Skrivpuff - 26 oktober 2015

*
Ta med

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011

"Jag önskar att du kunde ta mig med när du flyttar över till Sun City High..."
Marissa ser så övergiven och ledsen ut att Cassie nästan börjar gråta.
"Det önskar jag med." säger hon.
Sedan suckar hon och tillägger:
"Fast det är ju inte säkert att jag får byta skola. Det verkar ju inte hända nåt direkt..."
Flickorna sitter tysta en stund.
Ett gäng rosaklädda tjejer går förbi dem i korridoren. De sneglar på Cassie och Marissa, viskar och fnissar lite.
"Vad gör ni?" frågar en av de rosaklädda.
Rösten är bedrägligt sirapslen och leendet är inte precis vänligt.
Cassie tänker först att hon inte ska svara. Pink Girls Club-tjejerna vill ju egentligen inte veta - de vill bara göra narr av det hon säger.

Men Cassie vill inte verka arrogant, så hon säger bara:
"Vi väntar på att lektionen ska börja."
Rösten svajar lite och hon blickar ner på sin skrivbok, hennes diktbok, som hon håller i handen.
Ingen härmar henne med löjliga röster, så där som de brukar göra, och Cassie känner sig lite lättad.

Pink Girls Club-tjejerna får syn på Cassies diktbok.

"Vad är det för bok?" frågar Sabrina.

Cassie trycker boken mot sig, som för att skydda den.

"En anteckningsbok bara." mumlar hon.

"'En anteckningsbok bara'." härmar Hilary.
Där kom det... tänker Cassie och suckar tungt.

Och nu hörs nya små fniss från Pink Girls Club-tjejerna.

Fniss-ljuden skär som små elaka nålar i Cassie och Marissa.

Varför håller dom på så här hela tiden...? tänker Cassie. Vad har vi gjort dom...?
Hon tror att hon vet svaret.
För att vi är vi. Det räcker uppenbarligen som anledning för The Pink Girls Club.
Klumpen i halsen gör ont. Men Cassie vill inte börja gråta.
Inte här och nu.

Skrivpuff - 9 April 2015 - Del 2

*
Nästa dag

Cassie gjorde som Denny föreslagit på lunchen dagen innan: hon gick till skolan iklädd rosa kläder.
Det kändes sannerligen annorlunda att våga bära den "förbjudna" färgen,
men Cassie trivdes i sin rosa outfit och kände sig fin.
Rosa var ju en av hennes favoritfärger, inte ens några dumma Pink Girls-snobbar kunde ändra på den saken.
Storebror Alex hade peppat henne och han tyckte att Dennys idé var superbra.
Alex var oerhört rörd och glad över att hans älskade lillasyster hade fått så fina vänner som gjorde allt för att stötta henne i svåra tider.

När Cassie kom in i skolans aula, där hennes klass skulle öva med resten av skolkören, sken hon upp och snart fnissade hon lyckligt.
Hennes älskade vänner Finn och Mara stod redan på scenen. Intill dem stod Douglas och hans lilla tjej-entourage. Allihop var stolt iklädda rosa outfits.
"Oh my God...!" utbrast Cassie och sprang upp till dem. "Ni gjorde det! Åh, vad fina ni är!"
De rosa gänget log. Att se Cassie så här glad och uppspelt värmde deras hjärtan.
"Du är finast!" sa Finn och kramade blygt om henne.

Tjejerna i The Pink Girls Club kom nu in i aulan. De stannade tvärt när de fick syn på Cassie och de andra i rosa kläder. Sedan stod de bara stod och gapade.
"Rosa...!" flämtade Sabrina.
"Rosa..." sa Hilary, alldeles torr i munnen.
Denny satt på scenkanten och försökte hålla sig för skratt. Det gick sådär...
"Helt rätt!" flinade han. "Det är rosa. Vad bra att ni har lärt er vad färgerna heter."
Fnittrande sprang Cassie fram till Denny, satte sig ner vid scenkanten och slog armarna om honom.
"Tack för din superbra idé!"
Då upptäckte hon att även Denny var klädd i rosa. Under sin röda munkjacka bar han en rosa T-shirt.
"Du med!" utbrast hon.
Denny log sitt sötaste oskyldiga leende.
"Jaaaa... vaddå...? Passar jag inte i rosa kanske?" skojade han.
Cassie skrattade och grät på samma gång nu. De senaste dagarna hade ju varit extra känslosamma.
"Är du okej...?" sa Denny mjukt.
Cassie nickade och gjorde tummen upp.
"Ja, jag är okej. Ni är så fina bara. Och du har så knasig humor."
Denny pekade frågande på sig själv och ryckte oskyldigt på axlarna.

"Jag är överväldigad över att så många vill hjälpa mig mot mobbarna." tillade Cassie och torkade tårarna. "Förresten passar du i rosa, 'brorsan'."
Denny fladdrade skämtsamt med sina långa, täta ögonfransar.
Cassie fnissade och kittlade honom lite.
"Knasboll!" sa hon och gav honom ännu en kram.
Sedan såg hon bort mot sina skolkören som hade ställt upp sig på scenen.
"Rosa gänget äger!" ropade någon.
"Alltså, inte Pink Girls Club - utan Cassie och company!" tillade någon annan.
Flera i skolkören började applådera åt att The Pink Girls Club hade blivit så snopna och tillplattade.

"Bra jobbat, Cass!" sa en tjej i Dennys klass. "Och du är jättesöt, glöm aldrig bort det, hjärtat!"

Cassie rodnade.

"Awww...! Tack alla! Ni är bara sååå bäst!" ropade Cassie. "I love you!"
Hon rördes till tårar igen.
Men hon hade även ett stort leende på läpparna och hjärtat var fullt av kärlek.

Skrivpuff - 9 April 2015 - Del 1

*
Ställa

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Skoldagen var inte slut än, men Cassie var redan trött. Fokusera på lektionerna samtidigt som hon kämpade med att hålla sina känslor under kontroll tog på krafterna.
Hilary och Sabrina och deras elaka följeslagerskor i The Pink Girls' Club hade inte gjort annat än att snegla, viska och fnittra bakom hennes rygg den här förmiddagen.
När det ringde ut för lunchrast var Cassie redo att storgråta.
Men det gjorde hon inte. Hon bet ihop och gick med sina vänner till kafeterian för att äta.
När Cassie, Finn och Mara gick förbi Pink Girls' Club-tjejernas bord blev de helt fräckt uttittade.
Finn stönade högt och himlade sig.
"Ursäkta mig, är er TV trasig eller...?"
"Nej..." svarade Sabrina dumt.
"Gå hem och glo på den då!" sa Mara argt.
De populära tjejerna tog på sig snorkiga miner, men de tittade bort.
Sabrina hade dock svårt att hålla inne med elakheterna.
"Ska du börja gråta nu igen, Cassie...?"
Pink Girls' Club-tjejerna skrattade högt och hånfullt.
Cassie stirrade ner i golvet och svalde gråten. Hon hatade att hon var så känslig, för hon fick det alltid emot sig.

Då hördes en röst från bordet intill:
"Jaha ja... de rosa hyenorna har konferens nu igen hör jag."
Det var Douglas.
Han och hans tre tjejkompisar gick i Cassies klass. De fyra var också ganska populära high school-elever.
Men till skillnad från The Pink Girls' Club-tjejerna skulle Douglas och tjejerna aldrig ens drömma om att såra Cassie på något sätt. Tvärtom, de avskydde mobbning och var alltid gulliga mot henne.
Nu kunde inte Cassie låta bli att fnissa. Douglas var ju för skön!
Cassie, Mara och Finn slog sig ner vid deras bord.
Hilary vände sig om och såg på dem.
"Jaså du Cassie... försöker du bli populär genom att hänga med Doug och company, eller...?" sa hon med fullt av hån i rösten.
"Det var värst vilken solstråle vi var idag då." sa Douglas och log snett. "Avis för att vi vill umgås med Cass och inte med dig?"
Den kommentaren visste var den tog, det märktes. Hilary var tyst i flera sekunder och bara gapade som en fisk som vill ha luft.
"Jag är verkligen inte avundsjuk på henne...!" utbrast Hilary till slut, pekades på Cassie.
Och så vände hon sig om mot sina väninnor.

Men snart började de stirra igen, för nu kom en söt, brunhårig kille fram till Cassies bord.
Det var Denny Jackson, bästa vän till Cassies storebror. Han gick sista året på high school, men såg mycket yngre ut.
Denny var mycket omtyckt. Han var en glad och charmig kille som inte hade en aning om hur söt och gullig han egentligen var, trots att han fick höra det flera gånger om dagen.
Denny gav Cassie en kram.
"Hej 'lillsyrran'!" sa han och log. "Hur är det?"
Cassie svalde och suckade.
Denny verkade förstå hur det låg till, för han sneglade på Pink Girls' Club-tjejerna och gjorde en ogillande liten grimas.
"Dom är igång nu igen alltså?" viskade han.
Cassies vänner nickade.
När Sabrina och Hilary och deras gäng hade lämnat kafeterian fick Denny veta hur jävliga de varit hela dagen.
"Dom var till och med på Cassie för att hon har rosa Converse idag...!" utbrast Finn upprört. "Idioterna tror visst att de har ensamrätt på rosa nyanser."
Denny tog sig dramatiskt för pannan och skakade på huvudet.
"Patetiskt så det förslår..." suckade han.

Sedan log han och det glimrade till i hans ögon.
Cassie kunde inte låta bli att le hon också.
"Det där lilla leendet känner jag igen. Vad har du kommit på nu, Denny?"
"Vi borde sätta mobbarna på plats." sa Denny bestämt.
De andra nickade instämmande.
"Så bara för att reta gallfeber på Pink Girls Club-snobbarna kan ni allihop bära rosa kläder i morgon." föreslog Denny.
Cassie skrattade förtjust.
"Vilken bra idé!" nästan skrek både Finn och Douglas. "Det gör vi!"
Cassie reste sig upp och gav Denny en stor kram.
"Jag älskar dina påhitt!" sa hon och strålade av glädje.
"Allt för dig, 'sissy'." sa Denny och besvarade kramen.
Cassie var så rörd över att så många ville ställa upp för henne att hennes känslor nu rann över. Hon brast i gråt.
Hela hennes kompisgäng reste sig och kramade om henne.
"Allt blir bra Cassie." sa Finn tröstande. "I morgon ska Pink Girls-puckona få så de tiger."
"Jag älskar er!" sa Cassie.
Hon log genom gråten och torkade sina tårar.

Skrivpuff - 5 April 2015

*
Bäva

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Det var med viss bävan Cassie Spencer drog upp skolporten och klev in i sin korridor.
Flickan såg sig om efter tjejerna i Pink Girls Club, hennes populära klasskamrater som alltid klädde sig i rosa kläder.
I hennes mage hade en otäck klump vid namn "Oro" vaknat. För var dag som gick blev Cassie alltmer nervös på grund av mobbarna.
Sabrina och Hilary och de andra Pink Girls Club-tjejerna hade blivit värre och elakare. De gillade att viska bakom ryggen på sina utvalda och tycktes njuta av att håna och trakassera dem.
Cassie och hennes vän Marissa var två av de mobbade eleverna som råkade allra värst ut. Flickorna kunde bli retade för allt möjligt: de hade från "fel" sorts kläder, de var inte lika coola och utvecklade som de andra tjejerna.

Cassie blev även retad för att hennes familj inte var en "kärnfamilj", som de flesta andra i den idylliska lilla staden.
Många tyckte tydligen att det var märkligt och rentav fel att Cassie och hennes bror Alex utöver mamma och styvfar hade en extrafamilj, bestående av fosterföräldrar och fostersyskon.
Inte nog med detta blev Cassie ofta utstött och pikad för att hennes och Alex biologiska far var död.
Cassie var en känslig och sårbar 13-åring och hon hade ofta svårt att hålla inne med sina känslor, särskilt med gråten. Därför var hon extra tacksam att ge sig på.

Nu syntes inga Pink Girls Club-tjejer till i korridoren.
Cassie antog att de inte hade kommit än. Klockan var bara 8:45, det var femton minuter kvar tills dagens första lektion började.
Eller så sitter de redan i klassrummet... tänkte flickan. Jag hoppas inte det.
Det var jobbigare att gå in i klassrummet när plågoandarna redan fanns där och kunde stirra och fnissa åt henne.
Med en nervös suck öppnade Cassie sitt gula skåp och plockade fram allt som behövdes till lektionen. 
Hon skulle just gå mot klassrummet när hon mindes att hon hade sin ljungfärgade kofta på sig. Inte bra... 
Ljung var visserligen inte baby-rosa, men ändå en slags rosa och därmed farligt nära färgen som bara Pink Girls Club-tjejerna fick bära.
Cassie drog av sig koftan och slängde in den i sitt skåp. Hon stängde snabbt skåpsdörren och låste.
Jag kan åtminstone hindra dem från att skälla ut mig för att bära "deras" kära färg... tänkte hon.

Cassie skyndade sig till klassrummet, kikade in och andades ut. 
Och den här morgonen hade hon tur. Varken Sabrina eller Hilary, eller deras rosa väninnor, hade anlänt än.
Läraren log mot Cassie när hon slank ner vid sin bänk.
"God morgon, Cassidy."
"God morgon, Mrs. Waters." sa Cassie tyst och log mot sin vänliga lärare.
Flera elever strömmade in i klassrummet och Cassie sken upp som en sol när hon fick syn på sina vänner Mara och Finn.
Åh, vad skönt att de är här idag!
Nu behövde hon inte känna sig riktigt så ängslig längre. Finn och Mara var alltid ett stort stöd för henne, i vått och torrt.

Pink Girls Club-tjejerna kom insläntrande i klassrummet klockan 9:03.
Hilary och Sabrina såg på Cassie och fnissade och viskade, som de nästan alltid gjorde.
"Hon har rosa skor...!" flämt-viskade Sabrina.
Cassie såg ner på sina nya rosa Converse.
Åh nej... varför tog jag dem på mig till skolan. Dumt...
"Pink Girls-töntarna äger inte färgen rosa, Cass..." viskade Finn uppmuntrande och kramade Cassies hand. "Och dina skor är snygga."
Cassie log mot Finn och rodnade lite. Sedan suckade hon åt sina belackare.
Mrs. Waters sucakde också åt Pink Girls Club-tjejerna.
"Flickor, ni är sena. När man är sen ber man om ursäkt och så sätter man sig på sin plats, utan att utmärka sig alltför mycket."
De rosaklädda mumlade ett "förlåt att vi är sena" och satte sig slokörade ner på sina platser.
Finn och Mara flinade glatt åt att de snobbiga mobbarna blev "tillplattade". 
Cassie visade inte sin skadeglädje lika tydligt, men hon kände sig väldigt nöjd.
Idag kanske blir en bra dag ändå... tänkte hon. Jag hoppas det i alla fall.

Skrivpuff - 15 Februari 2015

* 
Högljudd

Paradise High School, 
Paradise, California. Våren 2011.

De pratade inte högt, de viskade och pratade bakom hennes rygg. 
Men de kunde lika gärna skrika om henne med högljudda röster, för det skulle vara lika illa.
Viskningarna, blickarna och de hånfulla fniss-ljuden från de "populära" tjejerna kunde hon inte komma undan, ens om hon försökte. Hon hörde och såg dem även om hon blundade och höll för öronen.

Den här dagen regnade det, så Cassie kunde inte ta med sig sin lunch och äta utomhus. 
Skolcafeterian kändes inte lockande... särskilt inte idag, när hennes vänner inte var i skolan och kunde stötta henne. Men hon hade inget val idag.
Suckande öppnade Cassie sitt skåp och plockade ut sin lunchpåse.
Hon märkte inte att den bruna papperspåsen hade en reva i sig - inte förrän allt innehåll; smörgåsen, müsli-kakan, det lilla mjölkpaketet och servetterna föll ut på korridorens grå linoleumgolv.

Cassie stönade högt och satte sig ner för att börja städa upp röran.
Då hördes skratt från ett par tjejer från hennes klass.
"Oj då..." sa Sabrina och klickade sorgligt med tungan. "Stackars din lunch."
Hilary och de andra hängde naturligtvis på:
"Vad ska mamma säga nu när du kastar din mat så där...?"
"Du får ha en sån där töntig liten lunchbox istället, Cassie."
Cassie slängde sin förstörda lunch i närmsta papperskorg, därefter öppnade hon dörren till sitt gula plåtskåp igen och tog på sig sin regnjacka och ryggsäck.
Jag går hem och äter, tänkte hon.
Ackompanjerad av elaka skrattsalvor gick flickan ut från skolan.
Och jag stannar nog hemma resten av dagen...
Där ute blandades tårar med regndroppar på hennes kinder.

Their voices are loud and vicious.
My voice is soft and quiet.
Their looks are burning.
My eyes look away.
Their hearts are cold.
My heart is aching.

~ Cassie Spencer, 13 ½

Skrivpuff - 31 januari 2014 - del 1

*
Spira

Paradise, California. Våren 2011

13-åriga Cassie Spencer stod länge och tittade på anmälningsformulären för Little Miss Paradise - stadens lilla skönhetstävling för tonåringar.
Efter mycket tvekan tog hon två blad, ett som reserv i fall hon skrev för fult eller gjorde fel.
Tjejerna i The Pink Girl's Club, ett par av Cassies klasskamrater, dök upp bakom henne.
”Ska du delta i år?” frågade Hilary.
Cassie ryckte på axlarna.
”Jag vet inte…” sa hon osäkert och slog ner blicken. ”Kanske.”
Hilary och Sabrina log, överseende och en aning hånfullt.
Själva var de alltid är med i diverse skönhetstävlingar. De hade till och med vunnit ett par.
”Det är nog ingen idé att du är med, Cassie.” sa Sabrina, en av de elakaste tjejerna i klassen. ”Det är rätt stor konkurrens.”

Hilary nickade instämmande.
”Ja, precis, dom som inte vinner brukar bli rätt ledsna. Men ärligt talat, alla har faktiskt inte rätt utseende för den här tävlingen…”
Hilary brukade vara snäll och trevlig förut. Hon och Cassie hade till och med varit goda vänner när de var yngre. Men under de senaste åren hade Hilary blivit minst lika elak som de andra tjejerna i The Pink Girl's Club.

”Och är man känslig ska man nog inte delta.” fortsatte Hilary medan hon gav Cassie en menande blick.
Känslig…
Cassie svalde. Hon blev ofta mobbad för att hon var just känslig och öppet sårbar.
Flickan gav klasskamraterna en ogillande blick och gick mot sitt skåp för att hämta sin skolväska och läxböcker.
Hon ville inte se några Pink Girl’s-tjejer mer idag. Helst ville hon aldrig mer se dem.
Jag hoppas att jag får byta skola snart…!” tänkte hon och svalde gråten.

Skrivpuff - 1 oktober 2011 - del 1

Skriv om att baktala.

Lilla Cassie berättar mer om sin ensamma dag
- direkt fortsättning på Surrogat-puffen från 30/9

Paradise, California. Sommaren 2006

Jag satt på den där gungan i den övergivna lekparken till det blev kyligt att vara i skuggan. Smått huttrande klev jag ut i solskenet och började gå.
Jag tänkte inte så mycket på vart jag gick, men till slut upptäckte jag att jag gått ända till shopping-gallerian.
Kan väl lika gärna gå in... tänkte jag.
Jag tog rulltrappan upp till andra våningen och gick in i den stora leksaksaffären. Eftersom jag älskade att pyssla gick jag direkt fram till hyllan med alla pärlor och andra saker man kan göra hantverk av. Jag brukar alltid önska mig pärlor, block, pennor och annat konstnärligt.
Alex brukar skämtsamt säga att jag snart behöver ett eget rum för alla mina pyssel-prylar.

Jag hade inte mycket pengar med mig nu, så jag kunde inte köpa något pyssel. Men det skulle räcka till en stor mjukglass med sådant där gott rosa kul-strössel som smakar peppermint.
Jag hörde välbekanta röster bakom pysselhyllan. Tjejerna i min klass. Hilary och Sabrina, och de andra i Pink Girls Club.
De kom bakom hörnan. Alla fem var klädda i rosa. De fick syn på mig.
"Hej Cassie." sa Hilary. "Vi handlar lite inför mitt party om tre veckor. Vill du komma på mitt party?"
Jag sken upp.
"Ja jättegärna!"
En av tjejerna puffade till Hilary.
"Hallå...! Cassie kan inte komma - det är ju pappa-dotter-party!"
"Precis..." sa en av de andra tjejerna. "Cassie har ju ingen pappa - han är ju död...!"
De rosa tjejerna vände ryggen mot mig och gick mot kassan för att betala.
Hela tiden vände de sig om och fnissade och viskade - om mig, det vet jag.
Jag kände till mitt förtret hur benen vek sig under mig och jag sjönk ner på leksaksaffärens heltäckningsmatta och grät.

Invisible People - The Wallstones

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 30 september 2011 - del 1

Skriv om ett surrogat.
*
Paradise, California. Sommaren 2006

Cassie åkte runt lite på Hilarys rosa sparkcykel. Det var riktigt kul och hon kände att hon verkligen ville ha en egen.
Hon tänkte att hon skulle önska sig en på sin 9-årsdag i september.
"Du Cassie, jag har en annan rosa scooter hemma," sa Hllary. "vi kan gå hem och hämta den, så kan du låna den idag om du vill."
Cassie sken upp.
"Jaaaa! Vad snäll du är!"
Cassie blev alltid så glad när hennes klasskamrater ville leka med henne.
För det mesta såg de inte ens åt henne, det var som om Cassie var osynlig för dem och ibland kunde de viska saker om henne.
Men när Hilary inte umgicks med sitt lilla rosa tjej-gäng var hon riktigt trevlig. Och nu skulle hon låna ut en scooter till Cassie och de skulle leka hela dagen!

"Cassie, du kan åka på sparkcykeln hem till mig, så får du öva lite mer."
"Tack Hilary!"
Cassie kände sig lätt som en heliumballong av lycka.
Just som flickorna skulle gå iväg och leka kom Sabrina, en annan klasskamrat förbi. Sabrina hade också en rosa sparkcykel och hennes kläder var rosa.
"Hilary, vår klubb väntar på oss utanför gallerian."
"Just det..." sa Hilary. "Vår hemliga lunch."
Hilary tog tillbaka sin scooter.
"Sorry, Cassie... men du är inte med i The Pink Girl's Club."
Cassie stod kvar och såg på hur Hilary och Sabrina for gatan ner på sina rosa sparkcyklar. Flickorna tjoade och skrattade.
Cassie tömdes på sin heliumballong-lycka. Det kändes som hon fylldes av ett svart hål istället.
Och nu förstod hon hur det låg till. Det var helt enkelt så att hon var bara ett simpelt surrogat - en ersättning, när det inte fanns någon annan att leka med.

Invisible People - The Wallstones

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista