*
Sommaren 2010
Juli
Kapitel 1: Familjen gör sig redo
Det soldränkta vardagsrummet på Solstigen 12 var ett lätt kaos av aktivitet.
Sjuåriga Isolde, med sitt rödblonda hår och sina blå ögon, packade minutiöst ner böcker, pennor och sin älskade Flingan, en vit plyschkatt.
Hennes tvillingbror Dorian, med lika rödblont hår och blå ögon, kämpade med att få med sin uppblåsbara krokodil Alfred i packningen. Det var en kamp som blev alltmer dramatisk.
”Mamma, Alfred får inte plats i bilen...! utbrast Dorian, och hans röst hade ett stänk av desperation över sig.
Jag log lite.
”Vi måste tömma honom på luft, älskling. Kom ihåg att vi måste få plats med allt.” svarade jag och förklarade tålmodigt logistiken bakom bilpackning för min ganska envisa sjuåring.
”Men Alfred måste få vara med oss!” protesterade Dorian. ”Han är min bästa vän!”
Okej, lite överdriv... men mina ungar kan vara lite dramatiska ibland.
”Oroa dig inte, Dorian,” sa Isolde, med en röst full av visdom som ibland överträffade hennes ålder. “Alfred kommer att bli som en riktig krokodil igen när vi kommer till mormor och morfar.”
Gullunge.
Isoldes ord verkade lugna Dorian, och han gick motvilligt med på att låta Alfred packas ihop inför resan.
Jennie och jag tömde luften ur Alfred ackompanjerade av små suckar från Dorian.
”Kokodill mos...!” sa Troy glatt.
”Ungar,” sa jag några minuter senare och tittade ut över packningen och familjen med ett trött men glatt leende. ”nu lastar vi in allt och ger oss iväg. Mormor och morfar väntar på oss!”
Kapitel 2: Ankomst till färjan
Luften var tjock av motorernas surrande och doften av hav. Färjeterminalen surrade av ett kalejdoskop av aktivitet: turister lastade med bagage, familjer som längtade efter sin semester och lokalbefolkningen som skyndade sig för att hinna med sin dagliga pendling.
Tvillingarna, med uppspärrade ögon, hoppade nästan av iver där de stod bredvid mig och barnvagnen, och deras skratt blandades med måsarnas skrik.
Troy drog i min T-shirt och pekade på den vita färjan som låg vid kajen.
”Kolla! Stooor båt!” skrek han.
”Vi ska åka på äventyr! utbrast Dorian och hans ögon gnistrade av förväntan.
Kapitel 3: Ankomst till ön
Färjans mjuka gungande hade vaggat Troy till sömns, och han föll till ro i mina armar när vi gick i land.
Ön var en oas av lugn och ro, en stark kontrast till stadens frenetiska energi. Luften var fylld av doften av tall och saltvatten, och solen värmde vår hud med en mild beröring.
”Vi är nästan framme...! förklarade Isolde och hennes ansikte lyste upp av glädje. ”Mormor och morfars hus!
Vi svängde runt ett hörn och där var det - en pittoresk stuga med rött tak som låg inbäddad bland tallarna och en svag bris prasslade i löven. En träskylt med texten ”Välkommen” hälsade oss välkomna vid ingången.
Kapitel 4: Första kvällen hos mormor och morfar
Mormor, med sina tindrande ögon och sitt silverfärgade hår, välkomnade oss med en varm kram.
Morfar, med sitt glada skratt och glimten i ögat, höll Troy i sina starka armar.
Huset, som doftade av varma kanelbullar och nybryggt kaffe, kändes som en kram i sig.
Efter en rejäl picknicklunch fick tvillingarna fritt utforska ön. Jag satte mig tillrätta i en bekväm fåtölj på verandan och såg dem skutta nerför stigen mot strandlinjen.
Och på kvällen avslutade vi en skön dag med att åter sitta på verandan.
Barnen var pyjamasklädda och mycket nöjda med tillvaron här på den lugna ön.
Vi såg solen dyka ner under horisonten och hur himlen målades i orange och rosa nyanser.
Kapitel 5: Äventyr på ön
De närmaste dagarna var en virvelvind av äventyr.
Tvillingarna, med sin gränslösa energi, utforskade de steniga stränderna, byggde sandslott och tittade på vackra fjärilar.
Troy, som alltid var nyfiken, undersökte varje skrymsle och vrå i huset och hans små händer sträckte sig ut för att utforska världen omkring honom.
Morfar, som var en mästerlig historieberättare, berättade historier från sin ungdom för oss, medan mormor, som var en ivrig läsare, delade med sig av sin kärlek till litteraturen till tvillingarna och introducerade dem för fler av Astrid Lindgren och Roald Dahls verk än de redan fått höra.
Vi tillbringade lata eftermiddagar vid havet med vågornas skvalpande över fötterna och kvällarna med att berätta historier vid den sprakande brasan.
Kapitel 6: Augusti. Dags för kräftskiva
I augusti var det dags för kräftskiva.
Tvillingarna var förväntansfulla. Det verkade Troy också vara. När vi gick in i mataffären svepte hans ögon över kyldiskarna.
”Troy vill ha räkor.” förklarade han.
Isolde, som alltid är tålmodig med sin lillebror, rättade honom försiktigt.
”Du vill ha kräftor. Kan du säga kräftor?
Troy nickade lyckligt.
”Räkor! Troy måste ha räkor!
Vi skrattade och visste att Troy, trots sina uttalsmissar och bristande skaldjurskunskaper, skulle äta kräftor med stor behållning.
Kräftskivan blev en succé.
Luften surrade av skratt och samtal och doften av dill och kräftor fyllde luften.
När vi samlades runt bordet och njöt av festmåltiden tittade jag på mina tre fina barn, deras ansikten lyste av glädje, och jag kände en överväldigande tacksamhet för familjen och sommarens enkla, men underbara nöjen.
Det här var den typ av sommar som jag alltid skulle minnas, den typ av sommar som skulle lämna spår i mina barns hjärtan.
