Green Hill, Sun City, California.
Våren 2011
Holly såg leende på Alex. Han var så djupt fokuserad där han satt med block och penna och klottrade.
En mjuk vind blåste uppe på den höga gräskullen där Miss Barclay och hennes high school-klass satt. Blåsten rufsade nu om i Alex halvlånga hår, men han tycktes inte märka något av det som hände omkring honom.
Holly lutade sig framåt en bit och kikade på sin bästis ansikte, den mjuka, söta profilen och de långa mörka ögonfransarna.
"Han är så söt!" sa Libby.
Holly nickade.
"Jag vet! Jag skulle kunna titta på honom hela dagen." sa hon.
Libby fnissade till.
"Och han skulle nog inte märka något, så fokuserad som han är nu."
Holly skrattade.
Hon lindade armarna om Alex hals och pussade honom.
Alex log, men fortsatte med sin teckning.
"Hallå, hur kan en tjej få lite uppmärksamhet här?" frågade hon och låtsades låta förnärmad.
"Snart klar med den här..." mumlade Alex, bara halvt närvarande.
Libby log mot Holly.
"Vilken drömmare han är, han skulle inte ens märka om jorden gick under."
"Jag ska nog få honom att reagera." fnissade Holly.
Hon grävde in fingrarna i Alex midja och letade efter en av de punkterna där han var mest kittlig. Strax ovanför höftbenet tryckte hon till.
Alex ryckte till och skruvade generat på sig. Han vände sig om och såg på Holly.
"Hey! Det där är inte snällt!" skrattade han.
"Nämen, är du vaken?" skojade Holly och kysste honom på kinden. "Tänk att jag alltid måste kittlas för att få dig att vakna ur en dagdröm."
Alex plutade truligt med munnen.
"Mmmm... jag vet. Du är elak."
Men sedan log han sött och drog sig ur sin bästa väns grepp.
"Nej du sötnos, inte smita nu." sa Holly och slog armarna om Alex ganska magra kropp. "Du är fast här hos mig nu."
"Okej, som du vill." sa Alex.
Han sjönk leende in i Hollys famn.
Och han bestämde sig för att han trivdes väldigt bra där.
Med Holly så här nära kände man sig lycklig och trygg.
Våren 2011
Holly såg leende på Alex. Han var så djupt fokuserad där han satt med block och penna och klottrade.
En mjuk vind blåste uppe på den höga gräskullen där Miss Barclay och hennes high school-klass satt. Blåsten rufsade nu om i Alex halvlånga hår, men han tycktes inte märka något av det som hände omkring honom.
Holly lutade sig framåt en bit och kikade på sin bästis ansikte, den mjuka, söta profilen och de långa mörka ögonfransarna.
"Han är så söt!" sa Libby.
Holly nickade.
"Jag vet! Jag skulle kunna titta på honom hela dagen." sa hon.
Libby fnissade till.
"Och han skulle nog inte märka något, så fokuserad som han är nu."
Holly skrattade.
Hon lindade armarna om Alex hals och pussade honom.
Alex log, men fortsatte med sin teckning.
"Hallå, hur kan en tjej få lite uppmärksamhet här?" frågade hon och låtsades låta förnärmad.
"Snart klar med den här..." mumlade Alex, bara halvt närvarande.
Libby log mot Holly.
"Vilken drömmare han är, han skulle inte ens märka om jorden gick under."
"Jag ska nog få honom att reagera." fnissade Holly.
Hon grävde in fingrarna i Alex midja och letade efter en av de punkterna där han var mest kittlig. Strax ovanför höftbenet tryckte hon till.
Alex ryckte till och skruvade generat på sig. Han vände sig om och såg på Holly.
"Hey! Det där är inte snällt!" skrattade han.
"Nämen, är du vaken?" skojade Holly och kysste honom på kinden. "Tänk att jag alltid måste kittlas för att få dig att vakna ur en dagdröm."
Alex plutade truligt med munnen.
"Mmmm... jag vet. Du är elak."
Men sedan log han sött och drog sig ur sin bästa väns grepp.
"Nej du sötnos, inte smita nu." sa Holly och slog armarna om Alex ganska magra kropp. "Du är fast här hos mig nu."
"Okej, som du vill." sa Alex.
Han sjönk leende in i Hollys famn.
Och han bestämde sig för att han trivdes väldigt bra där.
Med Holly så här nära kände man sig lycklig och trygg.
Fler låtar finns i Spotify-låtlistan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar