Skrivpuff - 19 januari 2012 - del 2

*
Då gick Coach Hillman emellan.
"Nu räcker det!" röt läraren. "Brent, du ska sluta att mobba dina klasskamrater! Hur många gånger ska jag behöva säga det...? Grattis, du har vunnit en biljett till rektorsexpeditionen."
Några i klassen fnissade belåtet. Det var alltid skönt att se Coach platta till idiotiska översittare.
Brent gick svärande ut från gympasalen.
"Ni andra kan hämta en boll, så vi äntligen kan sätta igång med lektionen." sa Coach Hillman.
"Ska hela klassen hämta en enda boll...?" sa Ashlee.
Nu glittrade hennes ögon av busighet.
Kyle, Max och Chris skrattade. Och de fick med sig resten av klassen.

Coach Hillman suckade.
Men till slut började han också att skratta.
"Ungar..." sa han och skakade på huvudet. "Jag går väl och hämtar en boll då."
Ashlee nickade.
"Mmmm... det tycker jag ni gör rätt i."
Klassen exploderade av skratt igen.
Coach Hillman log.
"Det är skönt att se dig glad igen Ashlee, men är du kaxig en gång till får hela klassen springa tio varv runt skolan."
"Yeah right!" fnissade Ashlee.
Klassen visste att Coach Hillman inte var så taskig. Han brukade inte straffa sina elever, såvida de inte betedde sig så illa som Brent hade gjort.

Kyle såg på Ashlee.
"Mår du bättre nu?" frågade han.
Ashlee nickade glatt.
"Självklart, du är ju här! Med dig i närheten mår jag alltid bra!" sa hon.
Sedan gav hon Kyle en kram och en puss på kinden.
Kyle log blygt och hans öron blev lite röda, som alltid när han blev väldigt generad.
Ashlee fnissade.
"Awww... Kyle! Vet du att du är super-söt?"
Kyle skakade på huvudet.
"Äh håll truten." mumlade han.
Ashlee fnissade ännu mer.

---

*

Skrivpuff - 19 januari 2012 - del 1

Skriv om ordning.

Blue Creek. Våren 2010

Coach Hillman såg på sina elever och suckade. Den här dagen verkade ungarna ha glömt allt vad ordning och disciplin hette. Istället för att plocka fram allt som behövdes till idrottslektionen, stod de i ett hörn av gympasalen och snackade.
Ashlee rusade in, andfådd och uppstressad.
"Förlåt Coach!" flämtade flickan.
Hon var nästan tio minuter sen, men Coach Hillman blev inte arg på henne. Han visste att hennes sena ankomst berodde på problem med OCD, tvångstankarna hade plågat flickan extra mycket den senaste tiden.
"Det är okej Ashlee." sa han. "Du har ju en bra ursäkt."
Ashlee nickade och slog skamset ner blicken.
"Tuff morgon?" sa Coach Hillman.
"Ja..." suckade Ashlee.

Ashlees bästa vänner Kyle, Max och Chris kom fram till henne.
Kyle gav henne en uppmuntrande liten kram.
"Nu måste vi komma igång." sa Coach Hillman till klassen. "Vi ska spela basket."
Brent, som var Kyle och Ashlees ärkefiende, hånskrockade.
"Basket? Lycka till." sa han och dunkade Kyle i ryggen. "Jag tror man ska vara liiiite längre än en hobbit för att kunna spela basket, men det går nog..."
Kyle bara blängde på sin fiende. Han var omåttligt trött på Brents överdrivna skämt om att han var den minsta killen i klassen.
"Lyssna inte på honom." sa Ashlee och lade armen om Kyles midja.

Brent vände sig till Ashlee.
"Du, lilla tic-freaket... har du räknat alla trappsteg nu? Och skåpen?" sa han hånfullt.
Ashlee bet ihop och blängde på sin klasskamrat.
"Håll truten." muttrade hon.
Brent bara log.
"Var det lika många trappor och skåp som igår?"
Ashlees smaragdgröna ögon började blänka av tårar.
"Hon kan inte rå för sina tics!" sa Kyle.
Brent flinade.
"Nä, är man störd så är man."
Kyle kokade av ilska.
"Du säger inte så om Ashlee!"
"Vad då? Att hon är störd?" sa Brent. "Men Kyle... din lilla tjej är ju störd."
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Brent.

---

*

Hets #14

*
”Ska vi gå till museet nu?” frågade Max.
”Klassen, vad säger ni,” sa Coach Hillman. ”ska vi ge oss iväg?”
”Ja!” tjoade hela klassen.
(Utom Clint och Jerry och Brents andra anhängare, de hade gått ut på skolgården för att vänta.)

Coach Hillman såg på Ashlee, försökte se hur mycket flickan hade tagit åt sig av Clints gliringar och elaka kommentarer.
Ashlee märkte att hennes lärare såg på henne.
Hon såg upp på honom.
”Allt väl?” frågade Coach Hillman.
Ashlee log och nickade. Men sedan blev hon lite allvarligare.
”Förlåt om jag sinkade alla.”
Coach Hillman skakade på huvudet.
”Tänk inte på det, Ashlee. Du kan ju inte hjälpa det.”
”Nej…” sa Ashlee.
Hon suckade.
”Ibland önskar jag att jag var lite mer normal…”
”Säg inte så.” sa Coach Hillman.
”Nej,” instämde Max. ”normal är så tråkigt.”
Ashlee log mot Max.
”Så jag ska inte vara normal?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nope, för då skulle du inte vara du.”
Ashlee omfamnade Kyle igen.
Kyle såg både generad och glad ut.
*

Hets #13

*
Det blev knäpptyst i gruppen i flera sekunder.
Sedan började Ashlee att fnissa.
Det var ett litet fniss som blev högre och högre och förvandlades till slut till ett bubblande, lyckligt skratt.
Max och Chris föll in i skrattet och snart skrattade nästan hela klassen.
Till och med Coach Hillman skrattade.
Kyle verkade inte riktigt förstå att det han sagt hade orsakat denna glädjefest.
”Vad är så roligt…?” frågade han.
Ashlee gick fram till Kyle och kramade honom.
"Kyle, jag älskar dig, vet du det?" fnissade hon.
”Nej…” sa Kyle generat.
”Men det gör jag!” sa Ashlee lyckligt. ”Du är bäst!”
"Ja Kyle, du äger!" sa Max.
Shirley gick också fram till Kyle och kramade honom.
”Du är så fin som försvarar dina vänner så!”
”Äsch… det är jag inte...” mumlade Kyle och rodnade.
”Jo!” sa Ashlee. ”Och du är jättesöt med röda öron.”
Hon petade hon retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade Kyle.
Ashlee och Shirley såg på varandra och fnissade.
"Vad ska jag sluta med?" retades Ashlee. "Att säga hur söt du är? Eller det här..."
Hon petade Kyle i sidan igen - precis där hon visste att han hade en väldigt kittlig punkt.
Kyle pep av fniss och försökte ta ett steg bakåt, men Coach Hillman stod fortfarande bakom honom.
"Ha, ha, du kommer inte undan." skrattade Ashlee glatt.
"Du ska få igen senare, Ashie." varnade Kyle.

Coach Hillman log åt Ashlee och Kyle.
"Bråkar hon med dig, grabben?"
Kyle nickade samtidigt som han försökte ta tag i Ashlees händer.
”Visst är dom gulliga tillsammans?” log Shirley.
Coach Hillman småskrattade och nickade.
*

Hets #12

*
Coach Hillman klev emellan pojkarna.
"Hallå, vad händer här?"
"Vi kommer aldrig iväg - för psycho-ungen här kan inte gå i trappor ordentligt." sa Clint och gjorde en pekande gest mot Ashlee.
Kyle gjorde en ansats att kasta sig över Clint.
Coach Hillman sträckte ut armen som en spärr framför Kyle och fångade honom.
”Lugn nu Kyle.”
Utan att släppa Kyle, vände sig läraren till Clint.
"Och du ändrar din attityd!" röt han. "Annars kan du gå till rektorsexpeditionen och jobba med skolarbete istället för att följa med till museet!"
"Okej." Clint suckade. "Men hon sinkar oss."
Coach Hillman gav honom en varnande blick.

Ashlee som nu var klar med trappan kom och ställde sig hos dem.
"Äntligen!" stönade Clint.
"Du kan gå i förväg om du har så jävla bråttom!" fräste Kyle.
"Ta det lugnt nu, grabben." sa Coach Hillman lågmält.
Kyle blängde ilsket på Clint.
"Jag hinner krypa till Kina innan hon är klar!" fräste Clint hånfullt.
"Eh... hallå! Hon är här nu." påpekade Max.
Men Kyle och Clint var nu så uppretade att de inte hörde honom.
Ashlee följde intresserat scenariot, som om det var en pjäs hon tittade på.
"Bra!" fräste Kyle till Clint. "Kryp till Kina - då slipper vi se dig!!"
*

Hets #11

*
Det var lugnare i klassen nu när Jerry och Brent var relegerade.
De hade ett par anhängare som var sura på Kyle och Ashlee, men de var inte på långa vägar lika våldbenägna som Jerry och Brent.
Anhängarna försökte komma åt Ashlee och Kyle på andra sätt, gjorde sitt bästa för att knäcka dem genom pikar och kommentarer.
De blev dock frustrerade när de upptäckte hur starka Kyle och Ashlee var.
Det skulle inte bli lätt att knäcka dem.

En dag skulle klassen iväg på utflykt till ett museum. De gick i samlad trupp ned för den stora stentrappan som ledde till skolans entré.
Ashlee hade det extra jobbigt med sina tvångstankar den här dagen och kände sig tvungen att gå tillbaka tre trappsteg och räkna medan hon gick ner.
Fem gånger var hon tvungen att göra så.

"Men åhhh! Kan du vara mer långsam...?" stönade en av Jerry och Brents anhängare som hette Clint (ja, döpt efter Clint Eastwood). "Det tar ju hundra år för oss att komma iväg om du ska hålla på så där!"
Ashlee var så inne i sin mani att hon inte hörde honom.
Hon bara klev upp och ner för trappan och räknade.
Clint knuffade till Ashlee när hon för fjärde gången nådde botten av trappan.
Ashlee skakade av sig honom och gick upp tre trappsteg en femte gång.

"Skärp dig nu för helvete!" fräste Clint. "Vi kommer aldrig iväg!"
"Rör henne inte!" fräste Kyle.
"Nej, hon måste börja om då." sa Max. "Om hon blir avbruten."
Clint såg konstigt på dem och sedan på Ashlee.
"Vad fan, hon är ju helstörd!"
"Det är hon inte alls!" sa Kyle.
”Jo!” sa Clint. ”Ett riktigt litet freak! Akta så att du inte blir smittad!”
Kyle andades häftigt, som om han var andfådd.
”Du säger inte så om Ashlee!” skrek han.
”Freeeeeak…” sjöng Clint. Han hade ett äckligt hånflin på läpparna.
Kyle såg ut att vilja kasta sig över sin klasskamrat.
*

Hets #10

*
En halvtimme senare tystnade ljudet i faderns sovrum.
Kyle och Coral stängde av sina MP3-spelare och lyssnade efter ljud.
De hörde hur fadern gick in i badrummet och de trodde först att Nancy hade somnat.
Det hade hon inte.
Hon kom in till dem.
"Jag trodde att ni sov?" sa hon förvånat.
"Vi försöker..." mumlade Coral mellan sammanbitna tänder.
Nancy satte sig på Kyles säng.
"Allt väl med er?" frågade hon.
Hon började stryka Kyle över håret och sedan ner över ryggen.
Kyle skruvade på sig, drog sig undan Nancys beröring och lade sig närmare väggen. Han drog täcket över huvudet.
Nancy tycktes inte se Corals förintande blick. Hon bara log och vinkade.
"God natt sötnosar." kvittrade hon.
Sedan gick hon äntligen.
"Jag hatar henne." morrade Coral.
Kyle sade ingenting. Han låg kvar under täcket och kände sig äcklad och skamsen.

Coral tassade över till honom och satte sig försiktigt på hans säng.
Kyle drog bort täcket från ansiktet och satte sig upp.
"God natt brorsan." viskade Coral och rufsade om hans hår.
"God natt syrran." viskade Kyle tillbaka och kramade sin älskade syster.
De var tysta en liten stund, sedan sa Kyle:
"Jag har verkligen tur som har dig som syster."
*

Hets #9

*
"Sover ungarna?" frågade fadern när han kom hem vid elvatiden den kvällen.
"Jag tror det." sa Nancy. "De såg rätt så trötta ut. Hur var det på puben då? Blev det många öl?"
Nancy fnissade.
"Två öl bara. Jag stötte på Anderson förresten, den lilla jävla råttan har lyckats sno åt sin två av mina lastbilsresor...!"
"Åh nej...!" sa Nancy. "Vilka då?"
"Texas och New York. Fan också! Jag som hade tänkt ta med mig dig och ungarna på New York-resan i september...!"
"Sa du något till Anderson?" frågade Nancy.
Robert Collins nickade stolt.
"Jag sa några väl valda ord, sedan slog jag honom på käften."
Nancy drog efter andan.
"Nej... säg att du inte gjorde det...!"
"Det gjorde jag. Men han förtjänade det stumpan. Men du... nu ger vi blanka fan i råttan Anderson och så går vi in till sovrummet..."

Coral och Kyle låg i sina sängar och hörde hur Nancy och fadern kastade sig i faderns säng.
Kyle lade kudden över huvudet i ett försök att dämpa ljuden där inifrån. Det hjälpte inget vidare.
Både Kyle och Coral suckade och tog fram sina MP3-spelare.
Musik skulle iallafall överrösta de värsta ljuden.

Innan Kyle och Coral somnade skänkte de Paul Anderson en tanke.
Tack vare honom skulle de slippa följa med fadern och Nancy på en lastbilsresa till hösten.
Paul Anderson var dessutom en trevlig och schysst man som förtjänade varenda dollar man kunde få.
Han hade det inte så gott ställt och hankade sig fram med smålöner som lastbilschaufför och deltidsarbetare på biblioteket.
Coral och Kyle hoppades att fadern inte slagit honom mycket. Han förtjänade verkligen inte att få stryk bara för att han tog ett välbehövligt jobb!
*

Hets #8

*
"Jag hoppas det blir maj snart." sa Kyle när han kommit ut från badrummet och läste mailet från Lizzie.
"Ja, det hoppas jag med." sa Coral. "Även om hon inte kommer att bo hos oss kan vi ändå träffa henne mycket."
Kyle nickade.
"Jag saknar henne så mycket." suckade han.
"Mmmm, jag med." sa Coral. "Hon är både som en mamma och syster för oss."
"Ja." sa Kyle och log. "Hon är bäst."
"Det är hon verkligen." sa Coral. Hon log också.
Men sedan slocknade hennes leende och hon suckade tungt.
Fast vi kommer aldrig kunna berätta för henne vad som händer oss här hemma - inte för någon... tänkte hon.

Kyle såg att hans syster såg ledsen ut och kramade om henne.
"Vad tänker du på...?" frågade han, fast han hade en aning.
"Jag vet inte hur länge till jag orkar med det här..." mumlade Coral och drog en darrig liten suck.
Hon tittade upp på sin lillebror som nu stod intill henne vid skrivbordet.
Han var alldeles blank i ögonen. Sorgsen och rädd.
Kyles blick stannade ett tag vid ärren efter skärmärken på Corals armar och sedan såg han djupt in hennes ögon.
Coral reste sig och drog Kyle intill sig.
"Nej Kyle... jag skulle aldrig lämna dig. Aldrig!"
Hon kramade sig bror hårt och länge.
"Jag skulle aldrig nånsin göra så mot dig."
"Om något händer dig vill inte jag heller leva..." nästan viskade Kyle.
Coral kramade honom ännu hårdare.
*

Hets #7

*
Medan Kyle tog ett bad, löste Coral hans matte-tal åt honom. Hon visste att hon inte var så bra på matte själv, men hoppades att hon gjorde rätt.
När hon var klar med läxan satte hon igång datorn och kollade sin e-mail.
Hon gav nästan ifrån sig ett lyckligt skrik när hon såg avsändaren på det första mailet. Snabbt öppnade hon det.

Hej mina fina älsklingar!
Jag hoppas att ni mår bra!
Med mig är det bara bra nu. Men det har varit lite "tufft"... uppbrottet med er far och att lämna er två i julas kändes jobbigt och oehört tråkigt...
Och mamma har varit sjuk länge, som ni vet... (det var ju därför jag var tvungen att lämna er så hastigt i december)...
Men nu har mor äntligen fått ett nytt hjärta och är på bättringsvägen! :-)
Hon hälsar till er och hoppas på att få träffa er snart!

Jag saknar er jättemycket!
Kommer tillbaka till Blue Creek senare i vår, i maj blir det nog.
Längtar sååååå efter att få krama er! Och det ska bli så mysigt att prata och skratta med er igen!
Vore jättekul att ta med er på en resa i sommar också! Vi får planera något när vi ses :-)

Vi ses & hörs!
Coral & Kyle, ni vet att ni kan ringa mig när ni vill! (Ni har mitt nummer va? Jag skickar det till era mobiler för säkerhets skull ;-) )

Ta hand om er!
Hälsa Darla och Ashlee & alla andra kompisar! 

LOVE,
Lizzie
oxoxo

* 

Hets #6

*
Kyle kämpade fortfarande med sin mattebok. Han tittade upp när Coral slog sig ned vid bordet.
"Känner du dig bättre?" frågade han.
Coral nickade.
"Hur går det för dig då?"
"Tre tal kvar..." suckade Kyle. "Jag kommer få sitta hela natten med det här...!"
"Ska jag hjälpa dig?" frågade Nancy och gick fram mot Kyle.
Coral reste sig och ställde sig beskyddande mellan sin bror och Nancy.
"Nej, jag hjälper honom."
"Okej." sa Nancy. "Du är en fin syster som hjälper din bror."
Hon log mot Coral och Kyle och gick och satte sig i TV-soffan.

"Kyle, jag gör klart dina tal." viskade Coral. "Gå och vila eller ta ett bad, det har varit en lång dag och du är trött."
"Jo..." sa Kyle dröjande. "Men om Han..."
"Han kommer säkert hem sent." sa Coral lugnt. "Han går nog till puben med Lenny när han har lämnat tillbaka lastbilen, det brukar han ju göra."
Kyle funderade en stund.
"Men Cor, du ska inte behöva göra mina läxor."
"Jo, det ska jag." Coral log mot sin bror. "Lås in dig i badrummet en stund nu, så du får vara ifred..."
Coral nickade menande mot Nancy som satt och såg på TV.
Kyle log tacksamt.
"Du är bäst Coral, vet du det?"
Han gav sin syster en stor kram.
*

Hets #5

*
Efter en stund började Coral bli en aning rastlös. Oro, för Kyles skull, gnagde i henne och det blev svårt att njuta av något så härligt som ett hett bad i lugn och ro.
Hoppas att Nancy låter honom vara ifred nu... tänkte Coral.
Hon visste hur mycket hennes lillebror avskydde Nancys beröring.
Nancy hade varit väldigt klängig mot honom den senaste tiden och det äcklade både Kyle och Coral.

Coral bestämde sig för att kliva upp ur badet. Hon hade ändå legat där i nästan en halvtimme.
Hon tvättade snabbt sitt långa, lockiga hår och duschade av sig schampo och duschtvål.
Sedan klev hon upp, tappade ut vattnet och sköljde noga ur badkaret.

När hon städat upp efter sig, lindade hon en handduk om håret och tog på sig mjukis-kläder.
Sedan gick hon ut i köket för att se hur det gick för Kyle.
*

Hets #4

*
Coral såg på sin spegelbild medan hon väntade på att badkaret skulle fyllas.
Ett rött märke som liknade avtryck av fingrar hade nu börjat synas på halsen.
Hon tänkte att det var tur att det fortfarande var april och kallt; då skulle det inte se märkligt eller misstänkt ut om hon kom till skolan med en scarf eller sjal om halsen.
Många tjejer i hennes klass bar scarfs och sjalar hela tiden, det var inget konstigt med det, bara modernt.

Coral tog två Aspirin som skulle trolla bort den begynnande huvudvärken, sedan klädde hon av sig och sjönk ner i det varma skumbadet.
Det var härligt att ligga i det heta vattnet och känna hur lederna och musklerna i kroppen mjukades upp.
Det var lätt att drömma sig bort i badet och Coral tillät sig att bara ligga och njuta av lugnet och stillheten.
*

Hets #3

*
Efter middagen satte sig Kyle ner med sin matteläxa igen.
"Hur mycket har du kvar då?" frågade fadern och tittade ner i matteboken.
Kyle visade.
"Ja, ja, men det är ju bara ett par tal, det kan väl inte vara så svårt?"
"Har man Dyskalkyli så är det svårt." flög det ur Coral.
Faderns ögon brann när han såg på henne.
Varför kan jag inte lära mig att hålla tyst...? tänkte Coral.
I nästa sekund kände hon faderns ena hand om sin hals.
"Har jag bett dig yttra dig?!"
"Nej..." kved Coral. "Förlåt Sir. Jag ville bara..."
"Du ska ingenting! Om du vill göra någon nytta så kan du hjälpa din bror med läxorna eller så går du härifrån!"
Kyle kramade sin systers hand.
"Det okej, Cor, du behöver inte stanna. Jag ska försöka klara det här."
Han log ett tappert litet leende.
"Jag kan hjälpa dig med matten, Kyle." sa Nancy. "Jag hade ganska bra betyg i matte när jag gick i skolan."
"Vad bra Kyle, då hjälper Nancy dig." sa fadern. "Jag åker i väg och lämnar lastbilen."

När fadern hade gått och Nancy var utom hörhåll såg Kyle med orolig blick på sin systers hals.
"Hur gick det?" frågade han.
"Det är okej." sa Coral.
Men det ömmade i skinnet efter faderns hårda grepp och hon började få huvudvärk. Hon längtade efter ett hett bad.
Det verkade som om Kyle kände det på sig, för han reste sig och gav sin syster en kram.
"Ta en värktablett och gå och vila lite, Coral. Jag klarar mig här."
"Säkert...?" frågade Coral.
"Säkert." försäkrade Kyle.
Coral kramade honom.
"Jag tar ett bad innan Han kommer hem."
Kyle nickade.
"Och jag fortsätter att kämpa med det här eländet."
Han daskade till matteboken.
Coral log.
"Du klarar det brorsan."
*

Hets #2

*
"Du har glömt att bädda sängen idag, Kyle." sa fadern strängt när Kyle och Coral stod vid diskbänken och hjälpte Nancy att förbereda maten.
"Förlåt Sir." sa Kyle. "Men vi fick så bråttom till skolan imorse."
Han sneglade oroligt på sin far.
"Du får gå upp en halvtimme tidigare imorgon." sa fadern. "Och då ska du bädda sängen riktigt ordentligt."
"Ja Sir, det ska jag." sa Kyle, lättad över att ha kommit undan med endast en tillsägelse.
"Robert, varför är det så viktigt att han bäddar sängen?" frågade Nancy.
"För att min son inte ska vara nån jävla slarver, så klart!" svarade Robert.
Hans ton talade tydligt om att han inte ville ha fler "dumma frågor".

Nancy, Coral och Kyle fortsatte med maten. Coral rullade köttbullar, Kyle skalade potatis som skulle bli potatismos och Nancy förberedde en deg till bröd.
"Bry er inte om den där sura gubben." sa Nancy i skojfrisk ton. "Han är bara på dåligt humör."
Hon ryckte på axlarna.
"Han får tjura hur mycket han vill, vi tre ska iallafall ha en trevlig middag! Eller hur?"
Nancy kramade om Kyle och smekte hans rygg.
Pojken slingrade sig besvärat ur hennes grepp. Trots den tjocka tröjan han hade på sig, kändes det som om han hade Nancy ända in på huden. Känslan äcklade honom.
Coral gav Nancy en blick som var full med is.
Men Nancy verkade inte märka det, för hon återgick till sitt bröd, glatt sjungande.

"Kyle, efter middagen fortsätter du med matteläxan," sa fadern som satt vid köksbordet och läste en tidning. "är det förstått?"
"Men Sir..." sa Kyle. "det är svårt, jag behöver hjälp."
Fadern gav honom en mörk blick.
"Du ska göra klart läxan om du så måste sitta uppe hela natten! Din syster får väl hjälpa dig."
Kyle suckade uppgivet.
"Sa du nåt?" dundrade fadern.
"Nej Sir." mumlade Kyle.
Han sneglade på sin syster och såg att Coral knöt händerna så hårt att knogarna vitnade.
*

Hets #1

Måndag.
*
Kyle och Coral var glada över att de haft en härlig helg med Ashlee och Darla. För så fort fadern kom hem från sin lastbilsresa var harmonin slut.
Fadern var på vresigt och dåligt humör. Coral och Kyle förstod att något hade hänt på resan, men de vågade inte fråga.

Efter skolan på måndagseftermiddagen satt Kyle och Coral vid köksbordet och gjorde sina läxor.
Coral jobbade med Engelska och Historia och Kyle kämpade med sin matte.
"Det går inte...!" sa han uppgivet.
"Lämna matten då," sa Coral. "och be Mrs. Rice om hjälp imorgon."
"Ja, jag får väl göra det." suckade Kyle.
Han stängde matteboken och lade ner den i sin ryggsäck som stod lutad mot stolsbenet.
Fadern ställde sig vid bordet och såg ner på sin son.
"Vad hörde jag? Tänker du strunta i dina läxor?"
"Nej, Sir." sa Kyle. Han såg på sin far med oro i de stora, blå ögonen. "Men det är så svårt... Och Mrs. Rice har sagt om jag tycker det är svårt är det okej om jag hoppar över dom talen och ber henne om hjälp."
Fadern fnös.
"Vad är det för jävla lärare som inte lär sina elever att kämpa lite?"
"Det... det... gör hon." sa Kyle.
"Ja, ja, ja." sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp Nancy med middagen istället."
Tacksam över att få komma ifrån läxorna, skyndade Kyle bort mot badrummet.
"Och sluta stamma!" ropade fadern efter honom.
"Men det kan han ju inte rå för." sa Nancy bortifrån diskbänken.
"Han låter som en liten idiot." sa fadern.
"Det gör han inte." sa Nancy. "Vad glad att du har en så fin och söt son, Robert."
Robert fnös igen. Sedan såg han på Coral.
"Har du gjort klart dina läxor?"
"Ja Sir." sa Coral.
"Vad väntar du på då?" sa fadern. "Gå och tvätta dig och hjälp till med middagen du med!"
Coral packade ner sina läxböcker, sedan skyndade hon också bort till badrummet.
*

Champion! (Del 3)

*
På kvällen åt Ashlee, Kyle, Coral och Darla middag med Darlas föräldrar och Ashlees föräldrar hemma hos Ashlee.
”Vilken härlig fredag!” sa Ashlee. ”Så jäkla underbart att du vann simtävlingen!”
”Extra härligt att du vann med skadade fingrar – och att du vann över Brent!” sa Coral.
"Awesome!" jublade Ashlee.
”Jag fattar knappt att det är sant.” sa Kyle. ”Jag var övertygad om att Brent skulle vinna.”
”Inte jag.” sa Ashlee. ”Jag visste hela tiden att du skulle vinna.”
Hon log brett mot Kyle.
Kyle log tillbaka.
”Tack Ash.”
”Tänk att Coach Hillman lät Brent vara med i tävlingen bara för att han ville se dig vinna över honom!” sa Darla ”Vilken cool lärare vi har!”
”Mmm." skrattade Kyle. "Och Brent och Jerry är relegerade!”
”Bättre än julafton!” jublade Ashlee
De andra skrattade.
”Ja, det var verkligen bra nyheter.” sa Darla.
”Det blir skönt för er att slippa dom nu.” sa Darlas mamma.
Matthew Hayden såg på sin dotter.
”På tal om nyheter... Ashlee, du har väl nåt att berätta?”
”Just det. Vi fick svaret på mitt EEG idag.”
De andra såg spänt på henne.
Ashlee gjorde en konstpaus. Sedan log hon.
”Jag är frisk. Ingen Epilepsi!”
”Åh Gud vad skönt!” sa Darlas mamma. ”Det var verkligen bra nyheter, raring!”
”Den bästa nyheten på länge!” sa Kyle.
”Vad får vi för efterrätt?” frågade Kevin.
”Här kommer din syster med världens bästa nyhet och frågar om efterrätt...?” sa Matthew.
Men han kunde inte låta bli att skratta.
Kevin ryckte lätt på axlarna.
”Vaddå...? Jag gillar efterrätt.”
”Jag med!” sa Ashlee. ”Blir det chokladtårta eller?”
”Vilka ungar...” skrattade Matthew. ”Tänker ni bara på godis?”
”Vad finns det annars att tänka på?” sa Kevin och Ashlee unisont.
De andra skrattade gott.
*

Champion! (Del 2)

*
”Du ska få så jävla mycket spö din lille skitunge!” väste Brent till Kyle när de stod vid bassängkanten.
Kyle skakade trött på huvudet.
”Kom med nåt nytt material, Brent - det där börjar bli gammalt.”


”Brent är ingen smidig simmare precis...” sa Shirley.
”Nej, han simmar ju som en galning.” sa Max. ”Han kommer att trötta ut sig själv.”
”Han leder...” suckade Ashlee besviket.

Kyle var på väg att ge upp.
Brent ledde stort och nu kände Kyle att det gjorde ont i fingrarna. Han saktade ner.
Nej, ge inte upp nu grabben, tänkte Coach Hillman. Du klarar det här!
Plötsligt hörde Kyle hur flera av hans klasskamrater, samt Coral och Darla, hejade på honom.
”Ge inte upp, Kyle!” skrek Ashlee. ”Du är bäst!”

Hejaropen gav Kyle nya krafter. Han trotsade smärtan i fingrarna och ökade takten.
Han simmade ikapp Brent och sedan förbi honom.
Hejaropen ökade ännu mer.
När Kyle dunkade handflatan i kaklet ett par sekunder före Brent trodde Kyle nästan att taket skulle lyfta sig, precis som Ashlee sagt att det skulle.
Han hade svårt att tro det – men han hade faktiskt vunnit över Brent!
*

Champion! (Del 1)

Blue Creek High School. Fredag.

Kyle, Ashlee, Coral, Darla, Max och Shirley stod vid den klordoftande skolbassängen och såg ut över det turkosa vattnet.
Nu var det inte långt kvar tills tävlingen skulle börja.
”Går det bra att simma med dina onda fingrar tror du?” frågade Darla.
”Det gör inte så väldigt ont.” sa Kyle.
Han log mot Ashlee som gav honom en aningens klentrogen min.
”Det är sant, Ash. Jag har inte så ont längre. Fingrarna är dessutom är tejpade, så det ska nog gå bra."
”Jag förstår inte hur Coach Hillman kan låta Brent simma idag.” sa Shirley. ”Efter det han och Jerry gjorde med Kyle...!”
Hon gjorde en menande gest mot Kyles stukade fingrar.
”Han har nog en plan.” sa Ashlee.
Darla såg på henne.
”Vet du nåt?”
Ashlee skakade på huvudet.
”Jag gissar bara.”
”Jag tycker i alla fall att det är fel.” sa Shirley.
”Brent kanske får kramp och drunknar.” flinade Max.
”Nej, jag skojade bara.” sa han efter en stund.

Lite senare gick killarna som skulle tävla mot omklädningrummet.
Coral, Darla, Max och Shirley gick och satte sig på läktaren.
Ashlee dröjde sig kvar hos Kyle.
”Vi ska heja på dig så mycket att taket lyfter sig!” sa hon med mycket iver i rösten.
Hon kramade Kyle.
”Låter bra.” sa Kyle leende. ”Nu måste jag gå och byta om.”
Ashlee nickade.
”Jag får inte följa med dit in,” Hon pekade mot killarnas omklädningsrum. ”så jag går och sätter mig hos dom andra.”
Kyle skrattade.
”Vi ses sen, Ashie.”
”Det gör vi. Spöa skiten ur Brent nu.”
”Ska försöka.” sa Kyle.
*

Anfall – del 28

*
”Vad glad du ser ut, brorsan.” log Coral. ”Gulligt meddelande från Ash?”
Kyle nickade och såg ännu gladare ut.
Coral fnissade.
”Sluta fnissa, syrran, jag är inte kär i Ashlee.”
"Lite...?" sa Coral.
Kyle blev lite röd om kinderna och skakade på huvudet.
Coral log och började sjunga:
"L is for the way you look..."
”Sluta sjunga.” avbröt Kyle. Han försökte låta sur, men Coral kunde inte undgå att höra skratt i hans röst. ”Du är inte med i en musikal, lilla retsticka.”
Coral skrattade och fortsatte att sjunga L-O-V-E.

O is for the only one I see...

”Ska du hålla på så här hela dagen?” undrade Kyle, fortfarande skratt i hans röst.
Coral nickade.
”Och om du pratar om det med Darla kommer ni hålla på så här båda två...” sa Kyle, mer för sig själv än till sin syster.
Coral såg ut som hon fått världens bästa idé.
”Yes! Bra idé Kyle! Vad kul Darla och jag ska ha!”
Kyle kastade sin kudde på Coral.
Coral kastade skrattade tillbaka den.

De hörde inte att fadern kom in i rummet.
”Frukosten är klar.”
”Okej, vi kommer.” sa Coral.
Kyle skyndade sig att bädda sängen, vilket inte var så lätt med två skadade fingrar.
Coral kastade en försiktig blick på fadern, sedan hjälpte hon Kyle med bäddandet.
Fadern sa ingenting om det, men han såg lite otålig ut.
”Skynda er lite nu.”
”Gå ut till köket och ät du,” sa Coral till Kyle. ”Jag kan bädda klart.”
”Tack.” mimade Kyle när inte fadern såg.
*