Visar inlägg med etikett Ljusets_Barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ljusets_Barn. Visa alla inlägg
tisdag, mars 03, 2015
onsdag, december 24, 2014
fredag, juli 04, 2014
söndag, mars 03, 2013
måndag, december 24, 2012
onsdag, juli 04, 2012
lördag, mars 03, 2012
lördag, december 24, 2011
måndag, juli 04, 2011
torsdag, mars 03, 2011
fredag, december 24, 2010
tisdag, november 09, 2010
Hushabye Mountain - del 6
*
När Chloe skulle sova den kvällen ville hon att Eden skulle sjunga Hushabye Mountain som vaggvisa. Eden sjöng för sin yngsta lillasyster, med tårarna rinnande ner för kinderna.
Chloe lade armarna om Edens hals.
”Jag tycker också den är sorglig. Men du sjunger jättefint. Jag älskar dig Eden.”
Chloe pussade Eden på munnen och kramade henne hårt.
När Chloe somnat såg Jordan allvarligt på Eden.
”Varför är du så ledsen idag? Har någon gjort något med dig?”
Eden lade fingret över läpparna och gjorde en gest ut mot hallen, där mamma stod och pratade med en av prästernas fruar.
”Jag ska berätta för dig en dag. Men bara för dig, Jordan. Ingen annan får veta.”
Det var som om Jordan ändå förstod. Hon gav Eden en hård kram.
”Jag vill inte bo här.” viskade Jordan.
”Inte jag heller.” viskade Eden tillbaka. Hon kramade sin lillasyster.
Ute bredde nattmörkret ut sig och stora snöflingor föll över Riverdale och bergen.
Eve såg på sina flickor där de låg tätt intill varandra i den stora sängen.
Eden, Jordan och Chloe såg verkligen ut som små änglar, vackra och oskyldiga.
Ljusets Barn: Eden, Jordan & Chloe - Låtlista/Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/dakotadiamond/playlist/17Kco6bc9LfaA5D1vyDFcU
*
När Chloe skulle sova den kvällen ville hon att Eden skulle sjunga Hushabye Mountain som vaggvisa. Eden sjöng för sin yngsta lillasyster, med tårarna rinnande ner för kinderna.
Chloe lade armarna om Edens hals.
”Jag tycker också den är sorglig. Men du sjunger jättefint. Jag älskar dig Eden.”
Chloe pussade Eden på munnen och kramade henne hårt.
När Chloe somnat såg Jordan allvarligt på Eden.
”Varför är du så ledsen idag? Har någon gjort något med dig?”
Eden lade fingret över läpparna och gjorde en gest ut mot hallen, där mamma stod och pratade med en av prästernas fruar.
”Jag ska berätta för dig en dag. Men bara för dig, Jordan. Ingen annan får veta.”
Det var som om Jordan ändå förstod. Hon gav Eden en hård kram.
”Jag vill inte bo här.” viskade Jordan.
”Inte jag heller.” viskade Eden tillbaka. Hon kramade sin lillasyster.
Ute bredde nattmörkret ut sig och stora snöflingor föll över Riverdale och bergen.
Eve såg på sina flickor där de låg tätt intill varandra i den stora sängen.
Eden, Jordan och Chloe såg verkligen ut som små änglar, vackra och oskyldiga.
A gentle breeze from Hushabye Mountain
Softly blows o'er lullaby bay.
It fills the sails of boats that are waiting
Waiting to sail your worries away.
*
It isn't far to Hushabye Mountain
And your boat waits down by the key.
The winds of night so softly are sighing.
Soon they will fly your troubles to sea.
*
So close your eyes on Hushabye Mountain.
Wave good-bye to cares of the day.
And watch your boat from Hushabye Mountain
Sail far away from lullaby bay.
- Hushabye Mountain
Ljusets Barn: Eden, Jordan & Chloe - Låtlista/Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/dakotadiamond/playlist/17Kco6bc9LfaA5D1vyDFcU
*
Hushabye Mountain - del 5
*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”
Eden knep ihop munnen och vägrade svara.
”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”
En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.
Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.
Eden snyftade högt. Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.
Eve såg förskräckt på sin dotter.
”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”
Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.
Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”
Eden knep ihop munnen och vägrade svara.
”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”
En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.
Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.
Eden snyftade högt. Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.
Eve såg förskräckt på sin dotter.
”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”
Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.
Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*
Hushabye Mountain - del 4
*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.
Han sprang efter.
När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.
I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.
”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”
”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”
Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.
”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”
Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.
Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.
*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.
Han sprang efter.
När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.
I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.
”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”
”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”
Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.
”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”
Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.
Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.
*
Hushabye Mountain - del 3
*
Eden lämnade inte sin plats vid fönstret.
”Eden, är du ledsen idag, på din födelsedag?”
Flickan nickade.
”Det är ingen rolig dag.” sa hon.
Mannen stoppade ner handen i sin kavajficka och drog upp en svart liten sammetsask. Han räckte den till Eden.
”En liten födelsedagspresent till dig, min flicka.”
Min flicka… Eden avskydde när han kallade henne det.
Hon var inte hans flicka, han ägde henne inte!
Eden tog inte emot sammetsasken. Mannen öppnade den och höll upp en tunn kedja med ett guldkors på. ”Vackert, eller hur?”
Eden nickade.
Mannen satte på Eden halsbandet.
”Så fint det är på dig. Se så, ska du inte byta till din fina klänning nu?”
Eden skakade på huvudet.
Mannen suckade.
”Eden… vad du trilskas idag. Är det så här du ska vara nu när du är tonåring?”
Han skrockade lite och strök med handen över flickans rygg. Ryggraden kändes tydligt under den tunna lilla skjortan.
Eden skruvade på sig för att undkomma beröringen. Men hon visste att hon var fast nu.
Han drog henne intill sig och smekte den vita huden på hennes mage. Hans andedräkt var varm och tung mot hennes hals.
”Du ska få en present till.” viskade han i hennes öra. ”En speciell trettonårs-present.”
Eden kände en otvivelaktig utbuktning genom tyget av hans byxor.
”Nej…” viskade hon vädjande.
Rösten var grötig och stora tårar föll ner för hennes bleka kinder.
*
Eden lämnade inte sin plats vid fönstret.
”Eden, är du ledsen idag, på din födelsedag?”
Flickan nickade.
”Det är ingen rolig dag.” sa hon.
Mannen stoppade ner handen i sin kavajficka och drog upp en svart liten sammetsask. Han räckte den till Eden.
”En liten födelsedagspresent till dig, min flicka.”
Min flicka… Eden avskydde när han kallade henne det.
Hon var inte hans flicka, han ägde henne inte!
Eden tog inte emot sammetsasken. Mannen öppnade den och höll upp en tunn kedja med ett guldkors på. ”Vackert, eller hur?”
Eden nickade.
Mannen satte på Eden halsbandet.
”Så fint det är på dig. Se så, ska du inte byta till din fina klänning nu?”
Eden skakade på huvudet.
Mannen suckade.
”Eden… vad du trilskas idag. Är det så här du ska vara nu när du är tonåring?”
Han skrockade lite och strök med handen över flickans rygg. Ryggraden kändes tydligt under den tunna lilla skjortan.
Eden skruvade på sig för att undkomma beröringen. Men hon visste att hon var fast nu.
Han drog henne intill sig och smekte den vita huden på hennes mage. Hans andedräkt var varm och tung mot hennes hals.
”Du ska få en present till.” viskade han i hennes öra. ”En speciell trettonårs-present.”
Eden kände en otvivelaktig utbuktning genom tyget av hans byxor.
”Nej…” viskade hon vädjande.
Rösten var grötig och stora tårar föll ner för hennes bleka kinder.
*
Hushabye Mountain - del 2
*
Jordan och Chloe tittade på sin syster. De såg lika modfällda ut som Eden kände sig.
11-åriga Jordan slätade till sin nystrukna klänning, det fick inte bli några veck på den, på högtider skulle man vara extra fin.
7-åriga Chloe hade just klivit ur badbaljan och fick nu sitt ljusa hår borstat av mamma. Chloe gnällde lite när mamma började reda ut en tova.
”Förlåt.” sa mamma mjukt och kysste den lilla flickans mjölkvita kind. ”Jag är snart klar med det här. "
Eve borstade försiktigt sin yngsta dotters hår och hjälpte henne sedan att klä på sig sina finkläder.
”Gå och ta på er stövlar och kappa.” sa mamma till Jordan och Chloe. ”Ni måste snart gå till kyrkan.”
Jordan och Chloe skulle vara med i barnkören idag. Det var meningen att Eden också skulle vara med, men Eden var ledsen och besviken för att de inte skulle fira jul med mormor och vägrade därför vara med och fira jul i år.
En av männen i församlingen kom in i rummet.
”Byt om till din klänning nu Eden.” beordrade han. ”De andra barnen väntar på er.”
Jordan och Chloe skyndade ut i farstun för att ta på sig ytterkläder, men Eden stod trotsigt kvar vid fönstret.
”Gå med Jordan och Chloe du Eve, jag ska prata lite med Eden.”
Eve tog med sig flickorna och gick ut i den gnistrande snön.
Hand i hand gick de bort till kyrkan.
*
Jordan och Chloe tittade på sin syster. De såg lika modfällda ut som Eden kände sig.
11-åriga Jordan slätade till sin nystrukna klänning, det fick inte bli några veck på den, på högtider skulle man vara extra fin.
7-åriga Chloe hade just klivit ur badbaljan och fick nu sitt ljusa hår borstat av mamma. Chloe gnällde lite när mamma började reda ut en tova.
”Förlåt.” sa mamma mjukt och kysste den lilla flickans mjölkvita kind. ”Jag är snart klar med det här. "
Eve borstade försiktigt sin yngsta dotters hår och hjälpte henne sedan att klä på sig sina finkläder.
”Gå och ta på er stövlar och kappa.” sa mamma till Jordan och Chloe. ”Ni måste snart gå till kyrkan.”
Jordan och Chloe skulle vara med i barnkören idag. Det var meningen att Eden också skulle vara med, men Eden var ledsen och besviken för att de inte skulle fira jul med mormor och vägrade därför vara med och fira jul i år.
En av männen i församlingen kom in i rummet.
”Byt om till din klänning nu Eden.” beordrade han. ”De andra barnen väntar på er.”
Jordan och Chloe skyndade ut i farstun för att ta på sig ytterkläder, men Eden stod trotsigt kvar vid fönstret.
”Gå med Jordan och Chloe du Eve, jag ska prata lite med Eden.”
Eve tog med sig flickorna och gick ut i den gnistrande snön.
Hand i hand gick de bort till kyrkan.
*
Hushabye Mountain - del 1
*
Riverdale 2005
Eden stod vid fönstret och genom mormors lilla kikare såg hon längtansfullt upp mot bergen.
Hon avgudade den vackra naturen och de oändliga vidderna. Man kunde känna sig fri där uppe och den mjuka vinden som strök över ansiktet blåste bort alla bekymmer.
I somras hade Fader tagit med sig Eden, hennes två systrar Jordan och Chloe och några andra barn från församlingen upp till bergen.
Det hade varit en av de lyckligaste dagarna i Edens liv. Hon, Jordan och Chloe hade fått springa fritt över den stora ängen och känt det mjuka gräset kittla deras bara fötter. Att springa fort över gräset i vinden hade nästan varit som att flyga.
Eden, Jordan och Chloe hade plockat vildblommor till mormor. Hon hade blivit väldigt glad åt buketten, de fick stå länge i mormors fina glasvas på köksbordet så att alla som besökte mormor kunde se blomstren.
Nu var sommaren över för länge sedan. Nu var det vinter, julafton och Edens födelsedag.
Men det var ingen lycklig dag för ett barn som Eden. Nu skulle de dröja innan de fick springa fritt över bergen igen. Fader tyckte inte man skulle ha det alltför nöjsamt, det var en synd.
Eden tog blicken från de snöklädda bergen och satte ner kikaren på fönsterbrädan.
Hon suckade tungt.
*
Riverdale 2005
Eden stod vid fönstret och genom mormors lilla kikare såg hon längtansfullt upp mot bergen.
Hon avgudade den vackra naturen och de oändliga vidderna. Man kunde känna sig fri där uppe och den mjuka vinden som strök över ansiktet blåste bort alla bekymmer.
I somras hade Fader tagit med sig Eden, hennes två systrar Jordan och Chloe och några andra barn från församlingen upp till bergen.
Det hade varit en av de lyckligaste dagarna i Edens liv. Hon, Jordan och Chloe hade fått springa fritt över den stora ängen och känt det mjuka gräset kittla deras bara fötter. Att springa fort över gräset i vinden hade nästan varit som att flyga.
Eden, Jordan och Chloe hade plockat vildblommor till mormor. Hon hade blivit väldigt glad åt buketten, de fick stå länge i mormors fina glasvas på köksbordet så att alla som besökte mormor kunde se blomstren.
Nu var sommaren över för länge sedan. Nu var det vinter, julafton och Edens födelsedag.
Men det var ingen lycklig dag för ett barn som Eden. Nu skulle de dröja innan de fick springa fritt över bergen igen. Fader tyckte inte man skulle ha det alltför nöjsamt, det var en synd.
Eden tog blicken från de snöklädda bergen och satte ner kikaren på fönsterbrädan.
Hon suckade tungt.
*
söndag, juli 04, 2010
onsdag, mars 03, 2010
torsdag, december 24, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)