Visar inlägg med etikett Camp_Orion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Camp_Orion. Visa alla inlägg

tisdag, februari 06, 2018

Skrivpuff - 6 februari 2018

*
Mörkret

Camp Orion. Sommaren 2006

Denny vill helst inte lämna lägereldens mysiga och trygga värme för att gå in i den mörka, kusliga skogen nu denna sena kväll. Men han måste verkligen kissa, så han har inget val.
Det finns en buske bara ett par steg bort från lägerelden, men Denny vill inte göra sina behov nära de andra. Särskilt inte nu, när tjejerna är med. Pinsamt ju. Och kanske inte så trevligt heller att pinka nära de andra - även om de inte lär se honom om han går bakom busken.
Han kastar ännu en blick på skogen. Suckar och reser sig.
"Vad ska du göra...?" undrar kompisen Scott.
"En grej bara." mumlar Denny och börjar gå mot skogen.
Just när han når skogsbrynet hör han Hank ropa:
"Akta dig för ormarna bara, lillkillen! Dom är nog hungriga så här dags!"
De andra äldre killarna skrattar högt.
Denny stelnar till. Han hatar ormar!
"Oroa dig inte, sötis!" hörs Desis trygga stämma. "Det finns inga ormar här!"
Eftersom Denny litar mycket mer på Desi än på de de stora killarna skyndar han sig iväg, in i mörka skogen.
Ja, det känns läskigt... men han är så jäklarns kissnödig nu att han skulle hinna kissa på sig innan han skulle vara framme vid busken nära brasan.

Han hittar ett lämplig träd att kissa vid och tömmer blåsan. Det känns bra att inte vara nödig mer. Nu kan han slappna av och gå tillbaka till de andra.
Men åt vilket håll ska han gå...?
Denny snor förvirrat runt och svär över att han kan lyckats gå vilse. långt har han väl inte gått...?
Jo, tydligen, för lokalsinnet är som bortblåst.
Mörkret omsluter honom och skogens ljud får honom att rysa.
Toppen, nu håller han på att bli rädd också...
Han suckar och himlar med ögonen åt sig själv.
13 ½ år och skraj för mörker...
"Denny Jackson, du är patetisk..." muttrar han för sig själv.

Plötsligt hörs ett högt kalla kårar längs ryggraden-läskigt läte. Som en ugglas hoande, fast underligt och onaturligt. Ljudet får Denny att hoppa till.
Han skrattar till, åt sig själv.
"Jag är inte rädd." säger han och försöker låta så tuff som möjligt, trots att rösten darrar och skvallrar om något annat.
Då knäcks en torr gren någonstans och sedan hörs hoandet igen. Ljudet har kommit närmare.
Och så känner Denny att någonting tar tag om honom, som en monsterkram.
Han skriker till och börjar fäkta med armarna för att komma loss.
Då hör han skratt...!
Det är Johnny, Hank och Scott som har kommit fram till hans träd. De vrålar av skratt.
"Blev du rädd, lillkillen...?" flinar Johnny. "Hann du pinka klart, eller har du gjort i byxorna nu...?"
"Trodde du att det farliga skogs-monstret höll på att ta dig...?" skrockade Hank.
Denny skäms för att han har blivit så rädd. Och det - plus de stora killarnas retsamma skratt och ord - gör honom arg.
"Håll truten!" fräser han och försöker ta sig ur Hanks grepp.

"Släpp honom!"
Desi...? tänker Denny.
Denny tittar upp och får mycket riktigt syn på Desi och Mae. Och efter tjejerna kommer hans bästa kompis Alex springande.
Lättnaden av att se dem är så stor att Denny nästan svimmar av lycka. Han sliter sig loss och springer fram till dem.
"Jag hamnade lite vilse..." flämtar han.
"Lätt hänt i dom här skogarna." ler Mae och rufsar honom i håret.
Nu vill Denny bara gå tillbaka till lägerelden och den sköna värmen och grilla korv.
Men först måste han tvätta händerna efter sitt "toalettbesök".
Som om hon läst hans tankar sträcker Mae fram en liten flaska med handdesinfektions-gel.
"Tack!" ler Denny.
Han sträcker ut handen för att ta emot flaskan, men så kommer han på en sak.
"Eh... jag ska nog inte ta i nåt nu..." mumlar han menande och ler blygt.
Mae skrattar snällt och trycker ut lite handgel i hans händer.
Denny rengör noga händerna. Det känns bra att vara ren.

Desi lägger armen om hans midja och drar honom intill sig.
"Varför gick du så här långt in i skogen...?" frågar hon.
"Vet inte..." svara Denny. "Dum i huvudet kanske..."
"Äsch, " säger Scott. "han är lite för blyg för att pinka en meter bort från er bara. Därför sticker han in i monsterskogen..."
Scott ler brett och dunkar Denny broderligt i ryggen.
"Jag är inte blyg!" protesterar Denny och känner hur det hettat till i kinderna igen. "Jag ville bara krama ugglorna god natt fattar ni väl?"
Nu ler han brett mot de andra.
Desi skrattar ömt och kramar om lillkillen.
"Åh, du är så söt!" säger hon kärleksfullt och börjar kittla honom.
Denny piper av skratt och vrider generat på sig.
"Akta så han inte kissar på sig!" hojtar Hank och börjar gapskratta igen. "Han kan göra det om du kittlar honom mycket."
Desi säger åt Hank att sluta retas. Sedan slutar hon kittla Denny och ger honom en kram istället.
"Ska vi gå tillbaka nu - och grilla lite?"
Denny ler och nickar glatt.
"Ja, och berätta spökhistorier!" säger han ivrigt och hans ögon glittrar.
Desi ler och ger honom en kram till. Alex får också en kram.
Båda pojkarna ler blygt och deras öron blir lite röda.
"Tur att det är mörkt här i skogen." säger Alex lågt till sin bästa kompis. "Då syns inte dom här..."
Han känner på sina öron.
"Tror ni ja...!" fnissar Scott. "Era öron blir ju fan radioaktiva när ni blir generade...!"
Alex och Denny jagar honom hela vägen tillbaka till lägerelden.

Caption - © Pixabay

🦉 🌙

torsdag, april 06, 2017

Skrivpuff - 6 April 2017

*
Tinga

Camp Orion. Sommaren 2006.

Fem ystra pojkar stormade in i stuga nummer 6. Det var första dagen på årets sommarläger och nivån på ungarnas iver och förväntningarna var höga.
Snart var det dags för upptäcktsfärd på området, och det kändes extra spännande för Alex som aldrig varit på Camp Orion förut.

Men först skulle bagage ställas in i stugan och sängar skulle väljas.

Denny klättrade snabbt upp till överslafen på en av våningsängarna.
"Dibs* på den här!" utropade han glatt.

"Oj, då minstingarna tar sig ton…" skrattade Johnny.
Alex slog oskyldigt ut med händerna, som för att säga "Jag har inte sagt nåt".
Men sedan flinade han brett och paxade överslafen i sängen intill Dennys.
"Så sant som det är sagt." sa han belåtet till de tre äldre killarna som snopna stod nere på golvet.

Hank valde den enda enkelsängen. Då återstod endast en våningsäng, vilken Scott och Johnny fick dela på.
Johnny blickade upp på småkillarna.
"Nu är ni nöjda va, som har varsin våningsäng för er själva?" log han.
"Super-duper-nöjda!" sa Denny och Alex unisont och gjorde tummen upp.
"Kom nu, små-smurfar, så går vi ut och inspekterar ägorna." sa Scott i viktig ton.
"Wohoooo!" jublade Alex och Denny.
Killarna tog med sig lite godis och kakor - proviant var ju bra att ha när man skulle på upptäcksfärd - och så rusade alla fem ut i solskenet.

_______________________________________
*Dibs  Göra anspråk på, paxa, tinga


Summer Camp Bunk beds


onsdag, januari 04, 2012

Skrivpuff - 4 januari 2012 - del 1

Skriv om att fortsätta.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Sommaren flöt på fort och nu var det dags att lämna sommarlägret.
Alex och hans äldre kamrater kände sig ganska trötta och sega när de lastade in sitt bagage i minibussen som skulle ta dem hem till Paradise.
Minnena av gårdagen var dimmiga, men Alex visste att det var inte var något bra som hade hänt, inget han ville minnas.
När Alex gick in i stugan för att hämta sin ryggsäck uppenbarade sig Scott och de andra killarna i dörröppningen.
"Du får aldrig berätta får nån vad som hänt här." sa Scott.
Alex skakade på huvudet.
"Nej, aldrig i livet." sa han och gick ner för stugans få trappsteg.
Johnny dök upp framför honom igen och tryckte upp honom mot husvägen.
"Aj...! Vad håller du på med?!" fräste Alex.

Han försökte ta sig därifrån för att gå mot minibussen, men Johnny var både större och starkare, så Alex satt som fastnaglad mot väggen.
"Berätta inte för nån." sa Johnny lågt. "Det måste vara vår hemlighet."
Alex nickade.
"Jag vet." sa han.
Han ville inte att någon skulle få veta vad lägerledarna Grady och Wendy gjort med honom och de andra pojkarna den här sommaren.

"Ingen vuxen kommer att tro dig." sa Johnny. "Och i skolan kommer det bara spridas en massa rykten... Fattar du?"
Alex spände blicken i den äldre killen.
"Klart jag fattar, jag är inte dum! Jag skulle hellre dö än att berätta nåt begriper du väl!"
Johnny släppte taget om Alex.
"Bra. Sorry att jag tog i så, Lill-räkan. Gjorde jag illa dig?"
Alex skakade på huvudet och gick mot bilen.



Soundtrack/Låtlista


tisdag, januari 03, 2012

Skrivpuff - 3 januari 2012

Skriv om en krabat.

Camp Orion. Sommaren 2006

Alex och hans sommarlägerkompisar satt utanför sin stuga och åt godis när de plötsligt fick syn på en tvättbjörn, bara en meter ifrån dem.
Den gulliga krabaten stod på bakbenen och tittade på pojkarna. Blicken var nästan hypnotiserande.
"Kolla på honom!" skrattade Alex. "Det ser ut som han vill säga 'Hey! Jag vill också ha godis!'"
De andra killarna skrattade också.
"Ja, det gör det faktiskt!" sa Scott.
Alex satte sig på huk på marken och sträckte ut en handfull M&Ms mot tvättbjörnen.
Djuret smög nästan fram till pojken - och kvickt som attan snappade den åt sig de färgglada choklad täckta jordnötterna och stoppade i sig dem.

Tvättbjörnens glupskhet och hans sätt att ta godiset från Alex fick pojkarna att skratta riktigt hjärtligt.
"Vi skulle ha haft en filmkamera nu!" sa Denny. "Det här var det bästa jag sett på länge!"
Scott nickade.
"Ja, verkligen! Men du Lill-räkan, du är galen som går så nära en tvättbjörn - dom brukar typ ha rabies och grejer."
Tvättbjörnen lade huvudet på sned och gav ifrån sig ett litet tjatter.
"Nämen Scott..." sa Alex förmanande. "nu har du förolämpat vår kompis här."
Scott skrockade.
"Du är knasig Alex! Men hur får vi iväg lille krabat här nu då...? Vi lär ju inte få vara ifred för honom nu..."

Alex såg på tvättbjörnen, lade huvudet på sned precis som djuret hade gjort och sa:
"Tyvärr killen, mumsbitarna är slut. Du får hitta käk på egen hand nu."
Och till pojkarnas stora förvåning svarade tvättbjörnen med ännu ett litet tjatter. Den såg lite ledsen ut och gav sig av.
Alex bara gapade.
"Va? Kan jag typ prata med djur nu, eller vad...?"
Scott skrattade så tårarna rann och lade armen om sin yngre kamrat.
"Lill-räkan, du äger!"


Sound FX – Raccoon - CallingAaron Carter – I Want Candy



Soundtrack/Låtlista

lördag, december 17, 2011

Skrivpuff - 17 december 2011

Skriv om ett nödvändigt ont.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Alex såg undrande på stearinljuset, cigaretten och tändstickorna som låg på golvet i pojkarnas stuga.
"Vad ska ni med det där till?"
Johnny flinade mot sin yngre kamrat.
"En liten modighets-utmaning. Du får börja Lill-räkan."
Alex svalde hårt.
"Ska vi bränna oss med dom där grejerna?"
De äldre grabbarna nickade.
"Vi ska kolla hur länge vi står ut." förklarade Scott. "Antingen så håller man en ljuslåga över sin underarm, eller så pressar man en glödande cigarett mot bröstkorgen eller magen."

Alex stirrade på Scott, som om han ville lista ut om den äldre kamraten tappat förståndet.
"Bränna sig låter ju... eh... kul." muttrade han och himlade med ögonen.
Johnny flinade elakt.
"Du är väl ingen fegis Lill-räkan...?" sa han hånfullt.
Alex suckade.
Idéen om att bränna sig lät helt befängt, men å andra sidan ville han ju vara lika tuff som de andra grabbarna - och han hatade att bli kallad fegis.

Han valde snabbt bort cigaretten och plockade upp stearinljuset.
Det låter som det mindre onda av de två alternativen, tänkte han.
Och ett brännmärke på armen skulle bli lättare att förklara hemma; han kunde alltid säga att han hade råkat sträcka sig över ett ljus och bränt sig.
En olycka helt enkelt. Sånt hände ju, inget konstigt med det.

Johnny tände ljuset åt Alex.
"Kör hårt Lill-räkan."
Alex tog på sig en tuff min och höll sin arm över lågan.
"Det här var väl inget märkvärdigt." sa han kavat.
Men den lille pojken grät nästan av smärta - fast det tänkte han inte visa för de andra.
Istället såg han på sina äldre kamrater och flinade brett.
Nu kunde ingen komma här och säga att han var feg!

Alex studerade sitt brännmärke och kände sig ganska nöjd med sig själv.
Fast någonstans innerst inne höll han fast vid att den här leken var ett ofantligt korkat påhitt...!

Child's PlaySmash Mouth – Hang On
Emily Osment – I Don't Think About It



Soundtrack/Låtlista

fredag, december 02, 2011

Skrivpuff - 1 december 2011

Skriv om att bejaka.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Jag vet inte Grady..." sa Alex och gav tillbaka den svarta basketbollen till sin lägerledare. "Den är super-cool, men mamma Nora brukar inte gilla att jag tar emot dyra presenter, hon tycker det känns fel på nåt sätt..."
Grady log mot den lille killen som satt på basketboll-planen och såg fundersam ut.
"Var det inte en sån här boll du sa att du önskade dig då?"
Alex nickade.
"Joooo... men..." sa han dröjande.
Grady lade armen om pojken.
"Man ska bejaka sina viljor Alex."
"Bejaka?" frågade Alex.
Grady nickade.
"Bejaka betyder ungefär att du ska välkomna din vilja, grabben!"
Han lade bollen i Alex knä.
"Här. Du kommer att spela bättre med en cool boll."

Alex log och höll upp den alldeles nya basketbollen framför sig.
"Den är verkligen cool! Men dom andra killarna då? Får dom också saker?"
Grady log och viftade avfärdande med handen.
"Scott, Denny, Johnny och Hank fick grejer som dom behövde förra året. Nu är det din tur."
Lägerledaren lyfte upp Alex på fötter.
"Får jag nu se hur bra du spelar med din nya fina boll!"
Alex nickade ivrigt.
"Jag ska fråga grabbarna om de vill spela med mig!" sa han glatt.
"Gör det du lilla gubben." sa Grady.
Han log och klappade Alex i baken.
Alex tyckte inte om när Grady rörde honom på det viset, så han skyndade sig bort till Denny och de andra kompisarna för att visa upp sin nya present.


Get'Cha Head In The Game


Soundtrack/Låtlista
*

lördag, november 26, 2011

Skrivpuff - 26 november 2011 - del 1

Skriv om att regissera.

Camp Orion, CA. Sommaren 2006

Alex berättar:

Jag sa att jag inte ville vara med den här gången. Denny, min sommarläger-kompis, försökte också slippa.
Men Grady (vår lägerledare) bara skrattade lite och sa att det skulle kännas bra när vi väl hade börjat och så gav han oss varsin burk med läsk.
Minns inte vem som filmade den här gången. Grady "regisserade", talade om vad vi skulle göra.
Jag behövde inte göra så mycket, bara ligga på en säng. Kände mig som en viljelös docka.
Förnedrande.
Men jag hade varken ork eller makt att streta emot.
Det kändes konstigt i hela kroppen. Jag var lite snurrig och det brusade konstig i huvudet och öronen, ungefär som när man lyssnar för länge på det där brusiga ljudet från en TV när inga program visas längre...

Jag lyckades sätta mig upp på sängen. Blundade för att slippa se Grady när han lutade sig över mig...
"Jag vill inte..." viskade jag hest.
Men Grady bara fortsatte med sina "lekar".
Någon strök mig över kinden. Jag kikade upp och blinkade mot Wendy (vår andra lägerledare och Gradys flickvän).
Hon log och torkade bort några tårar från min kind.
Lite ilsket slog jag bort hennes hand och torkade demonstrativt bort mina tårar själv.
Jag var redan förnedrad, ville inte att någon skulle se att jag grinade också.

Underneath Your ClothesTheme From Twin Peaks


Soundtrack/Låtlista

*

måndag, november 21, 2011

Skrivpuff - 20 + 21 november 2011

Skriv om att glömma + om att medverka.

Camp Orion. Sommaren 2006

Efter en session med Gradys "lekar" kände Alex att han behövde vara ifred.
Så fort pojkarna fick klä på sig smet Alex iväg och satte sig under det stora trädet nära sjön.
Det kröp i kroppen på den lille pojken, det var en underligt äcklig känsla - som om lägerledarens händer fortfarande rörde vid hans kropp.

När han hade suttit där under trädet en stund ringde hans mobil.
Alex såg på displayen och svarade.
"Hej mamma Jo!"
"Hej min älskade unge!" sa Joanne glatt. "Vad skönt att höra din fina lilla röst! Hur mår du?"
Alex skakade i hela kroppen när han började prata med sin fostermor. För första gången på veckor fick han hemlängtan.
Fösrst tänkte Alex säga att han ville komma hem... men han ändrade sig och gjorde istället allt för att låta som vanligt - trots det vidriga han just varit med om.
För vad skulle han säga när mamma Jo frågade varför han ville komma hem...? Gradys "lekar" kunde han ju inte berätta om.
Ingen ska nånsin få veta...! tänkte pojken.

"Vi har det jättebra!" sa Alex glatt.
"Vad bra min älskling." sa Joanne. "Det gör mig glad. Fast vi saknar dig här hemma."
Alex log.
Han älskade sin fostermor så mycket. Hon var alltid så snäll och hennes mjuka röst gjorde att han snart kände sig bättre till mods.
Pojken trängde undan det hemska och pratade med Joanne om allt det roliga de gjorde på sommarlägret och han frågade hur hans syskon hade det där hemma.

En stund senare pratade han med sin jämnåriga fostersyster Maxine. Hon berättade en massa roliga och spännande saker hon varit med om.
Alex skrattade och pratade länge med Maxine.
Alla hans tankar på stunderna av övergrepp förpassades långt in i glömskans mörka vrå.
Och Alex tänkte aldrig ta fram de minnena mer - aldrig i hela sitt liv!


Child's PlaySympathy For The Devil</a></div><hr><div align=



Soundtrack/Låtlista

*

lördag, oktober 15, 2011

Skrivpuff - 15 oktober 2011 - del 1

Skriv om att undsätta.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Solen gassade över Camp Orion. Det var en ovanligt het dag, till och med för California.
"Om jag inte får glass snart så dör jag...!" flämtade Hank.
"Glassbilen är här." sa Alex. "Vi skyndar oss dit!"
Hank log ett snett leende.
"Det är för varmt för att röra sig. Gå och köp glass till mig, jag sitter här i skuggan och väntar."
Scott sparkade till Hanks fot.
"Vi är inte dina betjänter. Vill du ha glass så lyfter du på ditt lata arsle och följer med oss."
Hank reste sig surmulet från sin skuggiga plats och så skyndade pojkarna ner till glassbilen.

Den äldre damen som jobbade i glassbilen, log mot pojkarna. Men hon såg inte lika glad och pigg ut som hon brukade.
Alex såg oroligt på henne.
"Är ni sjuk?"
Dolores skakade på huvudet.
"Ingen fara lille vän... det är nog bara värmen som gör mig lite trött... Nu ska jag plocka fram lite glass åt er."
Dolores blev plötsligt ännu blekare. Hon stönade och tog sig för hjärtat.
Till pojkarnas förskräckelse föll hon ihop på marken.
"Hon har fått en hjärtattack!" skrek Alex.
Han kastade sig ner intill Dolores.
Alex höll den gamla damens hand och snyftade.
"Du får inte dö! Hör du det? Du får inte dö!"

Scott och de andra pojkarna visste inte vad de skulle ta sig till. De stod och tittade på sin lille kompis som grät intill den gamla damen.
"Ambulans..." snyftade Alex plötsligt. "Måste ringa ambulans.
Han drog upp sin mobiltelefon ur byxfickan och slog 911.
En vänlig kvinna svarade och Alex snyftade fram vad som hänt och försökte så gott han kunde förklara vägen upp till sommarlägret.
"Glassbilen!" utropade Scott. "Säg att ambulansförarna ska hålla utkik efter en tutande glassbil!"
"Ja, det kan dom inte missa!" sa Denny.
Alex talade om för kvinnan att hålla ögonen öppna efter en glassbil.
"Snälla skynda er!" grät den lille pojken. "Dolores får inte dö!"


Not While I'm Around


Soundtrack/Låtlista

torsdag, oktober 13, 2011

Skrivpuff - 13 oktober 2011 - del 1

Skriv om att städa.

Camp Orion. Sommaren 2006

"Men grabbar..." suckade Grady. "man slänger väl inte bara sina kläder på golvet så här...?"
Scott, Hank och Johnny såg på sina kläder som låg som två öar på golvet i stugan.
"Det går utmärkt." flinade Scott.
Grady skakade leende på huvudet.
"Istället för att ha kuddkrig kan ni städa upp lite här. Och hoppa i säng när ni är klara, det börjar bli sent."
Killarna gjorde honnör åt sin ledare, utropade "Ay ay kapten!" och började lydigt plocka upp sina kläder från golvet.
Denny och Alex var lite mer ordningsamma, så de hade ingenting att städa upp.
"Lill-räkan, du får godis om du städar upp mina kläder." sa Johnny.
Alex flinade.
"Glöm det." fnyste han. "Jag rör inte dina stinkande strumpor! No way!"
De äldre killarna skrattade.
Det gjorde inte Johnny. Han gick fram till Alex och tryckte upp honom mot väggen.
"Vill du att jag ska köra ner strumporna i halsen på dig?" hotade han.

Grady skyndade fram och drog undan Johnny.
"Skärp er nu. Johnny, du hjälper dina kompisar att städa. Alex och Denny, ni kan gå till sängs om ni inte har nåt att göra."
"Men det är för varmt för att sova..." sa Alex.
Grady sa god natt till grabbarna och gick ut ut stugan.
Så fort ledaren var borta startade pojkarna kuddkrig igen. Fjädrarna yrde om vildbasarna.



Soundtrack/Låtlista

tisdag, oktober 11, 2011

Skrivpuff - 11 oktober 2011

Skriv om att gömma sig.

Camp Orion. Sommaren 2006

När pojkarna hade duschat efter sin basketmatch sa Grady att de skulle kolla sina kroppar efter fästingar. Ledaren vinkade till sig Alex.
"Jag kan göra det själv." sa Alex.
Grady skakade på huvudet.
"Fästingar är svåra att se, dom rackarna är bra på att gömma sig. Men du, Alex... det gör inte ont att kolla efter fästingar."
Hank skrockade.
"Lill-räkan är rädd att det ska kittlas."
"Är jag inte alls...!" fräste Alex.
Han var förargad på Hanks retsamma ton - och förargad för att den äldre kamraten hade rätt.
Grady lyfte på Alex armar och sökte efter fästingar, sedan kontrollerade han knävecken.
"Ställen där fästingar gärna sätter sig." förklarade han för pojkarna.
Alex bet ihop käkarna för att hindra sig själv från att fnissa när Gradys fingrar lekfullt vandrade på hans hud.
Varför måste jag alltid skratta så fort nån kittlar mig...?" tänkte Alex och hatade sig själv för att skrattet bubblade i honom nu.

När de äldre pojkarna lämnat omklädningsrummet drog Grady ner Alex intill sig på träbänken och tog av pojken handduken han hade virat om midjan.
Alex magra kropp blev vaksam och stel när han kände den vuxne mannens hand mellan sina ben.
Precis så här gjorde han med Denny häromdagen...
Alex skruvade på sig. Han ville bara klä på sig igen, gömma all exponerad hud och sin kropp.
"Slappna av Alex..." viskade Grady upphetsat. "Du kommer att tycka det är skönt."
Alex skulle just tala om för Grady att sluta när Hank kom in i omklädningsrummet. Han hade glömt något.
Hank gav Alex och Grady en blick och lämnade dem ensamma igen.
Den där blicken... tänkte Alex.
Det var inte chock eller äckel, som han själv känt när han sett Grady och Denny i den här situationen - det var ren avundsjuka.

Childs PlayDevil


Soundtrack/Låtlista