Mörkt vatten - 4

*
Phelps som hade fått stryk hade nu samlat sig. Han kravlade sig upp från marken och stegade fram mot Dani.
”Din lilla fitta…” väste han.
Och så gav han henne ett stenhårt slag med öppen handflata.
Han flinade förnöjt när Danis underläpp sprack och började blöda.
”Åh vad du är modig som ger dig på dom som är mindre än du.” sa Tessa giftigt.
Antagonist-Phelps blängde på henne.
”Fitta!” sa han.
”Är du…?” sa Tessa och log som om hon tyckte synd om Phelps. ”Ledsen hörru, men jag kan nog inte göra nåt åt det.”
När Phelps inte fann något dräpande svar vände han sig åter mot Dani.
”Danelli, din brorsa är ett sånt jävla freak. Vore det inte bättre för alla om han flyttade tillbaka till den där instutionen för dårar, där han hör hemma…?”

Dani tog tag om Phelps axlar, såg honom djupt i ögonen och log.
”Jag ska säga dig vad jag tycker.” sa hon.
Och innan antagonisten hann blinka hade Dani kört upp sitt knä mellan benen på honom.
Killen gnydde och rasade ihop på asfalten.
”Jävla fitt-unge…” morrade han och såg mordiskt på Dani.
”Du borde nog öva lite på ditt ordförråd.” sa Tessa. ”Det kan vara bra att kunna fler ord än ett.”
Tessa gav Blue hans ritgrejer och rufsade kärleksfullt om hans hår.
Sedan lade hon en arm om honom och en arm om Dani.
Tillsammans gick de tre tonåringarna in i skolbyggnaden.

Mörkt vatten - 3

*
Dani Danelli hörde skriken bortifrån grässlänten och hennes hjärta började panikbanka som besatt. Det brusade i öronen.
”Vad är det, D…?”
Tessa, en av Danis bästa vänner lade en hand på hennes axel.
”Är det Blue som skriker?”
Dani bara nickade.
”Jävla skitstövlar…!” morrade Tessa.
Flickorna rusade bort mot horden av killar och tjejer som bara stod där och såg på hur Blue trakasserades.
Dani knuffade och buffade sig ilsket fram tills hon var framme hos sin tvillingbror.
Hon såg med vild, brinnande blick på mobbarna.
”Phelps, släpp min bror - nu!” befallde hon.

När antagonisten Phelps bara flinade agerade Dani på ren instinkt.
Fnysande som en uppretad drake delade hon ut en rejäl knytnävssmäll som fick mobbaren att tumla åt sidan av smärta och ren förvåning.
”Jäklar Phelps!” skrattade någon. ”Fick du stryk av en liten tjej?”
”Håll käften!” fräste Phelps.
Det är fan inte sant, jag fick stryk av en jävla tjej…!
Nederlaget var närapå knäckande för tuffingen.
Vilken skön syn! tänkte Tessa.
Men sedan ägnade hon inte mobbaren någon mer tanke.
Hon såg istället på stackars Blue som låg på marken.
”Är du svårt skadad?” frågade hon oroligt.
Blue skakade på huvudet.

Dani tog ett stadigt tag om sin brors hand och handled och drog upp honom på fötter.
Hon kramade om Blue.
”Här brorsan, torka ansiktet.”
Hon drog av sig munkjackan hon hade på sig och räckte fram den.
”Tack D.” sa Blue och tog emot tröjan.
Tessa plockade upp Blues ritblock och pennfodral från marken och höll sakerna tryckta mot bröstet, som det var en dyrbar skatt hon till varje pris ville beskydda.
Blue gav tjejerna ett tacksamt leende.

Mörkt vatten - 2

*
”Finns det något intressant i vattnet?” flinade antagonisten illvilligt.
”Nej.” sa Blue snabbt, rösten ynklig och tunn.
Antagonisten var mäkta nöjd med att han lyckades göra den lille fjanten så här nervös och rädd.
”Jooo då, det finns det nog.” lockade han. ”Du får titta lite närmare.”
Han tog ett fast grepp om Blues nacke och tryckte ner hans ansikte mot vattnet.
Blue tappade ritblocket och hans små rädda andetag nuddade vattenytan.
Det susade i öronen och hjärtat pickade fortare innanför bröstkorgen.
När som helst skulle det som bodde där nere i vattnets mörker visa sitt ohyggliga ansikte och vidriga, långa armar…

Blue satte bestämt handflatorna i asfalten och försökte häva sig upp.
”Har jag sagt att du får gå…?” sa antagonisten.
”Släpp mig!” fräste Blue.
Antagonisten skakade på huvudet och hans uppsyn blev bara mer och mer elak.
”Jag kanske släpper dig om du erkänner att jag är skolans kung och att du är en feg liten loser.”
Blue stirrade på honom.
Han är ju helt dum i huvudet…
”Kyss dig i arslet.” svarade Blue kyligt.
Antagonisten släppte honom och reste sig.
”Okej… skyll dig själv ditt lilla freak.” morrade han.
Blue fick en hård spark. Han föll framåt, så att ansiktet hamnade i vattnet.

Plötsligt omringades han av flera killar som turades om att doppa hans ansikte i vattenpölen. Och de gav honom små hårda sparkar.
Blue kunde inte kämpa emot - fienderna var alldeles för många och de var större.
Dessutom gjorde hans skräck för det mörka vattnet honom handlingsförlamad.
Något morrade nerifrån vattnet.
Det är inte på riktigt, det är inte på riktigt… tänkte Blue.
Men hans mörka fantasier var nu starkare än hans verklighetsuppfattning.
Nu kunde han känna monstrens armar om sig.
Blue skrek av fasa så fort ansiktet lyftes ur vattnet.
”Ditt freak…” hånskrattade någon. ”Du borde åka in på psyket igen.”
Blue försökte kämpa mot gråten, även om tårarna förmodligen inte skulle synas nu när han redan var blöt i ansiktet.
”Släpp mig!” skrek han.
”Håll käft skitunge, annars dränker vi dig.”

Mörkt vatten - 1

*
Oak Park School.
Oak Park, New York. April 2001

Skolgården i den lilla förorten var dränkt i vårsol och hela atmosfären sjöd av glada rop och skratt från elever som roade sig på lunchrasten.
13-årige Blue Danelli tittade då och då upp på sina skolkamrater, men visade inget intresse.
Han hade inga tankar på att lämna sitt ritblock, som var en av hans dyrbaraste ägodelar, bara för att umgås med några störande ungar som han ändå inte gillade.
Och det var förresten ändå aldrig någon som frågade honom om han ville vara med.
Men det gjorde inte Blue något att han inte blev tillfrågad, han var en speciell pojke som föredrog att få vara i fred. Han gillade lugn och ro.
Ju mer osynlig, desto bättre.

Blue var nu så innesluten i den tecknade värld som han skapade i ritblocket att han inte såg basketbollen som landade vid hans fötter.
Plötsligt uppenbarade sig en skugga över honom där han satt vid kanten av den lilla grässlänten och någon slet ritblocket från honom.
Blue suckade. Han reste sig och sträckte sig efter sitt block.
”Ge tillbaka det.” sa han.
”Ge tillbaka det.” härmade hans klasskamrat, med överdrivet löjlig röst.
Han satte en hand mot Blues bröstkorg och föste omilt bort honom.
Blue förlorade balansen för en sekund och var nära att att falla ner i den stora vattenpölen som aprilsolen inte lyckats torka upp ännu.

Pojken flämtade förskräckt och tog ett steg tillbaka.
Blue hade fobi för mörka vatten där man inte kunde se botten.
I hans mardrömmar brukade monsterlika varelser sträcka upp sina armar för att dra ner honom i vattnet.
Blues antagonist kastade ifrån sig ritblocket. Det landade endast några centimeter från vattenpölens kant.
Blue satte sig på huk och plockade sammanbiten upp sitt block, borstade bort lite smuts från sin senaste teckning.
Hjärtat bultade hårt nu när han befann sig så här nära det mörka vattnet.
Han såg sitt skräckslagna ansikte reflekteras på vattenytan.