Holly ♥ Alex - del 5

*
När Alex kom ner till köket en stund senare såg han undrande på oss.
"Vad tyst det är här... är ni deppade, eller planerar ni nåt bus?"
Jag log och slog armarna om hans hals.
"Vi pratar om hur gullig du är." retades jag.
"Haha, kul." flinade Alex. "Har ni inget bättre att prata om?"
Jag skrattade.
"Bara skojar med dig. Vi pratade faktiskt om att jag ska sova här i natt."
"Jaha..." sa Alex. "ska du sova här, i köket?"
Han flinade busigt.
Jag skrattade.
"Din kaxiga rackarunge, jag får nog ta och uppfostra dig lite." sa jag varnande.
Alex log och skakade på huvudet.
"Glöm det..." sa han.
Sakta gled han ur min famn och slog sig ner i soffan.

Jag satte mig intill honom.
"Ska du sova i gästrummet, eller i mitt rum?" frågade han.
"Vad tycker du?" frågade jag.
Alex låtsades fundera.
"I mitt rum kanske..." sa han blygt och rodnade lite.
Han är för söt!
"Awww...!" sa Janie och jag unisont.
"Tjejer... sluta att vara så blödiga..." sa Alex truligt.
Men sedan log han brett mot oss.
Jag brottade ner honom i soffan och överöste honom med pussar - bara för att jag vet att sådant gör honom ännu mer generad.

Alex såg bedjande på sina fosterföräldrar och på Janie.
"Hjälp mig, snälla..."
Men Joanne och Martin bara skrattade.
Ricky, yngste medlemmen i familjen Clarke, skrattade förtjust när jag busade med hans storebror.
"Vet du Holly," fnissade 11-åringen. "om du pussar Alex på halsen kittlas det! Han är super-kittlig, hela han!"
"Ja, jag vet!" skrattade jag.
Och så började jag kyssa Alex på halsen.

Jag såg att Alex höll på att krevera av fniss, men han vill absolut aldrig erkänna att han är super-kittlig.
"Ricky, du vill väl hjälpa din brorsa från den här läskiga tjejen?" sa Alex.
"Nope!" sa Ricky glatt.
Lillkillen sprang bort till spisen för att se vad det blev till middag.

LOL Stackars lille Alex...! ;-)

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex