Skrivpuff - 7 November 2017 - del 2

*
Denny suckade tungt.
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever är tydligen också viktigt, sa jag." svarade pojken sturskt.
Erin tog hans hand och kramade den.
Denny förstod att hon genom den där lilla tryckningen ville säga åt honom att lugna ner sig lite.
"Hamna inte i trubbel för min skull..." viskade Erin i hans öra.

Denny log lite.
"No worries, Erin. Vad skulle kunna hända...? Att jag blir inlåst i skolans källare?"
Nu såg läraren ännu mer strängt (om det nu var möjligt) på den taniga lilla killen.
"Denny Jackson, ett enda pip till från dig och du får kvarsittning i eftermiddag!" sa läraren hotfullt. "Är det förstått?"
Mmmm... jag förstår, tänkte Denny. att du är en crazy bloody witch som inte har nån sympati för ungars svårigheter och rädslor...

"Svara mig, unge man!" röt läraren. "Är det förstått?"
Denny nickade.
"Jaaa...!" suckade han. "Det är förstått - klart och tydligt."
Läraren suckade också.
"Du får kvarsittning efter skolan, för din uppkäftighet."
Denny svor inombords.
"Ma'am... jag har fysioterapi, för min astma, i eftermiddag."
Men läraren lyssnade inte på honom. Hon såg bara ut över klassen.
"Nå, vems tur är det att hålla presentation nu?"
Denny räckte upp handen.
"Jag..." mumlade han och lät inte helt glad.

"Kör hårt, little dude!" hejade Scott glatt och dunkade Denny vänskapligt i ryggen.
Och flera av klasskamraterna började applådera och hurra:
"Denny! Denny! DENNY!"
Alla hejarop, kompisarnas pepp och kärlek gjorde att Denny blev på bra humör igen.
Pojken såg med glittrande ögon på Erin.
"When little people fight, we may look easy pickings. But we've got some bite." sjöng han.
Erin log åt låtutdraget från musikalen Les Misérables.
"Bravo little Denny, you're top of the class." fnissade hon och rufsade om hans mörkbruna hår.
Sedan pussade hon honom på kinden.
Denny rodnade lite, men log och blinkade kaxigt med ena ögat åt Erin.


"Han är så söt när han spelar så där tuff!" sa Erin kärleksfullt. 
Hon såg på Denny, som nu gick ner mot svarta tavlan, redo att hålla sin presentation.
"Jaaa, verkligen!" instämde Ava. 
Hon fnissade.
"Och när han rodnar så där gulligt om öronen."
Som om Denny förstod att tjejkompisarna pratade om honom log han mot dem och gjorde en söt liten grimas.

"Unge herr Jackson, ska du spela teater, eller ska du hålla din presentation...?" suckade läraren.
Denny log ett överseende leende, som om han tyckte synd om läraren som nästan alltid var så sur och tvär. 
"Just nu ska jag nog hålla mig till presentationen." svarade han artigt.
Läraren nickade allvarligt och gav pojken en det är nog bäst för dig-blick.
Denny ignorerade hätskheten i sin lärares blick och började stolt berätta:
"Jag ska prata om min storasysters arbetsplats. Dom är ett gäng marinbiologer plus en veterinär som hjälper skadade och sjuka havsdjur här i Paradise."

Skrivpuff - 7 November 2017 - del 1

*
Förstår

*
Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Stämningen i klassen blev en aning dämpad när Erin bröt ihop. Hon tyckte nämligen att det var fruktansvärt jobbigt att hålla en muntlig presentation inför alla sina klasskamrater.
Under hela presentationen hade hon skakat av nervositet, nu skakade hon av gråt.
Ava gick längst fram i klassrummet, ledde tillbaka sin klasskamrat till hennes plats och gav Erin en stor kram.
"Tack." viskade Erin och torkade sina tårar.

"Är det verkligen nödvändigt att göra såna här presentationer om man mår så här dåligt av det...?"
undrade Denny.
"Håller med." sa hans kompis Scott. "Det är ju sjukt att tvinga folk att gå fram och prata om man inte gillar det...!"
Flera av ungdomarna instämde och såg med anklagande blick på deras lärare.

"Det handlar inte om vad man gillar." fick de till svar av läraren. "Retorik och muntliga presentationer är viktiga saker."
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever också tydligen..." muttrade Denny.
Nu vände sig läraren mot honom och rynkan mellan hennes ögonbryn vittnade tydligt om vilken sinnesstämning hon befann sig i nu.
"Uh-oh... Denny har fått Blicken..." viskade Scott till Ava. "Det här lär inte sluta bra..."
Denny fortsatte att se trotsigt på läraren, trots den ökända Blicken, som brukade sätta skräck i de flesta eleverna på Paradise High School.
"Vad sa du...?" beordrade läraren att få veta - trots att hon måste ha hört honom.

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 4

*
Nästa morgon samlades Paradise High Schools körmedlemmar i aulan för att öva inför vårkonserten.
Liza, ledaren för pastell-brudarna, fick syn på Brittany som satt på scenkanten och pratade och skrattade med Denny.
Lizas mun kröktes i ett elakt leende när hon gick fram till dem.
"Du Brittany, du kanske inte ska sitta så nära den lilla tönten..."
Brittany såg frågande på henne.
"Du kan ju bli smittad." förklarade Liza.
"Ursäkta...?!" utbrast Brittany.
Hon lade armen om Dennys midja. Kanske mest för att trösta sig själv än honom, för Denny såg inte så värst upprörd ut. Han bara suckade uppgivet åt Lizas beteende.

"Jag vet ju att du är kär i Denny..." fortsatte Liza och fnissade lite elakt när hon såg att Brittany rodnade häftigt. "Ligg inte med honom bara, man vet ju aldrig vad han har för äckliga sjukdomar..."
Denny reste sig upp, ställde sig nära Liza och spände blicken i henne.
"Det är lite sorgligt att du måste vara elak mot folk för att må bra..." sa han med mild röst.
Liza tog ett steg tillbaka.
"Awww... lilla Denny..." sa hon, med mycket försmädligt tonfall. "blir du ledsen?"

Denny bara log och skakade på huvudet.
Sedan såg han på sina kör-kompisar på scenen och på några skolkamrater som satt nere på de röda sammetsstolarna som publik.
"Nej, Liza, just nu är jag inte så ledsen. Jag mår ganska bra nu faktiskt. Så din lilla hat-kampanj fungerar inte."
Då märkte Liza att alla stirrade på henne; skolkamrater och lärare. Och de såg inte glada ut. Tvärtom, flera skolkamraters blickar var hatiska.
"Du är en loser, Liza!" ropade en kille från publiken.
"Mobbare suger!" ropade någon annan.
Liza blev röd i ansiktet och gapade förvånat mot alla.
"Vad händer...?" undrade hon.

Scott kom ut på scenen. Han gick fram till Denny och gav sin kompis en high five.
"Det funkade!" sa Scott triumferande.
Denny nickade och log brett. Och så vände han sig till Liza igen.
"Man ska vara lite försiktig med vad man säger, Liza. Särskilt när man har mikrofon på sig..."
Han petade på myggan, den lilla mikrofonen som var fäst vid Lizas tröja.
Liza stirrade på Denny och sedan slet hon av sig myggan och stirrade på den också.
"Vaddå? Den här är väl inte på än...?"
Denny log sött.
"Jo, det är ju precis vad den är."

Rektorn klev fram till scenen och vinkade till sig Liza.
"Kom, nu går vi till rektorsexpeditionen och pratar lite om mobbning. Ta med dig dina kompisar också."
Pastell-brudarna lomade ut ur aulan och alla som var kvar där inne applåderade.
"Denny Jackson vinner över mobbarna än en gång!" hojtade Scott.
Alla jublade.
"Bra jobbat, Denny!" ropade flera kamrater.
"Tack!" sa Denny.
Ava sprang fram till Denny och kramade honom och fick honom att rodna lite.
"Sååå bra idé att sätta på Lizas mikrofon!"
Denny log.
"Mmmm... fast jag hade inte kunnat genomföra det här utan dig och Scott."
"Nja..." sa Scott. "Men det är ändå du som är vinnaren här, Denny. Du - inte dom där pastellfärgade mobbar-förlorarna!"

Brittany kramade också Denny.
"Det är verkligen du som är vinnaren. Och vi älskar dig."
Hon kysste Denny på kinden och fnissade när han rodnade igen.
"Han är så söt!" sa hon till Ava.
Ava nickade instämmande.
Denny skruvade blygt och besvärat på sig.
"Kan vi börja repetera vårkonserten nån gång...?" frågade han.
Deras musiklärare skrattade lite.
"Jodå, det kan vi visst det." sa hon. "Gör er redo för lite sång. Denny, vill du sjunga You're the Voice igen?"
Denny nickade.
"Rock 'n' Roll!" hojtade han ivrigt och sprang för att inta sin plats i kören.
Ava såg länge på Denny och log.
"Han är rätt så awesome, eller hur?" sa Scott och skrattade åt sin kompis entusiasm.
Ava nickade.
"Han är väldigt awesome, vår Denny!"

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 3

*
Tjugo minuter senare möttes Ava och hennes kompisar utanför pizza-restaurangen.
Och just som de skulle gå in och ta ett bord mötte de Denny.
Ava frågade om han ville hänga med in och äta pizza - och det ville han.
Det är ju bra om han får reda på pastell-brudarnas planer, tyckte Ava.

Medan de väntade på att få sin mat berättade Ava vad hon hört på bussen.
Hon använde dock inte samma elaka ordval om Brittany som tjej-gänget hade gjort. Såra sina vänner var ju det sista Ava ville göra.
Denny såg ganska allvarlig ut medan han lyssnade på Avas berättelse, men så log han ett snett leende och himlade med ögonen.
"Dom där tjejerna slår rekord i att vara patetiska." suckade han.
"Ja." instämde Brittany. "Men dom är också riktigt hemska och älskar att vara elaka."
Hon såg bekymrat på Denny.
"Tänk om dom verkligen får alla att hata dig..." sa hon oroligt och såg nästan gråtfärdig ut.
Ava gav Brittany en kram.
"Det ska dom inte få göra."

"Men hur ska vi stoppa pastell-brudarna då?" frågade Scott. "Låsa in dom nere i skolans källare, eller?"
Denny skrattade.
"Ja, det skulle onekligen bli lugnt och skönt i plugget då. Men vi får nog komma på nåt bättre."
Ava såg länge på honom.
"Du ser väldigt finurlig ut nu, Denny. Har du kommit på nåt bra...?"
Denny log.
"Hmmm... jag vet inte..." sa han fundersamt. "Kanske."

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 2

*
Ava blev alltmer irriterad på sina klasskamraters skvaller och kaxiga attityd.
Denny hade visserligen varit sjuk länge i höstas. Men han hade inte haft någon könssjukdom, som pastell-brudarna tycktes tro, utan körtelfeber.
Skvaller och rykten... det är nog det värsta med småstäder... tänkte Ava. 
Paradise var en väldigt liten stad, så rykten spreds fort bland invånarna där - likaså bland eleverna i stadens lilla skola.

Nu gnällde tjejerna om att Denny och några andra hade påstått att de var mobbare och hur han hade satt deras småsystrar på plats.
"Alla i skolan tycker att Dennys lilla rosa anti-mobbnings-kampanj är såååå cool..." gnällde en av tjejerna. "Men allt är bara överdrivet."
Hon snörpte på munnen och så fortsatte hon med sitt gnällande:
"Och nu är han typ lärarnas lilla favorit...!"
Pastell-brudarnas ledare såg riktigt butter ut nu.
"Jag veeet...!" tjöt hon. "Det är galet vad han är populär nu...! Alla är ju helt: 'Ååååh... Denny sjunger så bra! - och han är såååå söt!' och: 'Åååh, vad bra att han uppmanar till att stoppa mobbning i skolan...!'"
Hennes tonfall fullkomligt dröp av ogillande och avund.
Men plötsligt log hon triumferande.
"Men... med bara ett par ord kan jag få alla att hata honom...!"

De andra tjejerna tjöt av förtjusning.
"Berätta." bad de ivrigt.
Nu började tjejerna tissla och tassla i hemlighet. Och bussen fylldes av deras skratt.
Ava hörde hur de nämnde Brittanys namn också.
Nu kände sig hon riktigt illa till mods.
Jag måste göra något...!
Hon skickade snabbt iväg ett textmeddelande till några av sina kompisar.

SOS! Pastell-brudarna håller på att starta nån slags 
hat-kampanj mot Denny - och kanske mot Brittany också. 
Vi måste stoppa dem! // Ava.

Scott, som var en av Dennys bästa vänner, svarade först.

Jag är med!!! Säg bara när och hur

Sedan svarade de andra vännerna att de också ville vara med.
Ungdomarna bestämde att de skulle ses på en pizza-restaurang i gallerian i Paradise - så fort som möjligt - och prata.
Så fort bussen stannade vid en hållplats skyndade sig Ava av bussen.
San Francisco får vänta. Denny är viktigare.

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 1

*
Starta

Paradise, California. Våren 2011.

Åh nej...! tänkte Ava och suckade när ett gäng välsminkade och färgglada tonårstjejer klev på bussen som gick till San Francisco.
Tjejerna var ganska högljudda och yviga i sina gester när de pratade och de spred en indiskret doft av parfym och hårspray där de skred fram.
Avas klasskamrat Scott brukade kalla dessa färgglada tjejer för "pastell-brudarna", ett passande namn.
Ava sjönk längre ner på bussätet och gömde ansiktet bakom sin bok. Hon hade ingen lust att visa sig för sina klasskamrater. 
Deras smått ogillande och föraktfulla blickar kunde hon klara sig utan - sådant fick hon, och hennes vänner, nog av i skolan.
Hon lyssnade dock på vad de sa. Inte så mycket för att hon var lite nyfiken utan för att de var omöjligt att undgå att höra vad de pratade om.

"Men det är så irriterande... hon kan ju inte bestämma sig för om hon vill vara med i vårat gäng."
"Äsch... Brittany är ju ändå så töntig, hon passar inte in i med oss." sa tjejen som verkade vara det lilla gängets ledare."Vi dumpar henne, så får hon klänga på nån annan."
Pastell-brudarna skrattade och fortsatte att smida planer.
"Brittany kan fortsätta att klänga på Denny - jag menar, det är ju rätt uppenbart att hon har en crush på honom."
Fler skratt.
"Bra idé. Fast Denny är väl gay?"
En av tjejerna fnyste till.
"Neeej... han är inte gay. Lite töntig kanske, men han är ju värsta tjejtjusaren. Har ni inte sett hur han försöker charma alla tjejer hela tiden...?"

Ava suckade och skakade på huvudet åt pastell-brudarna. 
Hon kände Denny, mer än någon annan tjej i klassen, och visste att han inte var den odrägliga Casanova-typen som pastell-brudarna ville utmåla honom som.
Och Ava var säker på att det kaxiga tjej-gänget innerst inne inte heller trodde helt på det.
Denny var charmig som få, men det var ett helt omedvetet drag hos honom. Han hade ingen aning om vilken fin kille han var.
Pastell-brudarnas ord om hennes vänner gjorde Ava irriterad och arg.
Och nu fortsatte de att skvallra.
"Vet ni förresten varför Denny var borta från skolan så länge i höstas?"
"Jaaa... han var väl sjuk?"
"Jo, uppenbarligen." svarade den bossigaste tjejen med sarkasm i rösten. "Men grejen är att han att han hade nån könssjukdom. Har jag hört i alla fall."
Nu hördes fler skratt från pastell-brudarna.
"Hur fick han det...?"
De andra tjejerna gapskrattade åt deras lite naiva kompis.
"Vad tror du?" sa boss-tjejen. "Han hänger ju ihop med den där mycket äldre tjejen, Cheryl - och hon har ju knullat runt en del har jag hört."
Tjejerna fnissade igen.

Skrivpuff - 28 Januari 2015

Svett
*
Paradise High School. 
Paradise, California. Våren 2011

"Om Coach Hayes så gärna vill ta död på oss kan han väl förgifta vår lunch istället, det skulle gå smidigare..." flämtade Scott och torkade svetten ur pannan.
Denny flämtade också och han nickade instämmande.
"Coach verkar tro att han uppfostrar militär-kadetter..."
Tonårskillarna såg ogillande på den militärliknande idrottsbanan som deras idrottslärare en gång hade byggt.
High school-eleverna hade för länge sedan blivit less på anläggningen.
Coach Hayes var inte direkt en av skolan mest omtyckta lärare. En del ungar var till och med lite rädda för honom.
Dessutom tog Hayes alltid sina idrottslektioner på blodigt allvar och han kunde bli otrevligt sträng.
Nu såg den ganska stora mannen på Denny och Scott.
"Varför har ni stannat upp?! Ta ett varv till!"
"Skjut mig, snälla..." stönade Scott.

När pojkarna sprang över de stora bildäcken blev Dennys andning tyngre, men han kämpade tappert på.
Några av tjejerna i klassen, som just gick förbi, stannade upp.
"Denny ser inte ut att må så bra..." sa Ava oroligt.
De andra tjejerna skakade bekymrat på huvudet.
Ava tog upp en vattenflaska ur sin väska och sprang fram till Denny, som nu satt ner på ett av bildäcken. Hon lade armen om den taniga killen.
"Har du tagit din astmamedicin idag?" frågade hon tveksamt.
Denny nickade.
"Mmmm... i morse." sa han trött.
Ava suckade.
"Okej, men du ska väl ta den så fort du känner att ett anfall är på gång också...?"
Denny såg på henne och log ett sött litet leende.
"Jag slarvar lite med medicinen ibland..." erkände han motvilligt.
"Det menar du inte?" sa Ava syrligt.
Hon strök Denny över håret och gav honom vattenflaskan.
"Tack!" sa Denny och drack törstigt av den kalla drycken.
"Sötnos, du har väl din puffer med dig...?"
Denny pekade på sin ryggsäck som låg på en bänk en bit därifrån.
Scott rusade dit.

En stund senare verkade Denny må lite bättre. Hans astma-inhalator och vattnet hade verkligen hjälpt.
"Tack för hjälpen hörni." sa han till Ava och Scott.
"Det var så lite så." log Scott och klappade sin kompis i ryggen.
Denny log. Men sedan suckade han och reste sig upp.
"Jaha... då var det bara repklättringen kvar då..." sa han.
Ungdomarna såg bort mot det långa repet som hängde ner från en hög träställning.
Ava skakade på huvudet.
"Jag vet inte Denny... du borde nog vila istället."
Nu var det Dennys tur att skaka på huvudet.
"Vila ger inte betyg i gympa." sa han bittert.
Coach Hayes klappade hårt i händerna.
"Ungar, nu har ni vilat tillräckligt! Och Jackson, fixar du inte repklättringen idag blir du inte godkänd!"
När Denny suckade spände idrottsläraren blicken i honom.
"Klättra nu! Vill du vara en man eller en mus...?"
Denny log, ett glädjelöst litet leende.
"Tja... jag vill nog helst vara en kille med fungerande luftrör." svarade han.
Coach Hayes morrade nästan.
"Jackson, det blir kvarsittning för uppkäftighet!"
Denny bara ryckte på axlarna.
"Whatever..." suckade han.
Ava tog det inte lika lätt. Hon kände hur hon kokade av ilska över Coach Hayes orättvisa behandling.
"Sir...! Denny har faktiskt astma - han får inte anstränga sig så här mycket!"

Denny gick fram till repet.
"Det är lugnt, Ava. Jag fixar det här."
Coach Hayes skrockade. Det lät hånande.
Kanske trodde han inte att lilla taniga Denny skulle klara repklättringen.
"Varsågod, unge herr Jackson." sa idrottsläraren. "Repet är ditt. Du ska ända upp, men ramla inte inte ner bara."
Nu var det Scotts tur att skrocka. Han lutade sig närmare Ava.
"Coach hajar inte vilken liten apunge Denny är. Han har klättrat på saker sen han lärde sig gå."
Ava skrattade.
"Ja, och han är ju lätt och vig som sjutton. Det ska bli underbart att se Hayes min när Denny vinner den här kampen."
Hon och Scott gjorde en high five.

Denny klättrade snabbt upp för repet, som om han inte gjort annat i sitt liv. Sedan gled han ner och landade smidigt som en liten katt i sanden.
Han kunde inte låta bli att ge idrottsläraren ett triumferande leende, för nu hade han visat att han klarade mer än vissa trodde.
Denny Jackson var liten för sin ålder och ganska tunn, men han hade medfödd envishet och stark kämparglöd. Ingen skulle komma här och tala om för honom vad han klarade och inte.
"Nå, Coach, får jag godkänt i gympa nu då?" frågade han sött.
Coach Hayes, som såg en aning tillplattad ut, nickade.
"Jadå. Bra jobbat, grabben. Gå tillbaka till skolan och duscha nu."
Ava och Scott dansade omkring och jublade. Det gjorde även deras klasskamrater.
Alla kramade om Denny och gratulerade honom.
"Denny, du är bäst!" tjöt Scott.
"Ja, det är du verkligen!" instämde Ava.
Sedan kysste hon Denny på kinden.
"Sorry, jag är lite svettig..." mumlade Denny blygt och rodnade.
Ava skrattade.
"Äsch, det gör inget, sötnos." sa hon och gav honom ännu en kram. "Mår du bättre nu förresten?"
Denny nickade.
Hur kan man inte må bra när man blir kramad av en jättefin tjej...? tänkte han.
Han log generat mot Ava och rodnade igen.

Skrivpuff - 17 september 2014

*
Tryck

Paradise High School, Paradise, California. 
Våren 2011


Den lilla skolans simhall fylldes av klordoft och tonåringars skratt.
Gympaläraren började känna sig irriterad. Att lära dessa high school-ungar något så viktigt som hjärt- och lungräddning var inte lätt.
Jo, de flesta ville lära sig, så de lyssnade och tittade uppmärksamt på instruktionerna, medan en del bara larvade sig och skämtade friskt.
Läraren suckade djupt och kände hur hans irritation växte.
"Skärp till er nu!" röt han.
Sedan tog han ett djupt andetag och lugnade ner sig en aning.
"Det här är en viktig lektion." fortsatte han. "En vacker dag kanske ni kan rädda en annan människas liv tack vare era kunskaper."
Han såg på sina elever, en efter en.
"Vem vill komma fram hit och prova på hjärt- och lungräddning?"

En av killarna, Scott, såg på livräddningsdockan och flinade.
"Nej tack, det där är inte min typ."
Några skrattade, men läraren gav Scott en mörk blick.
"Du satsar verkligen på sänkt betyg och kvarsittning i år också, förstår jag." sa han och log, nästan lite hånfullt.
Scott hade fått gå om ett år, av flera anledningar, och nu verkade det som läraren ville sätta dit honom.
Scott ryckte bara på axlarna och mumlade att gå i skolan var överskattat.
Gympaläraren skakade på huvudet åt tonåringens likgiltighet och återgick till att instruera de som var intresserade av hjärt- och lungräddning.

Efter en stund hade flera av eleverna gett dockan hjärt- och lungräddning och läraren var äntligen nöjd.
"Bra jobbat, ungar. Nu när ni vet hur man gör kan ni få prova på en människa istället."
Eleverna såg ivrigt på varandra. Det har var roligt och spännande!
"Nån frivillig som vill komma fram och agera livräddningsdocka?" undrade läraren.
Scott var tydligen fortfarande på skämthumör, för han gav sin yngre kamrat en puff i ryggen.
"Denny är frivillig!" ropade han och och pekade ivrigt på den taniga lilla killen som satt bredvid honom.
Denny lovade att han skulle dränka Scott i poolen sedan, men han gick fram och tog livräddningsdockans plats.
"Ska jag rädda dig?" hojtade Scott.
"Nej...!" skrattade Denny. "Håll dig borta."
Några av tjejerna fnissade. Denny var ju för söt!
Han hade alltid varit klassens lilla charmtroll och flera av tjejernas favorit.

Ava, en av tjejerna som stod Denny ganska nära, anmälde sig som livräddare.
"Nu ska du spela död, Denny." skrockade Scott. "Inte hångla med brudarna."
Scotts retsamma kommentar och Avas närvaro fick Denny att rodna en aning. Han hade alltid varit lite blyg inför tjejer.
Han log generat mot Ava innan han lade sig till rätta och låtsades vara avsvimmad.
Ava gjorde precis som man skulle göra och fick mycket beröm av gympaläraren.
Det är ett under att de kan fokusera så bra... tänkte läraren. Med Scott i lokalen kan det inte vara lätt...
Som om lärarens tänkar varit en stickreplik, öppnade Scott truten igen:
"Ava, du vet om att lilla Denny är super-kittlig, va...? Tänk på det när du trycker på honom." sa han och skrockade menade.
Denny satte sig upp och gav Scott en blick.
"Kan ingen sätta silvertejp över truten på killen där borta." flinade han.
Alla skrattade - till och med gympaläraren.
"Det var ingen dum idé, Denny." sa han.
Denny skrattade glatt och Ava kramade om honom.

Skrivpuff - 5 augusti 2014 - del 2

*
Denny tappade nästan aptiten på grund av nervositet medan han funderade på vilket av uppdragen han skulle skämma ut sig med.
Han var så fokuserad på sina tankar att han inte märkte att klasskamraten Ava kom fram till honom. Han ryckte till när hon lade en hand mellan hans skulderblad.
"Åh hej..." skrattade Denny generat.
Ava log.
"Det var inte meningen att skrämma dig." sa hon ömt och gav Denny en liten kram. "Jag ville bara säga att jag och de andra tjejerna hörde vad du och Scott pratade om."
"Åh nej..." stönade Denny och gömde ansiktet i händerna.

Ava skrattade lite.
"Det är okej Denny, det var ju inte din idé. Men tjejerna och jag har snackat lite och kommit på en plan."
Denny såg intresserat på henne.
"En plan?"
Ava nickade.
"Ta alternativ nummer två."
Nu stirrade Denny på henne som om hon inte var riktigt klok.
"Men det är..." stammade han.

"Lita på oss, sötnos." sa Ava, lugnet själv. "Killgänget kommer att tro att du har utfört ditt uppdrag, du får dina poäng och du hamnar inte inte trubbel hos lärarna."
Ava gav Denny en puss på kinden och gick tillbaka till sina tjejkompisar.
Denny såg bort mot tjejerna och de vinkade åt honom.
Han vinkade tillbaka och kände sig blyg och väldigt förvirrad.
Det är snällt av dem att vilja hjälpa mig. Men de är inte kloka...