*
"Vad ler du åt?" frågade Alex nyfiket.
"Åt dig, love. Du är så söt."
Alex gav mig ett blygt leende och mumlade något om att han minsann inte alls var söt.
Ricky fnissade.
"Haha! Alex, dina öron är röda!" sa han, högt så att hela familjen hörde honom.
Sedan sprang han undan från soffan.
Alex tog sig vigt och smidigt över soffans ryggstöd och sprang efter sin lillebror.
"Ta sig ur soffan på ett normalt sätt är tydligen tråkigt." log Janie.
"Ja, eller hur!" skrattade jag.
Ricky gömde sig bakom mamma Joanne som dukade fram lite kvällsfika.
Joanne log mot sina söner.
"Pojkar, ta det lite lugnt. Nu ska vi varva ner och äta kvällsmat och sen är det läggdags för en viss liten pojke här."
"Nej... jag vill vara uppe längre..." skojade Alex, som om Joanne hade pratat om honom.
Joanne skrattade och rufsade om charmtrollets hår.
"Okej då, du får väl vara uppe en liten stund till."
"Holly, vet du förresten att Love är ett av Alex mellannamn?" sa Cassie.
"Ja, just det!" sa jag. "Det är svenskt va?"
(Alex och Cassies mamma Nora är halvsvensk.)
Cassie nickade.
"Ja, Love är ett svenskt namn. Fast jag tror att i Alex fall är det Love - som i det engelska ordet för kärlek."
Jag såg bort mot Alex som stod borta vid köksbordet och pratade med sina fosterföräldrar.
"Love. Det är ett så fint namn och det passar verkligen vår fina Alex.
Han är full av kärlek och det är omöjligt att inte älska honom.
"Vad ler du åt?" frågade Alex nyfiket.
"Åt dig, love. Du är så söt."
Alex gav mig ett blygt leende och mumlade något om att han minsann inte alls var söt.
Ricky fnissade.
"Haha! Alex, dina öron är röda!" sa han, högt så att hela familjen hörde honom.
Sedan sprang han undan från soffan.
Alex tog sig vigt och smidigt över soffans ryggstöd och sprang efter sin lillebror.
"Ta sig ur soffan på ett normalt sätt är tydligen tråkigt." log Janie.
"Ja, eller hur!" skrattade jag.
Ricky gömde sig bakom mamma Joanne som dukade fram lite kvällsfika.
Joanne log mot sina söner.
"Pojkar, ta det lite lugnt. Nu ska vi varva ner och äta kvällsmat och sen är det läggdags för en viss liten pojke här."
"Nej... jag vill vara uppe längre..." skojade Alex, som om Joanne hade pratat om honom.
Joanne skrattade och rufsade om charmtrollets hår.
"Okej då, du får väl vara uppe en liten stund till."
"Holly, vet du förresten att Love är ett av Alex mellannamn?" sa Cassie.
"Ja, just det!" sa jag. "Det är svenskt va?"
(Alex och Cassies mamma Nora är halvsvensk.)
Cassie nickade.
"Ja, Love är ett svenskt namn. Fast jag tror att i Alex fall är det Love - som i det engelska ordet för kärlek."
Jag såg bort mot Alex som stod borta vid köksbordet och pratade med sina fosterföräldrar.
"Love. Det är ett så fint namn och det passar verkligen vår fina Alex.
Han är full av kärlek och det är omöjligt att inte älska honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar