Skrivpuff - 28 januari 2014

*
Miller Hotel, New York City. Oktober 1998

Neil Spencer visste att han inte borde festa på det här sättet längre.
Det var inte ansvarsfullt nu när han hade en liten pojke på snart 5 år
och en babyflicka som just fyllt 1 år.
Lilleman låg dessutom ensam i hotellrummet intill och sov.

Jag måste skärpa till mig och börja vara en ansvarsfull och nykter farsa till mina ungar, tänkte Neil. Alex och Cassie ska kunna vara stolta över mig.

Men vanor var svåra att göra sig av med.
En gång till bara… tänkte Neil. Imorgon hittar jag på nåt kul med Alex, 
går till parken eller låter honom välja en dyr födelsedagspresent. Men nu sover lillkillen, så det kan väl inte skada om jag festar lite till…?

I en god saga hade Neil Spencer - rockstjärna, älskad make och tvåbarnsfar -
nu lämnat sina festande polare och alkoholen och knarket, men det satt en liten djävul på hans axel och lockade honom till dåligheter.
En gång till bara… sa Neil, halvhögt den här gången.
Och så plockade han upp sprutan.

---

Här kan du läsa mer om Alex & hans pappa Neil på New York-hotellet:

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 1

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 2

Paradise Memories #1

Paradise, California. Våren 2011

"Titta här Alex," Nora höll i en videokassett. "jag hittade ett band med dig och din pappa."
Alex tittade på kassettens etikett.

4 oktober 1996 - Alex 3 år

"Jag älskar den här videon." sa Nora. "Den är från din 3-årsdag. Moster Vendela filmade."
Hon satte i kassetten och på TV:n visades Nora som dekorerade en tårta som stod på köksbordet.
På en köksstol stod en liten pojke med en ljus och tjock kalufs. Han var klädd i en för stor svart T-shirt med rockbands-tryck.
"Gud vad söt du var!" sa Cassie förtjust.
Alex log.

På filmen såg den lille pojken in i kameran.
"Är jag på film nu?" undrade han.
"Ja," sa Nora. "Vi ska göra en film och skicka den till pappa. Så kan han titta på den nu när han är på turné. Vill du säga nåt till pappa?"
Pojken nickade. Han såg storögd in i kameran och sa med hög och klar röst:
"Hej pappa! Det här är Alex Love Rory Spencer. Idag blir jag så här många."
Pojken höll upp tre små fingrar i luften.
"Alex, berätta för pappa vad du ska göra idag." hördes moster Vendelas röst bakom kameran.
"Kolla, jag har pappa-tröja!" sa pojken stolt.
Han drog i sin T-shirt som pryddes av logon från pappa Neils band.
"Vad ska du göra idag då Alex?" upprepade moster Vendela.
"Äta tårta!" sa pojken glatt. "Och gå på zoo och titta på tigrarna!"

"Ska du ge pappa en slängkyss?" sa Nora. "Titta in i kameran och ge pappa en stor slängkyss."
Alex gick närmare kameran och slängde iväg en kyss.
Sedan sprang han bort till en stor kartong och drog upp sin lilla elgitarr i plast. Han ställde sig framför kameran och intog sin bästa rockstjärne-pose.
"Nu ska jag sjunga en sång." meddelade pojken.
Han "spelade" på sin plast-elgitarr och sjöng:

I'm goin' to the zoo.
I wanna see tigers.
Tigers are stripey, they got claws.
Tigers says grrrr!

Tigers do not eat cake
But I dooooo!
I like cake.
I like tigers.
And I sing my tiger song!

Alex höjde sin lilla hand och kämpade med att hålla upp pek- och lillfingret som två horn, den klassiska Rock 'n' Roll-gesten. Till slut lyckades han och strålade av lycka.

Lock an' loll!

sjöng han glatt.

*~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~* *~*

Cassie fnissade och kramade om sin storebror.

"Lock an' loll...! Brorsan, du är för söt! Och din sång - helt underbar! Du måste sjunga den oftare."

Alex skrattade.

"Ja, visst. Får väl ta och spela in den på skiva." skojade han.
"Ja gör det." fnissade Cassie.
Sedan såg hon med glittrande ögon på sin bror.
"Sjung din tiger-sång."
Alex gapskrattade och skakade på huvudet.
"Glöm det!"
"Om jag mutar dig med ett par Oreos då?" fnissade Cassie.
Alex flinade.
"Jag tar gärna kakorna, men jag sjunger inte."
Han tog kakfatet från Cassie.
Cassie tog skrattade tillbaka det.
"Nej du, ingen tiger-sång - inga kakor."

"Du är sträng." sa Alex med låtsas-trulig röst och putade besviket med underläppen.
Cassie fnissade så mycket att hon nästan tappade kakorna.
Hon spolade tillbaka videobandet och lyssnade på Alex lilla sång igen.
"Hädanefter är detta min favoritsång." fnissade hon. "Kan jag ha den som ringsignal på min iPhone tro...?"
Alex log.
"Jag ska ge dig för ringsignal..."
Han brottade ner en fnissande Cassie på golvet och kittlade henne.

"Vi kan gå till zoo och sjunga sången för tigrarna." skrattade Cassie mellan kittlingsattackerna.
Alex skrattade och skakade på huvudet.
"Jo," skrattade Nora. "dom kommer nog att älska din sång! Eller vad säger du älskling?"
Nora smög fram till sin son och började kittla honom.
Alex kiknade av skratt.
"Alla bara retas i det här huset." sa han truligt. "Och inga kakor får man..."
Nora skrattade och kramade sin älskade pojke.

Dragon Fighter

written by
Neil Spencer

For Alex

Alone he stands
in the raging wind.
A sword is his only friend.

He is just a tiny little boy.
But he is brave.
He is strong.

He wants to fight
against injustice and evil
in this world.

He screams into the wind:
’Mean dragons, come on!
I ain't scared of you.
'cause I am the
Dragon fighter!’

*

Skrivpuff - 26 mars 2012

Skriv om att vissna.

Paradise, California. 
Våren 2011

Blommorna på graven hade vissnat, men de var ändå vackra på något vemodigt vis där de stod i en glasvas.
Alex undrade vem som hade varit på hans fars grav och lämnat denna fina bukett.
"Det är inte mamma som har varit här i alla fall." sa han fundersamt till sin bästa vän Holly som stod bredvid honom och tittade på blommorna.
"Är du säker på att det inte är Nora?" sa Holly.
Alex nickade.
"Mmmm... mamma går inte hit så ofta, hon tycker fortfarande att det känns ganska jobbigt. Och när hon kommer hit brukar hon lägga vita rosor."

Alex satte sig på hux och studerade blomstren närmare.
"Vänta lite... det här är väl Gerbera?"
Holly nickade.
Alex log.
"Cassie. Det är Cassie som har varit här! Gerbera är ju syrrans älsklingsblommor och favoritfärger."
"Åh, vilken liten raring hon är!" utbrast Holly.
Alex nickade. Han var riktigt rörd över att hans 13-åriga lillasyster hade varit här och lämnat blommor till deras far.
Och en vas av fint glas hade hon tagit med sig åt blommorna, det var så typiskt för Cassie; hon ville alltid göra så fint.
Cassie hade bara varit 1 år när pappa Neil dog, men flickan pratade alltid om honom och var noga med att hålla hans minne vid liv.

Holly såg att Alex blå ögon blev blanka. Hon log av rörelse när han snabbt gned sig i ögonen och gav Holly ett generat litet leende.
"Allergi eller nåt..." mumlade han.
Holly böjde sig ner och strök Alex över ryggen.
"Man får vara ledsen sötnos. Jag vet ju att du saknar din pappa."
Alex log blekt, försökte vara tapper.
"Så du tror inte på mig om jag skyller på pollen-allergi?"
Holly log och skakade på huvudet.
"Inte så mycket." sa hon och kramade om Alex.
Alex suckade och borrade in ansiktet i Hollys tjocka tröja.
Holly höll tröstande om honom och pussade honom ömt på håret.

Skrivpuff - 12 oktober 2011 - del 2

*
Cassie hörde hur mamma och Darryl gick in i sitt sovrum och pratade. Ljudnivån blev högre och högre. Mamma och Darryl grälade för någonting.
Styvfaderns rytande gjorde att Cassie fick ont i magen.
Jag önskar att Alex var här...! snyftade Cassie för sig själv.
Storebror kunde alltid trösta och lugna henne. Men nu var Alex på sitt sommarläger och Cassie kunde inget göra... bara sitta här och höra Darryl skrika på mamma.

"Vad var det för snubbe jag såg dig prata med på stan idag?!"
"Darryl, lugna dig." sa Nora. "Det var Keith, som var med i Neils band."
Det var tyst i en sekund, sedan hördes ljudet av ett hårt slag, en örfil. Nora skrek till av smärta.
"Du ska lära dig att inte prata med andra män på stan!" röt Darryl. "Folk kan tro att du är en hora!"
En kraftig smäll och ljudet av tjockt glas som krossades fick Cassie att hoppa till där hon satt i sin säng.
"Min mormors gamla spegel!" skrek Nora förfärat.
Darryl sa ingenting.
Han lämnade sin gråtande sambo i hög på golvet och stormade ut ur huset.

Cassie tassade in till sin mamma och kramade om henne.
"Mamma... gör det mycket ont?"
Nora skakade på huvudet.
"Det är inte så farligt lilla gumman."
Hon ställde sig upp och lyfte upp Cassie i sängen.
"Du ska inte gå här nu Cass, du kan få glas i fötterna."
Cassie såg på det som var kvar av den trasiga gamla spegeln.

"Spara bitarna, Alex kan nog laga den när han kommer hem. Alex kan laga det mesta."
Mamma log och skakade på huvudet.
"Ja han är duktig, vår lilla Alex. Men den här spegeln går nog inte att laga mer."
Lilla Cassie suckade sorgset och sjönk gråtande ner på sängen.
"Darryl bara förstör och skriker åt dig... Det är därför Alex inte vill bo här hos oss...!"
Nora drog in sin flicka i famnen och vaggade henne. Tårarna brände innanför ögonlocken.
"Min älskling... du och din bror har varit med om så mycket... Jag önskar att jag kunde ordna ett bättre liv åt er."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 21)

*
Plötsligt kände Alex en hand på ryggen och ryckte till. Hans kropp blev defensivt stel.
Han tittade upp och fick syn på Mae. Intill henne stod Desi.
Alex slappnade av i kroppen när han såg att det inte var någon som ville bråka med honom.
Han drog ut hörsnäckorna ur öronen.
"Jag gråter inte om ni tror det." mumlade Alex. "Jag fick faktiskt sand i ögonen när vi slogs..."
Flickorna log och satte sig på varsin sida om honom.
"Du är söt du." sa Desi. "Vad lyssnar du på?"
Hon pekade på Alex iPod.
"Speed of Light - det är min pappas band." svarade Alex.
"Cool!" sa Mae. "Jag brukar lyssna på dom ibland."
Alex såg storögt på henne.
"På riktigt? Lyssnar du på Speed of Light?"
Mae log och nickade.
"Dom är bra."
Alex besvarade leendet.
"Farsan och Keith skrev Dragon Fighter till mig." sa han. "För jag gillade drakar när jag var liten."
Mae och Desi såg på den lille killen och log ömt. Det lät mer som han pratade för sig själv än till tjejerna.
Mae lade armen om Alex.
"Du ser ut att behöva muntras upp lite. Ska vi gå och köpa glass?"
Alex nickade. Sedan kastade han ett öga på sina smutsiga kläder.
"Fast jag måste gå till stugan och byta om först."

Grady kom in i rummet.
"Alex, gå och byt om nu, det är dags att äta middag."
"Typiskt..." muttrade Alex och suckade.
Flickorna log. Alex var så bedårande trulig.
"Vi måste nog åka tillbaka till vår sida snart." sa Desi.
Mae lutade sig fram mot Alex och viskade i hans öra.
"Men innan vi köper vi glass till dig också. Vi gömmer den i frysen. Och så ses vi ju imorgon."
Alex sken upp.
"Ja! Det gör vi!"
Flickorna skrattade och Desi gav honom en puss på kinden.
"Hej då sötnos." sa Desi.
Alex kinder blev lite rosiga.
Desi och Mae rufsade honom i håret och skyndade ut.

Alex lilla ansikte lystes upp av ett stort leende. Nu kände han sig glad igen!
Han stoppade in hörsnäckorna i öronen igen och medan han gick till stugan för att ta på sig rena kläder sjöng han högt med i Dragon Fighter. Låten som pappa Neil och bandkompisen Keith hade skrivit bara till honom.

Alone he stands in the raging wind.
A sword is his only friend.
He is just a tiny little boy.
But he is brave.
He is strong.
He wants to fight
against injustice and evil in this world.

He screams into the wind:
Mean dragons, come on!
I ain't scared of you.
'cause I am the
Dragon fighter!

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 2

*
Specialpolis Marco Danelli suckade tungt när coronern drog upp dragkedjan på den svarta säcken och Neil Spencers kropp bars ut ur rummet.
"Ännu en rockstjärna död på hotellrum... och två små ungar har blivit faderslösa... Vilket jävla helvete."
"Hur gamla är hans barn?" frågade en kollega.
Marco Danelli funderade.
"Fem och ett år gamla. Pojken är här på hotellet och lilltösen är hemma med modern i California."
Han suckade igen.
"Det är vid sådana här tillfällen man har lust att byta yrke..."

Marco fick syn på ett blankt, genomskinligt föremål på mattan.
Han satte sig på huk och såg närmare på föremålet.
Det var en spruta.
"Tur att inte lillgrabben trampade på den här."
Just då ringde Marcos mobiltelefon. Han svarade och hörde sin snart 11-åriga dotters röst i andra änden.
"Hej Dani! Hur är det med dig?"
"Bättre." sa Dani. "Men jag är trött på crackers och ginger ale... jag längtar efter en cheeseburger."
Dani hade legat hemma i maginfluensa i några dagar.
"Skönt att höra att du mår bättre älskling." sa Marco och log. "Du prinsessan, jag skulle så gärna vilja prata länge med dig, men..."
"Men du är upptagen med jobb." avslutade Dani. "Sorry pappa... jag borde veta bättre än att störa dig på jobbet. Du har säkert viktigare saker att ta itu med."
Det fanns varken ironi eller bitterhet i Danis röst.
Bara ett förnuft och mogenhet som låg långt före hennes unga ålder.

"Jag ska gottgöra dig." sa Marco. "Vad sägs om cheeseburger och pommes till lunch?"
"Awesome!" jublade Dani. "Du är bäst pappa! Jag älskar dig!"
"Och jag älskar dig, min fina unge."
"Jobba på nu pappa. Vi ses senare."
Marco avslutade samtalet och återgick till jobbet.
Uppgiften han nu hade framför sig hade han helst velat slippa, men någon måste göra det och det var lika bra att få saken ur världen.
Marco suckade och gick ner i hotellets lekrum där Neil Spencers lille pojke nu fanns.

En lång tid efteråt skulle minnet av lille Alex Spencers stora safirblå ögon, blanka och allvarliga, sitta som fastetsat i Marco Danellis själ.
"När man är död vaknar man inte mer." hade pojken sagt när Marco berättade vad som hänt.
"Nej..." sa Marco och svalde en klump i halsen.
"Han kan spela gitarr för änglarna i himlen nu." sa pojken.
Och just när Marco reste sig för att gå drog pojken honom i kavajärmen och frågade:
"Mr. Danelli, får man dricka Dr. Pepper-läsk i himlen? Tillåter Gud det?"
Marco Danelli kramade pojkens lilla mjuka hand och nickade.
"Ja, lilla gubben, man får dricka Dr. Pepper-läsk i himlen."
Alex nickade.
"Bra. För min pappa gillar Dr. Pepper-läsk."

När Marco gick ut ur rummet ropade Alex:
"Mr. Danelli, har du barn?"
Marco nickade.
"En dotter och en son, Dani och Blue. De är nästan elva år."
"Säg ofta 'jag älskar dig' till barnen. Sånt är viktigt, det säger min mamma."
Alldeles tårögd gick den annars så tuffe specialpolisen Marco Danelli fram till den lille pojken och kramade honom.
"Jag ska lyda ditt råd grabben."
Alex log och nickade gillande.
Men sedan blev han allvarlig igen.
"Nu vill jag åka hem till mamma och Cassie." sa han. "Jag längtar hem."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 21 september 2011 - del 1

Skriv om att avvakta

Miller Hotel, New York City. Oktober 1998

5-årige Alex vaknade vid nio-tiden på morgonen. Han gnuggade sömnen ur ögonen och kravlade sig ur den stora mjuka sängen.
Några godispapper som legat på täcket sedan kvällen innan prasslade när pojken kröp över dem.
Pappa hade inte kommit tillbaka ännu, så Alex gick ut i korridoren och knackade på dörren mittemot.
Ingen öppnade.
Alex stod avvaktande stilla i korridoren en stund. Sedan tryckte han ner dörrhandtaget.
Dörren gick upp.
Alex tänkte att han skulle skälla på pappa och hans bandkompisar för att de inte hade låst om sig under natten.
Någon skulle ju kunna komma in i rummet och stjäla saker... Alla dyra instrument tillexempel.

Pappa Neil låg utsträckt i den stora sängen. Intill honom låg några pyttesmå flaskor från minibaren.
Alex klättrade upp i sängen, kröp fram till sin far och började puffa på honom.
"Pappa vakna! Det är jag, Alex! Klockan är mycket - den stora pekaren står på tolvan och den lilla på nian. Då är klockan nio, visst pappa?"
Neil rörde sig inte.
Konstigt... tyckte Alex. Så här svårväckt brukade inte pappa vara...
Han puffade hårdare och hoppade lite i sängen.
"Pappaaaa! Vakna nån gång då! Jag är hungrig! Jag vill ha frukost, men jag vet inte hur man beställer."

När pappa fortfarande inte rörde sig började Alex gråta av ilska.
"Jävla pappa! Du ska ta hand om mig ju! Jag har varit ensam hela natten och nu vill du inte vakna!"
Den lille pojken torkade tårarna med ärmen på pyjamaströjan och började kravla sig ner från sängen.
Ett litet föremål föll ner från lakanet och ner på heltäckningsmattan, men Alex brydde sig inte om att se efter vad det var för något.

Han gick ner i hotell-lobbyn och ställde sig på tå för att kunna se över receptions-disken bättre.
Charlene, den unga kvinnan bakom disken log mot den lille söte pojken.
"Hej Alex! Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Jag vill ha frukost." sa pojken. "Men min dumma pappa vill inte vakna."
Charlene sneglade på hotelldirektören som stod intill henne.
Den äldre mannen nickade.
"Ta hand om Alex, se till att han får vad han vill till frukost. Jag går upp och ser hur det är med Neil."

Hotelldirektören kände sig illa till mods när han en stund senare klev ur hissen på sjätte våningen och gick mot rummet där den lille pojkens pappa fanns.
"Gode Gud..." bad han tyst för sig själv. "gör så att Neil verkligen bara sover..."

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Alex hemlighet (del 18)

Miller Hotel, New York City. Oktober 1998

"Pappa, jag skulle vilja bo här alltid!"
5-årige Alex kravlade upp ur hotellets stora inomhuspool.
Neil Spencer log mot sin lille son.
"Skulle du inte sakna mamma och Cassie då?"
Alex strök några våta hårslingor ur ögonen.
"Joooo... jag bara menar att jag skulle vilja bo vid en pool."
Neil skrattade.
"Ja lilla gubben, det är härligt med pool."
Alex sprang fram till sin pappa som satt i en solstol av trä och läste i ett häfte med sångtexter.
"Men du badar ju inte pappa..."
Den lille pojken drog i sin pappas arm.
"Kom och simma med mig!" bad han.
"Ledsen Alex, pappa måste öva lite text till i kväll."

Alex lomade besviken tillbaka till poolen.
"Pappa, jag kan dyka! Kolla!"
Men Neil tittade inte upp från sina sångtexter.
"Pappaaaa, jag kan dyka!" upprepade Alex.
"Jag tittar om en stund älskling!" svarade Neil. "Jag lovar."
Alex gick tillbaka till pappa och kröp upp i hans knä.
"Oj..." sa Alex. "Jag är ju alldeles blöt."
Neil log.
"Det gör inget lilla gubben."
Neil drog pojken intill sig och kramade honom.
Alex gosade in sig hos sin pappa.
"Jag vill läsa sångtext med dig pappa."

"Då gör vi det." sa Neil.
Han höll häftet så att Alex också kunde se.
"Jag kan alla dina sånger jag." sa Alex stolt.
Neil log och kysste Alex på huvudet.
"Ja, du är min fina pojke du. Och du kan allt."
Alex såg med sina stora blå ögon på sin far.
"Näää... inte allt."
"Joho då." sa Neil. "Du kan göra vad du vill, bara du vill. Glöm aldrig det, min unge. Och glöm aldrig att följa dina drömmar."
"Drömmar...?"
"Ja, drömmar om framtiden. Vad du vill bli och göra i livet."
Alex nickade.
"Jahaaa...! Jag ska bli rockstjärna och så kanske jag ska jobba i fotoaffär."
Neil log brett och kramade sin lille son länge.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 8 september 2011 - del 2

*
Alex sprang tillbaka till lägret och låste in sig i stugan han delade med Scott och de andra grabbarna.
Med ilskans vilda frenesi rev Alex ner lakan, kuddar och filtar från alla sängar och kastade ner allt på golvet.
Sedan sparkade han till papplådan som pojkarna förvarade allt sitt godis i.
M&M-påsar, Twizzlers och tuggummin flög över trägolvet.
"Jävla skit-pappa!" vrålade Alex.
Pappa Neil hade dött av en överdos på ett hotellrum när Alex bara var fem år.
Alex tänkte inte så ofta på sin far, men ibland slet sorgen och ilskan över faderns död upp stora sår i den lilla pojkens känsliga själ.
"Varför var du tvungen att lämna mig?!" skrek Alex ut i luften. "Jag hatar dig!"
Pojken rasade ihop i högen av sängkläder på golvet och grät ut sin smärta.

"Pappa... hur kunde du lämna oss?" snyftade Alex när det värsta ilskan gått över. "Vi behövde ju dig... vi var så små... Cassie var ju bara en liten baby..."
Alex glömde aldrig den där kvällen när pappa Neil hade lämnat honom ensam på deras hotellrum och gick in i polarnas rum för att festa.
Och så morgonen därpå...
"Jag trodde du sov..." viskade Alex. "Men du ville inte vakna... och jag var så rädd..."
Stora tårar rann nu ner för pojkens kinder.

Alex blev arg för han grät, hatade det. Och han hatade att Scott hade gjort så att smärtan kom fram.
Han såg på sitt uppskrapade knä. Han tryckte hårt på skadan med tummen.
Det gjorde ont, jävligt ont.
Men den andra smärtan, den som gjorde ännu ondare, tonade bort.
Det var en lättnad, så Alex pressade ännu hårdare.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 20 juli 2011

Skriv om att snava

Paradise, California. Sommaren 1998

Alex snavade på alla de svarta sladdarna och både den lille pojken och elgitarren med sin ställning rasade ner på scengolvet med en duns.
Alex kravlade sig upp på fötter och sprang in bakom instrumenten.
Det var nog bäst att hitta ett gömställe, ifall någon blev arg för gitarren. Och det skulle någon säkert bli - elgitarrer var dyra, det visste Alex.
Om tre timmar skulle konserten börja och elgitarren var trasig. Nu skulle inte pappa kunna spela på den och hela konserten skulle bli förstörd - och det var Alex fel!
Pojken började snyfta där han satt inkrupen i trumman.
"Alex! Dags att äta - hamburgarna är här nu!"
Pappa. Han hade kommit tillbaka från hamburgerstället dit han åkt för att köpa middag.
Det kurrade rejält i Alex mage när han tänkte på sin efterlängtade cheeseburger, men han ville inte komma fram från sitt gömställe.

Han hörde pappa och trummisen Keith komma ut på scenen och någon lyfte upp gitarren.
"Alex, om du inte kommer ut och äter din smaskiga cheeseburger så äter jag upp den!" sa Keith i en skämtsam ton.
Alex satt kvar.
Pappa Neil och Keith fortsatte att leta.
"Alex, lilla gubben, ingen är arg på dig om det är det du är rädd för." hörde han pappa säga.
Alex kröp fram.
"Men den blev trasig. Jag ramlade på sladdarna och då fallade gitarren i golvet."
Pojken blickade skamset ner i golvet.
"Förlåt pappa, det var inte meningen. Jag ska spara alla mina veckopengar och köpa en ny."

Neil Spencer log mot sin lille son. Han tog upp pojken i famnen.
"Ingen fara grabben. Det där är inte pappas riktiga gitarr - den där hade vi bara under vår fotografering igår, som rekvisita. Har du glömt det?"
Alex nickade och torkade bort tårarna med sin randiga tröjärm.
Pappa Neil rufsade om i hans hår och kramade honom.
"Ingen skada skedd, tiger. Var inte ledsen."
"Nu går vi och käkar." sa Keith. "Jag är hungrig som en varg. Och ikväll Alex, då rockar vi så taket lyfter här!"
Alex fnissade.
"Rock 'n' roll!" jublade han.
Neil och Keith skrattade.
"Helt riktigt grabben!" sa Keith. "Du kanske vill vara med på scen ikväll och lira lite trummor med mig?"
Alex strålade av glädje.
Han skulle få spela trummor med Keith - på en riktig konsert!
"Jag ska bli rockstjärna!" jublade han och sträckte upp en liten segernäve i luften.