*
New York City
Torsdag, 19 December 2002
"Vi kanske ska att ta in julgranen från balkongen idag." sa Jack.
Hans sambo Jeffrey skrattade.
"Ja, det kanske är dags nu."
3-årige Zack började studsa av lycka när han hörde ordet "julgran". Han gillade alla färglada och glittrande saker i granen. När han några veckor tidigare hade fått se den stora julgranen vid Rockefeller Center hade han sett alldeles hänförd ut.
"Inte en dag för tidigt, om ni frågar Zack." sa 15-åriga Angel och skrattade åt sin lillebrors iver.
"Julgran!" jublade Zack och pekade mot balkongen. "Juuul!"
Lillkillens glädje gjorde Angel lycklig.
För några månader sedan hade Zack knappt pratat alls och han hade varje ganska ängslig. Om det berodde på autistiska drag eller traumatiska upplevelser var läkarna lite osäkra på. Förmodligen på grund av båda dessa faktorer.
Men för var dag i Jack och Jeffreys beskydd utvecklades Zack mer och mer och under den senaste månaden hade han börjat leva upp och var oftast en väldig sprallig liten unge.
Under det senaste läkarbesöket hade läkaren sagt att pojken hade kunnat utvecklas så här bra tack vare Jack och Jeffrey som tog hand om honom så bra. Och storasyster Angel förstås.
Angel lyfte upp nu upp lillebror i famnen.
"Tur att du är så liten och oskyldig och älskar allt med julen fortfarande." sa hon, nästan sorgset, och kramade lillebror.
Tårar glittrade i Angels ögon.
Jack gick fram och höll om henne.
"Älskling..." sa han ömt och kysste sin guddotter på kinden. "Du får säga till om det blir för mycket för dig."
Angel skakade på huvudet och försökte le.
"Nej. Jag vill fira jul i år. Jag vill inte förstöra julen för er andra i år igen. Se hur upprymd Zackie är...!"
"Angel, lilla hjärtat..." sa Jeffrey, mycket berörd av flickans ord. "Du förstör ingenting för nån. Vi förstår att julen är en jobbig högtid för dig - och vi vill inte att du ska bli ledsen."
De senaste åren hade varit svåra för Angel.
Förra sommaren, när hon fyllde 14 år, blev hennes pappa dödad av en rånare och den här sommaren hade hon blivit utsatt för övergrepp och väldigt svår misshandel av sin mammas pojkvän, hon hade närapå dött.
Nu höll flickan som bäst på att läka sina fysiska och själsliga sår.
Zack klappade sin storasyster på kinden. Han förstod inte riktigt vad som hänt med henne, men han uppfattade hennes sorgsna känslor.
"Angel lessen..." sa han.
Och så pussade han henne på munnen.
Angel tryckte lillebror intill sig.
"Tack, baby." sa hon och och började snyfta.
Zack såg storögd på henne och strök henne över kinderna.
"Baby." ekade han, det var så han lärde sig ord, genom att härma dem. "Min baby."
Angel log.
"Är jag din baby?"
Zack nickade.
"Min baby!" sa han glatt.
Och så pekade han ivrigt mot balkongen igen.
"Där! Julgran!"
Angel gav honom en puss.
"Vet ni vad, jag vill nog fira jul i år."
Jack och Jeffrey omfamnade henne.
"Vi firar på vårt sätt och tar det bara lugnt." tyckte Jeffrey. "Inte en massa stress och tonvis med mat, utan bara sånt vi verkligen vill äta. Och så ska vi bra umgås och han det trevligt."
Det lät bra, tyckte Angel. Nu kändes julen plötsligt bra igen.
Det skulle aldrig bli som förr, nu när inte pappa var med dem längre... Men hon skulle i alla fall få fira jul med människorna hon älskade mest; sin lillebror och sina underbara gudfäder. Och det betydde mycket för henne.
"God jul!" sa Zack.
"Inte än...!" skrattade Angel. "Det är några dagar kvar."
"God jul!" sa Zack och gav henne en blöt puss.
New York City
Torsdag, 19 December 2002
"Vi kanske ska att ta in julgranen från balkongen idag." sa Jack.
Hans sambo Jeffrey skrattade.
"Ja, det kanske är dags nu."
3-årige Zack började studsa av lycka när han hörde ordet "julgran". Han gillade alla färglada och glittrande saker i granen. När han några veckor tidigare hade fått se den stora julgranen vid Rockefeller Center hade han sett alldeles hänförd ut.
"Inte en dag för tidigt, om ni frågar Zack." sa 15-åriga Angel och skrattade åt sin lillebrors iver.
"Julgran!" jublade Zack och pekade mot balkongen. "Juuul!"
Lillkillens glädje gjorde Angel lycklig.
För några månader sedan hade Zack knappt pratat alls och han hade varje ganska ängslig. Om det berodde på autistiska drag eller traumatiska upplevelser var läkarna lite osäkra på. Förmodligen på grund av båda dessa faktorer.
Men för var dag i Jack och Jeffreys beskydd utvecklades Zack mer och mer och under den senaste månaden hade han börjat leva upp och var oftast en väldig sprallig liten unge.
Under det senaste läkarbesöket hade läkaren sagt att pojken hade kunnat utvecklas så här bra tack vare Jack och Jeffrey som tog hand om honom så bra. Och storasyster Angel förstås.
Angel lyfte upp nu upp lillebror i famnen.
"Tur att du är så liten och oskyldig och älskar allt med julen fortfarande." sa hon, nästan sorgset, och kramade lillebror.
Tårar glittrade i Angels ögon.
Jack gick fram och höll om henne.
"Älskling..." sa han ömt och kysste sin guddotter på kinden. "Du får säga till om det blir för mycket för dig."
Angel skakade på huvudet och försökte le.
"Nej. Jag vill fira jul i år. Jag vill inte förstöra julen för er andra i år igen. Se hur upprymd Zackie är...!"
"Angel, lilla hjärtat..." sa Jeffrey, mycket berörd av flickans ord. "Du förstör ingenting för nån. Vi förstår att julen är en jobbig högtid för dig - och vi vill inte att du ska bli ledsen."
De senaste åren hade varit svåra för Angel.
Förra sommaren, när hon fyllde 14 år, blev hennes pappa dödad av en rånare och den här sommaren hade hon blivit utsatt för övergrepp och väldigt svår misshandel av sin mammas pojkvän, hon hade närapå dött.
Nu höll flickan som bäst på att läka sina fysiska och själsliga sår.
Zack klappade sin storasyster på kinden. Han förstod inte riktigt vad som hänt med henne, men han uppfattade hennes sorgsna känslor.
"Angel lessen..." sa han.
Och så pussade han henne på munnen.
Angel tryckte lillebror intill sig.
"Tack, baby." sa hon och och började snyfta.
Zack såg storögd på henne och strök henne över kinderna.
"Baby." ekade han, det var så han lärde sig ord, genom att härma dem. "Min baby."
Angel log.
"Är jag din baby?"
Zack nickade.
"Min baby!" sa han glatt.
Och så pekade han ivrigt mot balkongen igen.
"Där! Julgran!"
Angel gav honom en puss.
"Vet ni vad, jag vill nog fira jul i år."
Jack och Jeffrey omfamnade henne.
"Vi firar på vårt sätt och tar det bara lugnt." tyckte Jeffrey. "Inte en massa stress och tonvis med mat, utan bara sånt vi verkligen vill äta. Och så ska vi bra umgås och han det trevligt."
Det lät bra, tyckte Angel. Nu kändes julen plötsligt bra igen.
Det skulle aldrig bli som förr, nu när inte pappa var med dem längre... Men hon skulle i alla fall få fira jul med människorna hon älskade mest; sin lillebror och sina underbara gudfäder. Och det betydde mycket för henne.
"God jul!" sa Zack.
"Inte än...!" skrattade Angel. "Det är några dagar kvar."
"God jul!" sa Zack och gav henne en blöt puss.
