Happy Birthday Jordan! Nov. 18 2014

Happy Hanukkah!

(Klicka på bilden för att se en större version)

Grattis Jordan! 18/11 2012

*
Happy Birthday Jordan! 

Love, 
Quinn, Veronica & Adam

*

Grattis Jordan! 18/11 2011

Happy Birthday Jordan!

*

Skrivpuff - 1 september 2011

Skriv om ett hösttecken.

Woodland, Maine, New England. 
Hösten 2010

Quinn och Veronica tog vägen genom skogen när de skulle möta Jordan vid tåget. Det var en trevlig väg, som att gå i en mjuk vacker tunnel som skiftade i grönt, rött och orange.
Solen lyste igenom löven och fick gläntan och stigen att se ut som något från en målning.
Veronica skyndade på stegen, vände sig om och såg otåligt på Quinn.
"Kom nu sölkorv! Vi ska möta Jordan!"
"Jag vet det, Veronica." sa Quinn.
Hon skrattade och gick ifatt sin bästis.
"Men Jordan kommer inte förrän om trettiofem minuter - vi har gott om tid. Hans tåg kommer inte fram fortare för att vi står på perrongen och trampar."
"Men tänk om det gör det?" sa Veronica.
Hon petade Quinn i sidan.
"Kom igen nu Quinnie, du saknar Jordan lika mycket som jag!"

Quinn log.
"Ja, det gör jag. Vi har inte sett honom på evigheter. Det ska bli såååå kul att träffa honom igen!"
Veronica nickade.
"Ja verkligen! Och det är så kul att han ska gå på Caswell Hall med oss!"
Quinn nickade.
"Ja, jag blev jätteglad när han ringde i somras och frågade om skolan hade platser kvar."
"Hoppas att han trivs med internat-skolelivet bara..." sa Veronica tankfullt.
"Det gör han säkert." sa Quinn. "Det blir nog skönt för honom att komma bort ett tag."

En halvtimme senare stod tjejerna vid Woodlands gamla järnvägsstation 
och såg sin bäste vän kliva av tåget. 
De vinkade till honom för att han skulle se dem bland alla andra.
Jordan vinkade glatt tillbaka när han fick syn på Quinn och Veronica. Hans blå ögon glittrade av lycka. Han skyndade fram till sina vänner.
Folk på perrongen log ömt mot de tre ungdomarna som glädjerusiga kramade om varandra.

♪ Welcome To The City ♫

Dark Games - 9

*
När Jordan och hans pappa satt i bilen på väg till sjukhuset en stund senare, sa Jordan:
"Pappa, jag har funderat på en sak... jag vill nog flytta till Caswell Hall."
Gideon Rosman såg tankfullt på sin son.
Han visste att Jordan inte trivdes så bra i sin nuvarande skola och att han saknade sina bästa vänner som redan flyttat till internatskolan, men han visste inte att Jordan haft samma tankar.
"Okej gubben, jag ringer skolan i morgon och kollar om de har en plats."
Han suckade lite sorgset.
"Blir du upprörd när jag säger att jag inte vill bo här längre?" frågade Jordan.

Jordans pappa stannade bilen vid vägkanten.
"Min älskade pojke, mamma och jag kommer att sakna dig jättemycket. Men ha inte dålig samvete för att du vill flytta, Jordan."
Han gav sin son en kram.
"Mamma och jag vill inget hellre än att du ska vara trygg och lycklig. Och det är nog skönt för dig att komma ifrån den här stan lite."

Gideon Rosman log.
”Och så får du ju träffa Quinn och Veronica igen.”
”Mmmm… och så får jag träffa Quinn och Ronnie igen.” sa Jordan och log.
Sedan vände han på huvudet och tittade ut genom fönstret så att inte pappa skulle se att han rodnade.
Gideon Rosman skrattade och rufsade om sin sons hår.

Dark Games - 8

*
Jordans pappa kom inrusande.
"Vad är det? Vad har hänt?" frågade han oroligt.
Sedan fick han syn på sin sons arm och nu var det hans tur att flämta till.
Pojkens underarm var rödsvullen, infekterad och fem elaka siffror fullkomligt skrek emot dem.

94616

Jordans mamma grät.
"Vem har gjort så här med dig?" frågade Jordans pappa.
Jordan skakade på huvudet.
"Vet inte... ingen jag känner." ljög han.
"Vi åker till sjukhuset." sa pappa. "Det här såret måste rengöras och läggas om ordentligt och du behöver nog få en stelkrampsspruta."

Dark Games - 7

*
Sent den kvällen, när klockan hade hunnit bli över tio, stapplade Jordan hemåt.
När han kom hem hörde han sin mamma och pappas oroliga röster från TV-rummet.
"Älskling, var har du varit?" frågade mamma.
"Ute bara." svarade Jordan. "Jag glömde att ringa, förlåt."
"Har du ätit middag då?" frågade pappa.
"Jadå." ljög Jordan.
Han skyndade upp på övervåningen innan hans föräldrar skulle tycka att han verkade underlig.
Jordan ville inte visa mamma och pappa vad han råkat ut för.

Han tog en snabb dusch och lindade bandage om sin tatuerade arm som var rödsvullen och redan började bli infekterad.
Kläderna slängde han ner i tvättnedkasten när han gick mot sitt rum.
Han stupade i säng och somnade nästan genast.


Men natten blev orolig och hans mardrömslika nattskräck kom på besök i form av vidriga, alltför verkliga mardrömmar och syner.
Mitt i natten måste han ha skrikit högt, för när han vaknade till såg han att mamma kom in och satte sig på hans sängkant.
Hon strök ömt undan luggen ur hans brännheta, våtklibbiga panna.
"Älskling, hur är det med dig?"
Jordan svarade inte. Han bara vände sig inåt väggen och blundade.
Då såg mamma det vita bandaget runt hans arm.
"Vad har hänt med armen?"
Hannah Rosman tände sänglampan och höll försiktigt sin sons arm i sin hand.
Hon lindade upp bandaget och i nästa sekund gav hon ifrån sig ett skrik av fasa.

Skrivpuff - 3 juli 2011

Skriv om ett rum.

Rummet de knuffade in honom i var egentligen inte ett rum, utan en lagerlokal.
Trots dunklet där inne kunde Jordan skymta hyllmeter med memorabilia från en tidsepok med fruktansvärt mörk historia.
Där fanns bland annat medaljer, vapen, och uniforms-mössor och på väggen satt en enorm affisch som avbildade Führern med den lilla svarta mustaschen.
Jordan tog ett par steg och råkade backa in i en av hyllorna.
Ett av föremålen på hyllan gav ifrån sig ett skramlande ljud, lät som en behållare av något slag, plåt kanske?
När en lampa i taket tändes vände sig Jordan om för att se vad han backat in i. Han flämtade förskräckt till när han såg den gamla behållaren med en dödskalle på etiketten.
En av de stora killarna flinade.
"Cool va?" sa han och nickade mot behållaren. "Vill du hålla i den?"
Jordan skakade häftigt på huvudet. Bara synen av behållaren fick hans ben att vilja vika sig under honom.
Aldrig i livet att han ens ville peta på den där förskräckliga saken.
För ett ögonblick blev han rädd att någon av killarna skulle öppna behållaren.
Men sedan sansade han sig lite. Om någon öppnade behållaren skulle de ju dö allihop.
Och killarna verkade nu tänka på annat än cyanvätegas.
"Vi tänkte göra en lite rolig grej med dig Jordan." sa en av killarna.
Han höll upp ett tatueringsverktyg.

Jordan rusade mot dörren och försökte förtvivlat slita upp den. Men förgäves, dörren var omsorgsfullt låst och igenbommad.
Flera händer tog hårdhänt tag i Jordan och tryckte ner honom på en stol.
De höll fast honom och fäste en gul tygstjärna på hans
T-shirt, sedan turades de om att taturera in små siffror på hans vänstra underarm.
Hela tiden hånskrockade de.

Jordan var genomblöt av febrig svett och bet sig i läppen, så hårt att lite blod sipprade fram, för att hindra sig själv från att skrika av smärta när nålen trängde in i hans hud.

Här kan du läsa mer om Jordan och typerna han råkar ut för

Dark Games - 6

*
Jordan såg sorgset efter den store mannen.
Saknaden Mr. Granger känner efter sin frus och lilla dotters död måste vara enorm... tänkte Jordan.
Två år tidigare hade Tracy och lilla Bailey Granger brutalt mördats när de ertappade en inkräktare i huset.
Mr. Granger hade för längesedan friats från misstankarna om att han skulle varit mördaren, men han hade ändå valt att flytta från deras fina hus och flytt till skrotupplaget där han arbetade.
Nu bodde han i sin husbil permanent med hunden Spartacus som enda sällskap.
Det gick rykten om att Granger var galen och brutal, men Jordan visste bättre och han avskydde att folk spred rykten och uttalade sig om saker de inte hade en aning om.

Jordan gick sakta hemåt.
Han var så uppfylld av sina tankar att han inte märkte att han var iakttagen.
Från en skuggig gränd följde åtta par ögon varenda steg han tog.
Alldeles för sent upptäckte Jordan att de fyra stora killarna bevakade honom.

Dark Games - 5

*
"Ska du följa med in och ta en läsk?" frågade Mr. Granger efter en stund.
"Tack, men jag borde gå hem och göra läxorna nu. Jag har en hel del att läsa tills i morgon."
"Vad läser ni nu?"
"To Kill A Mockingbird." svarade Jordan.
"Ah, klassiker. Filmen är också bra."
Jordan log och nickade.
"Ja."
Jordan hade sett filmen To Kill A Mockingbird tillsammans med Quinn och deras kompis Veronica.
Jordan suckade och fick något drömskt i blicken när han tänkte på sina kompisar och alla deras filmkvällar och allt annat kul de brukade göra tillsammans.

Spartacus husse log mot pojken.
"Du saknar dom va?"
"Va…?" frågade Jordan.
"Quinnessa och Veronica. Du saknar dom va?"
Jordan nickade.
Han hade saknat dem varje dag sedan de båda flyttade till den där internatskolan.
"Bra tjejer." log mannen. "Dom brukade sitta barnvakt till min lilla flicka."
"Ja, just det." sa Jordan. "Det minns jag."
Mannen suckade och hans blick fylldes av smärta.
"Men hon är borta nu, min lilla flicka."
”Jag är så ledsen Mr. Granger…” sa Jordan. "Det som hände är så fruktansvärt..."
Mr. Granger nickade.
”Det är därför jag dricker så mycket, för att döva smärtan… eller försöka glömma… Jag vet inte…"
Mr. Granger skakade på huvudet.
"Jag borde nog inte tynga dig med mina mörka minnen, Jordan... Ta hand om dig grabben.”
Mr. Granger vände sig bort från Jordan och började gå bort mot sin husbil.

Dark Games - 4

*
"Dra åt helvete ungjävlar innan jag skjuter er!" vrålade Granger.
De fyra bråkstakarna sprang därifrån.
De hade inte lust att få baken full av hagel eller vad nu tokgubben hade laddat bössan med.

Jordan satte på sig sin ryggsäck och reste sig för att springa iväg han med.
"Nej, stanna du grabben."
Mannens röst lät vänlig nu.
Han lade ner geväret på marken och satte sig ner intill Spartacus och kliade hunden bakom öronen.
"Du är den där grabben som ger min hund mat och vatten och grejer. Eh… Jordan heter du, va?"
Jordan nickade.
"Ja Sir."
"Tack ska du ha grabben." sa mannen. "Det är bra att du ser till Spartacus.”
”Han är en fin hund.” sa Jordan.
Mr. Granger nickade.
”Ibland när jag dricker för mycket glömmer jag bort att jag har något att ta ansvar för… och ibland blir jag lite knäpp av spriten och gör dumma saker."
Jordan nickade.
"Men det var bra att du skrämde bort de där idioterna."
Mr. Granger skrockade.
"Ja vad fan, de ska inte komma till mitt skrotupplag och tro de är något. Och bråkar man med Spartacus kompis får man med mig att göra. Eller hur Spartacus? Ingen får vara dum mot Jordan."
"Vaff vaff!" skällde Spartacus instämmande.

Dark Games - 3

*
Men det kom ingen smäll.
Jordan öppnade förvånat ögonen.
De tre berlockerna i silver som hängde på Jordans halskedja tycktes fånga gängledarens intresse.
"Vad har vår lilla loser för tönt-halsband på sig då?"
Ledaren studerade de silverberlockerna.
En liten kula av blå Topas. Ädelstenen var ett beskydd, bland annat för onda makter.
Och många trodde att Topas kunde förhindra mardrömmar och sömngång om man lade ädelstenen under huvudkudden.
Jordan hade fått Topas-kulan av sin bästa vän Quinn, eftersom hon visste att Jordan alltid hade haft stora problem med mardrömmar och nattskräck. Och han var dessutom en sömngångare.
De andra berlockerna var av silver.
Symbolen för Libra - Jordans stjärntecken - och en Davidsstjärna.
Ledaren för gänget hånlog när han såg stjärnan.
"Aha, en jude-stjärna."
"Davidsstjärna heter det." rättade Jordan.
"Du ska bara prata när du bli tilltalad." sa ledaren. "Förstått."
Han snärtade till Jordan på näsan.
Spartacus morrade nu ännu mer och började skälla högt.

En dörr slogs upp någonstans inne på skrotupplaget och Spartacus ägare rusade fram mot stängslet.
”Oh shit…!” utbrast en av killarna i gänget. ”Det är galne gubben Granger…!
Den store mannens ansikte var plufsigt av för mycket alkolhol och sömn och ögonen var rödsprängda.
I händerna höll han ett gevär.

Dark Games - 2

*
Jordan hade inte sett till någon av de fyra killarna på hela dagen, så de måste ha skolkat från skolan.
Skolan Jordan gick i var liten och det märktes direkt när någon elev fattades. Det märktes i synnerhet när det här lilla uppbådet inte var i skolan, då var det lugn och tryggt för eleverna.
Det lilla uppbådet bestod av fyra bråkstakar som sedan första klass hade förpestat livet för sina skolkamrater, de roade sig med att terrorisera, hota och skrämmas.
Jordan förstod inte varför rektorn aldrig tog sitt förnuft till fånga och gjorde något åt dem, relegering eller vad som helst.
Spartacus tyckte nog som Jordan, för nu lade han öronen bakåt och morrade.

"Man borde skjuta ihjäl det där fula, jävla missfostret till hund!" sa en killarna.
Han gav stängslet en hård spark.
Spartacus gnydde lite.
”Håll käft ditt fula missfoster!” skrek killen som sparkat på stängslet.
"Spartacus är inget missfoster!" sa Jordan.
Han visste bättre än att reta upp eller säga emot gänget, och han brukade heller inte tilltala dem, men nu var han så arg.
Jordan avskydde när någon var elak mot djur - och hans medmänniskor också för den delen.
Ledaren för gänget böjde sig över Jordan och grep tag om Jordans axel.
"Sa du nåt, din lilla loser?"
"Ja, det gjorde jag." sa Jordan.
"Vi får nog lära den här lille skiten att hålla käft." sa ledaren.
Han tog tag i linningen till Jordans T-shirt och fick samtidigt grepp om den tunna kedjan i silver som Jordan alltid bar om halsen.
Han knöt näven och måttade ett slag mot Jordans näsa.
Jordan blundade och förberedde sig på smärtan och blodet som snart skulle komma.

Dark Games - 1

Maine. Juni 2010

Efter allt som hände den där stekheta sommar-eftermiddagen ångrade Jordan Rosman bittert att han tagit vägen förbi skrotupplaget.
Men han hade så gärna velat titta till Spartacus, den stora hunden som bodde inne på skrotupplaget.
Spartacus ägare var ofta full och brukade glömma bort sin stackars hund, så Jordan brukade sticka till hunden lite mat och ge honom vatten ur en flaska.
Spartacus hade för längesedan lärt sig att känna igen Jordans doft och röst och kom alltid ivrigt rusande mot det höga, rutiga stängslet varje gång den snälla tonårspojken kom för hälsa på.

Hundens svans svängde hit och dit av glädje när Jordan nu kom fram till stängslet.
Jordan satte sig på huk och pratade med hunden.
"Hej Sparty! Vad glad du var idag."
Spartacus stack ut nosen genom en av romberna i stängslet för att kunna ge Jordan en glad hundpuss.
"Jag önskar att jag kunde ta med mig dig." sa Jordan. "Du skulle nog trivas jättebra hemma hos mig."
"Vaff!" instämde Spartacus.
Jordan drog upp en flaska med vatten ur sin ryggsäck och gav Spartacus lite.
"Det är varmt idag Sparty, du måste dricka mycket."
Spartacus gav Jordan en tacksam slick på fingrarna som höll flaskan.

Plötsligt såg Jordan hur den soliga marken skuggades av fyra långa gestalter.
Jordan vände sig om och tittade upp på fyra killar som gick i samma skola som han.
"Men titta, vad gulligt, lilla mesen Jordan kan prata med djuren." sa en av killarna.
Jordan blundade och suckade tugnt.
Åh nej… inte dom…