Skriv om ett nödvändigt ont.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex såg undrande på stearinljuset, cigaretten och tändstickorna som låg på golvet i pojkarnas stuga.
"Vad ska ni med det där till?"
Johnny flinade mot sin yngre kamrat.
"En liten modighets-utmaning. Du får börja Lill-räkan."
Alex svalde hårt.
"Ska vi bränna oss med dom där grejerna?"
De äldre grabbarna nickade.
"Vi ska kolla hur länge vi står ut." förklarade Scott. "Antingen så håller man en ljuslåga över sin underarm, eller så pressar man en glödande cigarett mot bröstkorgen eller magen."
Alex stirrade på Scott, som om han ville lista ut om den äldre kamraten tappat förståndet.
"Bränna sig låter ju... eh... kul." muttrade han och himlade med ögonen.
Johnny flinade elakt.
"Du är väl ingen fegis Lill-räkan...?" sa han hånfullt.
Alex suckade.
Idéen om att bränna sig lät helt befängt, men å andra sidan ville han ju vara lika tuff som de andra grabbarna - och han hatade att bli kallad fegis.
Han valde snabbt bort cigaretten och plockade upp stearinljuset.
Det låter som det mindre onda av de två alternativen, tänkte han.
Och ett brännmärke på armen skulle bli lättare att förklara hemma; han kunde alltid säga att han hade råkat sträcka sig över ett ljus och bränt sig.
En olycka helt enkelt. Sånt hände ju, inget konstigt med det.
Johnny tände ljuset åt Alex.
"Kör hårt Lill-räkan."
Alex tog på sig en tuff min och höll sin arm över lågan.
"Det här var väl inget märkvärdigt." sa han kavat.
Men den lille pojken grät nästan av smärta - fast det tänkte han inte visa för de andra.
Istället såg han på sina äldre kamrater och flinade brett.
Nu kunde ingen komma här och säga att han var feg!
Alex studerade sitt brännmärke och kände sig ganska nöjd med sig själv.
Fast någonstans innerst inne höll han fast vid att den här leken var ett ofantligt korkat påhitt...!
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex såg undrande på stearinljuset, cigaretten och tändstickorna som låg på golvet i pojkarnas stuga.
"Vad ska ni med det där till?"
Johnny flinade mot sin yngre kamrat.
"En liten modighets-utmaning. Du får börja Lill-räkan."
Alex svalde hårt.
"Ska vi bränna oss med dom där grejerna?"
De äldre grabbarna nickade.
"Vi ska kolla hur länge vi står ut." förklarade Scott. "Antingen så håller man en ljuslåga över sin underarm, eller så pressar man en glödande cigarett mot bröstkorgen eller magen."
Alex stirrade på Scott, som om han ville lista ut om den äldre kamraten tappat förståndet.
"Bränna sig låter ju... eh... kul." muttrade han och himlade med ögonen.
Johnny flinade elakt.
"Du är väl ingen fegis Lill-räkan...?" sa han hånfullt.
Alex suckade.
Idéen om att bränna sig lät helt befängt, men å andra sidan ville han ju vara lika tuff som de andra grabbarna - och han hatade att bli kallad fegis.
Han valde snabbt bort cigaretten och plockade upp stearinljuset.
Det låter som det mindre onda av de två alternativen, tänkte han.
Och ett brännmärke på armen skulle bli lättare att förklara hemma; han kunde alltid säga att han hade råkat sträcka sig över ett ljus och bränt sig.
En olycka helt enkelt. Sånt hände ju, inget konstigt med det.
Johnny tände ljuset åt Alex.
"Kör hårt Lill-räkan."
Alex tog på sig en tuff min och höll sin arm över lågan.
"Det här var väl inget märkvärdigt." sa han kavat.
Men den lille pojken grät nästan av smärta - fast det tänkte han inte visa för de andra.
Istället såg han på sina äldre kamrater och flinade brett.
Nu kunde ingen komma här och säga att han var feg!
Alex studerade sitt brännmärke och kände sig ganska nöjd med sig själv.
Fast någonstans innerst inne höll han fast vid att den här leken var ett ofantligt korkat påhitt...!
Soundtrack/Låtlista
2 kommentarer:
Alex har rätt...ofantligt dumt påhitt!
Nog hade man önskat att Alex vägrat, men grupptrycket kan vara starkt, vilket du beskriver bra i den här texten.
The Darkest Night:
Mmmm... super-dumt påhitt!
Ja, visst hade man önskat att lille Alex orkat stå emot grupptrycket (han brukar ju vara
så stark och förståndig)...
men det är nog inte så lätt för honom att bli pressad av flera äldre killar.... :(
Blir spännande att se vad Alex familj säger om brännmärket när han kommer hem...
Vad kul att du tycker jag lyckas beskriva dilemmat bra i texten. Tack! :)
Skicka en kommentar