Skriv om att vissna.
Paradise, California.
Våren 2011
Blommorna på graven hade vissnat, men de var ändå vackra på något vemodigt vis där de stod i en glasvas.
Alex undrade vem som hade varit på hans fars grav och lämnat denna fina bukett.
"Det är inte mamma som har varit här i alla fall." sa han fundersamt till sin bästa vän Holly som stod bredvid honom och tittade på blommorna.
"Är du säker på att det inte är Nora?" sa Holly.
Alex nickade.
"Mmmm... mamma går inte hit så ofta, hon tycker fortfarande att det känns ganska jobbigt. Och när hon kommer hit brukar hon lägga vita rosor."
Alex satte sig på hux och studerade blomstren närmare.
"Vänta lite... det här är väl Gerbera?"
Holly nickade.
Alex log.
"Cassie. Det är Cassie som har varit här! Gerbera är ju syrrans älsklingsblommor och favoritfärger."
"Åh, vilken liten raring hon är!" utbrast Holly.
Alex nickade. Han var riktigt rörd över att hans 13-åriga lillasyster hade varit här och lämnat blommor till deras far.
Och en vas av fint glas hade hon tagit med sig åt blommorna, det var så typiskt för Cassie; hon ville alltid göra så fint.
Cassie hade bara varit 1 år när pappa Neil dog, men flickan pratade alltid om honom och var noga med att hålla hans minne vid liv.
Holly såg att Alex blå ögon blev blanka. Hon log av rörelse när han snabbt gned sig i ögonen och gav Holly ett generat litet leende.
"Allergi eller nåt..." mumlade han.
Holly böjde sig ner och strök Alex över ryggen.
"Man får vara ledsen sötnos. Jag vet ju att du saknar din pappa."
Alex log blekt, försökte vara tapper.
"Så du tror inte på mig om jag skyller på pollen-allergi?"
Holly log och skakade på huvudet.
"Inte så mycket." sa hon och kramade om Alex.
Alex suckade och borrade in ansiktet i Hollys tjocka tröja.
Holly höll tröstande om honom och pussade honom ömt på håret.
Paradise, California.
Våren 2011
Blommorna på graven hade vissnat, men de var ändå vackra på något vemodigt vis där de stod i en glasvas.
Alex undrade vem som hade varit på hans fars grav och lämnat denna fina bukett.
"Det är inte mamma som har varit här i alla fall." sa han fundersamt till sin bästa vän Holly som stod bredvid honom och tittade på blommorna.
"Är du säker på att det inte är Nora?" sa Holly.
Alex nickade.
"Mmmm... mamma går inte hit så ofta, hon tycker fortfarande att det känns ganska jobbigt. Och när hon kommer hit brukar hon lägga vita rosor."
Alex satte sig på hux och studerade blomstren närmare.
"Vänta lite... det här är väl Gerbera?"
Holly nickade.
Alex log.
"Cassie. Det är Cassie som har varit här! Gerbera är ju syrrans älsklingsblommor och favoritfärger."
"Åh, vilken liten raring hon är!" utbrast Holly.
Alex nickade. Han var riktigt rörd över att hans 13-åriga lillasyster hade varit här och lämnat blommor till deras far.
Och en vas av fint glas hade hon tagit med sig åt blommorna, det var så typiskt för Cassie; hon ville alltid göra så fint.
Cassie hade bara varit 1 år när pappa Neil dog, men flickan pratade alltid om honom och var noga med att hålla hans minne vid liv.
Holly såg att Alex blå ögon blev blanka. Hon log av rörelse när han snabbt gned sig i ögonen och gav Holly ett generat litet leende.
"Allergi eller nåt..." mumlade han.
Holly böjde sig ner och strök Alex över ryggen.
"Man får vara ledsen sötnos. Jag vet ju att du saknar din pappa."
Alex log blekt, försökte vara tapper.
"Så du tror inte på mig om jag skyller på pollen-allergi?"
Holly log och skakade på huvudet.
"Inte så mycket." sa hon och kramade om Alex.
Alex suckade och borrade in ansiktet i Hollys tjocka tröja.
Holly höll tröstande om honom och pussade honom ömt på håret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar