Skrivpuff - 1 Maj 2015

*
Stad

Fortsättning på:
Skrivpuff - 17 April 2015 - del 1
Skrivpuff - 17 April 2015 - del 2

New York. 4 Juli 2000.

"Vilken var din bästa present idag då, Charli?" frågade Vinnie Danelli.
Födelsedagsbarnet, 9-åriga Charli, tvekade inte en sekund.
"Att Dani och Blue är hemma i stan igen, så klart!"
Flickan slog armarna om Dani, sin älskade kusin, vars sida hon inte lämnat på hela dagen.
Vinnie log varmt.
"Ja, det är verkligen en stor lycka att ha er hemma igen." sa han till sina brorsbarn.
Dani och hennes tvillingbror som var 12 ½ år hade bott i olika fosterhem i flera månader, men nu hade de äntligen fått komma hem.

Tvillingarna såg lyckliga och livliga ut idag, men de var sargade av sina upplevelser och otrygga tillvaro.
Marco Danelli hade dåligt samvete för att han varit tvungen att lämna ifrån sig sina ungar.
"Brorsan... det är inte ditt fel att soc tog Dani och Blue." sa Vinnie uppmuntrande och klappade honom i ryggen. "Men nu har du dom hos dig igen - och det är det viktiga. Ingen ska skada eller skrämma dom igen."
Vinnie strök sin brorsdotter över håret.
"Hör du det, D? Så länge din farbror Vinnie finns här kommer inga peddo-äckel våga andas på dig ens..."

Dani såg storögd på sin farbror.
"Var du i The Hamptons och hotade den där fosterfamiljen...?!" utbrast hon.
Det fanns både förtjusning och förfäran i flickans lite hesa röst.
"Hotade? Jag... eh... jag var där och pratade lite med honom bara." sa Vinnie undvikande.
Dani gav honom ett snett, lite klentroget leende.
Marco gav sin bror en menande blick.
"Pratade...? Ja, det där är ju en tolkningsfråga..." muttrade han.
Vinnie flinade.
"Visst, mina metoder kanske är lite... oortodoxa... men so what? Tyckte du att en polisanmälan räckte efter det dina ungar utsattes för?"
Marco log.
"Brorsan... den mannen får sitt straff, det ser polisen till. Och mina dagar med maffian är över."
"Ja ja ja." log Vinnie. "Du är federal agent nu och jag... är det inte. Vi skyddar ungarna på olika sätt vi."

Lilla Charli förstod inte riktigt innebörden i allt hennes pappa och farbror pratade om, men hon nickade glatt.
"Dani, om nån gör dig illa får dom med min pappa att göra!" sa hon bestämt och kramade sin kusin hårdare.
Dani log brett.
"Det tvivlar jag inte på."
Vinnie samlade ihop alla ungarna, sina två telningar och deras kusiner, och så omfamnade han dem.
"Nåde den som rör en Danelli-unge! Det gör ingen ostraffat."
"Tagga ner våldssnacket lite nu." uppmanade Marco och dunkade sin bror i ryggen.
Charli nickade instämmande igen.
"Just det, för man ska visa kärlek också - det är viktigt."
"Helt rätt, Charli." sa Dani ömt och höll sin yngsta tjejkusin intill sig.
Marco och Vinnie såg stolt på sina små flickor.

Ira (Vrede) - 5

*
"Pappa, vad gör du här?"
"Jag fick permis. Jag ville vara en bra pappa och stötta min tös i en så här svår stund."
"Åh pappa..." Charli började gråta.
"Såja pumpkin, allt är bra nu." sa Vinnie tröstande och kramade om sin flicka.

Ray sprang också fram till Vinnie.
"Pappa! Jag har saknat dig! När får du komma ut?"
"Jag har några månader kvar." sa Vinnie. "Men när jag kommer ut ska vi hitta på en massa kul saker!"
"Awesome!" jublade Ray.

Vinnie Danelli såg på Charli och Dani och log.
"Ni två... fan, vad modiga ni är! När advokaten till det där kräket frågade ut er... ni var helt coola och så proffsiga. Och Dani, när kräket hotade dig... du bara stod där och tog det hur bra som helst!"
Dani log.
"Mmmm... jag kanske var cool - men jag skakar."
Hon höll fram sin hand. Den darrade faktiskt lite.
Marco lade armen om sin dotters axlar och log.
"Fast älskling... det där är inte bara av rädsla, mest av vrede kan jag tro?"
"Ja, jag antar att du har rätt." skrattade Dani. "Jag blev nog mest förbannad. Men jag ska försöka skaka av mig den känslan nu när allt är över."
Hon blinkade lurigt mot de andra.
"Jag menar, vrede är faktiskt en dödssynd."
*

Ira (Vrede) - 4

Augusti 2009

Scott Gates gnisslade tänder av ilska när domaren förkunnade domen och slog klubban i bordet. Han störtade fram mot Dani Danelli som hade haft mage att vittna mot honom.
"Jag ska döda dig ditt lilla stycke!"
Dani såg lugnt på honom.
"Hot - mot tjänsteman dessutom. Inte så smart kanske."
"Nej, verkligen inte smart." Dani och Charlis advokat skakade på huvudet.

"Du ljuger om mig!" vrålade Gates. "Jag har aldrig drogat och våldtagit någon!"
Dani såg på de sex unga kvinnorna och på Charli som vittnat mot Gates idag.
"DNA-testen och alla här inne säger nåt annat, Gates." sa Dani sakligt.
"Jag ska leta upp dig när jag kommer ut - och jag ska lemlesta dig och flå dig levande!"
Dani tog ett steg åt sidan för att inte träffas av de små salivkulorna som flög ut över Gates läppar när han skrek.
Hon gjorde en gest åt två vakter, de skyndade sig att släpa ut Gates ur rättsalen.

Dani gick fram till Charli och lade armen om henne.
"Nu är det över hjärtat."
"Jag är så stolt över er!" sa Marco Danelli.
"Det är jag också."
Charli hajade till när hon hörde den välbekanta rösten och tittade bort mot en av bänkarna där åhörarna suttit.
"Pappa!"
Hon sprang fram till Vinnie och kastade sig i hans öppna armar.
*

Superbia (Högmod/Hybris) - 2

*
Marco trodde att tystnaden berodde på att hans äldre bror skämdes.
Men när Vinnie till slut öppnade munnen sa han bara:
”Men jag missar ju inget i Charli och Rays liv, de börjar bli stora nu, de klarar sig. Och de har sin mor… och mormor...”
Marco suckade så hårt att en teckning som Ray gjort till sin pappa flög ner från bordet.
Han reste sig och skakade på huvudet.
”Vet du Vin… jag går och pratar med betongväggen här borta istället, jag får nog bättre svar av den.”
Marco gick mot dörren.

Vinnie gapade som en fisk.
”Ska du gå nu…?”
Marco vände sig om och gav sin bror en trött blick.
”Nej, jag ska bara sträcka på benen lite… vad tror du? Ja, Vinnie jag ska gå nu!”
Marco mumlade några, inte helt fina, fraser på sitt modersmål och så lämnade han anstalten där hans bror skulle få sitta i kanske fem år.
*

Superbia (Högmod/Hybris) - 1

2006

”Hur kan man bli så jävla dum, Vinnie?!”
Marco Danelli stirrade på sin bror som satt mitt emot honom vid ett bord i det stora besöksrummet.
”Åka dit på grund av skattefusk…! Al Capone-kopia...”

Vinnie Danelli öppnade munnen för att uttala sig, men Marco höjde handen, ett tecken som talade om att Vinnie gjorde bäst i att hålla tyst.
”Du har tur om du kommer ut innan Charli fyller tjugo.” fortsatte Marco.
Han suckade tungt.
”Hajar du, på grund av att du fick hybris, och började tvätta pengar och skattefuska, ska Charli och Ray vara utan farsa.”
”Men dom har ju fortfarande en farsa…” sa Vinnie lamt. ”Jag slutar ju inte vara deras farsa bara för att jag sitter här.”
Marco suckade igen.
”Hur kul tror det det är för Charli och Ray i skolan nu? Tror du inte skitungarna där snackar? Fan Vinnie! Först fick Nikki genomlida det här när Bobby åkte in - och nu dina ungar!”
”Vad bra att du är den gode brodern då.” sa Vinnie.
Marco skakade på huvudet.
”Nej, Vin. Jag är inte den gode brodern. Jag har gjort idiotiska saker jag också, det hymlar jag inte med, det vet du.”
Marco såg bedrövad ut.
”För tusan, Vinnie - tror inte du att jag varje dag ångrar att jag missade de tre första åren i Danis liv?”
Vinnie sa inget på flera minuter.
*

The Danellis - Special Crime Agency - 1

*
"Din nye partner kommer idag."
"Redan?"
Dani Danelli såg förvånat på den gråhårige mannen som var en av cheferna för SCA - Special Crime Agency.
Sedan ryckte hon på axlarna.
"Tja... Christiansen var ändå inte rätt man för det här jobbet."
"Nej." suckade chefen.
Han var en odugling... tänkte han.
Men det sa han inte högt till Dani. Istället sade han:
"Dani, kära du, du måste lära dig att inte skrämma bort dina arbetskamrater."
"Jag kan inte hjälpa det." sa Dani oberört. "Det finns liksom i blodet..."
Hon log menande mot sin chef.
Både han och Dani såg på familjefotografiet som stod på Danis välstädade skrivbord.
Familjen Danelli, känd i maffiakretsar.
Både Danis farbröder, Vinnie och Bobby hade en hög rang inom "familjen".
Det hade även Danis far Marco, men han hade nu blivit hederlig och använde istället sin makt och sina kontakter för SCA:s räkning.
SCA - Special Crime Agency var en högt ansedd byrå som kunde jämföras med FBI och liknande federala myndigheter.
SCA tog fast alla möjliga brottslingar, från skattesmitare till sexförbrytare.

Dani var väldigt stolt över att får jobba där och skulle inte kunna tänka sig att ha ett annat jobb.
Det enda hon saknade nu var en partner med samma sorts humor som hon. Men det skulle såklart också vara någon som delade hennes värderingar och respekterade henne trots hennes unga ålder.
Dani var vid 23 års ålder den yngsta agenten på SCA.

"Här kommer din nye partner."
Chefen gjorde en gest mot glasdörrarna.
Dani höll nästan andan av spänd förväntan.
*

Gula (Frosseri)

***
2004

Vinnie Danelli ställde fram kvällens middag åt sina barn, 13-åriga Charli och 9-årige Ray.
”Vad mycket käk!” utbrast Ray.
Efter skilsmässan från barnens mor ett år tidigare fick Vinnie bara träffa sina barn en gång i månaden, så när den efterlängtade helgen kom ville han skämma bort dem ordentligt.
Nu hade han lagat så många av deras favoriträtter han hade kommit på.
”Det blir pasta och pizza och sen blir det pannkakor med glass till dessert.”
Ray fnissade.
”Glass börjar inte på P!”
”Pistachio.” föreslog Vinnie.
”Päron!” sa Ray.
”Fast choklad är godare.” tyckte Charli.
”Vad sägs om alla sorter som finns!” sa Vinnie.
Han ropade på en av sina hushållerskor.
”Åk till Baskin-Robbins och köp glass - en av varje sort!”
Hushållerskan gjorde stora ögon.
”En av varje…? Trettioen sorters glass…?”
”De har fler nu, men trettioen räcker.” sa Vinnie. ”Nu ska vi ha fest!”
”Jaaa! Fest!” jublade Ray och Charli.

När barnen hämtades av sin mor och mormor på söndagen berättade Ray om helgens fest.
”Vi fick massor med god mat, glass och godis. Och läsk!”
Mormodern gav barnen en djup, allvarlig blick.
”Frosseri. Det är en dödssynd, det vet ni va.”
Ray såg förskräckt ut. Han tog sin mormors ord på stort allvar.
Det såg ut som om han ångrade att han satt i sig så mycket godsaker.
Men Charli tog det kallt. Hon bara log.
”Synd eller inte, man måste få frossa lite emellanåt.” sa hon med en nonchalant axelryckning.
”Hon pratar precis som sin far.” sa mormodern med mycket ogillande ton. ”Om hon tar efter hans livsvanor kommer det gå illa.”
Rasande klev Charli ur bilen.
”Han vet åtminstone hur man har roligt här i livet!” skrek hon. ”Jag stannar här.”
Hon sprang mot sin fars stora hus igen.
Vinnie Danelli stod på trappan.
”Vad händer?” frågade han.
”Jag vill bo här hos dig.” sa Charli. ”Det är mycket roligare här.”
Vinnie kramade om sin dotter.
”Det går din mor aldrig med på prinsessan.”
Charli såg ner mot sin mors bil.
Ray, mamma och mormor stod nu utanför bilen och såg upp mot huset.
”Mormor bara pratar skit om dig hela tiden.” snyftade Charli.
”Sånt ska du inte bry dig om.” sa Vinnie lugnt.
”De kan dra åt helvete.” sa Charli.
Hon skrek:
”Hör ni det! Jag stannar här i Villa Di Lusso1! Jag är trött på ert skitsnack!”
Hennes mor rusade upp mot huset.
”Charli Isabella Danelli, om du inte kommer med oss nu får du aldrig träffa din far igen!”
Hon slet åt sig Charli och drog med sig henne nedför stentrappan.
”Pappa är bra mycket bättre än du!” skrek Charli.
Smack! Örfilen brände som eld på Charlis kind.
Charli slet sig fri.
Lite för hastigt. Hon föll ner i gruset.
Tårar av raseri och smärta rann nedför hennes kinder.
Hon såg hatiskt på sin mor och väste:
”Vaffanculo!”

Gula är Latin för Frosseri - en av de sju Dödsynderna
1 Villa Di Lusso = ”Villa Lyx”

SkrivPuff: Utmaning 198 - 17 juli

Skriv om habegär.

Avataria 1

2003

”Jag vill att du slutar, Vinnie.”
”Vad...?” pappa stirrade misstroget på mamma.
”Jag menar allvar. Sluta med allt, innan det går riktigt dåligt.”
”Vi har stora grejer på gång, baby.”
Mamma fnös.
”Stora grejer…”
”En vecka kvar bara, sen kan vi bo i det där huset du har dreglat över i två år.”
”Tänker du inte på din familjs säkerhet, Vinnie? Nu menar jag din riktiga familj - inte dina vapenglada polare med sina små ljusskygga hobbies!”
Pappa gav ifrån sig ett frustade.
”Vinnie Danelli! Jag pratar om dina barns säkerhet här!”
Men pappa lyssnade inte på mamma längre.

Han vinkade mig och Ray till sig.
”Charli, Ray, ni vill väl bo i ett stort hus? Och simma i den största pool ni nånsin sett?”
Han hade fångat min fulla uppmärksamhet.
”En pool?”
”En pool. Större än hela jävla Atlanten, Stilla havet eller vilket jävla hav det där nu är!”
Han pekade bort mot vattnet.
”Wow!” sa Ray, alldeles storögd.
”Charli och Ray behöver ett tryggt, normalt liv!”
”De lever väl ett bra liv?” tyckte pappa.
Men mamma lyssnade inte, hon bara fortsatte att skälla ut pappa.
”De vill inte ha en far som sitter inne eller ligger lemlästad i nån blodpöl nånstans!”
”Vad snackar du om? Inget sånt ska hända. Vi har kontroll. Ingen kommer åt oss.”
”Min mamma säger…”
”Din mamma?! Din mamma kan kyssa mig i…”
”Vinnie! Inte inför barnen!”
”Ooops.” pappa la handen för munnen i låtsad förskräckelse.
Jag fnissade.
”Ursäkta mig stumpan, pappa ska inte svära så jävla mycket. Okej?”
”Om du inte lägger av nu tar jag barnen och lämnar dig! Hör du det Vinnie!”

Mamma gick upp på övervåningen.
När hon kom ner igen hade hon sina, mina och Rays resväskor med sig.
Mamma rusade ut ur huset med Ray i släptåg.
Pappa hann ifatt henne vid grinden och tog tag i henne.
”Du har alltid tjatat om att få bo i det där stora huset och nu har du plötsligt ångrat dig…?”
”Barnens trygghet är viktigare än ett stort hus, Vinnie.”
”Fan! Här köper man ett hus till sin fru och hon bara gnäller!”
”Du har köpt huset redan…?”
”Ja, för fan!”
Mamma gav honom en mördande blick och vände sig till mig.
”Charli, kom nu åker vi.”
Jag skakade på huvudet.
”Charli Danelli, nu kommer du hit!”
Jag såg upp på min far.
”När flyttar vi in i nya huset, pappa?”
Mamma spärrade upp ögonen.
”Charli!”
”Mamma… jag har alltid velat ha ett hus med en stor pool.”

1 Avataria är Latin för Girighet - en av de sju Dödsynderna