Visar inlägg med etikett Eden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eden. Visa alla inlägg
onsdag, december 24, 2014
måndag, december 24, 2012
lördag, december 24, 2011
fredag, december 24, 2010
tisdag, november 09, 2010
Hushabye Mountain - del 6
*
När Chloe skulle sova den kvällen ville hon att Eden skulle sjunga Hushabye Mountain som vaggvisa. Eden sjöng för sin yngsta lillasyster, med tårarna rinnande ner för kinderna.
Chloe lade armarna om Edens hals.
”Jag tycker också den är sorglig. Men du sjunger jättefint. Jag älskar dig Eden.”
Chloe pussade Eden på munnen och kramade henne hårt.
När Chloe somnat såg Jordan allvarligt på Eden.
”Varför är du så ledsen idag? Har någon gjort något med dig?”
Eden lade fingret över läpparna och gjorde en gest ut mot hallen, där mamma stod och pratade med en av prästernas fruar.
”Jag ska berätta för dig en dag. Men bara för dig, Jordan. Ingen annan får veta.”
Det var som om Jordan ändå förstod. Hon gav Eden en hård kram.
”Jag vill inte bo här.” viskade Jordan.
”Inte jag heller.” viskade Eden tillbaka. Hon kramade sin lillasyster.
Ute bredde nattmörkret ut sig och stora snöflingor föll över Riverdale och bergen.
Eve såg på sina flickor där de låg tätt intill varandra i den stora sängen.
Eden, Jordan och Chloe såg verkligen ut som små änglar, vackra och oskyldiga.
Ljusets Barn: Eden, Jordan & Chloe - Låtlista/Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/dakotadiamond/playlist/17Kco6bc9LfaA5D1vyDFcU
*
När Chloe skulle sova den kvällen ville hon att Eden skulle sjunga Hushabye Mountain som vaggvisa. Eden sjöng för sin yngsta lillasyster, med tårarna rinnande ner för kinderna.
Chloe lade armarna om Edens hals.
”Jag tycker också den är sorglig. Men du sjunger jättefint. Jag älskar dig Eden.”
Chloe pussade Eden på munnen och kramade henne hårt.
När Chloe somnat såg Jordan allvarligt på Eden.
”Varför är du så ledsen idag? Har någon gjort något med dig?”
Eden lade fingret över läpparna och gjorde en gest ut mot hallen, där mamma stod och pratade med en av prästernas fruar.
”Jag ska berätta för dig en dag. Men bara för dig, Jordan. Ingen annan får veta.”
Det var som om Jordan ändå förstod. Hon gav Eden en hård kram.
”Jag vill inte bo här.” viskade Jordan.
”Inte jag heller.” viskade Eden tillbaka. Hon kramade sin lillasyster.
Ute bredde nattmörkret ut sig och stora snöflingor föll över Riverdale och bergen.
Eve såg på sina flickor där de låg tätt intill varandra i den stora sängen.
Eden, Jordan och Chloe såg verkligen ut som små änglar, vackra och oskyldiga.
A gentle breeze from Hushabye Mountain
Softly blows o'er lullaby bay.
It fills the sails of boats that are waiting
Waiting to sail your worries away.
*
It isn't far to Hushabye Mountain
And your boat waits down by the key.
The winds of night so softly are sighing.
Soon they will fly your troubles to sea.
*
So close your eyes on Hushabye Mountain.
Wave good-bye to cares of the day.
And watch your boat from Hushabye Mountain
Sail far away from lullaby bay.
- Hushabye Mountain
Ljusets Barn: Eden, Jordan & Chloe - Låtlista/Soundtrack:
http://open.spotify.com/user/dakotadiamond/playlist/17Kco6bc9LfaA5D1vyDFcU
*
Hushabye Mountain - del 5
*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”
Eden knep ihop munnen och vägrade svara.
”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”
En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.
Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.
Eden snyftade högt. Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.
Eve såg förskräckt på sin dotter.
”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”
Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.
Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*
Ute på gården stoppades Eden av en av de äldre kvinnorna.
Kvinnan stirrade på den halvnakna flickan.
”Vad har hänt med dig?”
Hon lät inte orolig, hon såg bara ogillande på Edens outvecklade överkropp.
”Nå Eden, vad har du ställt till med?”
Eden knep ihop munnen och vägrade svara.
”Jag förstår.” sa kvinnan. ”Du är olydig. Då behöver du straffas.”
En timme senare satt Eden klädd i sin finklänning på en kyrkbänk. Hennes bak ömmade och sved och det var fruktansvärt obekvämt att sitta.
Framme vid altaret sjöng lilla Chloe Ave Maria med sin klara vackra stämma.
Eden snyftade högt. Hennes mamma strök henne över håret.
”Ja, visst är det vackert. Hon är så duktig vår lilla Chloe.”
Eden började storgråta.
Eve såg förskräckt på sin dotter.
”Men älskade lilla barn… hur är det med dig egentligen?”
Eve höll sin snyftande flicka tätt intill sig.
Eden kunde inte svara hur det var fatt. Inte bara på grund av att hon grät så mycket, utan också av skam.
Ingen skulle någonsin få veta vad som hänt idag.
*
Hushabye Mountain - del 4
*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.
Han sprang efter.
När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.
I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.
”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”
”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”
Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.
”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”
Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.
Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.
*
Eden slet sig loss och sprang mot ytterdörren. Hon sprang, utan stövlar och jacka, ut i den iskalla decembermorgonen.
Han sprang efter.
När Eden snubblade och föll i den djupa snön drog han upp henne och bar in henne i huset.
I det stora rummet lade han ner henne på golvet. Han knäppte upp knapparna i hennes skjorta och smekte henne.
”Du är en vacker flicka Eden, en riktig liten fresterska. Du är farlig för grabbarna här.”
”Man är pedofil om man ger sig på små barn.” sa Eden med hetta i rösten. ”Gud kommer straffa dig och polisen kommer sätta dig i fängelse.”
”Du är också en liten synderska.” sa han. ”Leder män i frestelse och du är olydig. Det blir man straffad för här vet du. Och straff gör ont.”
Han log menande och klappade Eden på rumpan, sedan smekte han hennes långa ljusa hår.
”Men jag kan låta bli att berätta för Fader och de andra att du varit olydig idag, men bara om du gör som jag säger nu. Okej Eden?”
Eden tänkte inte göra som han sa. Hon spottade och klöste honom i ansiktet.
Sedan lyckades hon resa sig.
Han fick tag i en flik av hennes skjorta. Det tunna tyget revs sönder när Eden slet sig loss och sprang.
*
Hushabye Mountain - del 3
*
Eden lämnade inte sin plats vid fönstret.
”Eden, är du ledsen idag, på din födelsedag?”
Flickan nickade.
”Det är ingen rolig dag.” sa hon.
Mannen stoppade ner handen i sin kavajficka och drog upp en svart liten sammetsask. Han räckte den till Eden.
”En liten födelsedagspresent till dig, min flicka.”
Min flicka… Eden avskydde när han kallade henne det.
Hon var inte hans flicka, han ägde henne inte!
Eden tog inte emot sammetsasken. Mannen öppnade den och höll upp en tunn kedja med ett guldkors på. ”Vackert, eller hur?”
Eden nickade.
Mannen satte på Eden halsbandet.
”Så fint det är på dig. Se så, ska du inte byta till din fina klänning nu?”
Eden skakade på huvudet.
Mannen suckade.
”Eden… vad du trilskas idag. Är det så här du ska vara nu när du är tonåring?”
Han skrockade lite och strök med handen över flickans rygg. Ryggraden kändes tydligt under den tunna lilla skjortan.
Eden skruvade på sig för att undkomma beröringen. Men hon visste att hon var fast nu.
Han drog henne intill sig och smekte den vita huden på hennes mage. Hans andedräkt var varm och tung mot hennes hals.
”Du ska få en present till.” viskade han i hennes öra. ”En speciell trettonårs-present.”
Eden kände en otvivelaktig utbuktning genom tyget av hans byxor.
”Nej…” viskade hon vädjande.
Rösten var grötig och stora tårar föll ner för hennes bleka kinder.
*
Eden lämnade inte sin plats vid fönstret.
”Eden, är du ledsen idag, på din födelsedag?”
Flickan nickade.
”Det är ingen rolig dag.” sa hon.
Mannen stoppade ner handen i sin kavajficka och drog upp en svart liten sammetsask. Han räckte den till Eden.
”En liten födelsedagspresent till dig, min flicka.”
Min flicka… Eden avskydde när han kallade henne det.
Hon var inte hans flicka, han ägde henne inte!
Eden tog inte emot sammetsasken. Mannen öppnade den och höll upp en tunn kedja med ett guldkors på. ”Vackert, eller hur?”
Eden nickade.
Mannen satte på Eden halsbandet.
”Så fint det är på dig. Se så, ska du inte byta till din fina klänning nu?”
Eden skakade på huvudet.
Mannen suckade.
”Eden… vad du trilskas idag. Är det så här du ska vara nu när du är tonåring?”
Han skrockade lite och strök med handen över flickans rygg. Ryggraden kändes tydligt under den tunna lilla skjortan.
Eden skruvade på sig för att undkomma beröringen. Men hon visste att hon var fast nu.
Han drog henne intill sig och smekte den vita huden på hennes mage. Hans andedräkt var varm och tung mot hennes hals.
”Du ska få en present till.” viskade han i hennes öra. ”En speciell trettonårs-present.”
Eden kände en otvivelaktig utbuktning genom tyget av hans byxor.
”Nej…” viskade hon vädjande.
Rösten var grötig och stora tårar föll ner för hennes bleka kinder.
*
Hushabye Mountain - del 2
*
Jordan och Chloe tittade på sin syster. De såg lika modfällda ut som Eden kände sig.
11-åriga Jordan slätade till sin nystrukna klänning, det fick inte bli några veck på den, på högtider skulle man vara extra fin.
7-åriga Chloe hade just klivit ur badbaljan och fick nu sitt ljusa hår borstat av mamma. Chloe gnällde lite när mamma började reda ut en tova.
”Förlåt.” sa mamma mjukt och kysste den lilla flickans mjölkvita kind. ”Jag är snart klar med det här. "
Eve borstade försiktigt sin yngsta dotters hår och hjälpte henne sedan att klä på sig sina finkläder.
”Gå och ta på er stövlar och kappa.” sa mamma till Jordan och Chloe. ”Ni måste snart gå till kyrkan.”
Jordan och Chloe skulle vara med i barnkören idag. Det var meningen att Eden också skulle vara med, men Eden var ledsen och besviken för att de inte skulle fira jul med mormor och vägrade därför vara med och fira jul i år.
En av männen i församlingen kom in i rummet.
”Byt om till din klänning nu Eden.” beordrade han. ”De andra barnen väntar på er.”
Jordan och Chloe skyndade ut i farstun för att ta på sig ytterkläder, men Eden stod trotsigt kvar vid fönstret.
”Gå med Jordan och Chloe du Eve, jag ska prata lite med Eden.”
Eve tog med sig flickorna och gick ut i den gnistrande snön.
Hand i hand gick de bort till kyrkan.
*
Jordan och Chloe tittade på sin syster. De såg lika modfällda ut som Eden kände sig.
11-åriga Jordan slätade till sin nystrukna klänning, det fick inte bli några veck på den, på högtider skulle man vara extra fin.
7-åriga Chloe hade just klivit ur badbaljan och fick nu sitt ljusa hår borstat av mamma. Chloe gnällde lite när mamma började reda ut en tova.
”Förlåt.” sa mamma mjukt och kysste den lilla flickans mjölkvita kind. ”Jag är snart klar med det här. "
Eve borstade försiktigt sin yngsta dotters hår och hjälpte henne sedan att klä på sig sina finkläder.
”Gå och ta på er stövlar och kappa.” sa mamma till Jordan och Chloe. ”Ni måste snart gå till kyrkan.”
Jordan och Chloe skulle vara med i barnkören idag. Det var meningen att Eden också skulle vara med, men Eden var ledsen och besviken för att de inte skulle fira jul med mormor och vägrade därför vara med och fira jul i år.
En av männen i församlingen kom in i rummet.
”Byt om till din klänning nu Eden.” beordrade han. ”De andra barnen väntar på er.”
Jordan och Chloe skyndade ut i farstun för att ta på sig ytterkläder, men Eden stod trotsigt kvar vid fönstret.
”Gå med Jordan och Chloe du Eve, jag ska prata lite med Eden.”
Eve tog med sig flickorna och gick ut i den gnistrande snön.
Hand i hand gick de bort till kyrkan.
*
Hushabye Mountain - del 1
*
Riverdale 2005
Eden stod vid fönstret och genom mormors lilla kikare såg hon längtansfullt upp mot bergen.
Hon avgudade den vackra naturen och de oändliga vidderna. Man kunde känna sig fri där uppe och den mjuka vinden som strök över ansiktet blåste bort alla bekymmer.
I somras hade Fader tagit med sig Eden, hennes två systrar Jordan och Chloe och några andra barn från församlingen upp till bergen.
Det hade varit en av de lyckligaste dagarna i Edens liv. Hon, Jordan och Chloe hade fått springa fritt över den stora ängen och känt det mjuka gräset kittla deras bara fötter. Att springa fort över gräset i vinden hade nästan varit som att flyga.
Eden, Jordan och Chloe hade plockat vildblommor till mormor. Hon hade blivit väldigt glad åt buketten, de fick stå länge i mormors fina glasvas på köksbordet så att alla som besökte mormor kunde se blomstren.
Nu var sommaren över för länge sedan. Nu var det vinter, julafton och Edens födelsedag.
Men det var ingen lycklig dag för ett barn som Eden. Nu skulle de dröja innan de fick springa fritt över bergen igen. Fader tyckte inte man skulle ha det alltför nöjsamt, det var en synd.
Eden tog blicken från de snöklädda bergen och satte ner kikaren på fönsterbrädan.
Hon suckade tungt.
*
Riverdale 2005
Eden stod vid fönstret och genom mormors lilla kikare såg hon längtansfullt upp mot bergen.
Hon avgudade den vackra naturen och de oändliga vidderna. Man kunde känna sig fri där uppe och den mjuka vinden som strök över ansiktet blåste bort alla bekymmer.
I somras hade Fader tagit med sig Eden, hennes två systrar Jordan och Chloe och några andra barn från församlingen upp till bergen.
Det hade varit en av de lyckligaste dagarna i Edens liv. Hon, Jordan och Chloe hade fått springa fritt över den stora ängen och känt det mjuka gräset kittla deras bara fötter. Att springa fort över gräset i vinden hade nästan varit som att flyga.
Eden, Jordan och Chloe hade plockat vildblommor till mormor. Hon hade blivit väldigt glad åt buketten, de fick stå länge i mormors fina glasvas på köksbordet så att alla som besökte mormor kunde se blomstren.
Nu var sommaren över för länge sedan. Nu var det vinter, julafton och Edens födelsedag.
Men det var ingen lycklig dag för ett barn som Eden. Nu skulle de dröja innan de fick springa fritt över bergen igen. Fader tyckte inte man skulle ha det alltför nöjsamt, det var en synd.
Eden tog blicken från de snöklädda bergen och satte ner kikaren på fönsterbrädan.
Hon suckade tungt.
*
söndag, juli 04, 2010
onsdag, mars 03, 2010
torsdag, december 24, 2009
torsdag, juli 16, 2009
Ljusets Barn - del 3
Mormor
Flyktvägen till mormor ledde genom skogen och tog en halvtimme att gå.
Det var en skön väg att gå om man ville glömma bekymmer för en stund.
Flickorna tog lång tid på sig och stannade vid den lilla bäcken för att
dricka vatten.
Mormor strålade av lycka när flickorna kom.
Mormor strålade av lycka när flickorna kom.
Hon omfamnade alla tre på en gång.
Sedan gick de in och åt en god hemlagad frukost i köket.
Flickorna berättade för mormor att kyrkan fått nya medlemmar.
Mormor suckade djupt, hon visste vilken ritual nya medlemmar innebar.
Hon önskade hett att hennes dotter Eve och hennes älskade barnbarn skulle gå ur Renhetens Kyrka och starta ett nytt, lyckligt och fritt liv.
Mormor suckade djupt, hon visste vilken ritual nya medlemmar innebar.
Hon önskade hett att hennes dotter Eve och hennes älskade barnbarn skulle gå ur Renhetens Kyrka och starta ett nytt, lyckligt och fritt liv.
Förgäves hade hon försökt övertala barnens mor om att lämna församlingen och bryta kontakten med medlemmarna.
Hon hade till och med erbjudit sig att köpa ett hus åt sin dotter och flickorna, men ingenting fick Eve att lämna kyrkan och dess samhälle.
Hon hade till och med erbjudit sig att köpa ett hus åt sin dotter och flickorna, men ingenting fick Eve att lämna kyrkan och dess samhälle.
Eve verkade inte ens märka att flickorna var djupt olyckliga på grund av
allt de fick uppleva i kyrkan.
Ljusets Barn - del 2
Det vackraste Änglabarnet
”Här ser ni jordens vackraste änglabarn!” ropade han. ”Ett perfekt flickebarn!”
Församlingen instämde högmält i prästens lovord.
Sedan lade prästen ned henne på det dukbeklädda bordet, så att de som ville kunde få komma fram till altaret och röra vid änglabarnet.
De trodde helt och fullt på att den lilla flickan i vit klänning skulle
bringa dem lycka och god hälsa i framtiden.
De hoppades att det inte skulle komma nya församlingsmedlemmar på länge nu.
Men änglabarnet hade fått nog.
Tårar av förödmjukelse strömmade nedför hennes kinder.
Eden och Jordan hade själva utsatts för den här ritualen när de var i Chloes ålder och de avskydde den lika mycket som sin lillasyster.
De försökte ingripa, men de blev snabbt nedtryckta på sina stolar framme vid altaret igen.
Efter Ljusets Predikan var det dags för Nattvarden och sedan sjöng församlingen psalmer.
Tårar av förödmjukelse strömmade nedför hennes kinder.
Eden och Jordan hade själva utsatts för den här ritualen när de var i Chloes ålder och de avskydde den lika mycket som sin lillasyster.
De försökte ingripa, men de blev snabbt nedtryckta på sina stolar framme vid altaret igen.
Efter Ljusets Predikan var det dags för Nattvarden och sedan sjöng församlingen psalmer.
När ceremonin äntligen var över skyndade sig Eden, Jordan och Chloe
ut ur kyrkan.
Eden och Jordan pratade med varandra om dagens Högtidsstund.
Lillasyster mådde så dåligt av den obehagliga och förnedrande behandlingen.
Alla log mot de blonda flickorna när de gick förbi.
Flickorna log inte tillbaka.
Flickorna log inte tillbaka.
Ljusets Barn - del 1
Flickan var liten och späd för sina snart elva år.
Hon såg ut som en docka med sin porslinshy och rosiga kinder.
Chloes stora mandelformade blå ögon flackade oroligt när hon
Chloes stora mandelformade blå ögon flackade oroligt när hon
såg ut över församlingen.
Hon huttrade litet i sin tunna, vita klänning.
Chloe tyckte inte alls om att stå uppe på bordet till allmän beskådan.
Fader pratade om renhet, ljuset och om änglabarn.
Chloe tyckte inte alls om att stå uppe på bordet till allmän beskådan.
Fader pratade om renhet, ljuset och om änglabarn.
Änglabarnen var Chloe och hennes två äldre systrar; Eden och Jordan,
de enda barnen i församlingen som var blonda och blåögda.
Folk tyckte att de var små änglar sända åt församlingen från himmelriket.
Fånigt, tyckte Chloe. Folk borde förstå att de inte var änglar på riktigt.
Folk tyckte att de var små änglar sända åt församlingen från himmelriket.
Fånigt, tyckte Chloe. Folk borde förstå att de inte var änglar på riktigt.
Men trots att alla i församlingen hade hört Faders predikan om Renhet,
Ljuset och Änglabarnen flera gånger förut, satt de som hänförda och sög i sig varje ord.
Församlingen hade fått nya medlemmar den här morgonen.
Varje gång det tillkom nya medlemmar till församlingen fick alla höra Ljuspredikan och se Änglabarnen.
Församlingen hade fått nya medlemmar den här morgonen.
Varje gång det tillkom nya medlemmar till församlingen fick alla höra Ljuspredikan och se Änglabarnen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)