Sonett om en sonett

* 
Att författa en sonett är inte lätt
Man måste räkna rader och rim,
så allt blir rätt.
Skriva en sonett, håller hjärnan i trim.


Låt orden få fnatt.
Man kan skriva om blommor och bin,
eller en katt i en hatt.
Dikten blir lite löjlig, men ganska fin.


I dikten hamnar orden som man samlat.
I pennan sprakar ett ivrigt glöd.
Ibland låter det mest som man svamlat.
Inspiration finns i överflöd.


Hur skall jag nu de bästa orden finna? 
Jag tänker tills mitt huvud börjar spinna.

Sonett om våren

*

Trädens knoppar gröna
Gör hela naturen, ja hela mänskligheten, glad
Ack, vad de är sköna
Dessa små, vårens nya blad

Efter vårens skira dräkt man trånar,
Värmen och ljuset, det vill man trolla fram, fastän det icke går
Ty vinterns hårda blåst, den bara hånar
Regn och rusk och blöta är allt vi får

I mörkret har man muttrat
När solens ljus ej genom fönstret når
I kylan har man huttrat
Känslorna är samma varje nya år!

Lilla vår, vi gillar dig
Kom ofta du, och sjung hos mig

Sunflower Children

A sunflower is reaching towards the sun
It's shiny and yellow
In a meadow children are having fun
we're feeling happy and mellow

Some people think sunflowers are weeds
They think the same about us
They couldn't care less about our needs
People put us down and make such a fuss

Don't cut the beautiful sunflowers down!
You don't have to love us, but let us grow
Don't let your mean words make us drown
Show respect, and let us go with the flow

Yes, some people think of us as a sunflower
But we don't care, Sunflower Children got the power!

Written by
Cassie, Alex & Maxine

Sonett 2

Min hjärna gillar ej oljud och sorl

Allt bara virvlar som en röra

Oljud är icke skönt som bäckens porl

Jag vill ej ha med detta att göra

Jag gillar bokstäver och ord

Skriver om det jag minns

om allt möjligt på vår runda jord

Skrivlust, jag är så glad att du finns

Men siffror... de är lömska

Jag kan dem ej förstå

Allt om nummer bara faller i glömska

Och får mig att illa må

Nej, ett mattesnille fick jag aldrig bli

Men så är det att leva med Dyskalkyli

Sonett 1

*

Trädens knoppar gröna
Gör hela naturen, ja hela mänskligheten, glad
Ack, vad de är sköna
Dessa små, vårens nya blad

Efter vårens skira dräkt man trånar,
Värmen och ljuset, det vill man trolla fram, fastän det icke går
Ty vinterns hårda blåst, den bara hånar
Regn och rusk och blöta är allt vi får

I mörkret har man muttrat
När solens ljus ej genom fönstret når
I kylan har man huttrat
Känslorna är samma varje nya år!

Lilla vår, vi gillar dig
Kom ofta du, och sjung hos mig

*