Innanför dörren - del 3

Djungelluften började kännas kvävande.
Boman knäppte upp de två översta skjortknapparna för att kunna andas litet bättre.
En klängväxt slingrade sig plötsligt runt Bomans handled.
Boman skrek och försökte slita bort den klibbiga växten.
Alice slet också, men klängväxten var envis.
Alice trevade i byxfickan efter sin fickkniv, men den var inte där.
”Fy Farao vad jag var dum som lånade ut kniven till Anders!” skrek hon.
”Här är man hygglig mot sin bror och vad får man för det?”
Svaret fick hon i nästa sekund.
Det rovdjursliknande monster som gömt sig i skuggorna närmade sig.
Det morrade och utstötte ett gutturalt läte.
”Ja, gaaaaah på dig själv du!” fräste Alice.
”Du Alice... du ska nog inte reta den.” påpekade Boman nervöst.
”Nu ska jag bara be att få påpeka att det var han som började.” genmälde Alice.
”Jo, men man vet aldrig hur arg en så’n där kan bli.” sa Boman tyst.

Boman kände hur klängerväxten letade sig upp mot hans hals.
”Alice, spring!”
”Men du då?!” skrek Alice.

Nu hade hon tappat sin lugna fasad.
Att se sin bästa vän med en tjock ormliknande växt om halsen var ingen trevlig syn.
”Rädda dig själv” uppmanade Boman.
”Är du galen! Jag lämnar inte dig!” tjöt Alice.
Det rovdjursliknande monstret morrade igen, högre den här gången.
Klängerväxten släppte kvickt sitt grepp om Boman och slank in i djungelns mörker.
Boman andades ut.
Sedan grep han Alice om handen och tillsammans rusade de bort från platsen de kommit in ifrån.

Var de befann sig och vad som skulle ske härnäst visste ingen av dem.
Skulle de någonsin komma hem igen…?

Innanför dörren - del 2

Boman dunkade med knutna nävar på platsen där dörren suttit.
Han vände sig mot Alice.
”Det är inte möjligt. Hur kan en dörr bara försvinna?”
Alice ryckte på axlarna.
”Tja… inte vet jag. Men mystiskt är det.”
Boman bankade nu febrilt på väggen.
Alice klappade honom på axeln.
”Jag är rädd att det där inte hjälper, hörru.”
”Hur ska vi komma ut?” Boman lät förtvivlad nu.
”Vi får väl leta efter en utgång annorstädes.” sa Alice i en drömmande ton.
Hon hade en tendens att sväva ut i litet annorlunda formuleringar.
”Annorstädes…” fnös Boman.
Han gillade språk och svåra ord, men nu när de hade viktigare saker att

tänka på, tyckte han faktiskt att Alice kunde bete sig lite mer normalt.
”Alice, hur kan du vara så lugn? Vi kommer inte ut!”

Innanför dörren

Vad händer innanför dörren?

A - Öppna dörren.
B - Nej.
A - Törs du inte? Fegis.
B - (avbryter) Tyst! Jag hör något där innanför. Något som morrar.
A - (lyssnar) Jag hör inget. Äh, nu öppnar vi.

[De öppnar dörren och kliver ut på andra sidan.
De befinner sig nu i ett slags djungel, med klibbiga klängväxter.
Ur skuggorna kommer ett enormt rovdjursliknande monster.]

B - Fort, öppna dörren!
A - Det går inte!
B - Klart att det går!
A - Nej! Se själv! Det finns ingen dörr längre!