Skrivpuff - 9 April 2015 - Del 2

*
Nästa dag

Cassie gjorde som Denny föreslagit på lunchen dagen innan: hon gick till skolan iklädd rosa kläder.
Det kändes sannerligen annorlunda att våga bära den "förbjudna" färgen,
men Cassie trivdes i sin rosa outfit och kände sig fin.
Rosa var ju en av hennes favoritfärger, inte ens några dumma Pink Girls-snobbar kunde ändra på den saken.
Storebror Alex hade peppat henne och han tyckte att Dennys idé var superbra.
Alex var oerhört rörd och glad över att hans älskade lillasyster hade fått så fina vänner som gjorde allt för att stötta henne i svåra tider.

När Cassie kom in i skolans aula, där hennes klass skulle öva med resten av skolkören, sken hon upp och snart fnissade hon lyckligt.
Hennes älskade vänner Finn och Mara stod redan på scenen. Intill dem stod Douglas och hans lilla tjej-entourage. Allihop var stolt iklädda rosa outfits.
"Oh my God...!" utbrast Cassie och sprang upp till dem. "Ni gjorde det! Åh, vad fina ni är!"
De rosa gänget log. Att se Cassie så här glad och uppspelt värmde deras hjärtan.
"Du är finast!" sa Finn och kramade blygt om henne.

Tjejerna i The Pink Girls Club kom nu in i aulan. De stannade tvärt när de fick syn på Cassie och de andra i rosa kläder. Sedan stod de bara stod och gapade.
"Rosa...!" flämtade Sabrina.
"Rosa..." sa Hilary, alldeles torr i munnen.
Denny satt på scenkanten och försökte hålla sig för skratt. Det gick sådär...
"Helt rätt!" flinade han. "Det är rosa. Vad bra att ni har lärt er vad färgerna heter."
Fnittrande sprang Cassie fram till Denny, satte sig ner vid scenkanten och slog armarna om honom.
"Tack för din superbra idé!"
Då upptäckte hon att även Denny var klädd i rosa. Under sin röda munkjacka bar han en rosa T-shirt.
"Du med!" utbrast hon.
Denny log sitt sötaste oskyldiga leende.
"Jaaaa... vaddå...? Passar jag inte i rosa kanske?" skojade han.
Cassie skrattade och grät på samma gång nu. De senaste dagarna hade ju varit extra känslosamma.
"Är du okej...?" sa Denny mjukt.
Cassie nickade och gjorde tummen upp.
"Ja, jag är okej. Ni är så fina bara. Och du har så knasig humor."
Denny pekade frågande på sig själv och ryckte oskyldigt på axlarna.

"Jag är överväldigad över att så många vill hjälpa mig mot mobbarna." tillade Cassie och torkade tårarna. "Förresten passar du i rosa, 'brorsan'."
Denny fladdrade skämtsamt med sina långa, täta ögonfransar.
Cassie fnissade och kittlade honom lite.
"Knasboll!" sa hon och gav honom ännu en kram.
Sedan såg hon bort mot sina skolkören som hade ställt upp sig på scenen.
"Rosa gänget äger!" ropade någon.
"Alltså, inte Pink Girls Club - utan Cassie och company!" tillade någon annan.
Flera i skolkören började applådera åt att The Pink Girls Club hade blivit så snopna och tillplattade.

"Bra jobbat, Cass!" sa en tjej i Dennys klass. "Och du är jättesöt, glöm aldrig bort det, hjärtat!"

Cassie rodnade.

"Awww...! Tack alla! Ni är bara sååå bäst!" ropade Cassie. "I love you!"
Hon rördes till tårar igen.
Men hon hade även ett stort leende på läpparna och hjärtat var fullt av kärlek.

Skrivpuff - 9 April 2015 - Del 1

*
Ställa

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Skoldagen var inte slut än, men Cassie var redan trött. Fokusera på lektionerna samtidigt som hon kämpade med att hålla sina känslor under kontroll tog på krafterna.
Hilary och Sabrina och deras elaka följeslagerskor i The Pink Girls' Club hade inte gjort annat än att snegla, viska och fnittra bakom hennes rygg den här förmiddagen.
När det ringde ut för lunchrast var Cassie redo att storgråta.
Men det gjorde hon inte. Hon bet ihop och gick med sina vänner till kafeterian för att äta.
När Cassie, Finn och Mara gick förbi Pink Girls' Club-tjejernas bord blev de helt fräckt uttittade.
Finn stönade högt och himlade sig.
"Ursäkta mig, är er TV trasig eller...?"
"Nej..." svarade Sabrina dumt.
"Gå hem och glo på den då!" sa Mara argt.
De populära tjejerna tog på sig snorkiga miner, men de tittade bort.
Sabrina hade dock svårt att hålla inne med elakheterna.
"Ska du börja gråta nu igen, Cassie...?"
Pink Girls' Club-tjejerna skrattade högt och hånfullt.
Cassie stirrade ner i golvet och svalde gråten. Hon hatade att hon var så känslig, för hon fick det alltid emot sig.

Då hördes en röst från bordet intill:
"Jaha ja... de rosa hyenorna har konferens nu igen hör jag."
Det var Douglas.
Han och hans tre tjejkompisar gick i Cassies klass. De fyra var också ganska populära high school-elever.
Men till skillnad från The Pink Girls' Club-tjejerna skulle Douglas och tjejerna aldrig ens drömma om att såra Cassie på något sätt. Tvärtom, de avskydde mobbning och var alltid gulliga mot henne.
Nu kunde inte Cassie låta bli att fnissa. Douglas var ju för skön!
Cassie, Mara och Finn slog sig ner vid deras bord.
Hilary vände sig om och såg på dem.
"Jaså du Cassie... försöker du bli populär genom att hänga med Doug och company, eller...?" sa hon med fullt av hån i rösten.
"Det var värst vilken solstråle vi var idag då." sa Douglas och log snett. "Avis för att vi vill umgås med Cass och inte med dig?"
Den kommentaren visste var den tog, det märktes. Hilary var tyst i flera sekunder och bara gapade som en fisk som vill ha luft.
"Jag är verkligen inte avundsjuk på henne...!" utbrast Hilary till slut, pekades på Cassie.
Och så vände hon sig om mot sina väninnor.

Men snart började de stirra igen, för nu kom en söt, brunhårig kille fram till Cassies bord.
Det var Denny Jackson, bästa vän till Cassies storebror. Han gick sista året på high school, men såg mycket yngre ut.
Denny var mycket omtyckt. Han var en glad och charmig kille som inte hade en aning om hur söt och gullig han egentligen var, trots att han fick höra det flera gånger om dagen.
Denny gav Cassie en kram.
"Hej 'lillsyrran'!" sa han och log. "Hur är det?"
Cassie svalde och suckade.
Denny verkade förstå hur det låg till, för han sneglade på Pink Girls' Club-tjejerna och gjorde en ogillande liten grimas.
"Dom är igång nu igen alltså?" viskade han.
Cassies vänner nickade.
När Sabrina och Hilary och deras gäng hade lämnat kafeterian fick Denny veta hur jävliga de varit hela dagen.
"Dom var till och med på Cassie för att hon har rosa Converse idag...!" utbrast Finn upprört. "Idioterna tror visst att de har ensamrätt på rosa nyanser."
Denny tog sig dramatiskt för pannan och skakade på huvudet.
"Patetiskt så det förslår..." suckade han.

Sedan log han och det glimrade till i hans ögon.
Cassie kunde inte låta bli att le hon också.
"Det där lilla leendet känner jag igen. Vad har du kommit på nu, Denny?"
"Vi borde sätta mobbarna på plats." sa Denny bestämt.
De andra nickade instämmande.
"Så bara för att reta gallfeber på Pink Girls Club-snobbarna kan ni allihop bära rosa kläder i morgon." föreslog Denny.
Cassie skrattade förtjust.
"Vilken bra idé!" nästan skrek både Finn och Douglas. "Det gör vi!"
Cassie reste sig upp och gav Denny en stor kram.
"Jag älskar dina påhitt!" sa hon och strålade av glädje.
"Allt för dig, 'sissy'." sa Denny och besvarade kramen.
Cassie var så rörd över att så många ville ställa upp för henne att hennes känslor nu rann över. Hon brast i gråt.
Hela hennes kompisgäng reste sig och kramade om henne.
"Allt blir bra Cassie." sa Finn tröstande. "I morgon ska Pink Girls-puckona få så de tiger."
"Jag älskar er!" sa Cassie.
Hon log genom gråten och torkade sina tårar.

Skrivpuff - 5 April 2015

*
Bäva

Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Det var med viss bävan Cassie Spencer drog upp skolporten och klev in i sin korridor.
Flickan såg sig om efter tjejerna i Pink Girls Club, hennes populära klasskamrater som alltid klädde sig i rosa kläder.
I hennes mage hade en otäck klump vid namn "Oro" vaknat. För var dag som gick blev Cassie alltmer nervös på grund av mobbarna.
Sabrina och Hilary och de andra Pink Girls Club-tjejerna hade blivit värre och elakare. De gillade att viska bakom ryggen på sina utvalda och tycktes njuta av att håna och trakassera dem.
Cassie och hennes vän Marissa var två av de mobbade eleverna som råkade allra värst ut. Flickorna kunde bli retade för allt möjligt: de hade från "fel" sorts kläder, de var inte lika coola och utvecklade som de andra tjejerna.

Cassie blev även retad för att hennes familj inte var en "kärnfamilj", som de flesta andra i den idylliska lilla staden.
Många tyckte tydligen att det var märkligt och rentav fel att Cassie och hennes bror Alex utöver mamma och styvfar hade en extrafamilj, bestående av fosterföräldrar och fostersyskon.
Inte nog med detta blev Cassie ofta utstött och pikad för att hennes och Alex biologiska far var död.
Cassie var en känslig och sårbar 13-åring och hon hade ofta svårt att hålla inne med sina känslor, särskilt med gråten. Därför var hon extra tacksam att ge sig på.

Nu syntes inga Pink Girls Club-tjejer till i korridoren.
Cassie antog att de inte hade kommit än. Klockan var bara 8:45, det var femton minuter kvar tills dagens första lektion började.
Eller så sitter de redan i klassrummet... tänkte flickan. Jag hoppas inte det.
Det var jobbigare att gå in i klassrummet när plågoandarna redan fanns där och kunde stirra och fnissa åt henne.
Med en nervös suck öppnade Cassie sitt gula skåp och plockade fram allt som behövdes till lektionen. 
Hon skulle just gå mot klassrummet när hon mindes att hon hade sin ljungfärgade kofta på sig. Inte bra... 
Ljung var visserligen inte baby-rosa, men ändå en slags rosa och därmed farligt nära färgen som bara Pink Girls Club-tjejerna fick bära.
Cassie drog av sig koftan och slängde in den i sitt skåp. Hon stängde snabbt skåpsdörren och låste.
Jag kan åtminstone hindra dem från att skälla ut mig för att bära "deras" kära färg... tänkte hon.

Cassie skyndade sig till klassrummet, kikade in och andades ut. 
Och den här morgonen hade hon tur. Varken Sabrina eller Hilary, eller deras rosa väninnor, hade anlänt än.
Läraren log mot Cassie när hon slank ner vid sin bänk.
"God morgon, Cassidy."
"God morgon, Mrs. Waters." sa Cassie tyst och log mot sin vänliga lärare.
Flera elever strömmade in i klassrummet och Cassie sken upp som en sol när hon fick syn på sina vänner Mara och Finn.
Åh, vad skönt att de är här idag!
Nu behövde hon inte känna sig riktigt så ängslig längre. Finn och Mara var alltid ett stort stöd för henne, i vått och torrt.

Pink Girls Club-tjejerna kom insläntrande i klassrummet klockan 9:03.
Hilary och Sabrina såg på Cassie och fnissade och viskade, som de nästan alltid gjorde.
"Hon har rosa skor...!" flämt-viskade Sabrina.
Cassie såg ner på sina nya rosa Converse.
Åh nej... varför tog jag dem på mig till skolan. Dumt...
"Pink Girls-töntarna äger inte färgen rosa, Cass..." viskade Finn uppmuntrande och kramade Cassies hand. "Och dina skor är snygga."
Cassie log mot Finn och rodnade lite. Sedan suckade hon åt sina belackare.
Mrs. Waters sucakde också åt Pink Girls Club-tjejerna.
"Flickor, ni är sena. När man är sen ber man om ursäkt och så sätter man sig på sin plats, utan att utmärka sig alltför mycket."
De rosaklädda mumlade ett "förlåt att vi är sena" och satte sig slokörade ner på sina platser.
Finn och Mara flinade glatt åt att de snobbiga mobbarna blev "tillplattade". 
Cassie visade inte sin skadeglädje lika tydligt, men hon kände sig väldigt nöjd.
Idag kanske blir en bra dag ändå... tänkte hon. Jag hoppas det i alla fall.

SkrivPuff: Utmaning 2010:332 - 8 december

Skriv om något perfekt.
*
Perfektion enligt Cassie
8 december, 2010

I skolan går jag en kurs som heter Kreativt skrivande. Idag sa läraren att vi skulle skriva om något perfekt.
Min kompis Mara skrev om den första kyssen (något hon drömmer om att få uppleva). Finn skrev att sommarlovet är perfekt, för då slipper man skolan (ganska roligt tycker jag). Glory skrev något om att hon tänker vara perfekt när hon ska sjunga solo på julkonserten.
Hursomhelst, jag visste först inte vad jag skulle skriva om, men så sa Mara något om att min bror är den perfekta brorsan.
"Han gör så mycket roliga saker med dig och är aldrig elak mot dig! Min brorsa behandlar mig som en liten värdelös daggmask."
Så jag skrev alltså en liten text, en dikt, om min bror Alex.

Min bror 
Kan alltid få mig att le.
Hittar på roliga saker att göra om jag har tråkigt.
Beskyddar mig alltid.
Tar hand om mig när jag mår dåligt eller är rädd.
Hjälper mig alltid med alla möjliga saker.

Min bror
Är snäll och omtänksam.
Ser till att jag aldrig blir utanför eller bortglömd.
Sjunger bra.
Fotograferar bra.
Är rolig.
Är sååååå söt!

(Det var Mara som skrev det där sista - hon pratar alltid om hur söt och snygg Alex är)

Jag vet att det blev en klyschig dikt... men Alex är den perfekta brorsan i mina ögon. Jag älskar honom och skulle inte kunna leva utan honom! <3

Massor med kärlek till er alla där ute!
från Cassie Spencer, 13 år
*