*
Pojkens mamma gav sin son en ordentlig utskällning, påminde om hur fel det var att slå andra barn. Sedan strök hon Maxine över håret.
"Gnugga dig inte i ögonen hjärtat. Du ska få skölja ögonen med vatten istället, då försvinner sanden."
Hon fiskade upp en stor flaska vatten ur sin väska och gav den till Audrey.
"Mamma, ta bort sanden!" beordrade Maxine.
Audrey log tacksamt mot pojkens mamma och tog med sig Maxine bort till deras picnic-filt.
När Maxines ansikte var fritt från "dum sand!" sprang flickan bort till gungorna.
När pojken närmade sig fräste Maxine som en arg tiger:
"Stygga barn får inte va' här! Gå dit."
Hon pekade bort mot träbänkarna, ett ställe som inte var särskilt kul att vara på för ett barn.
"Maxie!" ropade Audrey bortifrån filten. "Alla som vill får gunga!"
Maxine tjöt ilsket och skakade på huvudet så att de små skruvlockarna yrde om huvudet.
"Han kastar sand på mig!" sa flickan indignerat.
Audrey kom fram till Maxine igen. Hon strök mjukt och kärleksfullt det lilla arga barnet över kinden
"Men nu kastar han ju inte sand."
"Han ska gå hem." tyckte Maxine.
Hon gav den äldre pojken en bestämd blick.
"Gå hem."
Pojken skakade på huvudet.
"Jag får vara här." sa han.
Maxine morrade och höjde en liten knytnäve.
Pojken tog ett steg tillbaka och retirerade mot klätterställningen istället.
Maxine såg nöjd ut när hon lyckats skrämma iväg sin fiende.
"Mamma... jag fick sand på ögonen." klagade hon. "Det är synd om Maxie."
Audrey log och kramade tösen.
"Ja, då var det synd om Maxie."
Maxine nickade, belåten över bekräftelsen.
Pojkens mamma gav sin son en ordentlig utskällning, påminde om hur fel det var att slå andra barn. Sedan strök hon Maxine över håret.
"Gnugga dig inte i ögonen hjärtat. Du ska få skölja ögonen med vatten istället, då försvinner sanden."
Hon fiskade upp en stor flaska vatten ur sin väska och gav den till Audrey.
"Mamma, ta bort sanden!" beordrade Maxine.
Audrey log tacksamt mot pojkens mamma och tog med sig Maxine bort till deras picnic-filt.
När Maxines ansikte var fritt från "dum sand!" sprang flickan bort till gungorna.
När pojken närmade sig fräste Maxine som en arg tiger:
"Stygga barn får inte va' här! Gå dit."
Hon pekade bort mot träbänkarna, ett ställe som inte var särskilt kul att vara på för ett barn.
"Maxie!" ropade Audrey bortifrån filten. "Alla som vill får gunga!"
Maxine tjöt ilsket och skakade på huvudet så att de små skruvlockarna yrde om huvudet.
"Han kastar sand på mig!" sa flickan indignerat.
Audrey kom fram till Maxine igen. Hon strök mjukt och kärleksfullt det lilla arga barnet över kinden
"Men nu kastar han ju inte sand."
"Han ska gå hem." tyckte Maxine.
Hon gav den äldre pojken en bestämd blick.
"Gå hem."
Pojken skakade på huvudet.
"Jag får vara här." sa han.
Maxine morrade och höjde en liten knytnäve.
Pojken tog ett steg tillbaka och retirerade mot klätterställningen istället.
Maxine såg nöjd ut när hon lyckats skrämma iväg sin fiende.
"Mamma... jag fick sand på ögonen." klagade hon. "Det är synd om Maxie."
Audrey log och kramade tösen.
"Ja, då var det synd om Maxie."
Maxine nickade, belåten över bekräftelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar