Fristående fortsättning på Skrivpuffen "Skriv om en sommardoft."
Crystal Lake Forest, California
Sommaren 2005
"Jag gillar denna här skogen!" sa Maxine glatt. "Den är liksom magisk - och jättevacker."
Audrey log mot sin dotter.
Flickungen, som skulle fylla 12 i september, var en liten vildängel som verkade trivas på de flesta platser hon kom till, särskilt ställen där hon kunde ge utlopp för sin kreativitet och energi.
Skogen och stranden var två av Maxines favoritplatser.
"Ja, det är mysigt här." sa Audrey. "Men nu måste vi gå tillbaka till tältet och börja grilla lite korv, innan det blir mörkt. Ta på dig skorna älskling."
Flickan borrade ner sina nakna tår i det mjuka gräset.
"Jag vill gå barfota."
"Gör det inte ont att gå barfota i skogen?" frågade Audrey.
Maxine skakade på huvudet så att lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nej knäppis-mamma, det är frihet faktiskt."
Flickan yrde iväg, full av glädje och energi.
Hon är som en liten älva... tänkte Audrey. Min älskling är det vackraste som finns.
Det högg till lite i hjärtat när hon tänkte på hur sällan hon träffade sin lilla flicka.
Men Audrey visste innerst inne att Maxine hade det bättre hos sin fosterfamilj.
Maxine stortrivdes hos familjen Clarke och hos dem fick flickan ett bättre liv än det Audrey kunde ge henne.
"Mamma! Jag såg en jättestor fågel!" ropade Maxine fascinerat. "Den jagade en mus. Det var som att se en sån där naturfilm!"
Flickan studsade upp och ner av ren iver.
"Du missade värsta naturfilmen, mamma!"
Audrey nickade.
"Ja, vad synd."
Maxine lade huvudet på sned och såg allvarligt på sin mor.
"Går du och drömmer eller?"
Audrey skrattade mjukt.
"Ja, jag gick och tänkte på vilken underbar liten älva du är."
Maxine log och skakade på huvudet.
"Äh, jag är ingen älva - jag är en hyper-tiger-unge, minns du väl?"
Audrey drog in sin unge i famnen och höll om henne hårt.
Crystal Lake Forest, California
Sommaren 2005
"Jag gillar denna här skogen!" sa Maxine glatt. "Den är liksom magisk - och jättevacker."
Audrey log mot sin dotter.
Flickungen, som skulle fylla 12 i september, var en liten vildängel som verkade trivas på de flesta platser hon kom till, särskilt ställen där hon kunde ge utlopp för sin kreativitet och energi.
Skogen och stranden var två av Maxines favoritplatser.
"Ja, det är mysigt här." sa Audrey. "Men nu måste vi gå tillbaka till tältet och börja grilla lite korv, innan det blir mörkt. Ta på dig skorna älskling."
Flickan borrade ner sina nakna tår i det mjuka gräset.
"Jag vill gå barfota."
"Gör det inte ont att gå barfota i skogen?" frågade Audrey.
Maxine skakade på huvudet så att lockarna yrde om huvudet på henne.
"Nej knäppis-mamma, det är frihet faktiskt."
Flickan yrde iväg, full av glädje och energi.
Hon är som en liten älva... tänkte Audrey. Min älskling är det vackraste som finns.
Det högg till lite i hjärtat när hon tänkte på hur sällan hon träffade sin lilla flicka.
Men Audrey visste innerst inne att Maxine hade det bättre hos sin fosterfamilj.
Maxine stortrivdes hos familjen Clarke och hos dem fick flickan ett bättre liv än det Audrey kunde ge henne.
"Mamma! Jag såg en jättestor fågel!" ropade Maxine fascinerat. "Den jagade en mus. Det var som att se en sån där naturfilm!"
Flickan studsade upp och ner av ren iver.
"Du missade värsta naturfilmen, mamma!"
Audrey nickade.
"Ja, vad synd."
Maxine lade huvudet på sned och såg allvarligt på sin mor.
"Går du och drömmer eller?"
Audrey skrattade mjukt.
"Ja, jag gick och tänkte på vilken underbar liten älva du är."
Maxine log och skakade på huvudet.
"Äh, jag är ingen älva - jag är en hyper-tiger-unge, minns du väl?"
Audrey drog in sin unge i famnen och höll om henne hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar