Kreativt skrivande 30/4

Ord/meningar på S 
Alliteration

Selma skrider sakta som sengångare

Saras solstol stinker salubrin

San Franciscos spårvagnar susar snabbt

Sweeneys solkiga sandaler

Sengångare strövar stilla

Sommar, sol, semester, skimrande saltvatten, solstol, solnedgång, solglasögon

*

Kreativt skrivande 29/4 - 2

Hollywood-barnstjärnor

Hollywood Kidz - kapitel 1

”Audition...?”
August Moon gapade och stirrade på sin agent.
”Skulle jag gå på audition? Knappast. Inte en välkänd stjärna som jag. Jag som har min egen TV-serie och allt!”
Hennes agent nickade somsvar på hennes fråga.
Den 11-åriga flickan gav ifrån sig ett indignerat ljud och rusade iväg så fort att hennes blonda hår flaxade bakom henne.
"PHIIIIL!" gastade hon.
Hon hittade sin regissör i matsalen och högg tag i honom.
”Phil! Tala om för idioterna som ska göra den nya serien att jag är den som ska ha huvudrollen! Jag är bättre än alla andra små wannabe-skådespelare i den här stan! Det vet du Phil!”
Phil Kramer suckade.
”August, lilla gumman... vi vill ge fler barn chansen att visa sin talang.”
August fnös och skakade på huvudet.
”Slöseri med tid om du frågar mig.”
Phil ignorerade hennes kommentar.
”Vi ska ha audition här imorgon klockan tio, du är välkommen att provspela för rollen då.”
August blev tomatröd i ansiktet.
”Rollen är min! Jag har velat ha den ända sedan serien började skrivas!”
Phil suckade igen. Han höjde blicken mot taken, som om det vore himlen.
Han bad tyst och intensivt:
Käre Gud, om du inte är alltför upptagen, var snäll och ge oss en ny stjärna imorgon. Om jag måste jobba med August Moon i en serie till vet jag inte vad jag tar mig till...
*

Kreativt skrivande 29/4 - 1

Ocean Beach, California, 1961

Små barfota fötter dunsade mot träplankorna när pojken sprang ner mot båten som precis lade till vid bryggan.
Ryan var ivrig att få se vad farfar och pappa hade med sig från den här fisketuren.
Hans blå ögon blev extra stora när farfar George visade upp fångsten.
”Vad är det...? Monster...?”
Ryan lät inte rädd, bara väldigt förbryllad. En sådan här fisk hade han aldrig sett förut.
”Den har armar!” utbrast han.
”Det är en bläckfisk.” förklarade farfar. ”Din mamma ska använda bläcket att skriva och måla med.”
5-åringen såg klentroget på havsdjuret.
”Har han bläck i sig...? Näää... farfar, du skojar!”
”Nej Ryan, det finns faktiskt bläck i det här djuret.” skrattade farfar. ”Du ska få se.”
Ryan petade lite försiktigt på bläckfisken.
”Kan man äta honom?”
”Ja,” sa pappa David. ”Vi ska tillaga den sedan. Vill du smaka då?”
Ryan rynkade på sin lilla näsa och skakade på sitt lockiga huvud.
”Neeeej tack...!” sa han med stort eftertryck. ”Vill inte äta fula monster. Jag tycker nog bara om att äta fisk som inte har bläck och armar.”
*

Kreativt skrivande 28/4 - 2

Morgon.

Väckarklockans gälla uppmaning dränkte rummets tystnad.
En trött hand famlade mot avstängningsknappen.
Ännu en väckarklocka i ett intilliggande rum skrällde, sedan ännu en. En irriterande alarmsymfoni hade startat.
När klockorna stängts av blev det tyst i ett par sekunder, men sedan stördes friden åter, denna gången av en munter sång.
Oh, what a beautiful morning!
”Åh toppen... klockan är sex på morgonen och pappa sjunger musikal-sånger – som vanligt...!” stönade Mackenzie.
Hennes tvillingbror Justin såg på henne.
”Du är ingen morgon-människa va syrran?”
Mackenzie bara morrade.

Familjen fick underhållning vid frukostbordet också.
”Farsan, spar sångerna till dina musikelever...” sa Justin.
”Jag tror att musik gör människan lyckligare.” sa Leonard, tvillingarnas näst äldste bror.
”Sovmorgon gör mig lyckligare.” muttrade Mackenzie.

Någon timme senare hade Mary och Henry Jennings stuvat in sina fyra tonåringar i bilen.
På väg till skolan hade familjen piggnat till, de sjöng nu glatt med i sången som spelades på radion – alla utom Mackenzie – hon hade lugnt somnat där hon satt mellan sina bröder i baksätet.
”Väck henne i god tid innan vi kommer fram till skolan” sa pappa Henry.
Matt, äldste sonen i familjen Jennings, viftade lugnt bort sin pappas bedjan om att väcka systern.
”Äh, det blir mycket lugnare för lärarna om hon sover.”
*

Kreativt skrivande 28/4 - 1

*
Solen värmde det gula och röda tältet. Frän doft av djurspillning spreds i sommarhettan.
En man på styltor stapplade fram mellan vagnar och djurburar, någon jonglerade med fyra ägg.
En man, klädd i svarta byxor med hängslen, satt på trappan till en av vagnarna.
Ansiktet en aning rödmosigt med surmulen uppsyn, magen putade ut genom hans solkiga, vita bomullsbrynja, likt en jäsande deg. Han höll en fickspegel i ena handen, i den andra en liten sax som han ansade sina svarta mustascher med.
En liten apa satt på ett positiv och tjattrade om ditt och datt.

Vid en sliten gallerförsedd vagn satt en liten pojke och tittade på sin bästa kompis, ett sorgset lejon som nu vankade rastlös i sin bur.
”En dag ska vi ta oss härifrån, du och jag.” sa pojken.
Lejonet såg på pojken med blanka ögon. Han kom fram till gallret och satte sin fuktiga nos mot pojkens utsträckta hand.

Pojken spratt till när en mullrande röst röt att han skulle komma genast.
Lejonet morrade, han tyckte inte om att den tjocke, otäcka mannen skrek på hans lille kompis.
De andra på cirkusen gillade inte heller hur den stackars pojken behandlades, de gav honom sympatiska blickar när han med blicken i marken gick mot mustasch-mannens vagn.
*

Jag leker… #1

Jag leker

att jag flyger

Jag leker

att jag är nå’n annan

Jag leker

med mina kompisar

Jag leker själv

Jag leker

och leker

tills jag blir

alldeles trött.

Nu måste jag sova.

Men i morgon

ska jag leka igen.

Mörk natt

En trädgren slår mot fönsterrutan.
Någon snarkar högt i rummet intill.
Garderobsdörren, som står på glänt, gnisslar.
Jag hör viskningar inifrån garderoben.
Dova morranden.
Ljudet av vassa huggtänder som slås mot varandra.
Ljud av klor mot golvet.
Monstret har lämnat garderoben.
Jag hör mitt eget skrik.

Alligator-dans

De började sjunga Fats Domino’s Jambalaya.

”Hoppas att vi skrämmer alligatorerna med sången.”
”Tänk om vi inte gör det då! De kanske diggar Fats Domino!”
Julie och Jenna började fnittra ohejdat.
De såg för sin inre syn hur alla alligatorer stod på bakbenen

och klappade takten.

De hörde plötsligt hur det plaskade ilsket i träsket.
Sedan…
Ett otäckt glufsande ljud.
Julie tjöt:
”Nu kommer de och äter oss!”
”Håll käft! De äter sina ungar. Alligatorer gör så.”
Han förde dem längre in i träskområdet.

"Soundtrack" till berättelsen: Fats Domino Jambalaya

En vardagsscen: Det otänkbara

Han kom in när jag bäddade hans säng.
- Bra att du är hemma, mamma, för jag är så hungrig.
- Du kan ta en smörgås i köket.
- Det är inte smörgås jag vill ha.
Jag vände mig om och såg på honom, han lät så konstig.
Jag fick en chock när jag såg hur han såg ut.
Hans hy var så sjukligt vit.

Men det värsta var hans ögon; de var alldeles röda, som om han hade röda linser.
- Vad är det med dig? frågade jag.
Han log och jag såg hans huggtänder.
Jag tänkte att jag vaknar snart. Det här är bara en mardröm.
Då kom hans lillasyster in i rummet.

Hon så lika monsterlik ut som sin bror.
- Dela med dig, sa hon. jag är också hungrig.

Ode till Bröderna Lejonhjärta

Solen skiner över dalen

men skuggas av ondska.

Grönt friskt gräs

bränns av vidundrets eld.

En vit duva flyger mot blå himmel

med budskap till en annan dal.

I en mörk grotta

i ett mörkt, kargt land

sitter en fånge och väntar

på Stridens Dag

som skall ge de gröna dalarna

Frihet.

De två som kommer

med räddning är på väg.

En farofylld färd

över berg och flod.

Minneslappen

*
Pumporna var det enda som fanns kvar.

De stod vid varsin ände av verandan och flinade.

Jag sparkade iväg dem. De skulle inte stå där och flina!

Kevin stod storögd och såg på de ivägsparkade pumporna.

Han var fortfarande klädd i sin maskeraddräkt.

Jag körde ner händerna i jackfickorna. I den vänstra kände jag en bit papper.

Jag drog upp den skrynkelmjuka lappen.

Det var vår inköpslista - minneslapp kallade mamma dem.

31/10 - Köp:

* 10 kilo godis

* 2 pumpor

* Hämta Kevins maskeraddräkt!

Köp ägg

stod det längst ned på listan. Det hade jag själv lagt till.

Först hämtade vi dräkten.

Kevin envisades med att ta på den redan i affären. Jag lät snorungen

få som han ville.

När dräkten var på tillät han mig inte att kalla honom Kevin längre.

”Jag är faktiskt Batman!”

Jag köpte två paket ägg och godiset som vi skulle dela ut till ungarna

som skulle komma till vårat hus i kväll och vråla: "Trick or treat!"

Efter tjugo minuter i kö betalade jag för varorna.

Efter mataffären skulle vi hämta pumpor. Batman valde - de två finaste.

Jag hade ingen lust att tigga godis med Batman på kvällen, så jag och några kompisar dekorerade några grannars hus med toapapper istället.

Sedan tiggde vi lite godis.

De som inte ville ge oss godis fick sina hus nerkletade med äggen. Det var tradition.

Någon timme senare satt jag i köket med lillbrorsan Batman, som glatt visade allt godis han fått. (Hej tandtroll och magont!)

Då bultade det på ytterdörren.

Kevin öppnade.

”Hälsa din jävla fitta till syster att hon har kastat ägg på fel hus!” hörde jag en djup röst säga.

Sedan slogs dörren igen.

I nästa sekund hördes ljudet av krossade fönsterrutor.

Jag sprang ut i hallen.

Någon hade kastat in flaskor fyllda med gasolin. Trasorna, som var nedkörda i flaskhalsarna, brann.

Nu krossades rutorna i vardagsrummet, sedan på övervåningen.

Nu gick allt fort.

Kevin och jag lyckades ta oss ut via köksdörren i sista sekunden.

Det enda vi fick med oss ut var våra skolväskor och Kevins gosekanin Fluffy.

Ryggsäckarna och Fluffy hade vi tagit ut i köket tidigare på dagen.

Jag rev nu med mig dem av bara farten.

I min ryggsäck fanns min plånbok, iPod, kalender, block, pennor.

Och nycklarna.
 Nycklarna till huset.

Huset som inte gick att rädda.

Nästan allt vi ägde var förstört. Borta.

På grund av några ägg.

På grund av mig!

Mamma och Kevin grät.

Pappa var förbannad och skrek åt mig, talade om för mig hur

KORKAD! och OANSVARIG!

jag var.

Kevin kom emot pappa och mig med en av pumporna i famnen.

Min 6-årige lillebror tryckte sig nära mig och såg med bestämd blick på pappa.

”Skrik inte åt Ash. Det var inte hon som kastade in dom där brinnande flaskorna!”
Pappa tappade talförmågan.

Jag vet inte…

Man kanske gör det om man får en åthutning av Batman.

Innanför dörren

Vad händer innanför dörren?

A - Öppna dörren.
B - Nej.
A - Törs du inte? Fegis.
B - (avbryter) Tyst! Jag hör något där innanför. Något som morrar.
A - (lyssnar) Jag hör inget. Äh, nu öppnar vi.

[De öppnar dörren och kliver ut på andra sidan.
De befinner sig nu i ett slags djungel, med klibbiga klängväxter.
Ur skuggorna kommer ett enormt rovdjursliknande monster.]

B - Fort, öppna dörren!
A - Det går inte!
B - Klart att det går!
A - Nej! Se själv! Det finns ingen dörr längre!

Det som gör ont

(i den lilla människan)

De satte en lapp på hans rygg.
SLÅ TJOCKISEN!
Och barnen slog tjockisen.
De skrattade åt honom när han grät. De kallade honom lipsill.
När fröken gick förbi slutade de.

Men när hon var borta satte de igång igen.
Fröken skrattade de också åt, för hon var ganska stor.

Hon kallades för Semlan.
Det fanns spinkisar i skolan också.

De kallades ”vandrande pinnar” och ”benrangel”.
Pojken med hjärtfel och blåaktigt ansikte fick heta ”blåbärspajen”.
Två tjejer i klassen fnissade och viskade om honom.

En dag kom fröken till klassrummet och såg ledsen ut.
Pojken med hjärtfel var död.
De som retat honom fick dåligt samvete.

En alldeles osann luftballong-resa

(På slang)

Fem fula bröder
från Söder
åkte på en tur
En bror va’ sur
En annan trilla’ ur

Juldikt

Tomten är sur

hans renar strejkar

och det finns ingen snö, bara slask

Nä, säjer Tomten,

Jag går i ide till nästa jul

I förhörsrummet

Den manlige polisen var nyrakad.
Han hade ett fånigt plåster på hakan. Klantarsle.
Jag fick lust att slita bort plåstret.
Han såg otrevlig ut, stöddig.
Den kvinnliga snuten såg inte heller så trevlig ut.
Kalla ögon. Stålblick.
Båda två hade gula tänder.
Fy fan.
Hade de inte hört talas om tandkräm och tandblekning…?

De ställde en massa frågor om mig; mitt liv, kompisar, familj.
JAG: Vad är jag anklagad för?

MANLIG POLIS: vi behöver information.
JAG: Vad för jävla information? Jag har inte gjort nå’t. Ni kan inte hålla mig kvar.

En otäck känsla slog sig ner i mig.
Tänk om de inte var riktiga poliser?
De var psykopater och nu skulle de döda mig.
Jag försökte slå bort obehaget.
Livlig fantasi. Inget annat än fantasi, intalade jag mig själv.
Det hjälpte inte.
Känslan etsade sig fast i mig.

Den kvinnliga polisen lämnade rummet.
Den manlige lutade sig nära mig.
Då såg jag en stor lös skinnflik vid hans högra kindben.
Panik växte i mig.
Jag tog tag i skinnfliken och drog.
Jag skrek när människomasken lossnade och ett vindunders ansikte blottades.
Det såg ut som skrumpet, torrt, grönt läder.
Andedräkten var värre än rutten fisk.
Varelsen grep tag om min arm.
Jag skrek att den skulle släppa, fast jag visste att det var lönlöst.

Den kvinnliga polisen kom tillbaka.
Hon hade också tagit av sig sin människomask.

Anarki

En köttbulle kom flygande genom luften.
Den landade med ett
PLASK
i magister Blomkåls mjölkglas.
Mjölken stänkte upp i magisterns ansikte.
Magister Blomkål reste sig ilsket upp.
(Han hette egentligen Blomkvist, men eftersom han alltid
luktade gammal blomkål, var det ingen som kom ihåg att han
hette Blomkvist.)
”Vem kastar köttbullar...?!” röt Blomkål.
”Det gör jag.” erkände Max, skolans busigaste pojke.
”Varför gör du det?” krävde magister Blomkål att få veta.
”Jag skulle kasta potatis, men den var slut.” svarade Max.
Sedan tillade han:
”Köttbullar är förresten lättare att kasta.”

Dikt med 5 utvalda ord

Dikt
med 5 utvalda ord

• Boll
• Galonbyxor
• Nattlampa
• Spöken
• Låtsaskompis

Ett spöke i galonbyxor

tänder en nattlampa

och spelar boll

med en låtsaskompis

Norra Polcirkeln

Norra Polcirkeln

Vi stannade och vilade

på Norra Polcirkeln

under vår resa

genom himlavalvet.

Det var mörkt och kallt,

så vi stannade inte länge.

Vi flög ett tag till.

Fick skjuts av Karlavagnen

mot nya äventyr.

En situation

Julia och Erik, 24 år, går på samma psykologikurs på universitetet.
Idag står de på Centralstationen.
De ska åka tåg.

ERIK: Hej Julia. Redo för en helg med psykologiseminarier i Västerås?

JULIA: Jo, fast det är ju Örebro vi ska åka till.

ERIK: Örebro? Är du helt från vettet?

Örebro - där kan ju ingen bo…

JULIA: Jag är från Örebro.

ERIK (mumlar): Eeehhh… ööh…

men Örebro är rätt fint på sommaren.