*
GLAD PÅSK
Skriv en påskhälsning på din blogg eller skriv en text inspirerad av påsken.
Bild, som inspiration eller dekoration.
Den första påsken.
Påskafton, 3 April, 2010
Colette, 6 ½ år, stirrade på det stora färgglada pappersägget, som hon andaktsfullt höll med båda sina händer.
"Är hela det här mitt...?" frågade den lilla flickan.
Den förvånade och nästan hänförda tonen i hennes röst gick rakt in i hjärtat på hennes nya fosterföräldrar Helena och Krister.
"Ja, min älskling," sa Krister. "det är ditt."
Flickan ögon var nu stora som tefat och hon lade försiktigt ner påskägget på soffbordet, så att hon kunde öppna det.
När hon kikade ner i ägget flämtade hon till.
"Mamma, pappa! Det finns massor med godis häri! Och leksaker! Små söta leksaker!"
När chocken över att få ett så stort påskägg släppt en aning började flickan studsa av pur glädje.
"Vilken fin present jag fick!" jublade hon.
Colettes storebror Tony, 11 år och 8 månader gammal, hade fått ett likadant ägg; fyllt med godis och små presenter. Pojken var lika hänförd som sin syster.
Nu omfamnade barnen varandra och skrattade av lycka. Och sedan kramade de sina föräldrar.
"Tack! Tack! Tack!" utbrast barnen unisont och snubblade nästan på orden.
Colette började stryka med handen över sitt fina, blanka ägg.
"Får jag spara det här. Och ha i mitt rum?"
"Det är hennes första påskägg." förklarade Tony och log lite.
Helena började nästan gråta av rörelse. Och hon såg att även Krister hade tårar i ögonen.
Det gjorde ont i deras hjärtan av att tänka på hur de här ljuvliga ungarna hade haft det förut, innan de kom till familjen Hasselgren i julas. Då hade levt i en skräckfylld mardröm av misshandel, vanvård och mobbning.
På självaste julafton räddades Tony och Colette av Helenas bror, som var polis. Och det hade varit självklart för familjen Hasselgren att ta hand om de små stackarna.
Nu lyfte Helena upp lilla Colette i famnen.
"Självklart får du ha påskägget i ditt rum. Det är bara roligt att du tycker om det."
Colette kramade sin fostermor igen.
"Och ingen kan ta det från mig...?" frågade flickan oroligt.
Helena skakade på huvudet.
"Älskade unge, här kan ingen ta någonting ifrån dig."
Colette nickade och log förstående.
"Bra." sa hon mjukt och såg på sin bror. "Då behöver vi inte gömma våra nya presenter, Tony."
Nu blev Krister tvungen att diskret lämna rummet. Alla känslor höll på att överväldiga honom totalt.
Tony såg med sorgsen blick efter honom.
"Får jag gå och trösta pappa?"
"Ja, älskling, det får du." sa Helena ömt och svalde gråten.
Hon gav pojken en stor kram innan han sprang iväg för att hitta pappa Krister.
"Är pappa lessen...?" frågade Colette.
Helena nickade och tryckte flickan intill sig.
"Ja, han blev lite ledsen när han hörde att du aldrig har fått något påskägg förut."
Colette såg nu också sorgsen ut.
"Oj då... stackars pappa. Jag vill också gå och trösta honom."
Helena log.
"Då gör vi det."
Krister satt på en köksstol och hade Tony i knät.
Colette rusade fram och kastade sig i Kristers famn.
"Nu ska inte du vara lessen mer, pappa. Jag är ju glad nu. Och jag är inte rädd mer. Inte Tony heller."
Tony bytte en blick med sina fosterföräldrar. Han försökte le, fastän han hade nära till gråten.
Det var så starkt för pojken att hans syster, som var så liten, tröstade sina nya föräldrar med att de var trygga nu. Och att hon berättade med sina egna, lite barnsliga, ord gjorde bara allt än mer rörande.
Krister lyfte upp även Colette i knät och så kramade han om båda barnen.
"Glad påsk, älskade ungar." sa han och pussade dem.
"Glad påsk älsklings-pappa!" sa Colette och Tony.
Sedan såg de på Helena och log.
"Och glad påsk älsklings-mamma!"
Helena torkade en tår och gav barnen en slängkyss.
GLAD PÅSK
Skriv en påskhälsning på din blogg eller skriv en text inspirerad av påsken.
Bild, som inspiration eller dekoration.
Den första påsken.
Påskafton, 3 April, 2010
Colette, 6 ½ år, stirrade på det stora färgglada pappersägget, som hon andaktsfullt höll med båda sina händer.
"Är hela det här mitt...?" frågade den lilla flickan.
Den förvånade och nästan hänförda tonen i hennes röst gick rakt in i hjärtat på hennes nya fosterföräldrar Helena och Krister.
"Ja, min älskling," sa Krister. "det är ditt."
Flickan ögon var nu stora som tefat och hon lade försiktigt ner påskägget på soffbordet, så att hon kunde öppna det.
När hon kikade ner i ägget flämtade hon till.
"Mamma, pappa! Det finns massor med godis häri! Och leksaker! Små söta leksaker!"
När chocken över att få ett så stort påskägg släppt en aning började flickan studsa av pur glädje.
"Vilken fin present jag fick!" jublade hon.
Colettes storebror Tony, 11 år och 8 månader gammal, hade fått ett likadant ägg; fyllt med godis och små presenter. Pojken var lika hänförd som sin syster.
Nu omfamnade barnen varandra och skrattade av lycka. Och sedan kramade de sina föräldrar.
"Tack! Tack! Tack!" utbrast barnen unisont och snubblade nästan på orden.
Colette började stryka med handen över sitt fina, blanka ägg.
"Får jag spara det här. Och ha i mitt rum?"
"Det är hennes första påskägg." förklarade Tony och log lite.
Helena började nästan gråta av rörelse. Och hon såg att även Krister hade tårar i ögonen.
Det gjorde ont i deras hjärtan av att tänka på hur de här ljuvliga ungarna hade haft det förut, innan de kom till familjen Hasselgren i julas. Då hade levt i en skräckfylld mardröm av misshandel, vanvård och mobbning.
På självaste julafton räddades Tony och Colette av Helenas bror, som var polis. Och det hade varit självklart för familjen Hasselgren att ta hand om de små stackarna.
Nu lyfte Helena upp lilla Colette i famnen.
"Självklart får du ha påskägget i ditt rum. Det är bara roligt att du tycker om det."
Colette kramade sin fostermor igen.
"Och ingen kan ta det från mig...?" frågade flickan oroligt.
Helena skakade på huvudet.
"Älskade unge, här kan ingen ta någonting ifrån dig."
Colette nickade och log förstående.
"Bra." sa hon mjukt och såg på sin bror. "Då behöver vi inte gömma våra nya presenter, Tony."
Nu blev Krister tvungen att diskret lämna rummet. Alla känslor höll på att överväldiga honom totalt.
Tony såg med sorgsen blick efter honom.
"Får jag gå och trösta pappa?"
"Ja, älskling, det får du." sa Helena ömt och svalde gråten.
Hon gav pojken en stor kram innan han sprang iväg för att hitta pappa Krister.
"Är pappa lessen...?" frågade Colette.
Helena nickade och tryckte flickan intill sig.
"Ja, han blev lite ledsen när han hörde att du aldrig har fått något påskägg förut."
Colette såg nu också sorgsen ut.
"Oj då... stackars pappa. Jag vill också gå och trösta honom."
Helena log.
"Då gör vi det."
Krister satt på en köksstol och hade Tony i knät.
Colette rusade fram och kastade sig i Kristers famn.
"Nu ska inte du vara lessen mer, pappa. Jag är ju glad nu. Och jag är inte rädd mer. Inte Tony heller."
Tony bytte en blick med sina fosterföräldrar. Han försökte le, fastän han hade nära till gråten.
Det var så starkt för pojken att hans syster, som var så liten, tröstade sina nya föräldrar med att de var trygga nu. Och att hon berättade med sina egna, lite barnsliga, ord gjorde bara allt än mer rörande.
Krister lyfte upp även Colette i knät och så kramade han om båda barnen.
"Glad påsk, älskade ungar." sa han och pussade dem.
"Glad påsk älsklings-pappa!" sa Colette och Tony.
Sedan såg de på Helena och log.
"Och glad påsk älsklings-mamma!"
Helena torkade en tår och gav barnen en slängkyss.
