*
Denny suckade tungt.
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever är tydligen också viktigt, sa jag." svarade pojken sturskt.
Erin tog hans hand och kramade den.
Denny förstod att hon genom den där lilla tryckningen ville säga åt honom att lugna ner sig lite.
"Hamna inte i trubbel för min skull..." viskade Erin i hans öra.
Denny log lite.
"No worries, Erin. Vad skulle kunna hända...? Att jag blir inlåst i skolans källare?"
Nu såg läraren ännu mer strängt (om det nu var möjligt) på den taniga lilla killen.
"Denny Jackson, ett enda pip till från dig och du får kvarsittning i eftermiddag!" sa läraren hotfullt. "Är det förstått?"
Mmmm... jag förstår, tänkte Denny. att du är en crazy bloody witch som inte har nån sympati för ungars svårigheter och rädslor...
"Svara mig, unge man!" röt läraren. "Är det förstått?"
Denny nickade.
"Jaaa...!" suckade han. "Det är förstått - klart och tydligt."
Läraren suckade också.
"Du får kvarsittning efter skolan, för din uppkäftighet."
Denny svor inombords.
"Ma'am... jag har fysioterapi, för min astma, i eftermiddag."
Men läraren lyssnade inte på honom. Hon såg bara ut över klassen.
"Nå, vems tur är det att hålla presentation nu?"
Denny räckte upp handen.
"Jag..." mumlade han och lät inte helt glad.
"Kör hårt, little dude!" hejade Scott glatt och dunkade Denny vänskapligt i ryggen.
Och flera av klasskamraterna började applådera och hurra:
"Denny! Denny! DENNY!"
Alla hejarop, kompisarnas pepp och kärlek gjorde att Denny blev på bra humör igen.
Pojken såg med glittrande ögon på Erin.
"When little people fight, we may look easy pickings. But we've got some bite." sjöng han.
Erin log åt låtutdraget från musikalen Les Misérables.
"Bravo little Denny, you're top of the class." fnissade hon och rufsade om hans mörkbruna hår.
Sedan pussade hon honom på kinden.
Denny rodnade lite, men log och blinkade kaxigt med ena ögat åt Erin.
"Han är så söt när han spelar så där tuff!" sa Erin kärleksfullt.
Hon såg på Denny, som nu gick ner mot svarta tavlan, redo att hålla sin presentation.
"Jaaa, verkligen!" instämde Ava.
Hon fnissade.
"Och när han rodnar så där gulligt om öronen."
Som om Denny förstod att tjejkompisarna pratade om honom log han mot dem och gjorde en söt liten grimas.
"Unge herr Jackson, ska du spela teater, eller ska du hålla din presentation...?" suckade läraren.
Denny log ett överseende leende, som om han tyckte synd om läraren som nästan alltid var så sur och tvär.
"Just nu ska jag nog hålla mig till presentationen." svarade han artigt.
Läraren nickade allvarligt och gav pojken en det är nog bäst för dig-blick.
Denny ignorerade hätskheten i sin lärares blick och började stolt berätta:
"Jag ska prata om min storasysters arbetsplats. Dom är ett gäng marinbiologer plus en veterinär som hjälper skadade och sjuka havsdjur här i Paradise."
Denny suckade tungt.
"Att trycka ner och vara respektlös mot sina elever är tydligen också viktigt, sa jag." svarade pojken sturskt.
Erin tog hans hand och kramade den.
Denny förstod att hon genom den där lilla tryckningen ville säga åt honom att lugna ner sig lite.
"Hamna inte i trubbel för min skull..." viskade Erin i hans öra.
Denny log lite.
"No worries, Erin. Vad skulle kunna hända...? Att jag blir inlåst i skolans källare?"
Nu såg läraren ännu mer strängt (om det nu var möjligt) på den taniga lilla killen.
"Denny Jackson, ett enda pip till från dig och du får kvarsittning i eftermiddag!" sa läraren hotfullt. "Är det förstått?"
Mmmm... jag förstår, tänkte Denny. att du är en crazy bloody witch som inte har nån sympati för ungars svårigheter och rädslor...
"Svara mig, unge man!" röt läraren. "Är det förstått?"
Denny nickade.
"Jaaa...!" suckade han. "Det är förstått - klart och tydligt."
Läraren suckade också.
"Du får kvarsittning efter skolan, för din uppkäftighet."
Denny svor inombords.
"Ma'am... jag har fysioterapi, för min astma, i eftermiddag."
Men läraren lyssnade inte på honom. Hon såg bara ut över klassen.
"Nå, vems tur är det att hålla presentation nu?"
Denny räckte upp handen.
"Jag..." mumlade han och lät inte helt glad.
"Kör hårt, little dude!" hejade Scott glatt och dunkade Denny vänskapligt i ryggen.
Och flera av klasskamraterna började applådera och hurra:
"Denny! Denny! DENNY!"
Alla hejarop, kompisarnas pepp och kärlek gjorde att Denny blev på bra humör igen.
Pojken såg med glittrande ögon på Erin.
"When little people fight, we may look easy pickings. But we've got some bite." sjöng han.
Erin log åt låtutdraget från musikalen Les Misérables.
"Bravo little Denny, you're top of the class." fnissade hon och rufsade om hans mörkbruna hår.
Sedan pussade hon honom på kinden.
Denny rodnade lite, men log och blinkade kaxigt med ena ögat åt Erin.
"Han är så söt när han spelar så där tuff!" sa Erin kärleksfullt.
Hon såg på Denny, som nu gick ner mot svarta tavlan, redo att hålla sin presentation.
"Jaaa, verkligen!" instämde Ava.
Hon fnissade.
"Och när han rodnar så där gulligt om öronen."
Som om Denny förstod att tjejkompisarna pratade om honom log han mot dem och gjorde en söt liten grimas.
"Unge herr Jackson, ska du spela teater, eller ska du hålla din presentation...?" suckade läraren.
Denny log ett överseende leende, som om han tyckte synd om läraren som nästan alltid var så sur och tvär.
"Just nu ska jag nog hålla mig till presentationen." svarade han artigt.
Läraren nickade allvarligt och gav pojken en det är nog bäst för dig-blick.
Denny ignorerade hätskheten i sin lärares blick och började stolt berätta:
"Jag ska prata om min storasysters arbetsplats. Dom är ett gäng marinbiologer plus en veterinär som hjälper skadade och sjuka havsdjur här i Paradise."
