Skrivpuff - 6 februari 2018

*
Mörkret

Camp Orion. Sommaren 2006

Denny vill helst inte lämna lägereldens mysiga och trygga värme för att gå in i den mörka, kusliga skogen nu denna sena kväll. Men han måste verkligen kissa, så han har inget val.
Det finns en buske bara ett par steg bort från lägerelden, men Denny vill inte göra sina behov så nära de andra. Särskilt inte nu, när tjejerna är med. Pinsamt ju. Och kanske inte så trevligt heller att pinka nära de andra - även om de inte lär se honom om han går bakom busken.
Han kastar ännu en blick på skogen. Suckar och reser sig.
"Vad ska du göra...?" undrar kompisen Scott.
"En grej bara." mumlar Denny och börjar gå mot skogen.
Just när han når skogsbrynet hör han Hank ropa:
"Akta dig för ormarna bara, lillkillen! Dom är nog hungriga så här dags!"
De andra äldre killarna skrattar högt.
Denny stelnar till. Han hatar ormar!
"Oroa dig inte, sötis!" hörs Desis trygga stämma. "Det finns inga ormar här!"
Eftersom Denny litar mycket mer på Desi än på de de stora killarna skyndar han sig iväg, in i mörka skogen.
Ja, det känns läskigt... men han är så jäklarns kissnödig nu att han skulle hinna kissa på sig innan han skulle vara framme vid busken nära brasan.

Han hittar ett lämplig träd att kissa vid och tömmer blåsan. Det känns bra att inte vara nödig mer. Nu kan han slappna av och gå tillbaka till de andra.
Men åt vilket håll ska han gå...?
Denny snor förvirrat runt och svär över att han kan lyckats gå vilse. Så långt har han väl inte gått...?
Jo, tydligen, för lokalsinnet är som bortblåst.
Mörkret omsluter honom och skogens ljud får honom att rysa.
Toppen, nu håller han på att bli rädd också...
Han suckar och himlar med ögonen åt sig själv.
13 ½ år och skraj för mörker...
"Denny Jackson, du är patetisk..." muttrar han för sig själv.

Plötsligt hörs ett högt kalla kårar längs ryggraden-läskigt läte. Som en ugglas hoande, fast underligt och onaturligt. Ljudet får Denny att hoppa till.
Han skrattar till, åt sig själv.
"Jag är inte rädd." säger han och försöker låta så tuff som möjligt, trots att rösten darrar och skvallrar om något annat.
Då knäcks en torr gren någonstans och sedan hörs hoandet igen. Ljudet har kommit närmare.
Och så känner Denny att någonting tar tag om honom, som en monsterkram.
Han skriker till och börjar fäkta med armarna för att komma loss.
Då hör han skratt...!
Det är Johnny, Hank och Scott som har kommit fram till hans träd. De vrålar av skratt.
"Blev du rädd, lillkillen...?" flinar Johnny. "Hann du pinka klart, eller har du gjort i byxorna nu...?"
"Trodde du att det farliga skogs-monstret höll på att ta dig...?" skrockade Hank.
Denny skäms för att han har blivit så rädd. Och det - plus de stora killarnas retsamma skratt och ord - gör honom arg.
"Håll truten!" fräser han och försöker ta sig ur Hanks grepp.

"Släpp honom!"
Desi...? tänker Denny.
Denny tittar upp och får mycket riktigt syn på Desi och Mae. Och efter tjejerna kommer hans bästa kompis Alex springande.
Lättnaden av att se dem är så stor att Denny nästan svimmar av lycka. Han sliter sig loss och springer fram till dem.
"Jag hamnade lite vilse..." flämtar han.
"Lätt hänt i dom här skogarna." ler Mae och rufsar honom i håret.
Nu vill Denny bara gå tillbaka till lägerelden och den sköna värmen och grilla korv.
Men först måste han tvätta händerna efter sitt "toalettbesök".
Som om hon läst hans tankar sträcker Mae fram en liten flaska med handdesinfektions-gel.
"Tack!" ler Denny.
Han sträcker ut handen för att ta emot flaskan, men så kommer han på en sak.
"Eh... jag ska nog inte ta i nåt nu..." mumlar han menande och ler blygt.
Mae skrattar snällt och trycker ut lite handgel i hans händer.
Denny rengör noga händerna. Det känns bra att vara ren.

Desi lägger armen om hans midja och drar honom intill sig.
"Varför gick du så här långt in i skogen...?" frågar hon.
"Vet inte..." svara Denny. "Dum i huvudet kanske..."
"Äsch, " säger Scott. "han är lite för blyg för att pinka en meter bort från er bara. Därför sticker han in i monsterskogen..."
Scott ler brett och dunkar Denny broderligt i ryggen.
"Jag är inte blyg!" protesterar Denny och känner hur det hettat till i kinderna igen. "Jag ville bara krama ugglorna god natt fattar ni väl?"
Nu ler han brett mot de andra.
Desi skrattar ömt och kramar om lillkillen.
"Åh, du är så söt!" säger hon kärleksfullt och börjar kittla honom.
Denny piper av skratt och vrider generat på sig.
"Akta så han inte kissar på sig!" hojtar Hank och börjar gapskratta igen. "Han kan göra det om du kittlar honom mycket."
Desi säger åt Hank att sluta retas. Sedan slutar hon kittla Denny och ger honom en kram istället.
"Ska vi gå tillbaka nu - och grilla lite?"
Denny ler och nickar glatt.
"Ja, och berätta spökhistorier!" säger han ivrigt och hans ögon glittrar.
Desi ler och ger honom en kram till. Alex får också en kram.
Båda pojkarna ler blygt och deras öron blir lite röda.
"Tur att det är mörkt här i skogen." säger Alex lågt till sin bästa kompis. "Då syns inte dom här..."
Han känner på sina öron.
"Tror ni ja...!" fnissar Scott. "Era öron blir ju fan radioaktiva när ni blir generade...!"
Alex och Denny jagar honom hela vägen tillbaka till lägerelden.

Caption - © Pixabay

🦉 🌙

Skrivpuff - 7 November 2017 - del 2

*
Denny suckade tungt.
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever är tydligen också viktigt, sa jag." svarade pojken sturskt.
Erin tog hans hand och kramade den.
Denny förstod att hon genom den där lilla tryckningen ville säga åt honom att lugna ner sig lite.
"Hamna inte i trubbel för min skull..." viskade Erin i hans öra.

Denny log lite.
"No worries, Erin. Vad skulle kunna hända...? Att jag blir inlåst i skolans källare?"
Nu såg läraren ännu mer strängt (om det nu var möjligt) på den taniga lilla killen.
"Denny Jackson, ett enda pip till från dig och du får kvarsittning i eftermiddag!" sa läraren hotfullt. "Är det förstått?"
Mmmm... jag förstår, tänkte Denny. att du är en crazy bloody witch som inte har nån sympati för ungars svårigheter och rädslor...

"Svara mig, unge man!" röt läraren. "Är det förstått?"
Denny nickade.
"Jaaa...!" suckade han. "Det är förstått - klart och tydligt."
Läraren suckade också.
"Du får kvarsittning efter skolan, för din uppkäftighet."
Denny svor inombords.
"Ma'am... jag har fysioterapi, för min astma, i eftermiddag."
Men läraren lyssnade inte på honom. Hon såg bara ut över klassen.
"Nå, vems tur är det att hålla presentation nu?"
Denny räckte upp handen.
"Jag..." mumlade han och lät inte helt glad.

"Kör hårt, little dude!" hejade Scott glatt och dunkade Denny vänskapligt i ryggen.
Och flera av klasskamraterna började applådera och hurra:
"Denny! Denny! DENNY!"
Alla hejarop, kompisarnas pepp och kärlek gjorde att Denny blev på bra humör igen.
Pojken såg med glittrande ögon på Erin.
"When little people fight, we may look easy pickings. But we've got some bite." sjöng han.
Erin log åt låtutdraget från musikalen Les Misérables.
"Bravo little Denny, you're top of the class." fnissade hon och rufsade om hans mörkbruna hår.
Sedan pussade hon honom på kinden.
Denny rodnade lite, men log och blinkade kaxigt med ena ögat åt Erin.


"Han är så söt när han spelar så där tuff!" sa Erin kärleksfullt. 
Hon såg på Denny, som nu gick ner mot svarta tavlan, redo att hålla sin presentation.
"Jaaa, verkligen!" instämde Ava. 
Hon fnissade.
"Och när han rodnar så där gulligt om öronen."
Som om Denny förstod att tjejkompisarna pratade om honom log han mot dem och gjorde en söt liten grimas.

"Unge herr Jackson, ska du spela teater, eller ska du hålla din presentation...?" suckade läraren.
Denny log ett överseende leende, som om han tyckte synd om läraren som nästan alltid var så sur och tvär. 
"Just nu ska jag nog hålla mig till presentationen." svarade han artigt.
Läraren nickade allvarligt och gav pojken en det är nog bäst för dig-blick.
Denny ignorerade hätskheten i sin lärares blick och började stolt berätta:
"Jag ska prata om min storasysters arbetsplats. Dom är ett gäng marinbiologer plus en veterinär som hjälper skadade och sjuka havsdjur här i Paradise."

Skrivpuff - 7 November 2017 - del 1

*
Förstår

*
Paradise High School.
Paradise, California. Våren 2011.

Stämningen i klassen blev en aning dämpad när Erin bröt ihop. Hon tyckte nämligen att det var fruktansvärt jobbigt att hålla en muntlig presentation inför alla sina klasskamrater.
Under hela presentationen hade hon skakat av nervositet, nu skakade hon av gråt.
Ava gick längst fram i klassrummet, ledde tillbaka sin klasskamrat till hennes plats och gav Erin en stor kram.
"Tack." viskade Erin och torkade sina tårar.

"Är det verkligen nödvändigt att göra såna här presentationer om man mår så här dåligt av det...?"
undrade Denny.
"Håller med." sa hans kompis Scott. "Det är ju sjukt att tvinga folk att gå fram och prata om man inte gillar det...!"
Flera av ungdomarna instämde och såg med anklagande blick på deras lärare.

"Det handlar inte om vad man gillar." fick de till svar av läraren. "Retorik och muntliga presentationer är viktiga saker."
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever också tydligen..." muttrade Denny.
Nu vände sig läraren mot honom och rynkan mellan hennes ögonbryn vittnade tydligt om vilken sinnesstämning hon befann sig i nu.
"Uh-oh... Denny har fått Blicken..." viskade Scott till Ava. "Det här lär inte sluta bra..."
Denny fortsatte att se trotsigt på läraren, trots den ökända Blicken, som brukade sätta skräck i de flesta eleverna på Paradise High School.
"Vad sa du...?" beordrade läraren att få veta - trots att hon måste ha hört honom.

Skrivpuff - 6 April 2017

*
Tinga

Camp Orion. Sommaren 2006.

Fem ystra pojkar stormade in i stuga nummer 6. Det var första dagen på årets sommarläger och nivån på ungarnas iver och förväntningarna var höga.
Snart var det dags för upptäcktsfärd på området, och det kändes extra spännande för Alex som aldrig varit på Camp Orion förut.
Men först skulle bagage ställas in i stugan och sängar skulle väljas.

Denny klättrade snabbt upp till överslafen på en av våningsängarna.
"Dibs* på den här!" utropade han glatt.
"Oj, då minstingarna tar sig ton…" skrattade Johnny.
Alex slog oskyldigt ut med händerna, som för att säga "Jag har inte sagt nåt".
Men sedan flinade han brett och paxade överslafen i sängen intill Dennys.
"Så sant som det är sagt." sa han belåtet till de tre äldre killarna som snopna stod nere på golvet.

Hank valde den enda enkelsängen. Då återstod endast en våningsäng, vilken Scott och Johnny fick dela på.
Johnny blickade upp på småkillarna.
"Nu är ni nöjda va, som har varsin våningsäng för er själva?" log han.
"Super-duper-nöjda!" sa Denny och Alex unisont och gjorde tummen upp.
"Kom nu, små-smurfar, så går vi ut och inspekterar ägorna." sa Scott i viktig ton.
"Wohoooo!" jublade Alex och Denny.
Killarna tog med sig lite godis och kakor - proviant var ju bra att ha när man skulle på upptäcksfärd - och så rusade alla fem ut i solskenet.

_______________________________________
*Dibs ≈ Göra anspråk på, paxa, tinga

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 4

*
Nästa morgon samlades Paradise High Schools körmedlemmar i aulan för att öva inför vårkonserten.
Liza, ledaren för pastell-brudarna, fick syn på Brittany som satt på scenkanten och pratade och skrattade med Denny.
Lizas mun kröktes i ett elakt leende när hon gick fram till dem.
"Du Brittany, du kanske inte ska sitta så nära den lilla tönten..."
Brittany såg frågande på henne.
"Du kan ju bli smittad." förklarade Liza.
"Ursäkta...?!" utbrast Brittany.
Hon lade armen om Dennys midja. Kanske mest för att trösta sig själv än honom, för Denny såg inte så värst upprörd ut. Han bara suckade uppgivet åt Lizas beteende.

"Jag vet ju att du är kär i Denny..." fortsatte Liza och fnissade lite elakt när hon såg att Brittany rodnade häftigt. "Ligg inte med honom bara, man vet ju aldrig vad han har för äckliga sjukdomar..."
Denny reste sig upp, ställde sig nära Liza och spände blicken i henne.
"Det är lite sorgligt att du måste vara elak mot folk för att må bra..." sa han med mild röst.
Liza tog ett steg tillbaka.
"Awww... lilla Denny..." sa hon, med mycket försmädligt tonfall. "blir du ledsen?"

Denny bara log och skakade på huvudet.
Sedan såg han på sina kör-kompisar på scenen och på några skolkamrater som satt nere på de röda sammetsstolarna som publik.
"Nej, Liza, just nu är jag inte så ledsen. Jag mår ganska bra nu faktiskt. Så din lilla hat-kampanj fungerar inte."
Då märkte Liza att alla stirrade på henne; skolkamrater och lärare. Och de såg inte glada ut. Tvärtom, flera skolkamraters blickar var hatiska.
"Du är en loser, Liza!" ropade en kille från publiken.
"Mobbare suger!" ropade någon annan.
Liza blev röd i ansiktet och gapade förvånat mot alla.
"Vad händer...?" undrade hon.

Scott kom ut på scenen. Han gick fram till Denny och gav sin kompis en high five.
"Det funkade!" sa Scott triumferande.
Denny nickade och log brett. Och så vände han sig till Liza igen.
"Man ska vara lite försiktig med vad man säger, Liza. Särskilt när man har mikrofon på sig..."
Han petade på myggan, den lilla mikrofonen som var fäst vid Lizas tröja.
Liza stirrade på Denny och sedan slet hon av sig myggan och stirrade på den också.
"Vaddå? Den här är väl inte på än...?"
Denny log sött.
"Jo, det är ju precis vad den är."

Rektorn klev fram till scenen och vinkade till sig Liza.
"Kom, nu går vi till rektorsexpeditionen och pratar lite om mobbning. Ta med dig dina kompisar också."
Pastell-brudarna lomade ut ur aulan och alla som var kvar där inne applåderade.
"Denny Jackson vinner över mobbarna än en gång!" hojtade Scott.
Alla jublade.
"Bra jobbat, Denny!" ropade flera kamrater.
"Tack!" sa Denny.
Ava sprang fram till Denny och kramade honom och fick honom att rodna lite.
"Sååå bra idé att sätta på Lizas mikrofon!"
Denny log.
"Mmmm... fast jag hade inte kunnat genomföra det här utan dig och Scott."
"Nja..." sa Scott. "Men det är ändå du som är vinnaren här, Denny. Du - inte dom där pastellfärgade mobbar-förlorarna!"

Brittany kramade också Denny.
"Det är verkligen du som är vinnaren. Och vi älskar dig."
Hon kysste Denny på kinden och fnissade när han rodnade igen.
"Han är så söt!" sa hon till Ava.
Ava nickade instämmande.
Denny skruvade blygt och besvärat på sig.
"Kan vi börja repetera vårkonserten nån gång...?" frågade han.
Deras musiklärare skrattade lite.
"Jodå, det kan vi visst det." sa hon. "Gör er redo för lite sång. Denny, vill du sjunga You're the Voice igen?"
Denny nickade.
"Rock 'n' Roll!" hojtade han ivrigt och sprang för att inta sin plats i kören.
Ava såg länge på Denny och log.
"Han är rätt så awesome, eller hur?" sa Scott och skrattade åt sin kompis entusiasm.
Ava nickade.
"Han är väldigt awesome, vår Denny!"

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 3

*
Tjugo minuter senare möttes Ava och hennes kompisar utanför pizza-restaurangen.
Och just som de skulle gå in och ta ett bord mötte de Denny.
Ava frågade om han ville hänga med in och äta pizza - och det ville han.
Det är ju bra om han får reda på pastell-brudarnas planer, tyckte Ava.

Medan de väntade på att få sin mat berättade Ava vad hon hört på bussen.
Hon använde dock inte samma elaka ordval om Brittany som tjej-gänget hade gjort. Såra sina vänner var ju det sista Ava ville göra.
Denny såg ganska allvarlig ut medan han lyssnade på Avas berättelse, men så log han ett snett leende och himlade med ögonen.
"Dom där tjejerna slår rekord i att vara patetiska." suckade han.
"Ja." instämde Brittany. "Men dom är också riktigt hemska och älskar att vara elaka."
Hon såg bekymrat på Denny.
"Tänk om dom verkligen får alla att hata dig..." sa hon oroligt och såg nästan gråtfärdig ut.
Ava gav Brittany en kram.
"Det ska dom inte få göra."

"Men hur ska vi stoppa pastell-brudarna då?" frågade Scott. "Låsa in dom nere i skolans källare, eller?"
Denny skrattade.
"Ja, det skulle onekligen bli lugnt och skönt i plugget då. Men vi får nog komma på nåt bättre."
Ava såg länge på honom.
"Du ser väldigt finurlig ut nu, Denny. Har du kommit på nåt bra...?"
Denny log.
"Hmmm... jag vet inte..." sa han fundersamt. "Kanske."

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 2

*
Ava blev alltmer irriterad på sina klasskamraters skvaller och kaxiga attityd.
Denny hade visserligen varit sjuk länge i höstas. Men han hade inte haft någon könssjukdom, som pastell-brudarna tycktes tro, utan körtelfeber.
Skvaller och rykten... det är nog det värsta med småstäder... tänkte Ava. 
Paradise var en väldigt liten stad, så rykten spreds fort bland invånarna där - likaså bland eleverna i stadens lilla skola.

Nu gnällde tjejerna om att Denny och några andra hade påstått att de var mobbare och hur han hade satt deras småsystrar på plats.
"Alla i skolan tycker att Dennys lilla rosa anti-mobbnings-kampanj är såååå cool..." gnällde en av tjejerna. "Men allt är bara överdrivet."
Hon snörpte på munnen och så fortsatte hon med sitt gnällande:
"Och nu är han typ lärarnas lilla favorit...!"
Pastell-brudarnas ledare såg riktigt butter ut nu.
"Jag veeet...!" tjöt hon. "Det är galet vad han är populär nu...! Alla är ju helt: 'Ååååh... Denny sjunger så bra! - och han är såååå söt!' och: 'Åååh, vad bra att han uppmanar till att stoppa mobbning i skolan...!'"
Hennes tonfall fullkomligt dröp av ogillande och avund.
Men plötsligt log hon triumferande.
"Men... med bara ett par ord kan jag få alla att hata honom...!"

De andra tjejerna tjöt av förtjusning.
"Berätta." bad de ivrigt.
Nu började tjejerna tissla och tassla i hemlighet. Och bussen fylldes av deras skratt.
Ava hörde hur de nämnde Brittanys namn också.
Nu kände sig hon riktigt illa till mods.
Jag måste göra något...!
Hon skickade snabbt iväg ett textmeddelande till några av sina kompisar.

SOS! Pastell-brudarna håller på att starta nån slags 
hat-kampanj mot Denny - och kanske mot Brittany också. 
Vi måste stoppa dem! // Ava.

Scott, som var en av Dennys bästa vänner, svarade först.

Jag är med!!! Säg bara när och hur

Sedan svarade de andra vännerna att de också ville vara med.
Ungdomarna bestämde att de skulle ses på en pizza-restaurang i gallerian i Paradise - så fort som möjligt - och prata.
Så fort bussen stannade vid en hållplats skyndade sig Ava av bussen.
San Francisco får vänta. Denny är viktigare.

Skrivpuff - 15 Augusti 2016 - del 1

*
Starta

Paradise, California. Våren 2011.

Åh nej...! tänkte Ava och suckade när ett gäng välsminkade och färgglada tonårstjejer klev på bussen som gick till San Francisco.
Tjejerna var ganska högljudda och yviga i sina gester när de pratade och de spred en indiskret doft av parfym och hårspray där de skred fram.
Avas klasskamrat Scott brukade kalla dessa färgglada tjejer för "pastell-brudarna", ett passande namn.
Ava sjönk längre ner på bussätet och gömde ansiktet bakom sin bok. Hon hade ingen lust att visa sig för sina klasskamrater. 
Deras smått ogillande och föraktfulla blickar kunde hon klara sig utan - sådant fick hon, och hennes vänner, nog av i skolan.
Hon lyssnade dock på vad de sa. Inte så mycket för att hon var lite nyfiken utan för att de var omöjligt att undgå att höra vad de pratade om.

"Men det är så irriterande... hon kan ju inte bestämma sig för om hon vill vara med i vårat gäng."
"Äsch... Brittany är ju ändå så töntig, hon passar inte in i med oss." sa tjejen som verkade vara det lilla gängets ledare."Vi dumpar henne, så får hon klänga på nån annan."
Pastell-brudarna skrattade och fortsatte att smida planer.
"Brittany kan fortsätta att klänga på Denny - jag menar, det är ju rätt uppenbart att hon har en crush på honom."
Fler skratt.
"Bra idé. Fast Denny är väl gay?"
En av tjejerna fnyste till.
"Neeej... han är inte gay. Lite töntig kanske, men han är ju värsta tjejtjusaren. Har ni inte sett hur han försöker charma alla tjejer hela tiden...?"

Ava suckade och skakade på huvudet åt pastell-brudarna. 
Hon kände Denny, mer än någon annan tjej i klassen, och visste att han inte var den odrägliga Casanova-typen som pastell-brudarna ville utmåla honom som.
Och Ava var säker på att det kaxiga tjej-gänget innerst inne inte heller trodde helt på det.
Denny var charmig som få, men det var ett helt omedvetet drag hos honom. Han hade ingen aning om vilken fin kille han var.
Pastell-brudarnas ord om hennes vänner gjorde Ava irriterad och arg.
Och nu fortsatte de att skvallra.
"Vet ni förresten varför Denny var borta från skolan så länge i höstas?"
"Jaaa... han var väl sjuk?"
"Jo, uppenbarligen." svarade den bossigaste tjejen med sarkasm i rösten. "Men grejen är att han att han hade nån könssjukdom. Har jag hört i alla fall."
Nu hördes fler skratt från pastell-brudarna.
"Hur fick han det...?"
De andra tjejerna gapskrattade åt deras lite naiva kompis.
"Vad tror du?" sa boss-tjejen. "Han hänger ju ihop med den där mycket äldre tjejen, Cheryl - och hon har ju knullat runt en del har jag hört."
Tjejerna fnissade igen.

Skrivpuff - 28 Januari 2015

Svett
*
Paradise High School. 
Paradise, California. Våren 2011

"Om Coach Hayes så gärna vill ta död på oss kan han väl förgifta vår lunch istället, det skulle gå smidigare..." flämtade Scott och torkade svetten ur pannan.
Denny flämtade också och han nickade instämmande.
"Coach verkar tro att han uppfostrar militär-kadetter..."
Tonårskillarna såg ogillande på den militärliknande idrottsbanan som deras idrottslärare en gång hade byggt.
High school-eleverna hade för länge sedan blivit less på anläggningen.
Coach Hayes var inte direkt en av skolan mest omtyckta lärare. En del ungar var till och med lite rädda för honom.
Dessutom tog Hayes alltid sina idrottslektioner på blodigt allvar och han kunde bli otrevligt sträng.
Nu såg den ganska stora mannen på Denny och Scott.
"Varför har ni stannat upp?! Ta ett varv till!"
"Skjut mig, snälla..." stönade Scott.

När pojkarna sprang över de stora bildäcken blev Dennys andning tyngre, men han kämpade tappert på.
Några av tjejerna i klassen, som just gick förbi, stannade upp.
"Denny ser inte ut att må så bra..." sa Ava oroligt.
De andra tjejerna skakade bekymrat på huvudet.
Ava tog upp en vattenflaska ur sin väska och sprang fram till Denny, som nu satt ner på ett av bildäcken. Hon lade armen om den taniga killen.
"Har du tagit din astmamedicin idag?" frågade hon tveksamt.
Denny nickade.
"Mmmm... i morse." sa han trött.
Ava suckade.
"Okej, men du ska väl ta den så fort du känner att ett anfall är på gång också...?"
Denny såg på henne och log ett sött litet leende.
"Jag slarvar lite med medicinen ibland..." erkände han motvilligt.
"Det menar du inte?" sa Ava syrligt.
Hon strök Denny över håret och gav honom vattenflaskan.
"Tack!" sa Denny och drack törstigt av den kalla drycken.
"Sötnos, du har väl din puffer med dig...?"
Denny pekade på sin ryggsäck som låg på en bänk en bit därifrån.
Scott rusade dit.

En stund senare verkade Denny må lite bättre. Hans astma-inhalator och vattnet hade verkligen hjälpt.
"Tack för hjälpen hörni." sa han till Ava och Scott.
"Det var så lite så." log Scott och klappade sin kompis i ryggen.
Denny log. Men sedan suckade han och reste sig upp.
"Jaha... då var det bara repklättringen kvar då..." sa han.
Ungdomarna såg bort mot det långa repet som hängde ner från en hög träställning.
Ava skakade på huvudet.
"Jag vet inte Denny... du borde nog vila istället."
Nu var det Dennys tur att skaka på huvudet.
"Vila ger inte betyg i gympa." sa han bittert.
Coach Hayes klappade hårt i händerna.
"Ungar, nu har ni vilat tillräckligt! Och Jackson, fixar du inte repklättringen idag blir du inte godkänd!"
När Denny suckade spände idrottsläraren blicken i honom.
"Klättra nu! Vill du vara en man eller en mus...?"
Denny log, ett glädjelöst litet leende.
"Tja... jag vill nog helst vara en kille med fungerande luftrör." svarade han.
Coach Hayes morrade nästan.
"Jackson, det blir kvarsittning för uppkäftighet!"
Denny bara ryckte på axlarna.
"Whatever..." suckade han.
Ava tog det inte lika lätt. Hon kände hur hon kokade av ilska över Coach Hayes orättvisa behandling.
"Sir...! Denny har faktiskt astma - han får inte anstränga sig så här mycket!"

Denny gick fram till repet.
"Det är lugnt, Ava. Jag fixar det här."
Coach Hayes skrockade. Det lät hånande.
Kanske trodde han inte att lilla taniga Denny skulle klara repklättringen.
"Varsågod, unge herr Jackson." sa idrottsläraren. "Repet är ditt. Du ska ända upp, men ramla inte inte ner bara."
Nu var det Scotts tur att skrocka. Han lutade sig närmare Ava.
"Coach hajar inte vilken liten apunge Denny är. Han har klättrat på saker sen han lärde sig gå."
Ava skrattade.
"Ja, och han är ju lätt och vig som sjutton. Det ska bli underbart att se Hayes min när Denny vinner den här kampen."
Hon och Scott gjorde en high five.

Denny klättrade snabbt upp för repet, som om han inte gjort annat i sitt liv. Sedan gled han ner och landade smidigt som en liten katt i sanden.
Han kunde inte låta bli att ge idrottsläraren ett triumferande leende, för nu hade han visat att han klarade mer än vissa trodde.
Denny Jackson var liten för sin ålder och ganska tunn, men han hade medfödd envishet och stark kämparglöd. Ingen skulle komma här och tala om för honom vad han klarade och inte.
"Nå, Coach, får jag godkänt i gympa nu då?" frågade han sött.
Coach Hayes, som såg en aning tillplattad ut, nickade.
"Jadå. Bra jobbat, grabben. Gå tillbaka till skolan och duscha nu."
Ava och Scott dansade omkring och jublade. Det gjorde även deras klasskamrater.
Alla kramade om Denny och gratulerade honom.
"Denny, du är bäst!" tjöt Scott.
"Ja, det är du verkligen!" instämde Ava.
Sedan kysste hon Denny på kinden.
"Sorry, jag är lite svettig..." mumlade Denny blygt och rodnade.
Ava skrattade.
"Äsch, det gör inget, sötnos." sa hon och gav honom ännu en kram. "Mår du bättre nu förresten?"
Denny nickade.
Hur kan man inte må bra när man blir kramad av en jättefin tjej...? tänkte han.
Han log generat mot Ava och rodnade igen.

SkrivPuff - 17/1 2015 - Blodigt allvar - 2

*
När Hank tog tag om mina axlar och började skaka om mig knuffade jag undan honom.
"För helvete Hank!" röt jag. "Jag kunde inte ljuga för Cathy!"
Cathy är en polis vi känner. Hon är världens coolaste och schysstaste.
För mig och min bästa vän Alex är hon som en familjemedlem.
Men Hank hatar alla snutar.
Han blängde argt på mig igen.
"Lilla jävla skvallrande rått-unge..." väste han.
"Tro mig, jag försökte verkligen." mumlade jag och satte mig ner i gräset.
"Men det går inte att ljuga för henne... Dessutom hade dom ju bevis - alla bilder."
Jag suckade tungt och tryckte händerna mot min blödande näsa.

Mitt huvud började bulta. Det berodde inte bara på slaget, utan även på minnena från sommarlägret.
Fan också! Jag ville inte ständigt påminnas om allt det där mörka - det gjorde mig illamående och jag kände mig äckllig...
Jag försökte glömma, men det var stört omöjligt.

"Du tror väl inte att jag ville berätta...?" sa jag efter någon minut. "Det ville inte Alex heller. Vi ville ju inte att nån skulle få reda på vad som hände oss på sommarlägret...!"
Jag stirrade ner på min T-shirt och mina jeans, som hade fått röda fläckar.
Lite blod rann ner i svalget på mig. Äckligt! Jag spottade ut det i gräset.
Sedan reste jag mig på darrande ben och gick hemåt.
"Rått-unge!" ropade Hank efter mig.
"Dra åt helvete!" kontrade jag.
Scott, som gått i fatt mig, flinade och gjorde tummen upp mot mig.
Sedan lade han armen om mina axlar.
"Gör den mycket ont, näsan?" frågade han.
Jag ryckte på axlarna.
"Det börjar kännas rätt så bedövat." muttrade jag.
"Hank är en idiot." sa Scott.
"Ja, jag vet."

---

SkrivPuff - 17/1 2015 - Blodigt allvar - 1

*
Utmaning:
Ta en bok.
Slå upp sid 47.
Skriv en text baserad på tredje meningen.

Jag måste låtsas att jag tyckte det var okej, 
för annars skulle jag ha varit en sådan som inte kunde ta ett skämt 
och då skulle jag fått stryk för att jag inte hade någon humor.

Så där har det alltid varit att umgås med Hank och Johnny.
De tycks inte riktigt fatta att det inte är så värst bra för en kropp eller att ansikte att träffas av knytnävar.
Börjar man blöda eller gråta är man en mes.
Nej, det är inte lätt att få deras respekt när man är både yngre och mindre.
Mamma brukar ofta fråga mig: 
"Denny, varför umgås du med Hank och Johnny, dom bråkar ju mest med dig och Scott...?"
Bra fråga... 
Saken är den att det är inte direkt något man väljer själv. De hänger bara på, utan att fråga och tycker liksom att de ingår i gänget.
"Det är lättare att göra sig av med kackerlackor än med Johnny och Hank..." sa Scott en gång. 
Och det håller jag med om.

Den här dagen var Hank på riktigt blodtörstigt humör.
"Din lilla jävla råtta!" vrålade han så fort han såg Scott och mig komma gående mot vattentornet. "Vi hade ju en pakt - vi skulle inte berätta...!"
Mitt hjärta bultade snabbt. Jag visste precis vad han pratade om.
"Hank..." började jag. "Jag hade inget val..."
Längre hann jag inte, för Hanks hårda näve träffade min näsa och jag kände hur blodet forsade ur mig.

---

Skrivpuff - 22 september 2014

*
Medge

Paradise, California. Våren 2011


Fiskskålen var fylld till bredden av bål som mest liknade en giftgrön vätska. Bålen bestod av så många alkoholsorter att Denny hade tappat räkningen.
Scott hällde isbitar i häxbrygden och stack i ett par röda sugrör.
Tonårskillarna jublade berusat och började suga i sig av alkoholmixen.
Denny stod vid sidan av och såg på hur de äldre killarna söp sig ännu fullare än de varit innan bålen blandades.
"Ni måste medge att det inte är helt smart att göra så där..." sa Denny.
Ingen av de större killarna brydde sig.
Det var bara Scott som slutade upp med drickandet för ett ögonblick och flinade mot sin yngre kompis.
Han lade handen på Dennys axel.
"Raccoon!" utropade han glatt, som han först nu insåg att Denny var på festen.
Raccoon var ett smeknamn som kamraterna använt på Denny sedan ett par år tillbaka.
"Är du törstig?" frågade Scott och gjorde en pekande gest mot fiskskålen.
Denny gjorde en liten grimas och skakade på huvudet.
"Jag klarar mig med det här." sa han och höll upp en burk med Pepsi.
Scott studerade honom.
"Oh! Vet vad jag kom på, lillkillen? Du är så jäkla liten att du skulle kunna simma omkring i den här skålen!"
Denny tvingade fram ett litet leende. Visserligen var han rätt liten och tanig för att vara 18 ½ år, men inte ens han skulle få plats i en guldfiskskål.

"Och du är så packad att du inte ens kommer hitta hem." kontrade Denny.
"Jag ska inte hem..." sluddrade Scott. "Jag ska supa som om det inte finns nån morgondag!"
Denny himlade med ögonen. Dessa killar kunde vara så puckade ibland...
Han var rätt så nöjd över att han själv inte skulle vakna upp med en bakfylla från Helvetet nästa dag.
Han lämnade festen och fiskskål-suparna och gick hemåt.
Antingen skulle grabbarna tuppa av, eller så skulle festen bli jobbigt stökig, och då ville inte Denny vara där.

När han gått en liten bit hörde han Scott ropa på honom från trappan.
"Vad fan... ska du gå hem - nu...?"
"Ja!" ropade Denny tillbaka. "Jag ska hem till Cheryl."
Åh nej...!
Han fick lust att bita av sig tungan. Han hade ju inte tänkt berätta för någon att han skulle sova över hos den äldre tjejen som han strulade med ibland.
"Cheryl minsann....?" hojtade Scott.
Han skrockade förtjust och busvisslade.
Denny var sååå glad att Scott stod flera meter ifrån honom, för nu såg kompisen inte att han rodnade.
"Ska du sova hos henne?" ville Scott veta. "Ska ni knu..."
Längre hann inte Scott. Berusad som han var tappade han balansen och dråsade ner i rosenbusken som var planterad nedanför husets trappa.
Idiot... tänkte Denny och skyndade iväg.
Han hörde hur Scott ropade på honom igen:
"Öh...! Denny! Hur hamnade jag här...?!"
Denny bara skrattade.
"Fundera på det du." sa han för sig själv medan han fortsatte att gå.

Skrivpuff - 17 september 2014

*
Tryck

Paradise High School, Paradise, California. 
Våren 2011


Den lilla skolans simhall fylldes av klordoft och tonåringars skratt.
Gympaläraren började känna sig irriterad. Att lära dessa high school-ungar något så viktigt som hjärt- och lungräddning var inte lätt.
Jo, de flesta ville lära sig, så de lyssnade och tittade uppmärksamt på instruktionerna, medan en del bara larvade sig och skämtade friskt.
Läraren suckade djupt och kände hur hans irritation växte.
"Skärp till er nu!" röt han.
Sedan tog han ett djupt andetag och lugnade ner sig en aning.
"Det här är en viktig lektion." fortsatte han. "En vacker dag kanske ni kan rädda en annan människas liv tack vare era kunskaper."
Han såg på sina elever, en efter en.
"Vem vill komma fram hit och prova på hjärt- och lungräddning?"

En av killarna, Scott, såg på livräddningsdockan och flinade.
"Nej tack, det där är inte min typ."
Några skrattade, men läraren gav Scott en mörk blick.
"Du satsar verkligen på sänkt betyg och kvarsittning i år också, förstår jag." sa han och log, nästan lite hånfullt.
Scott hade fått gå om ett år, av flera anledningar, och nu verkade det som läraren ville sätta dit honom.
Scott ryckte bara på axlarna och mumlade att gå i skolan var överskattat.
Gympaläraren skakade på huvudet åt tonåringens likgiltighet och återgick till att instruera de som var intresserade av hjärt- och lungräddning.

Efter en stund hade flera av eleverna gett dockan hjärt- och lungräddning och läraren var äntligen nöjd.
"Bra jobbat, ungar. Nu när ni vet hur man gör kan ni få prova på en människa istället."
Eleverna såg ivrigt på varandra. Det har var roligt och spännande!
"Nån frivillig som vill komma fram och agera livräddningsdocka?" undrade läraren.
Scott var tydligen fortfarande på skämthumör, för han gav sin yngre kamrat en puff i ryggen.
"Denny är frivillig!" ropade han och och pekade ivrigt på den taniga lilla killen som satt bredvid honom.
Denny lovade att han skulle dränka Scott i poolen sedan, men han gick fram och tog livräddningsdockans plats.
"Ska jag rädda dig?" hojtade Scott.
"Nej...!" skrattade Denny. "Håll dig borta."
Några av tjejerna fnissade. Denny var ju för söt!
Han hade alltid varit klassens lilla charmtroll och flera av tjejernas favorit.

Ava, en av tjejerna som stod Denny ganska nära, anmälde sig som livräddare.
"Nu ska du spela död, Denny." skrockade Scott. "Inte hångla med brudarna."
Scotts retsamma kommentar och Avas närvaro fick Denny att rodna en aning. Han hade alltid varit lite blyg inför tjejer.
Han log generat mot Ava innan han lade sig till rätta och låtsades vara avsvimmad.
Ava gjorde precis som man skulle göra och fick mycket beröm av gympaläraren.
Det är ett under att de kan fokusera så bra... tänkte läraren. Med Scott i lokalen kan det inte vara lätt...
Som om lärarens tänkar varit en stickreplik, öppnade Scott truten igen:
"Ava, du vet om att lilla Denny är super-kittlig, va...? Tänk på det när du trycker på honom." sa han och skrockade menade.
Denny satte sig upp och gav Scott en blick.
"Kan ingen sätta silvertejp över truten på killen där borta." flinade han.
Alla skrattade - till och med gympaläraren.
"Det var ingen dum idé, Denny." sa han.
Denny skrattade glatt och Ava kramade om honom.

Skrivpuff - 5 augusti 2014 - del 2

*
Denny tappade nästan aptiten på grund av nervositet medan han funderade på vilket av uppdragen han skulle skämma ut sig med.
Han var så fokuserad på sina tankar att han inte märkte att klasskamraten Ava kom fram till honom. Han ryckte till när hon lade en hand mellan hans skulderblad.
"Åh hej..." skrattade Denny generat.
Ava log.
"Det var inte meningen att skrämma dig." sa hon ömt och gav Denny en liten kram. "Jag ville bara säga att jag och de andra tjejerna hörde vad du och Scott pratade om."
"Åh nej..." stönade Denny och gömde ansiktet i händerna.

Ava skrattade lite.
"Det är okej Denny, det var ju inte din idé. Men tjejerna och jag har snackat lite och kommit på en plan."
Denny såg intresserat på henne.
"En plan?"
Ava nickade.
"Ta alternativ nummer två."
Nu stirrade Denny på henne som om hon inte var riktigt klok.
"Men det är..." stammade han.

"Lita på oss, sötnos." sa Ava, lugnet själv. "Killgänget kommer att tro att du har utfört ditt uppdrag, du får dina poäng och du hamnar inte inte trubbel hos lärarna."
Ava gav Denny en puss på kinden och gick tillbaka till sina tjejkompisar.
Denny såg bort mot tjejerna och de vinkade åt honom.
Han vinkade tillbaka och kände sig blyg och väldigt förvirrad.
Det är snällt av dem att vilja hjälpa mig. Men de är inte kloka...

Skrivpuff - 5 augusti 2014 - del 1

Naken
*
~ Paradise, California. Våren 2011 ~

Denny Jackson satt i skolkafeterian och skulle just börja äta sin lunch när hans kompis Scott och några äldre killar kom fram till bordet.
"Är du redo för dagens uppdrag?" frågade Scott.
Grabbarna brukade få utföra vissa uppdrag, som de fick poäng för. De mest galna eller riskfyllda upptågen fick mest poäng.
Denny nickade.
"Bra." flinade Scott. "Du har två alternativ. 1: Svara på lärarnas frågor med ordet 'bird brain'..."
"Ja, förolämpa lärarna är ju en bra idé..." avbröt Denny. "om jag vill framstå som en fullkomlig idiot på lektionerna, plus ha kvarsittning resten av veckan."

Scott suckade, förmodligen tyckte han att hans yngre kamrat ibland var den mesigaste småungen i hela världen.
Denny himlade sig åt att Scott blev lätt så stöddig när han umgicks med de äldre och "tuffa" killarna.
"Ta alternativ nummer två annars." sa en av de äldre killarna och skrockade.
Han lade armen om Dennys magra axlar.
"Vad sägs om att gå in i tjejernas omklädningsrum efter idrottslektionen?"
Denny hann inte svara innan killen flinande lade till:
"Naken."

Scott dunkade glatt Denny i ryggen.
"Törs du det?"
Denny skruvade besvärat på sig. Han ville ju helst inte utföra någon av de här uppdragen...
Men å andra sidan kändes det viktigt att få de äldre grabbarnas respekt och beskydd. Och det kunde vara kul att bli intagen i deras gäng, deras lilla "klubb". Det fanns tjejer i klubben också och de var supertrevliga, rara och schysta.

"Ni undrar alltså om jag vill skämma ut mig inför tjejerna istället...?"
Scott skrattade.
"Säg till när du har bestämt dig. Du har lunchrasten på dig som betänketid."
Denny fick ännu en dunk i ryggen och sedan satt han ensam kvar när Scott och de andra skrockande lämnade kafeterian.
Denny suckade tungt och en lång stund blev han sittande, fundersam, med hakan vilande i ena handen.
Hur fan ska jag göra...

Skrivpuff - 26 Juli 2014

*
Spegel

Paradise, California. Våren 2011

Denny hade hört myten om den gamla spegeln och pratet om stadens övergivna bed and breakfast-hus många gånger i sitt liv. Och som den äventyrliga unge han var, hade han blivit rejält nyfiken på att få gå dit och utforska stället.
Bästa kompisen Alex och ett par äldre kamrater följde också med, för de var lika nyfikna som Denny.

Så nu stod pojkarna alltså utanför det gamla väderbitna huset.
På den övervåningen fanns ett trasig fönster och där tog de sig in.
Varenda golvtilja knarrade och knakade när deras sneakers-fötter gick genom korridoren och nedför en ganska ranglig trappa.
"Du har väl med dig godis eller nåt som du kan muta spöktanten med, när hon kommer ut ur spegeln och försöker ta dig?" flinade Scott och dunkade Denny i ryggen.
Denny skrattade till, som om han hört en riktigt dum fånighet.
"Nja... jag tänkte nog be henne ta dig istället." flinade han.

Efter ytterligare ett par steg var ungdomarna inne i allrummet. Det var dunkelt där inne och det luktade instängt och damm. Denny nyste tre gånger.
Scott puffade till honom.
"Ssssh... du skrämmer ju spöktanten." skojade han. "Kolla in spegeln istället för att väsnas."
Han blinkade åt Denny och puffade till honom igen.
"Är du okej?" frågade Scott och syftade på Dennys astma och allergier.
Denny gjorde tummen upp medan han nyste igen.
Scott stirrade på honom, visste inte om han skulle vara road eller orolig.
"Jag är okej, se inte så skraj ut." skrattade Denny.
Han tog en dos astmamedicin, för säkerhets skull.

"Kolla, där är den ju!" utbrast han sedan och pekade.
Ja där, på kortväggen, hängde den; den mytomspunna gamla spegeln.
I flera minuter tittade de med intensivt intresse på spegeln och glasets ålderdomliga prägel. Men ingenting hände.
De äldre killarna tröttnade snabbt och de gick ut för att vänta på Denny och Alex.

Två taniga tonårskillar stod länge och såg in i spegeln.
"Skulle man säga nån besvärjelse eller nåt?" frågade Alex.
Denny ryckte på axlarna.
"Det minns jag inte. Fan, det borde jag ha frågat syrran, hon kan typ allt om den här stans gamla myter..."
Killarna suckade uppgivet och bestämde sig för att gå ut i solskenet i stället.
Då hände det.

Just som de hade vänt sig om för att gå mot dörröppningen, kände de en underlig kyla bakom sig och så en obehaglig närvaro.
Sedan kände Denny hur iskalla fingertoppar nuddade hans nacke.
Han flämtade till och sakta, sakta vände han sig om. Alex gjorde också så.
Nu flämtade de till båda två. För i spegeln syntes en gestalt, en kvinna som höll på att ta sig ut ur spegelglaset. Hon sträckte sig efter pojkarna.

"Eh... vi ska nog dra härifrån.." föreslog Denny.
"Bra idé!" sa Alex.
De rusade ut ur huset och sedan hoppade de ner från den fallfärdiga verandan och ner i gruset.
Utomhus värmde vårsolen skönt, men pojkarna kände ändå den där underliga kylan i kroppen. De ryste.
"Vad bråttom ni fick." flinade Scott. "Såg ni några spöken eller?"
Alex och Denny såg på varandra och utan att prata sinsemellan först skakade de båda på huvudet.
"Det är nog bara en myt." sa Denny, till synes oberört.
De äldre killarna skulle ändå aldrig tro på dem. De skulle bara skratta och göra sig löjliga över "småkillarna".

•••••••••••••••

"Scott och dom andra är ju inte så mottagliga för det övernaturliga - inte såsom vi är." sa Denny till Alex när de var hemma hos Dennys storasyster Cordelia en stund senare.
Alex höll med.
"Ni ska vara försiktiga med det övernaturliga." sa Cordelia när pojkarna berättat vad som hade hänt i ödehuset.
"Mmmm..." sa Denny. "Jag vet."
Han kände på sin nacke, där spökdamens fingrar hade nuddat. Han kände sig fortfarande en aning illa till mods.
Cordelia log och kramade om sin lillebror.
"Awww Denny... jag förstår mycket väl spegeldamen vill ta en gullunge som du. Men om hon tar min lillebror, eller hans kompis, får hon med mig att göra."
Hon log ömt mot både Denny och Alex.
"Cordelia Jackson - världens bästa spökskrämmare." sa Denny dramatiskt.
Han fick ännu en kram av storasyster och började fnissa och skruva på sig när hon kittlade honom lite.

•••••••••••••••

I det gamla ödehuset var stämningen inte lika mysig.
Damen i spegeln vrålade av ilska över sin förlust. Med ett suckande, slukande ljud försvann hon, mycket motvilligt, in i spegeln igen.
Där inne skulle hon bli tvungen att stanna.
Åtminstone tills det kom någon annan nyfiken pojke på besök...

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 4

*
Glädjestrålande störtade Alex in i köket.
"Mamma och Cassie, gissa vad! Vi ska åka till Los Angeles med moster Vendela!"
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Alex och hans lillasyster dansade hand i hand runt i köket, yra och vilda av glädje.

"Jag ska göra en lista över saker jag vill se och göra!" sa Cassie.
Hon sprang in i sitt rum för att hämta papper och penna.
Alex sprang efter.
"Cassie, vi gör en lista tillsammas!"

Darryl suckade, men nu log han faktiskt.
"Du skämmer bort ungarna, Vendela."
Vendela log varmt.
"Jajamensan, det är sånt en moster är till för."
"Ja, det är det." sa Alex som just kom ut i köket igen.

Vendela skrattade och drog in pojken i famnen.
"Så här fina ungar måste man skämma bort lite." sa hon och kittlade Alex lite.
Pojkens pigga och glada skratt var som musik i mamma Noras öron.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 3

*
Vendela fick genast syn på sin systerson där han satt på trappan och tittade rakt ut i luften.
"Hej Alex. Hur är det med mosters älskling?"
Vendela försökte ge honom en kram, men Alex vände bort och lutade pannan mot det nedre trappräcket.
"Vill inte ha sällskap just nu." mumlade han.

Vendela förstod att det hade hänt något som gjort pojken mycket upprörd och hon ville inte lämna honom i det här tillståndet - så trots att Alex stretade emot drog hon i honom i sin famn.
"Älskling, berätta nu vad som har hänt."
Alex suckade.
"Vi kan inte åka till L.A. bara för att Darryl ska söka nåt jäklarns jobb den fredagen... Det är skittrist och Cassie blir jättebesviken."
Vendela strök pojken över håret.
"Åh, jag förstår att ni blir besvikna lilla gubben, både du och Cassie."
Alex nickade.
"Men livet kan inte vara rättvist jämt." sa han tappert.

Vendela log och kramade om pojken.
"Vad tror du om att åka till L.A. med mig då?"
Alex såg storögd på sin moster.
"Mamma och Cassie också?"
"Ja, självklart." sa Vendela. "Det vore så kul att göra en liten resa med er."
Alex sken upp. Han kastade sig om halsen på Vendela.
"Du är världens bästa moster!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 2

*
"Det blir ingen resa till Disneyland i år förresten." meddelade Darryl en stund senare.
Alex stirrade på styvfadern.
"Varför då? För jag åt med händerna...?!"
Darryl skakade på huvudet.
"Inte därför grabben. Men jag har en viktig jobbintervju på fredagen och den får jag inte missa."
Cassie och Alex sjönk besvikna ihop på sina stolar. Resan till Los Angeles och Disneyland hade de sett fram emot.
"Vi kan väl åka?" sa Cassie och såg förhoppningsfullt på sin mamma.
Men Nora skakade på huvudet.
"Ledsen raring, men Darryl behöver ha bilen."

Alex suckade tungt. Han tog upp majskolven från tallriken och började äta av den.
"Lyssnar du inte unge? Du ska inte äta med händerna sa jag ju." sa Darryl. "Gör du så här med flit för att reta mig, eller är du bara dum?"
Pojken släppte majskolven.
"Jag tänkte mig inte för." sa han urskuldande.
Darryl drog upp Alex från stolen.
"Nu går du in på ditt rum. Jag är jäkligt trött på dig nu.

Pojkens blick mörknade.
"Släpp min arm! Jag är jäkligt trött på dig! Du bestämmer inte över mig. Man får inte göra nånting för dig, inte andas ens!"
I rent vredesmod svepte Alex ner sin tallrik i golvet, sedan öppnade han köksdörren och gick ut på trappan.
Han kände sig så arg att han började gråta.
Darryl bara förstör allt... Det här är en jävla skitsommar.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 1

Skriv om sällskap.

Paradise, California. Sommaren 2006

Nora och Darryl hade grillat några goda köttbitar till middag och Nora hade gjort potatismos och majskolvar till.
Alex och Cassie tyckte mycket om maten och åt med god aptit.
"Åt ordentlig Alex." sa Darryl barskt.
Pojken såg frågande på sin styvfar.
"Vad då...?"
"Man äter inte med händerna." sa styvfadern. "Du har bestick."
Alex rynkade ögonbrynen.
"Men... majskolvar får man äta med händerna."
Pojken fortsatte att mumsa på sin majs.

Det provocerade tydligen Darryl, för han gick fram till Alex och slet majskolven ur händerna på honom.
"Darryl..." suckade Nora. "viss mat är helt okej att äta med händerna."
Men Darryl ignorerade sin flickvän. Hennes lille skitunge skulle inte tro att han fick göra som han ville.
"Alex, antingen äter du med kniv och gaffel som en väluppfostrad unge, eller så går du in på ditt rum."

Alex suckade argt, men han torkade sig om händerna med sin pappersservett och började skära i sin köttbit istället.
"Man får äta majskolv med händerna." muttrade han.
Darryl suckade, det lät nästan som en morrning.
"Helvete unge, du ska fylla tretton år i höst - du borde veta hur man uppför sig."
Alex gav styvfadern en kall blick.
"Du vet ju inte hur man uppför sig." mumlade han med munnen full av mat.
Darryl gav pojken en varnade blick.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista