Skriv om att tjata.
Thea tittade storögd på alla leksaker i favoritaffären.
Det var en stor leksaksaffär - här skulle hon kunna gå i timmar!
Spel, pussel, ritblock, kritor och pennor och gosedjur.
Hon gick till favoritavdelningen: dockor.
Thea strök med händerna över en av de stora kartongerna.
”Åh, denna är så fin. Vad söt!”
Hon såg längtande på innehållet. Tänk om den finge följa med hem!
Men det var för långt kvar till födelsedagen och dockan var för dyr för att kunna bli en vanlig sommarpresent.
Ögonen blev blanka av tårar vid tanken på att behöva lämna den bedårande babyn i affären.
Babydockan tittade tillbaka på Thea med porslinsblå ögon.
”Men morfar... jag säger inte att den är fin och så för att tjata, eller för att jag vill ha.”
Morfar bara log.
”Morfar… jag säger bara så för att jag kanske skulle vilja, kunna önska mig.”
Morfar kramade om henne.
”Jag vet den, tösen min. Nu går vi ner till mamma och mormor.”
Thea gick inte lottlös från leksaksaffären.
Till hennes stora lycka köpte morfar den söta rosa plast-termosen hon önskat sig till semestern.
Termosen var så fin. Den hade ett klistermärke på själva termosdelen, en avtagbar mugg med ”öron” att hålla i och det vita plastbandet gjorde att man kunde bära den lättare, eller till och med hänga den runt halsen.
Senare på eftermiddagen gick morfar ut igen. Han skulle till tobaksaffären och köpa dagens tidning.
När han kom hem igen ropade han ut Thea i hallen.
Thea skyndade sig ut.
På den långa blå hallmattan tvärstannade hon.
Spel, pussel, ritblock, kritor och pennor och gosedjur.
Hon gick till favoritavdelningen: dockor.
Thea strök med händerna över en av de stora kartongerna.
”Åh, denna är så fin. Vad söt!”
Hon såg längtande på innehållet. Tänk om den finge följa med hem!
Men det var för långt kvar till födelsedagen och dockan var för dyr för att kunna bli en vanlig sommarpresent.
Ögonen blev blanka av tårar vid tanken på att behöva lämna den bedårande babyn i affären.
Babydockan tittade tillbaka på Thea med porslinsblå ögon.
”Men morfar... jag säger inte att den är fin och så för att tjata, eller för att jag vill ha.”
Morfar bara log.
”Morfar… jag säger bara så för att jag kanske skulle vilja, kunna önska mig.”
Morfar kramade om henne.
”Jag vet den, tösen min. Nu går vi ner till mamma och mormor.”
Thea gick inte lottlös från leksaksaffären.
Till hennes stora lycka köpte morfar den söta rosa plast-termosen hon önskat sig till semestern.
Termosen var så fin. Den hade ett klistermärke på själva termosdelen, en avtagbar mugg med ”öron” att hålla i och det vita plastbandet gjorde att man kunde bära den lättare, eller till och med hänga den runt halsen.
Senare på eftermiddagen gick morfar ut igen. Han skulle till tobaksaffären och köpa dagens tidning.
När han kom hem igen ropade han ut Thea i hallen.
Thea skyndade sig ut.
På den långa blå hallmattan tvärstannade hon.
Ögonen blev stora som frisbees.
I famnen höll morfar ett inslaget paket.
Morfar lade ner paketet på mattan. Thea slog sig ner intill det.
Försiktigt avlägsnade hon omslagspappret som var blått med tecknade leksaker på.
När hon såg babydockan skrek hon till av glädje.
Hon dansade en glädjedans i vardagsrummet och visade mormor och mamma sin nyvunna älskling.
”Till min lilla tös som är så fin.” sa morfar.
”Det var den du vill ha, va?” frågade mormor.
”Åh, jaaa!” sa Thea lyckligt.
Sedan såg hon på morfar.
”Men jag fyller inte ens år!”
Morfar log kärleksfullt.
”Du förtjänar den här, du som alltid är så snäll och rar och aldrig tjatar.”
I famnen höll morfar ett inslaget paket.
Morfar lade ner paketet på mattan. Thea slog sig ner intill det.
Försiktigt avlägsnade hon omslagspappret som var blått med tecknade leksaker på.
När hon såg babydockan skrek hon till av glädje.
Hon dansade en glädjedans i vardagsrummet och visade mormor och mamma sin nyvunna älskling.
”Till min lilla tös som är så fin.” sa morfar.
”Det var den du vill ha, va?” frågade mormor.
”Åh, jaaa!” sa Thea lyckligt.
Sedan såg hon på morfar.
”Men jag fyller inte ens år!”
Morfar log kärleksfullt.
”Du förtjänar den här, du som alltid är så snäll och rar och aldrig tjatar.”