila klappade honom på huvudet.
"Joe och Clark, ni två ska nog inte sitta i solen när vi äter."
Ryan log.
"Oroa dig inte för solsting, Sheil. Dom där två kan knappast bli värre än de redan är."
Sheila skrattade.
"Tack för dom vänliga orden Ry." sa Clark och log.
"Det var så lite så." log Ryan.
"Gud, vad ni killar retas med varandra hela tiden." sa Jill.
Joe nickade.
"Det är roligt förstår du Jilly."
Maureen log mot Jill.
"Du vet hur pojkar kan vara..."
Ryan gjorde en liten grimas mot Maureen.
"Hur kan pojkar vara, Marie...?" sa han leende.
Maureen lade armen om Ryan.
"Du vet... lite galna och oförbätterliga."
"Och det tar några extra år för er pojkar att mogna." flinade Sheila. "Vi tjejer mognar snabbare."
"Mmmm..." sa Ryan tankfullt. "Men jag är faktiskt ett och ett halvt år yngre än de flesta av er här."
Maureen skrattade och gav Ryan en kram.
"Ja, det har du rätt i. Och vi älskar dig precis som du är, Little Monkey Boy. Bli aldrig mogen och tråkig."
Hon gav Ryan en puss på kinden.
Ryan rodnade och torkade bort pussen.
Tjejerna skrattade.
"Du är så söt, Ryan!" sa Jill kärleksfullt.
"Är jag inte alls..." mumlade Ryan blygt.

Back to Camp Topeka! Del 11

Nästa morgon

"Kom nu! Vi ska hälsa på Sunny!"
Ryan stod vid dörren och hoppade nästan av iver och otålighet.
"Vi kommer sötnos." skrattade Maureen.
"Får vi ta på oss skor först?" sa Sheila.
"Nej." sa Ryan.
Han sprang i förväg.
"Älskling!" ropade Sheila efter honom. "Ska du inte ha skor på dig?"
"Ryan går barfota så ofta han kan." sa Maureen. "Sån har han alltid varit."
"Kom nu!" ropade Ryan till tjejerna. "Sluta söla!"
"Jag älskar den grabben!" sa Sheila.
Tjejerna skyndade efter Ryan till sjukstugan.

Sunshine låg i sjuksängen och läste Archie. Hon lade ifrån sig serietidningen och såg glädjestrålande på Ryan, Maureen, Sheila och Jill när de kom in i sjukstugan.
"Hej!" sa hon. "Vad kul att se er!"
"Hur mår du?" frågade Maureen oroligt och kramade Sunshine.
"Jag har mått bättre." sa Sunshine. "Men det är iallafall bättre än igår."
Hon såg på Ryan.
"Hur mår du då? Efter sjukhusbesöket igår menar jag."
Ryan log.
"Det känns bättre nu när jag vet att du är okej."
Han kramade om Sunshine.
"Du räddade mitt liv igår, Ryan, vet du det? Du och Maureen."
"Gjorde vi...?" sa Ryan förvånat.
Sunshine log.
"Sjalen dummer! Hade ni inte kommit på det hade nog giftet spridit sig."
Ryan ryste. Han ville helst sluta tänka på läskiga giftormar nu.
Det verkade nästan som om Sunshine läst hans tankar, för hon tog hans hand, log och sa:
"Men nu pratar vi om nåt kul istället. Jag vill glömma den där jäkla ormen."
"Bra idé!" tyckte Ryan.
"Vad gjorde ni för kul igår kväll?" frågade Sunshine.
Maureen, Sheila och Jill såg lurigt på varandra.
Maureen lade armarna om Ryans midja.
"Ska vi visa vad vi gjorde med dig igår...?"
Ryan log och skakade på huvudet.
"Nej, det ska ni verkligen inte göra."
"Jo, gör det." fnissade Sunshine.
*

Back to Camp Topeka! Del 9

*
Nu kom även Jill fram till Ryan.
"Vet du Ryan, Sheila har rätt; du är jättesöt - och man måste verkligen pussa dig!"
Ryan log blygt. Hans kinder var rosiga.
Jill var inte alls lika framfusig som Sheila, så hon nöjde sig med att ge Ryan en lätt kyss på kinden.
Ryan rodnade ännu mer. Han la sig ner och gömde huvudet under kudden.
Tjejerna fnissade.
Maureen kittlade honom lätt på ryggen.
"Får vi se på dina röda öron Ryan?" retades hon.
"Neeej...! Och sluta kittla mig." fnissade Ryan och skruvade på sig.
Men Maureen slutade inte.
"Vi tänker aldrig sluta kittla dig, lilla gullplutt. För det är så kul." sa Sheila och så tog hon tag i Ryans fötter.
Ryan tittade upp på Sheila och Maureen.
"Jag tycker inte om er längre..." mumlade han truligt.
Sedan började han fnissa igen när tjejerna attackerade honom.

En lätt knackning hördes på dörren och Miss Coleman klev in.
"Jag vill inte vara en glädjedödare, men nu är det dags att sova."
"Får vi hälsa på Sunny imorgon?" frågade Ryan förhoppningsfullt. Han satte sig ivrigt upp.
Miss Coleman log varmt.
"Ja, det får ni. Då blir hon nog glad. Jag ska gå och säga godnatt till henne nu."
"Hälsa från oss!" sa Ryan och Maureen samtidigt.
"Det ska jag göra." log Miss Coleman. "Sov gott nu."
*

Back to Camp Topeka! Del 8

*

Sunshine blev utskriven från sjukhuset senare på eftermiddagen, men hon mådde fortfarande lite dåligt och eftersom Camp Topkeas sjukstuge-läkare ville hålla Sunshine under observation, skulle hon tillbringa natten i sjukstugan.

"Stackars Sunny som måste sova ensam inatt..." sa Ryan när han, Maureen, Sheila och Jill låg i sina sängar den kvällen.

"Helt ensam är hon inte," sa Sheila. "Doktorn är ju där."

"Mmm... men ändå..." sa Ryan och såg lite sorgsen ut. Han satte sig upp i sängen.

Maureen satte sig nära honom.

"Du är fin du Ryan, som är så omtänksam."

Hon strök Ryan över håret.

"Äh... det är väl ni också." mumlade Ryan.

Maureen, Sheila och Jill log åt att Ryan blev generad när han fick en komplimang.

"Vad ler ni åt?" frågade han.

Tjejerna fnissade.

Sheila satte sig också på Ryans säng.

"Vi ler åt dig, för du är så söt."

Nu såg Ryan ännu mer generad ut. Han skakade på huvudet.

"Jo, du är söt!" sa Sheila. "Söt som socker."

Ryan skrattade.

"Du är verkligen kansig, Sheil."

"Jag kanske är knasig," log Sheila. "men du är ändå det sötaste som finns. Du är faktiskt så söt att jag måste pussa dig!"

Innan Ryan hann protestera brottade Sheila ner honom i s'ängen och pussade honom.

"Maureen! Jill! Kom och hjälp mig!" fnissade Ryan.

"Nej, jag ska visa Jill min specialare." sa Sheila. "Jill, kolla hur generad Ryan blir nu."

Jill såg road på när Sheila pussade Ryan på halsen.

Ryan fnissade och försökte gömma sig under täcket.

"Kittlas det, Ryan...?" frågade Jill retsamt.

"Nej..." fnissade Ryan. Han var röd om öronen.

"Lilla lögnare!" skratatde Sheila. "Du vet väl hur det går för dig om du ljuger...?"

Ryan bara skrattade och försökte komma undan.

*

Back to Camp Topeka! Del 4

*
"Varför måste vi åka upp hit varje år...?" klagade Macy när klassen nästa dag gick på sin sedvanliga upptäcksfärd i Blue Hills. "Det är smutsigt, dammigt, varmt..."
"Det är väl härligt med lite värme, smuts och stenar?" flinade Clark.
"Och ormar..."
"Va?" Ryan såg förbryllat på Sunshine.
Han märkte att den annars så glada och skämtsamma tonen i hennes röst var som bortblåst.
Nu lät hon istället rädd - och det var väldigt ovanligt när det gällde Sunshine.
Hon stod stel som en pinne och såg som förhäxad ner mot sina fötter.
Ryan följde hennes blick. Då såg han den.
Ormen. Den låg precis intill Sunshines och Ryans fötter.
Ryan lade sina händer på Sunshines axlar.
"Stå alldeles stilla Sunny!" flämtade han.
Hans hjärta bankade obehagligt hårt och han kände sig lätt illamående.
Ryan avskydde ormar. Det kunde han tacka sin Uncle Walter för.
"Ska vi inte springa?" undrade Sheila med skakig röst.
Ryan skakade på huvudet.
"Stå still!" nästan viskade han.
"Ja, annars blir ormen uppretad och då kan den bitas." sa Arthur.
Just som Arthur avslutat meningen såg klassen med fasa hur ormen plirade på dem och sedan satte den tänderna i Sunshines fot.
"Herregud!" skrek Jill, närapå gråtfärdig. "Vad ska vi göra?"
"Spring och hämta hjälp!" skrek Maureen.
Joe som var snabb och bra på löpning rusade ner till stugorna för att hämta hjälp.
*

Back to Camp Topeka! Del 3

*

"Ska Ryan sova i er stuga i år igen?" frågade Clark när de ätit middag första kvällen på Camp Topeka. "Eller får vi låna honom?"

"Nä, det får ni inte." sa Sheila. "För han är vår." 

Hon lade armen om Ryan. 

"Eller hur, Ryan?"

Ryan nickade.

"Tjejerna klarar sig inte utan mig." sa han kaxigt. "Ni vet; jag skrämmer bort spöken och grejer."

"Det är tur att vi har dig sötnos." skrattade Maureen och pussade Ryan på näsan.

"Ja, då får väl vi klara oss utan spökvakt." sa Clark till Joe och Arthur. 

"Och vem vet, vi kanske kommer och spökar för er." sa Joe till Maureen, Sunshine och Sheila.

"Ja, gör det!" sa Sheila leende. Sedan tillade hon: "Om ni vill ha en hink iskallt vatten över er..."

"Alltid skönt med en dusch." flinade Clark.

"Så du ska dela rum med tre söta tjejer du Ryan?" sa Joe.

"Fyra." sa Sheila. "Jill delar stuga med oss i år."

"Fasen vilken tur du har Ryan!" sa Clark.

"Mmmm, det har jag." sa Ryan och log med glimten i ögat.

Sedan såg han lite blygt på tjejerna.

"Fast ni får inte pussas och hålla på..."

"Jo, det får vi!" sa Sunshine.

"Vi ska 'pussas och hålla på' jättemycket med dig!" sa Sheila.

Sunshine, Maureen och Jill fnissade.

"Det bli väl kul, Ryan?" fnissade Maureen och kramade om honom.

"Mmmm... jättekul..." mumlade Ryan.

Men han log mot tjejerna och såg ganska nöjd ut.

*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 7

*
"Yay! Ryan är tillbaka!" utbrast Sunshine när Ryan kom in i dramasalen på tisdagen.
"Välkommen tillbaka, Ryan." sa Miss Wallace. "Är du frisk nu?"
"Yep!" sa Ryan glatt.
Han satte sig på golvet mellan Sunshine och Maureen.
"Åh, vad skönt att du är frisk igen!" sa Maureen och kramade honom.
Sheila kände på hans panna.
"Normal temperatur." konstaterade hon. "Alldeles sval."
"Det är för att jag är så cool." sa Ryan lite kaxigt.
Klassen skrattade.
"Ja, du är verkligen cool!" skrattade Maureen och kramade honom igen.
"Kan någon berätta för Ryan vad vi ska göra för show denna veckan?" sa Miss Wallace.
Clark, Joe och Sheila började berätta - i munnen på varandra.
"Okej, kan någon berätta så att Ryan förstår...?" skrattade Miss Wallace.
"Jag kan." sa Maureen. "Vi ska sjunga låtar från Hair och My Fair Lady."
"Coolt!" sa Ryan.
Maureen nickade ivrigt.
"Visst är det! Sunny, Jill, Clark, Joe och jag ska spela hippies."
"Och du, Arthur, Macy och jag ska spela rika ungdomar." sa Sheila till Ryan. "Men du vill hellre umgås med hippie-gänget."
"Låter verkligen som en cool show." tyckte Ryan.

På svarta tavlan hade Miss Wallace, som vanligt, skrivit upp de låtar som skulle vara med i showen.

Aquarius (Hippies: Sunny, Maureen, Jill, Clark & Joe)

Why Can't the English? (Arthur + Sheila, Macy & Sunny)

Air (Sunny & Jill)

Just You Wait (Sunny)

I Got Life (Ryan + hippies)

With a Little Bit of Luck (Clark & hippies)

Hair (Hippies)

The Rain in Spain (Sunny & Arthur + kören)

On the Street Where You Live (Ryan)

I Could Have Danced All Night (Macy)

Three-Five-Zero-Zero (Ryan & Sunny + hippies)

Good Morning Starshine (Alla)

"Vi ville ha med Initials också - från Hair," sa Clark. "men den texten innehåller ju LSD så det får vi nog inte..."
"Nej, den låten känns lite olämplig, eftersom ni är så unga." sa Miss Wallace.
"Det blir nog en bra show ändå." flinade Clark."
"Den blir bäst!" sa Sheila.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 6

*
Fredag, 8 januari, 1971

Efter balkongscenen sjöng en mycket lycklig Jill Then He Kissed Me.
Efter det framförde Ryan All Shook Up.
Ännu mer jubel från publiken.
Maggie såg på David och Kate och log.
"Ni vet väl att ni har världens charmigaste pojke, va?"
David och Kate skrattade. De kände sig väldigt stolta över Ryan.
Den sista sången framfördes av Ryan: She's A Lady.

Sedan framfördes Dödsscenen, det sorgliga ögonblicket då Julia kysser Romeo för att få lite av det gift han har druckit.
Jill framförde Julias replik mycket vackert och rörande.

Drunk all, and left no friendly drop
to help me after? 

I will kiss thy lips.
Haply some poison yet
doth hang on them

Jill kysste Ryans läppar.
Sorglig musik spelades lite svagt och ljuset på scenen tonades ner.
Flera i publiken torkade tårar ur ögonen.
Showen fick stående ovationer och långa applåder.
"Ni är bäst!" skrek Sheila till Ryan och Jill från sin plats i kören.




"Dödsscenen" (Akt 5, Scen 3)
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 5

*
Fredag, 8 januari, 1971

Fredagsshowen blev succé.
Den började med att Jill och Ryan sjöng Stupid Cupid. Sedan sjöng Jill My Boy Lollipop.

Både Jill och Ryan sjöng sina sånger med glädje och stor charm.

Publiken tyckte att blandningen av modern musik och scener ur Shakespeare var ett bra påhitt.

Medan Romeo väntade på att hans Julia skulle komma ut på balkongen sjöng Ryan Knock Three Time. Jill och kören sjöng med.
Nu var det dags för Ryan att läsa Romeos lite svåra replik. Han uttalade de gammaldags orden som om han aldrig gjort annat än spelat Shakespeare. 

If I profane with my unworthiest hand this holy shrine,
the gentle sin is this:
My lips, two blushing pilgrims,
ready stand to smooth that rough touch
with a tender kiss.

Ryan hade varit lite nervös för balkongscenen, eftersom han efter sin replik skulle kyssa Jill.
Men han hade inte behövt oroa sig, det gick bra.
Publiken jublade när Romeo och Julia kysstes.

"Jag sa ju att du var bra på att kyssas!" viskade Jill tyst i hans öra.

Maureen som stod i kören viskade till Sunshine:

"Han är ju proffs!"

Sunshine log och nickade instämmande.



"Balkongscenen" (Akt 2, Scen 2)
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 4

*
Onsdag, 6 januari, 1971

Maureen, Sheila, Sunshine och Ryan var på väg uppför trappan till familjen McKenzies veranda.
Sheila gjorde en perfekt imitation av Macy som fick de andra att skratta högt:
"Jag tycker vi ska göra Gone With the Wind... och jag ska spela huvudrollen... nej vänta, alla roller - för jag är myyycket bättre skådespelare än alla andra här!"
Maggie och Kate satt på verandan. De skrattade också åt Sheilas imitation.
"Vem härmar du nu, Sheila?" frågade Maggie.
"Men hallå... det är väl glasklart!" utbrast Sheila. "Macy såklart! Divan som tror hon kan bestämma allt och som vill ha alla stora roller!"
"Om hon inte får en stor roll snart blir hon väl galen." sa Ryan.
"Mmm, men om hon får en stor roll kommer hon att bli malligare än vanligt." suckade Sheila.
Sedan såg hon på Ryan och log.
"Så, Ry... hur är det att spela mot Jill då...?"
"Bra." sa Ryan coolt.
"Hon är väldigt lycklig över att du är hennes Romeo." sa Maureen.
"Ska ni prata om... det här hela veckan...?" undrade Ryan.
"Yep!" sa Sunshine.
"Tack för det." sa Ryan.
Tjejerna fnissade.
"Han är en jättebra Romeo!" sa Maureen till Maggie och Kate.
"Det ska bli så kul att se er uppträda på fredag!" sa Kate.
"Vem har sagt att ni får komma och titta?" sa Ryan kaxigt.
Han slog sig ner mellan Kate och Maggie i träsoffan.
"Bry er inte om honom." sa Maureen. "Han är lite generad för kyss-scenerna bara. Han och Jill är såååå söta som Romeo och Julia!"
Ryan räckte ut tungan åt Maureen.
Maureen bara skrattade åt hur generad Ryan blev så fort de pratade om kyss-scenerna.
"Vi ska vara så snälla så när vi sitter i publiken." sa Kate.
"Ja, vi ska bara busvissla lite." sa Maggie och log ett busigt leende mot Ryan. "Det är väl okej, Ryan?"
Hon petade Ryan i sidan.
Ryan fnissade och skruvade kittligt på sig.
"Nä, ni får sitta längst bak och så låtsas jag att jag inte känner er."
"Du ska inte vara så kaxig, lilla trollunge." skrattade Kate och började kittla sin son.
Ryan kiknade av skratt
"Hjälp mig!" pep han.
"Sällan, pysen." sa Maureen leende. "Vi älskar att höra ditt skratt."
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 3

*
Onsdag, 6 januari, 1971

"Vill du öva på kyssen igen?" frågade Jill under repetitionen på onsdagseftermiddagen.
"Eh... jag tror vi kan den nu." sa Ryan.
"Var inte ledsen, Jill," flinade Sheila. "ni får ju kyssas flera gånger till - vi har ju några repetioner kvar."
Jill log mot Sheila och sedan mot Ryan.
"Vilken tur vi har va, Ryan?" sa hon glatt.
"Mmm..." mumlade Ryan och hoppades att han inte rodnade.

"Ni är så duktiga allihop!" sa Miss Wallace stolt när dagens rep var över. "Och så proffsiga!"
Clark log brett och bugade sig åt alla håll.
"Ah, man tackar ödmjukast."
"Du var bara med i kören... fåntratt!" fräste Macy.
"Miss W sa faktiskt allihop!" sa Joe.
"Just det!" sa Clark.
"Du var jätteduktig Clark." sa Sunshine och klappade Clark på huvudet.
"Äntligen en som förstår sig på en stor artist och hans talang!" utbrast Clark dramatiskt. "Sunny, Mylady, tillåt mig kyssa er hand!"
"En annan dag kanske." sa Sunshine.
Macy himlade sig, som om Clark och Joe var det dummaste hon någonsin träffat (och det var ju precis vad hon tyckte).
Hon gick fram till Miss Wallace.
"Miss Wallace, nästa vecka tycker jag att vi kan göra Gone With the Wind." sa hon.
"Ska du vara den som är borta med vinden då?" flinade Joe.
Klassen fnissade, men tystnade snabbt när Miss Wallace gav dem ett strängt ögonkast.
"Nej, vi ska göra något helt annat än Gone With the Wind nästa vecka." sa Miss Wallace.
"Vaddå?" frågade Macy.
"Det får ni höra på måndag." sa Miss Wallace och log hemligt. "Nu säger jag tack för idag. Vi ses i morgon!"
"Tack för idag!" sa hela klassen i perfekt harmoni.
Hela gruppen skyndade ut ur aulan.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 2

*
Tisdag, 5 januari, 1971

Miss Wallace gick fram till svarta tavlan och skrev upp vilka låtar de skulle sjunga i denna veckas show:

Stupid Cupid  (Jill & Ryan)
My Boy Lollipop  (Jill)
She's A Lady  (Ryan)
Then He Kissed Me  (Jill) 
All Shook Up  (Ryan)
Knock Three Times  (Jill & Ryan + kören)

"Vilka scener blir det?" frågade Jill.

"Balkongscenen och scenen i kryptan där de dör."

Jill såg på Ryan och log. Ryan log tillbaka.
Sedan började han fundera på något.
"Vad tänker du på?" frågade Sunshine.
"Är inte balkongscenen en kyss-scen...?" sa Ryan.
"Jo, dödsscenen också." sa Jill. Hon lät väldigt nöjd.
Ryan kände hur hans kinder blev varma.
Maureen började fnissa.
"Förlåt att jag skrattar, men Ryan, du är för söt!"
"Det är jag inte alls." sa Ryan truligt. "Och förresten kan jag inte kyssas."
Nu blev även hans öron lite röda.
"Det kan du väl visst!" sa Sheila.
"Vi får öva." sa Jill.
"Nu...?" frågade Ryan.
Jill bara log. Hon satte sig tätt intill Ryan, lade en hand om hans nacke och kysste hon honom.
Ryan tvekade i några sekunder, men sedan besvarade han kyssen.
Ingen i klassen sa någonting, de satt bara och tittade på Jill och Ryan, nästan hänförda av kyssen.
När kyssen var avslutad drog Maureen in Ryan i sin famn.
"Jag visste väl det, Ryan! Du blir en perfekt Romeo!"
"Ja, verkligen!" sa Sheila. "Ni såg jättesöta ut!"
"Du är ju visst bra på att kyssas." sa Jill.
Ryan var nu så blyg och generad att han inte visste vart han skulle ta vägen. Han började pilla med sina skosnören.
*

Friday Show at Abe Lincoln High - del 1

*
Tisdag, 5 januari, 1971


"Den här terminen tänkte jag att ni ska få sätta upp en liten mini-show varje fredag." berättade Miss Wallace för sina musik- och drama-elever på tisdagsmorgonen. "Ni spelar upp en eller två scener ur en pjäs eller musikal och sjunger några låtar som passar till."
Klassen började genast prata om vilken kul idé det var.
"Är ni redo att spela upp den första showen redan nu på fredag?" frågade  Miss Wallace. "Vi repeterar varje dag."
"Vi är alltid redo, mylady!" ropade Clark.
"Det är bra det." log  Miss Wallace. "Den här veckan ska vi ta oss an Romeo och Julia."
Macy sträckte på sig och log ett bländande leende. Det märktes väldigt tydligt att hon ställt in sig på att spela Julia.
"Vem ska spela Romeo och Julia?" frågade hon.
"Jag tänkte att Jill ska spela Julia." sa Miss Wallace. "Om du vill det, Jill?"
Jill nickade lyckligt.
Macy tappade hakan och gav ifrån sig sitt speciella indignerade läte.
"Ska hon spela Julia?"
"Ja, Jill ska spela Julia." svarade Miss Wallace lugnt. "Har du nåt problem med det, Macy?"
Macy svarade inte. Hon bara blängde surmulet på Jill.
"Miss Wallace! Jag erbjuder mig gärna att spela Romeo!" sa Clark.
Klassen skrattade. De visste att Clark bara fånade sig.
"Tack för erbjudandet, Clark." log Miss Wallace. "Men jag tror nog att Ryan får bli vår Romeo."
Ryan stirrade på sin lärare.
"Jag...?!"
"Jaaa, det är väl du som är Ryan?" fnissade Sheila och petade honom i sidan.
"Ryan, du blir en perfekt Romeo!" sa Jill.
"Det tror jag med!" sa Maureen.
*

Rockin' Around the Christmas Tree - del 17

*

☃

*
21 December, 1970.
Måndag eftermiddag.

”Titta Ryan, vi står under mistel!” Jill pekade på mistel som hängde i ett rött band över dörrposten.
”Eh, det är inte mistel…” försökte Ryan lite nervöst. ”… det är basilika.”
”Älskling, vi gick inte på det där förra året, så vänta dig inte att vi ska göra det i år!” skrattade Maureen.
”Så du kommer inte undan det här året heller, sötnos.” sa Sheila.
”Ni får fånga mig först!”
Ryan skyndade sig mot terrassen, men tjejerna ställde sig i vägen för honom. Han hade inte en chans mot fem tjejer.
Maureen drog in honom i sin famn.
”Nu är du fast Ryan!”
”Jag vill inte ha några pussar.” fnissade Ryan. Hans kinder blev rosiga. ”Ni tjejer är ju farliga!”
Han tog sig ur Maureens grepp.
”Du får pussar vare sig du vill eller inte.” sa Sheila.
Hon knuffade milt ner Ryan i soffan och började pussa honom.
”Det finns ju ingen mistel här över soffan!” protesterade Ryan.
David som just skulle hänga upp mistel över dörren till terrassen gick fram till Ryan och tjejerna och höll misteln över soffan.
”Nu finns det mistel här också.” flinade han.
”Pappa…” suckade Ryan. ”Du är världens knäppaste!”
Tjejerna fnissade.
"Ryan, vad är värst: att bli pussad eller kittlad?” frågade Jill.
”Det är lika hemskt.” sa Ryan.
”Äh, det måste väl vara värre att bli kittlad.” sa Maureen. Hon satte sig intill Ryan i soffan.
”Ja, det vet väl du.” flinade Ryan.
”Och vad menar du med det?” sa Maureen småskrattande.
”Jag menar at du är kittlig.” sa Ryan. ”Inte sant?”
Han lade en hand på Maureens knä.
Maureen tog bort hans hand. Sedan drog hon ner Ryan så att han låg med överkroppen i hennes knä.
”Och du lille vän, är superkittlig.”
”Näää, det är jag inte.” protesterade Ryan.
”Inte ljuga så här nära jul.” sa Maggie. ”Då kommer inte tomten.”
”Kom igen tjejer, nu torterar vi sötnosen!” sa Sheila. ”Alla på en gång!”
”Nej!” fnissade Ryan. ”Pappa, hjälp mig!”
”Pappa hjälp mig?” skrattade David. ”Var det inte jag som var världens knäppaste alldeles nyss?”
”Skojade bara lite.” sa Ryan oskyldigt.
David skrattade.
”Bra försök, pysen.” sa David.
”Ska alla tortera mig nu?” frågade Ryan oroligt.
”Yep!” sa Sunshine.
”Skulle man inte vara snäll nu innan jul...?” flinade Ryan.
”Tomten har sagt att vi ska hålla ordning på dig.” sa Kate. ”Och då måste man kittlas lite.”
Ryan kiknade av skratt när hans familj och vänner började kittla honom.
”Ni får inga julklappar i år!” pep han.
*

Rockin' Around the Christmas Tree - del 9 #1

*

☃

*
10 December, 1970.
Torsdag.

”Idag måste vi bestämma hur ni ska stå på scenen.” sa Miss Wallace under torsdagseftermiddagens repetition.
”Varför då?” undrade Clark.
”Ni kan inte bestämma det under konserten.” förklarade Miss Wallace. ”Då blir det kaos.”
”Kaos kan vara kul.” sa Clark.
”Kan du skärpa dig!” fräste Macy. ”Vi försöker sätta upp en professionell show här!”
Macy suckade.
”Ibland är du bara så jobbig Clark!”
”Nu räcker det Macy.” sa Miss Wallace. ”Nu har Clark nog förstått att han ska lugna ner sig lite.”
Macy snörpte på munnen.
”Hur ska vi stå?” frågade Maureen.
”Jag vill ha Ryan, Sunshine, Maureen och Sheila i mitten längst fram, eftersom ni ska sjunga duetter tillsammans och Ryan solo." sa Miss Wallace. "Resten av er kan stå i storleksordning.”
”De längsta längst bak alltså?” frågade Joe skämtsamt.
”Nej…” sa Sheila. ”De kortaste längst bak.”
Klassen fnissade.

Efter en liten stund hade alla intagit sina platser på scenen.
Ryan stod mellan Sunshine och Maureen. Sheila stod bredvid Maureen.
Macy stod på raden bakom. Hon kände sig fortfarande lite sur för att hon inte skulle få stå i centrum för allas uppmärksamhet.
Jill stod bredvid Sunshine, glad över att få stå vid en god vän. Fast innerst inne hade hon helst velat stå bredvid Ryan.

*

Rockin' Around the Christmas Tree - del 8

*

☃

*
9 December, 1970.
Onsdag.

Det var ett trött gäng som satt på golvet i musik- och drama-salen på onsdagsmorgonen. Gårdagen hade varit lång.
”Jag föredrar kindergarten...” gäspade Clark. ”där fick man sova middag.”
”Jag håller med.” sa Sheila. Även hon gäspade.
”Nu tycker jag att vi ska börja repetera.” sa Macy surmulet. ”Vi sitter ju bara här och slösar tid.”
”Vi kanske ska vänta på lärarna.” sa Arthur. ”Så vi får musik att sjunga till.”
Han blängde surt på Macy.
Macy blängde tillbaka.
”Vi kan ställa upp oss på scenen i alla fall,” föreslog Jill. ”så att vi ser redo ut när Miss Wallace kommer.”
”Bra idé!” sa Maureen, lättad över att någon lättade upp stämningen. ”Kom igen! Upp med er innan ni somnar.”
Klassen klev upp på scenen, nu ivriga att sätta igång med repetitionen.
Clark hittade en tomteluva och satte den på huvudet.
”Ho ho ho!” skrockade han med djup stämma.
Miss Wallace kom in i salen.
”God jul!” skrek Clark.
”Fåntratt.” mumlade Sheila.
”Komplimangerna haglar.” sa Clark och log brett mot Sheila.
”Ni är redo för lite julshow ser jag.” log Miss Wallace. ”Vad bra.”
”Vi kan väl börja med nåt rockigt, så att vi vaknar?” sa Clark.
”Ja, det kan behövas.” sa Sheila och gäspade igen.

De började med The Twelve Days Of Christmas.
Det var inte så lätt att hålla reda på texten i den sången, särskilt inte nu när de var trötta, så klassen kollapsade nästan av skratt.
Till och med Macy verkade vara på gott humör.
”Ni har ett vackert leende mylady.” sa Clark och log brett mot Macy. ”Ni borde visa tänderna oftare.”
Macy bara stirrade på Clark.
”Clark… kan du vara seriös i en sekund?” sa Maureen.
”Inte mycket.” sa Clark.
”Ska jag sparka honom på smalbenet åt dig?” frågade Sunshine.
Macy log - hon till och med skrattade lite.
”Nej tack, Sunny, det behövs inte.”

The Twelve Days Of Christmas (sista versen)

On the twelfth day of Christmas
my true love sent to me:
Twelve drummers drumming,
Eleven pipers piping,
Ten lords a-leaping,
Nine ladies dancing,
Eight maids a-milking,
Seven swans a-swimming,
Six geese a-laying,
Five golden rings,
Four calling birds,
Three French hens,
Two turtle doves,
And a partridge in a pear tree!

*