*
"Joey, ska du inte försöka äta något?" sa Grant.
"Nej pappa..." suckade Joey. "Jag är inte hungrig - det har jag bara sagt till dig hundra gånger idag..."
Grant suckade.
"Okej, men försök att sova lite iallafall."
Joey skakade på huvudet.
"Jag är inte trött." muttrade han, en aning irriterat.
Hans far gav honom en bestämd blick.
"Du har inte sovit på två dygn..."
Joey suckade.
"Raring," inflikade Barbara. "vi förstår att du vill vaka över din syster, men du behöver vila."
Hon kramade om pojken.
"Din far och jag väcker dig så fort Tessas tillstånd förändras."
Joey slog sig lite motvilligt ner på den tomma sjukhussängen som en sköterska tidigare hade ställt in i rummet.
"Okej," suckade han. "jag vilar väl lite då. Men jag tänker inte sova."
Grant och Barbara kunde inte låta bli att le åt Joeys envishet.
Joey lade sig ner och stirrade upp i taket.
Tio minuter senare hade han somnat.
Barbara stoppade ömt om sin styvson med en filt och återgick till att vaka över Tessa.
Grant tog upp ett fotografi som han alltid bar med sig i sin plånbok. Det var en av hans favoritbilder: En liten Tessa tillsammans i sin mors famn.
Donna och Grant var då nyskilda och bilden hade tagits strax innan Tessa och Joey skulle åka till sin far och vara borta i en vecka.
Tessa hade sprungit fram till sin mor och sagt:
"Mamma, om du längtar efter mig och Joey ska du bara blunda och låtsas att vi är här."
Sedan hade den lilla flickan tryckt sin näsa mot sin mors.
"Här får du en speciell puss mamma."
Grant stoppade ner fotot i plånboken igen och suckade bedrövat. Han tog sin dotters hand.
"Min lilla flicka... vad du ställer till det för dig..."
Han såg på Barbara och hans ögon fylldes med tårar.
"Jag skulle kunna ge mitt eget liv för att Tessa ska vakna upp igen...!"
Barbara kramade om sin make.
"Vi hoppas på ett mirakel istället."
"Joey, ska du inte försöka äta något?" sa Grant.
"Nej pappa..." suckade Joey. "Jag är inte hungrig - det har jag bara sagt till dig hundra gånger idag..."
Grant suckade.
"Okej, men försök att sova lite iallafall."
Joey skakade på huvudet.
"Jag är inte trött." muttrade han, en aning irriterat.
Hans far gav honom en bestämd blick.
"Du har inte sovit på två dygn..."
Joey suckade.
"Raring," inflikade Barbara. "vi förstår att du vill vaka över din syster, men du behöver vila."
Hon kramade om pojken.
"Din far och jag väcker dig så fort Tessas tillstånd förändras."
Joey slog sig lite motvilligt ner på den tomma sjukhussängen som en sköterska tidigare hade ställt in i rummet.
"Okej," suckade han. "jag vilar väl lite då. Men jag tänker inte sova."
Grant och Barbara kunde inte låta bli att le åt Joeys envishet.
Joey lade sig ner och stirrade upp i taket.
Tio minuter senare hade han somnat.
Barbara stoppade ömt om sin styvson med en filt och återgick till att vaka över Tessa.
Grant tog upp ett fotografi som han alltid bar med sig i sin plånbok. Det var en av hans favoritbilder: En liten Tessa tillsammans i sin mors famn.
Donna och Grant var då nyskilda och bilden hade tagits strax innan Tessa och Joey skulle åka till sin far och vara borta i en vecka.
Tessa hade sprungit fram till sin mor och sagt:
"Mamma, om du längtar efter mig och Joey ska du bara blunda och låtsas att vi är här."
Sedan hade den lilla flickan tryckt sin näsa mot sin mors.
"Här får du en speciell puss mamma."
Grant stoppade ner fotot i plånboken igen och suckade bedrövat. Han tog sin dotters hand.
"Min lilla flicka... vad du ställer till det för dig..."
Han såg på Barbara och hans ögon fylldes med tårar.
"Jag skulle kunna ge mitt eget liv för att Tessa ska vakna upp igen...!"
Barbara kramade om sin make.
"Vi hoppas på ett mirakel istället."
Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar
Joey & Tessa's Xmas Calendar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar