Julkalendern 2017 - Del 22

*
Paradise, California
Fredag, 22 December 2006

Det var fredag och äntligen jullov.
Men första dagen på lovet blev inte riktigt som 13-årige Alex hade hoppats på. Han vaknade med ganska hög feber och låg energi, som en trist följeslagare till febern.
Han milt beordrad av sin mamma att stanna hemma och vila. Alex lydde motvilligt, och lite tjurigt, medan mamma och hans 9-åriga lillasyster Cassie gick ut på stan och ordnade med de sista julklapparna som behövde köpas.

Sent på eftermiddagen kände Alex sig lite piggare, som tur var, men han började bli rejält uttråkad av att bara sitta inomhus och inte göra någonting.
Han hade redan läst ut den sista boken som stod med på listan över litteratur som hans klass fått av deras lärare den här höstterminen, så nu fanns det inget kul att hitta på.
Ute hade det börjat regna och det muntrade inte heller upp precis.
Alex stod nu vid fönstret intill ytterdörren och tittade på vattnet som strilade på rutan.
Hans styvpappa såg länge på honom och nu skrattade han lite roat åt pojkens uttråkade suckar och trumpna min.
"Hörru grabben, vad är det med dig? Har du inget att göra?"
Alex skakade på huvudet.
"Nej, alla mina böcker är utlästa och det regnar, så jag kan inte gå ut..."
Darryl kom fram till Alex och lade en hand på den magra lilla pojkens axel.
"Men så hitta på nåt att göra då. Stå inte här som en ledsen hundvalp." sa han och rufsade Alex i håret.
"Hmmm..." suckade Alex fundersamt. "Tänk om det snöade istället..."
Darryl log.
"I California? Ja, här brukar det ju snöa så ofta."
Alex vände sig om och flinade.
"Nej, men... det var så längesen jag såg snö."
Darryl funderade på något. Sedan verkade han komma på något och log brett.
"Om du vill ha snö ska du få snö!"

Pojken såg förundrad ut.
"Eh... kan du trolla."
"Typ." log Darryl. "Kom ska du få se."
Alex gick efter Darryl mot badrummet. Där tog styvfadern fram raklödder. Sedan gick de ut till köket.
"Har din mamma bakpulver?"
Alex nickade. Han klättrade upp på diskbänken och öppnade ett av skåpen, letade en stund och plockade sedan fram bakpulvret, som han räckte till Darryl.
"Bra." sa Darryl. "Ta nu fram en ganska stor skål. Plastskålen vi brukar ha bål i funkar bra."
Alex hoppade ner på golvet, öppnade ännu ett skåp och tog fram bålskålen.
Allt detta ställdes sedan fram på köksbordet.
"Nu blandar du bakpulver och raklödder, plus lite vatten, i skålen." instruerade Darryl.
Han gav pojken en gaffel att röra om med och en matsked att hälla i vatten med.
Alex hällde i alla ingredienser i skålen och rörde om.

"Cool, det ser lite ut som snö faktiskt." sa Alex förnöjt när han var klar.
Darryl nickade.
"Gör en snöboll så får du känna hur din fejksnö känns."
Alex kramade en snöboll.
"Den är till och med lite kall!" utbrast han häpet och fascinerat.
"Och lite pudrig, va?" log Darryl. "Som snö är när det är riktigt kallt ute."
Alex nickade ivrigt och så gjorde han fler snöbollar. "Snön" var lätt att forma och kul att pyssla med.
"Gör en snögubbe vetja." föreslog Darryl.
"Jo, för det är precis vad mamma vill ha..." skrattade Alex. "en snögubbe som står och smälter på hennes golv."
Darryl skakade på huvudet.
"Den kommer inte att smälta - såvida du inte häller vinäger på den. Men det kanske du också skulle gilla att prova, få snön att brusa och fräsa."
Alex ögon blev stora av iver och fascination.
"Typ som när man gör en vulkan?"
Darryl nickade.
"Oh wow! Det måste vi prova sen!" utbrast pojken ivrigt.
Men nu ville han göra fler snöbollar och en snögubbe.

Snögubben blev nästan 30 centimeter hög. Alex hade placerat den på golvet, så att Cassie och mamma skulle se den så fort de kom hem.
Darryl tog en flaska öl ur kylskåpet, slog sig sedan ner i soffan och såg på när hans styvson hade kul med sin snö.
"Tänk att lite kall och pudrig sörja kan vara så skojigt..." sa han.
Alex såg på honom och log brett.
"Det är skitkul ju! Tack för att lärde mig det här, Darryl."
"Det var så lite så." svarade Darryl.
Han sträckte sig över soffans ryggstöd och rufsade Alex i håret och kittlade honom, men bara lite och inte alls på det där jobbiga intensiva sättet som Alex hatade.
Alex pep av skratt och skruvade sig undan kittlingen.
"Har du haft det bra idag då, trots allt?" undrade Darryl.
Alex nickade glatt.
Han blev förvånad över att hans styvfar var så snäll idag. Men det gjorde honom även glad.
Det var nämligen inte ofta han och styvfadern två kom så här bra överens. De råkade ofta i gräl med varandra och i somras hade Alex till och med fått stryk av Darryl.
Men idag var styvfadern hur trevlig som helst.
Den här dagen kommer jag nog att minnas i hela mitt liv, tänkte Alex. för den blev ju bra - fast jag har feber och vädret är trist

När mamma Nora och Cassie öppnade ytterdörren en stund senare var det första de fick syn på Alex, som satt mitt på golvet - intill en snögubbe!
"Wooow...!" utbrast Cassie.
"Jag vet!" sa Alex stolt. "Säg hej till Frosty."
Cassie slog sig ner på golvet, mittemot snögubben.
"Hej Frosty!"
Hon såg på Alex.
"Hur har du gjort honom?"
"Med snö." sa Alex i självklar ton.
Lillasyster lade huvudet på sned och gav sin storebror en misstrogen "ja-visst-hörrudu"-blick.
Det där minspelet har hon ärvt av Alex, tänkte Nora och log mot sina barn. han gör ofta så också.
"Jo, det är sant." sa Alex. "Darryl lärde mig att göra snö. Kom får du se."
Syskonen gick till köksbordet och Alex berättade hur man gjorde låtsas-snö.
Cassie ville också göra lite, så Alex visade henne hur man blandade raklöddret med bakpulver och vatten.

"Ta hårbalsam om ni vill ha blötsnö." sa Darryl och tog en klunk öl.
Barnen rusade in i badrummet och hämtade balsam.
Sedan ägnade de resten av eftermiddagen åt att göra olika sorters snö.
"Vi ni ha pizza till middag?" frågade mamma.
"Mmmm..." svarade barnen unisont, men utan att ta ögonen från sina snö-skapelser.
"Jag tar det som ett ja." skrattade Darryl.
Han gick ut för att köpa pizza.
Nora lade armen om Alex.
"Städar ni undan på köksbordet så länge?"
Alex stönade av besvikelse. Men han gjorde som mamma bad honom.
"Vi tar in allt till mitt rum." sa han till Cassie och började samla ihop skål, ingredienser och allt annat de behövde till att fortsätta pyssla.
"Frosty med?" undrade Cassie och pekade på snögubben på golvet.
Alex nickade.
"Ja, Frosty med."
Cassie lyfte försiktigt upp Frosty och bar honom till sin brors rum.
"Han är söt." sa Cassie ömt. "Hur länge kan vi ha kvar honom?"
Alex log lite.
"Till vi smälter honom med vinäger och blir alldeles fizzy."
"Stackars Frosty...!" sa Cassie.
Men hon tyckte det lät lite spännande med det där vinäger-experimentet och ville nog prova det någon dag.
"Fast det kan vi göra efter jul, om du vill ha kvar Frosty några dagar till." sa Alex, som om han kunnat läsa lillasysters tankar.
Cassie nickade glatt och kramade Alex.

Skrivpuff - 13 Augusti 2016

*
Olyckshändelse

Paradise, California. Sommaren 2006.

Darryl gick på strandpromenaden nere vid havet tillsammans med sina styvbarn Alex, 12 ½ år, och Cassie, 8 ½. De skulle gå till piren där det fanns ett litet tivoli.
Barnen var ivriga och glada och solen sken varmt denna härlig augustidag.
Det var inte så ofta Alex och Darryl kom överens, alls.
Styvfadern kunde nämligen vara både nedlåtande, sträng och även ganska våldsam mot pojken. Så oftast undvek Alex sin mammas sambo som pesten.
Men de senaste två veckorna hade Darryl varit schyst mot Alex, så även idag.
Alex såg leende upp på styvfadern nu där de gick och Darryl rufsade om pojkens hår.
"Blir det en bra dag, tror ni?" sa styvfadern och log mot barnen.
Cassie och Alex nickade ivrigt.
Överallt fanns löften om en idel rolig och bra dag.

Men så plötsligt...
När de gått ungefär halvvägs hörde de hundskall bakom sig. 
Alex vände sig nyfiket om och flämtade till. Rakt emot honom rusade en stor hund.
Instinkten pojken fick nu var att fly, så det gjorde han. Han sprang så fort han kunde, med kroppen fylld av adrenalin och skräck, över strandpromenadens ljusa asfalt. 
Alex hörde hur Darryl ropade att han skulle stanna, men pojken fortsatte att springa.
Till slut tog jakten slut. Men inte så som man kunde ha önskat.
Hundens tassar slog omkull den magra pojken.
Alex, som landade ganska hårt på marken, vågade inte röra sig när han kände hundens nos och fuktiga andedräkt mot sitt ansikte.
Cassie började gråta, rädd att hunden skulle göra hennes bror illa.

Darryl rusade fram, tog svärande tag i hundens halsband och drog bort den från pojken.
Mannens ögon blixtrade när han spände blicken i hundens ägare, som nu sprungit ifatt dem.
"Koppla din byracka, för fan!" röt Darryl.
Kvinnan kopplade hunden och försökte sig på ett leende.
"Förlåt lille vän," sa hon till Alex. "men han ville bara leka."
Leka...?! tänkte Alex. Den där jycken är ju värre än Cujo..!
Cujo var en rabiessmittad hund i en bok av Stephen King. Alex hade nyligen läst boken sett filmen.
"Men min unge vill inte leka med din hund!" fräste Darryl.

Sedan lyfte han upp Alex från marken och såg på pojken. 
Lilleman hade skrapat upp båda knäna, en armbåge och hakan i asfalten.
"Min hund menade inte att vara elak. Det var en olyckshändelse." sa hundägaren och försökte stryka Alex över håret.
Alex drog trotsigt bort huvudet och blängde argt på damen.
Darryl lade armen om pojkens axlar.
"Låt min grabb vara ifred. Och dra härifrån innan vi polisanmäler dig och ditt hundskrälle!"
Kvinnan kopplade sin hund och gick bort från strandpromenaden.
Alex stod på darrande ben och såg efter dem.
"Jag gillar nog inte hundar längre..." mumlade han.
Darryl gav pojken en liten kram och sedan tröstade han Cassie.
"Sluta gråta nu, stumpan, allt är bra nu."
Cassie torkade tårarna och höll sin bror i handen.
"Nu går vi till piren och äter hot dogs och massor med glass." sa Darryl och rufsade båda barnen i håret.
Alex och Cassie log.
Resten av dagen kanske skulle bli bra, trots allt.

Skrivpuff - 4 Maj 2015

*
Vag

Paradise, California. Våren 2011

Solen höll på att gå ner över stranden och vårvädret var skönt.
Darryl, Nora och hennes två tonårsbarn hade köpt pizza som de nu satt i sanden och åt.
Stämningen var lugn och allt var var vackert som en tavla.
Och en gyllene kväll på en liten strand med sin älskade, det var som upplagt för romantik.
Det tyckte i alla fall Darryl. Han såg ömt på sin sambo.
"Nora, vi har varit ihop i så många år nu... Är det inte på tiden att vi gifter oss?"

Nora vände sig sakta mot sin sambo och log ett tillkämpat leende - som hon hoppades såg äkta ut.
"Gifta oss...?"
Darryl log brett och nickade glatt och för ett ögonblick så Nora den varma mannen hon en gång blivit förälskad i.
"Men Darryl... vi har väl det bra som vi har det...?" var det enda hon fick fram nu.
Darryls panna rynkades.
"Det där var ett något vagt svar, Nora." sa han och skrockade. "Vi får väl det ännu bättre om vi gifter oss."
Nora såg inte helt övertygad ut.
Darryl vände sig mot Alex och Cassie.
"Vad säger ni? Tror inte ni att er mor och jag får det bra om vi gifter oss?"

Alex stoppade in en pizza-bit i munnen, för att slippa svara och Cassie skruvade lite obekvämt på sig.
"Jooo... kanske..." mumlade hon osäkert.
Men 13-åringen ville inte att hennes mamma skulle gifta sig med Darryl! Då skulle hon ju aldrig lämna honom.
17-åriga Alex tänkte samma sak som sin lillasyster, men han sa inget. 
Han ville inte göra Darryl irriterad och arg. Då skulle inte den här kvällen sluta bra.

Darryl skrattade och skakade på huvudet åt all osäkerhet.
"Nästa gång friar jag på riktigt, Nora - när jag har råd att köpa en fin ring åt dig."
Nora log.
"Men det behövs inte Darryl. Vi kan ju älska varann utan fina ringar och äktenskap. Huvudsaken är ju att vi finns där för varandra, eller hur?"
Darryl svarade inte. Han såg minst sagt missnöjd ut nu.
Alex noterade detta och log diskret.
Men inte diskret nog, hans stundtals våldsamma styvfader blängde varnande på honom.
Din obstinata lilla snorunge... tänkte Darryl.

Alex blängde tillbaka.
Du vill bara kontrollera min mamma... tänkte han. Men du ska inte få göra det...
Även om pojken tvivlade på att hans mamma någonsin skulle lämna Darryl tänkte han aldrig sluta tjata på henne om det.
Nora gav också Alex en blick. Men hennes var mjuk och öm, men ändå lite varnande.
Ta det lugnt med Darryl nu, älskling... tänkte hon.
Cassie var också orolig för att hennes bror och styvfadern skulle börja gräla. Flickan bet nervöst på en nagel.
Alex puffade till henne och log lugnande.
"Ska vi gå och köpa mjukglass?" frågade han.
Lättad över ett litet avbrott från den tryckta stämningen nickade Cassie.
Hon och Alex började gå mot piren där det fanns en liten glasskiosk.

"Tänk om mamma och Darryl gifter sig..." sa Cassie när de gått en bit.
"Det gör dom inte." sa Alex.
Men han lät inte så övertygad. Det fanns en liten klump av oro även i hans mage.
Hon måste lämna honom...! tänkte Alex och Cassie unisont.

Skrivpuff - 11 April 2015

*
Ömsom

Paradise, California. Våren 2011.

Nora Spencers känslor för pojkvännen och sambon Darryl var minst sagt komplicerade. 
Vissa stunder var hennes kärlek för honom nästan brinnande, men så fanns de där dagarna när hans humör var så oberäkneligt och våldsamt att hon blev rädd för honom.
Alkohol förvandlade alltför lätt Darryl till en Dr. Jekyll/Mr. Hyde-persona.
Noras 17-åriga son Alex tyckte inte alls att Darryl var en bra man för henne. Pojken upprepade gång på gång att hon borde lämna honom.
Mannen och pojken rök ofta ihop, särskilt under Darryls Mr. Hyde-perioder.
Och innerst inne visste ju Nora att Alex hade rätt om sin styvfar. 
Jag borde göra slut på vårt förhållande innan situationen blir alltför ohållbar... tänkte hon ofta.

Men det var svårt. 
Ibland kände sig Nora så beroende av Darryl, både ekonomiskt och känslomässigt. 
Och när Darryl var mjuk och kärleksfull, som den här morgonen, var det så lätt för henne att glömma den oberäknelige sidan av sambon.
Nu stod Darryl bakom henne där hon satt vid köksbordet och smekte hennes kropp. Hans beröring var öm och lite retsam och fick Nora att fnittra.

Alex och hans 13-åriga lillasyster Cassie satt på andra sidan bordet och såg på sin mor och styvfar. Båda tonåringarna skruvade en aning besvärat på sig.
Darryl såg på dem och skrattade.
"Vad är det med er då, ungar? Blir ni generade av lite kärlek?" retades han.
Alex gjorde en liten grimas.
"Vi äter faktiskt frukost här..." mumlade han.
Cassie fnissade.
"Vad grabben menar är alltså: 'sluta hångla vid matbordet'." sa Darryl till Nora.
Sedan gick han fram till pojken och lindade armarna om hans magra kropp.
"Alex, lilla gubben... en dag kommer du att vilja kela med din flickvän - till och med vid matbordet."
Alex skakade trotsigt på huvudet.
"Jag har ingen flickvän." sa han.
Darryl gav honom en klentrogen blick.
"Inte...? Holly då?" sa han.
Alex kände till sitt förtret att hans kinder hettade.
"Holly och jag är faktiskt bara kompisar." sa han snabbt.
Det var ju sant, men ändå blev han lika pinsamt generad varje gång Holly kom på tal.
"Jaha du..." skrockade Darryl lite skadeglatt.
Och så började han retsamt kittla sin styvson.
"Nej, sluta...!" flämtade Alex och försökte skruva sig ur styvfaderns grepp.
Alex försökte vara allvarlig, men det var så svårt att låta bli att skratta när man var så kittlig som han var.

Nora sa åt Darryl att ta det lite lugnt med pojken.
Hon visste ju att Alex hade lite svårt för att bli kittlad ibland - särskilt av Darryl... Och så ville hon inte att den här fina morgonen skulle urarta i arga känslor och bråk.
Hon kunde vara lugn.
Darryl flinade visserligen och kittlade Alex lite till. Men sedan rufsade han pojken i håret och återgick sedan till att vänslas med Nora.
Cassie som också var tacksam för denna lugna morgon satt bara och fnissade åt allt.
Alex såg roat på sin lillasyster.
"Vad fnissar du åt då...?" flinade han och petade henne retsamt i sidan.
"Åt dig så klart." skrattade Cassie och petade honom i sidan.
Alex räckte lekfullt ut tungan åt sin syster. 
Sedan såg han på de vuxna och skakade på huvudet åt turturduvorna.
"Ska inte ni äta frukost?"
"Vi lever på kärlek." sa Darryl och kysste Nora på halsen.
Alex suckade lätt.
"Ja, ni är ju inte kloka..."

Skrivpuff - 25 Februari 2015

*
Hafsverk

Paradise, California. Våren 2011.

Darryl höll på att laga garageporten och hans svordomar hördes ända in i huset. 
När han kom in igen var han varm och irriterad. 
"Det här hemmet är bara ett hafsverk."
Nora, som bott i huset med sina två barn långt innan hon och Darryl blev sambos, såg indignerat på honom.
"Det här hemmet duger bra åt oss, Darryl. Vi har ett ganska stort sovrum och ungarna har varsitt fint litet rum."
Darryl fnyste.
"Huset må vara fräscht och rent - men det är för litet och trångt, Nora."
"Ska vi inte flytta till Los Angeles ändå, och skaffa ett mycket finare hus?"
Mannen log brett, nöjd åt sina flyttplaner.
"Och vi kanske ska hitta ett hus med pool. Vad säger ni om det, ungar?"
Han såg entusiastiskt på tonåringarna som satt vid köksbordet.
17-åriga Alex blev alldeles torr i munnen och han stirrade på styvfadern.
"Vad snackar du om? Vi ska inte flytta till L.A."
Darryl såg lite häpet på pojken.
"Va? Vill ni inte bo i ett stort fint hus med pool?" sa han och rufsade om i pojkens hår. "Du gillar ju att simma, Alex."

Alex gjorde en liten grimas. Jo, visst älskade han att simma, men han ville inte bo i Los Angeles - särskilt inte i samma hus som Darryl.
"Vi har ju vår familj och våra vänner, både här och i Sun City." sa han.
Tanken på att flytta flera mil från sin älskade fosterfamilj i grannstaden Sun City och alla vännerna kändes som en mardröm.
Alex 13-åriga lillasyster Cassie nickade instämmande.
"Ja, och mormor och morfar i San Francisco." tillade hon.
Darryl suckade.
Han försökte övertala sin sambo och hennes ungar om hur bra de kunde få det i Los Angeles, men varken Nora, Alex eller Cassie ville flytta.

Deras ovilja verkade göra Darryl sur.
"Vad är det som är så jävla bra med det här lilla huset...?" fräste han.
"Vi har nära till allt." sa Nora, lite osäkert. "Havet, affärer, restauranger och sånt."
"Och pappa har bott här..." mumlade Cassie.
Det var inte meningen att Darryl skulle höra det, men det gjorde han.
"Du minns väl knappt din pappa..." fnyste han. "du var ju bara en liten baby när han dog."
Cassie bet sig underläppen och fick tårar i ögonen.
"Cassie minns visst pappa!" sa Alex trotsigt. "Och du ska inte prata om vår pappa!"
Alex lade armen om sin lillasyster.
Darryl gav pojken en blick som tydligt sa att det var bäst för honom om han höll tyst nu.
Och som för att straffa sin sambo och deras "snorungar" för att de vägrade göra som han sa gick Darryl ut och repade upp den lilla rabatten med vita och rosa rosor utanför huset. Han påstod att de ändå var jobbiga att sköta.

"Nej!" skrek Cassie förfärat.
Den förkrossade flickan föll i sin mammas famn och snyftade hjärtskärande.
Hur kunde Darryl vara så elak mot dem...? Hon kunde bara inte förstå det.
Alex grät inte, men han var vit i ansiktet av chock. Och han andades häftigt och såg ut att vilja strypa deras styvfar.
Nora höll om sina barn och försökte trösta dem, trots att hon själv var gråtfärdig.
Barnens far Neil hade planterat rosorna - Noras favoritblommor - när barnen föddes. Vita rosor för Alex och fyra år senare; rosa för Cassie. Så rabatten hade alltid betytt mycket för den lilla familjen.

*******

När Darryl hade lämnat huset, för att gå till puben, gick Alex ut till rabatten - det som var kvar av den.
"Låt den där röran vara, älskling!" ropade Nora efter honom. "Du kan göra dig illa på taggarna."
"Mmmm.." mumlade Alex bara.
Han plockade ihop en bukett av de rosor som klarat sig och han blev riktigt nöjd, för det blev en fin blandning av vita och rosa blommor.
Han gick in och visade sin mamma och syster vad han gjort.
"Jag kunde i alla fall rädda dom här." sa han när han höll fram buketten.
Cassie flämtade hänfört och kramade sin bror. 
Nora blev så rörd över den stora vackra buketten att hon brast i gråt.
"Åh, älskade unge! Vilken fin överraskning!"
Alex log lite blekt.
"Tja.. vi kan ju spara dom ett tag åtminstone..."
Nora kramade sin son och kysste honom lätt på kinden. 
Sedan ordnade hon fram en vas, hällde i vatten och satte i rosorna.

"Det blev jättefint." sa Cassie.
Alex nickade instämmande.
Han såg länge på rosorna som hans far en gång så kärleksfullt hade planterat åt dem.
"Om skithögen gör det allra minsta försök att förstöra våra rosor igen, slår jag vasen i skallen på honom."
Nora höll om honom hårt.
"Nej, min älskling, du ska inte alls göra nåt sånt. Du måste lära dig att dämpa dina arga känslor, särskilt inför Darryl."
Alex skakade argt på huvudet.
"Jo, Alex." sa Nora bestämt. "För din egen skull."
Pojken suckade tungt.
Han hade god lust att säga att Darryl gärna kunde få dra åt ett varmare ställe, men han teg.
Styvfadern var ju i alla fall inte hemma nu, så en stunds lugn och ro skulle de få.

Nora slog sig ner i soffan, med Alex och Cassie på varsin sida om sig, och hon höll ömt om sina älskade ungar.
"Snälla mamma, lämna honom..." sa Alex.
Men sedan suckade han, ty han visste att hans ord inte hade någon effekt, den här gången heller.
Alex suckade igen och lutade kinden mot sin mammas axel.
Nora strök honom ömt över håret.
"Tack igen för rosbuketten, min fina lilla älskling."

Skrivpuff - 21 Februari 2015

*
Svett

Paradise, California. Våren 2011.

"Ska ni verkligen...?"
13-åriga Cassie såg från sin storebror Alex och styvfadern Darryl till Tabasco-flaskan och de röda chilipeppar-frukterna på köksbordet.
"Man måste våga prova på lite utmaningar ibland." sa styvfadern.
"Men..." började Cassie. "Alltså, Tabasco och chilipeppar..."
Flickan skakade på huvudet, för hon förstod bara inte hur storebror och styvpappa kunde vara så vågade...!
Men hon antog att detta var Alex sätt att visa Darryl att han inte var någon vekling - något som styvfadern ofta påstod att han var.

Alex plockade upp en av chilifrukterna, studerade den. Den var röd och blank och såg nästan konstgjord ut.
Pojken tvekade lite. Han visste ju att chili kunde vara väldigt starkt och han skulle även tvinga i sig en sked Tabasco...
Darryl, som var lite mer galen när det gällde utmaningar, gav pojken ett hånflin och hällde i sig flera droppar Tabasco innan han tog ett stort bett av sin chilifrukt.
Alex tog en försiktigt tugga av sin chili.
Cassie betraktade dem båda och väntade på en reaktion.
Och reaktionen kom. Från Darryl.
Det var som att se en animerad film där någon figur får i sig något super-starkt. Darryls ansikte blev rött och svettigt och han flämtade och svor.
Han kastade sig fram till vattenkranen och slukade flera stora klunkar.
Sedan fortsatte han sig att svära och svalkade sig med öl istället, ur en flaska han tog fram ur kylskåpet.

Alex tycktes inte reagera på sin chili alls. Han varken svettades eller flämtade, han var bara lite rosig om kinderna.
Detta provocerade Darryl.
"Nu är du nöjd va, att du fick en chilifrukt som inte smakade något?"
Alex svarade inte. 
Det var inte alltid lätt att veta vad man skulle säga inför Darryl, för hans humör kunde vända blixtsnabbt - det hade Alex taniga lilla pojkkropp fått erfara många gånger.
Så nu ryckte Alex bara på axlarna. Och till slut sa han, lite försiktigt:
"Man vet aldrig med chili..."
Nu skrattade Darryl och han rufsade om i Alex hår.
"Jaså, säger du det, skitunge?"
Den stora mannen greppade Tabasco-flaskan och skruvade av den röda lilla korken.
"Men... du har ju en utmaning kvar, grabben."
Alex drog ett skakigt litet andetag.
Åh vad han ångrade att han antagit Darryls utmaning...! Tabasco var ju alltid starkt - och skitäckligt! 
Och nu skulle han behöva ta en hel sked av smörjan, bara för att han inte kunde hindra sina små infall...

Darryl tog fram en matsked och fyllde den till bredden med den heta såsen.
Sedan hördes ett litet skrik från Cassie när styvfadern körde in skeden i Alex mun och tvingade i honom mer Tabasco än de kommit överens om.
Cassie såg förfärad på hur Alex svalde och flämtade efter luft. Det såg ut som han fick kväljningar och hans ögon tårades.
Darryl flinade brett åt sina styvungar och gick ut ur huset.
Han skulle förmodligen dricka öl med några polare, gissade Cassie och Alex.

Cassie lindade armarna om sin bror.
"Hur mår du...?" frågade hon oroligt.
"Jag vet inte..." suckade Alex. "Jag vet bara att jag aldrig vill äta chili mer i hela mitt liv...!"
Nu skrattade pojken lite.
"Det var så jävla stark...!"
Cassie stirrade häpet på honom.
"Men du visade ju ingen reaktion..."
Alex log.
"Nä, jag ville inte ge Darryl den tillfredsställelsen."
Cassie skakade på huvudet åt honom.
"Du är helgalen, brorsan."
Sedan såg hon oroligt på honom igen och strök honom honom över håret, precis så där som mamma brukade göra.
"Mår du illa...?"
Alex nickade.
"Lite, tror jag. Den där Tabascon alltså..."

"Du ska dricka yoghurt som lindring." sa Cassie. "Inte vatten."
Flickan gick fram till kylskåpet och tog fram ett paket med vaniljyoghurt, som hon sedan hällde upp i ett glas.
"Här."
Alex log mot sin omtänksamma lillasyster.
"Tack syrran!"
Pojken drack den lena, milda yoghurten och pustade ut.
"Cassiebear, undvik chili och Tabasco."
Cassie fnissade.
"Ja, vad tror du? Jag är ju inte lika galen som du..." sa hon, samtidigt som hon retsamt stack fingrarna i sidorna på sin bror.
Alex skruvade kittligt på sig.
"Hey...! Lägg av!" protesterade han skrattande. "Smaka på lite chili istället."
Cassie rynkade på näsan och skakade på huvudet.
"Skulle inte tro det du..."
Hon log mot sin älskade storebror.
"Vi går och äter hamburgare till middag istället, eller vad säger du? Mamma har lagt fram pengar till oss."
Alex nickade.
"Låter bra. Bara jag slipper äta nåt starkt..."
Cassie log ömt.
"Ja, det tycker jag att du ska låta bli."

Skrivpuff - 20 Augusti 2014

*
Förbjuda

Paradise, California. Våren 2011

"Jag förbjuder dig att träffa honom, Nora!"
17-åriga Alex och hans 13-åriga lillasyster Cassie vaknade upp till styvfaderns arga stämma.
Sömndruckna och oroliga kom syskonen ut från sina rum. De gick mot köket där deras mamma satt på en köksstol.
"Vad händer?" frågade Alex, rösten hes efter sömnen och lite grötig på grund av rädd-klumpen i halsen.
Nora drog sina barn intill sig och höll om dem.
"Darryl vill inte att jag ska träffa Keith idag." sa hon så lugnt hon förmådde.
"Vill...?" spottade Darryl ur sig. "Jag sa att jag förbjuder dig! Du ska inte träffa andra män!"
Nora suckade trött.
"Men snälla du, var inte så oresonlig. Jag ska bara äta lunch med Keith, inget annat. Han är barnens gudfar och har alltid varit en god vän till familjen."
Darryl skrek åt Nora att hon skulle göra som han sa och varnade henne för att säga emot honom.

"Du kan inte förbjuda min mamma att träffa sina vänner!" sa Alex, rösten full av het ilska.
Darryl närmade sig pojken, tog tag om hans överarmar och såg honom stint i ögonen.
"Kom inte här och stick upp mot mig, lilla skitunge! Jag varnar dig..."
Cassie började gråta.
"Släpp honom, du gör honom illa!"
Styvfadern stannade upp i sin "uppfostran" av pojken och tittade på flickan.
"Såja, stumpan... jag bara lär din bror att inte vara så uppkäftig."
"Men han är faktiskt redan skadad..." snyftade Cassie och pekade på Alex vänstra hand och handled som var inlindade i bandage.
Darryl släppte Alex och så klappade han Cassie mjukt på kinden.
"Jag vet det. Du behöver inte vara orolig, jag ska inte röra din brors små skärsår."
Nu skrockade Darryl, nästan hånfullt. Och det såg ut som han fått en ond idé.
Cassie blev livrädd att det var hon som givit honom idéen.
Åh Gud... tänkte hon. nästa gång Darryl tar tag i Alex kommer han att göra det där han är skadad...

"Du Cassie," sa Darryl och log elakt. "tala om för din rara lilla bror här att han är korkad som skär sig själv."
Cassie skyndade snyftande fram till Alex och slog armarna om sin älskade storebrors midja.
"Darryl," sa Alex. "du kan kyssa dig själv i röven."
Det var inte utan risk man sa sådana saker till en redan uppretad Darryl. Styvfadern var ganska stor och stark och Alex var liten, lätt och tanig.
Nu fick pojken bråttom att hämta kläder i sitt rum och sedan skyndade han in badrummet där han låste in sig.
Han kände sig som en ynklig liten fegis, trots att han innerst inne visste att detta var för hans eget bästa. Genom att låsa in sig var han ju trygg tills Darryl gick ut på jobbsökaruppdrag.

* * *

En timme senare var Darryl ute och Nora och hennes älskade barn kunde andas ut.
Nästan illafall... Lille Alex var yr av alla mörka tankar som tumlade runt i huvudet på honom.
"Mamma, du kan inte bo med honom längre." sa Alex.
Han funderade på hur många gånger han yttrat just dem orden. Utan resultat.
"När Darryl dricker mycket blir han ju helt sjuk i huvudet..."
Pojkens ögon blev blanka av oroliga tårar.
"Tänk om han dödar dig...! Sånt läser man ju om hela tiden."
Nora log blekt.
"Du läser för mycket, min älskling." sa hon och kramade Alex.
Alex drog sig ur sin mors omfamning.
"Jag menar allvar mamma!" nästan skrek han. "Fattar inte du att Darryl kan bli farlig!"

Nora drog in honom i famnen igen. Hon strök honom över ryggen för att lugna honom.
"Jag vet att du menar allvar, älskade unge. Och jag ska lämna Darryl, men just nu är allt väldigt komplicerat."
"No shit Sherlock..." muttrade Alex torrt.
"Senare ska jag förklara vad jag menar med att saker och ting är komplicerade." lovade Nora. "Men nu tycker jag vi lägger alla tråkigheter bakom oss för en stund och så går vi ut och äter frukost."
Hon kysste sin son på pannan och så drog hon även in Cassie i sin famn.
Barnen slappnade äntligen av. Det kändes bra att vara ensamma med mamma.
Alex ilska rann av honom och han kände sig lite bättre till mods nu (även om mammas löfte om att lämna "skithögen" Darryl var en aning vagt - som vanligt).

"Vet ni hur mycket jag älskar er två?" sa Nora.
Alex ryckte truligt på axlarna.
"Till månen och tillbaka, typ...?"
Nu kunde inte Nora låta bli att skratta varmt. Alex var så söt när han var på det här truliga humöret.
"Ja, lilla gubbe. Jag älskar er till månen och tillbaka... typ."
Cassie fnissade och Alex kunde inte låta bli att le.
"Ja, jag visste väl det." sa han.
Både Nora och Cassie kramade honom tills han blev alldeles blyg av alla ömhetsbetygelser.
"Tjejer..." muttrade han, lika truligt som förut. "Dom ska bara kramas och pussas hela tiden."
Lillasyster Cassie rufsade om i hans hår.
"Brorsan, ska jag ringa Holly, så du får ännu fler pussar och kramar...?" sa hon, retsamt, men kärleksfullt.
Alex log och rodnade lite. Holly var hans bästa vän och stora kärlek.
"Nä, nu går vi och käkar frukost." sa han bestämt. "Jag är hungrig som en varg."

Den lilla familjen gick till en mysig liten restaurang inne i stan och åt frukost.
När de var mätta och belåtna tog de en långpromenad ända ner till hamnen. Sedan gick de upp till stan igen och tog en liten shoppingrunda.
De åt en sen lunch, med barnens gudfar Keith (trots Darryls förbud mot det) och Noras goda vän Cathy. De hade så trevligt och roligt tillsammans, pratade och skrattade mycket.
Darryl och hans vredesutbrott var långtifrån bortglömda, men varken Nora, Alex eller Cassie ägnade honom en tanke på hela dagen. Och det var skönt.

"Är du okej?" viskade Cassie till Alex när de väntade på att få in sin lunch.
Alex nickade.
"Nu är jag det."
Pojken gned sig diskret på ena överarmen, men slutade tvärt och sträckte sig istället efter brödkorgen när Cathy tittade åt hans håll.
"Hur är det sötnos?" skrattade Cathy mjukt. "Hungrig?"
Alex nickade ivrigt.
"Det han äter fastnar ju liksom inte." log Nora och petade retsamt sin son i revbenen som kändes tydligt genom hans T-shirt. "Eller hur, Alex? Du skulle kunna äta tio gånger om dagen och ändå inte gå upp ett gram."
Alex fnissade och skruvade kittligt på sig.
"Du är verkligen jätteskojig, morsan."
Cathy lade armen om honom.
"Och du är jättefin, gullunge. Och det är din syster också. Er mor ska tacka sin lyckostjärna för att hon har två så fina ungar."
Nora såg tårögt på sina fina ungar.
"Jag tackar min lyckostjärna varje kväll."
Cassie log ömt.
Alex flinade.
"Jaha ja... nu ska ni bli så där sentimentala igen..."
"Skratta du," sa Nora. "men du ska veta att du och Cassie är dom dyraste gåvorna jag nånsin har fått."
Alex nickade.
"Jag vet det, mamma."
Pojkens röst var full av ömhet.

---

Klicka på bilden för att se en större version

Skrivpuff - 15 juli 2012 - del 3

*
Alex mötte sin lillasyster utanför bokhandeln The Book Box. Cassie såg glad ut när hon såg sin storebror och visade glatt upp den stora kassen hon bar på.
"Har du köpt hela bokaffären...?" skojade Alex.
"Nej du," skrattade Cassie. "jag köpte faktiskt bara några böcker. Varför ser du så glad ut förresten?"
Alex log och ryckte på axlarna.
Cassie lade huvudet på sned och studerade sin storebror.
"Du ser väldigt nöjd ut Alex. Som om du gjort nåt kul bus och kommit undan med det."

Alex skrattade.
"Okej, jag antar att jag är ganska nöjd. Upptäckte precis att jag har en hållhake på Darryl."
Cassie spärrade upp ögonen.
"Hållhake på Darryl? Hur då?"
"Han håller på med något som han vill hålla hemligt och jag ertappade honom precis."
Alex tuggade fundersamt på underläppen, sedan tillade han:
"Jag gillar egentligen inte utpressning, men det känns jäkligt bra att ha övertaget när det gäller Darryl. Och det övertaget tänker jag utnyttja så länge det går."

"Berätta för mig." bad Cassie.
Alex log.
"Senare. Nu går vi och äter lunch syrran. Och du får visa vad du har köpt för böcker."
Cassie log och lade armen om sin bror.
"Okej då. Men lova att berätta om den där hållhaken sedan."
Alex nickade och lovade att han skulle inviga Cassie i hemligheten.

Skrivpuff - 15 juli 2012 - del 2

*
Alex ljuva, men självbelåtna flin gjorde Darryl alltmer förargad.
"Vad ska du ha?" sa Darryl. "Pengar?"
Den store mannen tog fram sin plånbok och gav Alex en sedel.
17-åringen studerade pengen och flinade igen.
"Hmmm... president Lincoln är bra," sa han. "men Abe känner sig nog lite ensam..."
Darryl suckade surt. Men han gav ungen ett par 5-dollarsedel till.
"Ta dom här och håll käften."

Alex stoppade förnöjt ner pengarna i sin byxficka. Sedan log han brett mot Darryl, och sedan mot kvinnan.
"Hej då!" sa han glatt och gick mot bokhandeln för att se om Cassie var klar med sin shopping.

Kvinnan log.
"Söt pojke."
Darryl bara morrade.
"Förbaskat litet otyg."
"Nej, hur kan du säga så?" sa kvinnan. "Jag tycker han var en riktig liten raring."

Skrivpuff - 15 juli 2012 - del 1

Skriv om ett otyg.

Paradise Mall, California. 
Våren 2011

Alex strosade planlöst runt i köpcentret medan han väntade på sin lillasyster Cassie som var på shoppingrunda. Han tvärstannade när han fick syn
på sin mammas sambo Darryl som stod utanför smyckesbutiken.
Darryl hade armen om en kvinna som Alex aldrig sett förr.
Pojken stod just och funderade på vem det kunde vara som hans styvfar kramades med när Darryl kysste kvinnan.
Alex tappade hakan.
Jäklar...! tänkte han. Jag visste ju att Darryl är en skithög, men nu är han en otrogen skithög också...!

Darryl upptäckte sin styvson och sköt snabbt kvinnan ifrån sig.
Han gick fram till pojken och lade en stor hand om hans nacke.
"Inte ett ord till din mor om vad du har sett." väste Darryl.
Alex flinade, ett litet självbelåtet leende.
"Det beror på. Vad får jag ut av att hålla tyst?"
Darryls blick mörknade.
"Ditt lilla otyg..." morrade han.
Alex bara log.

Nyckelpigorna...

*
Syskonen Alex, 13, och Cassie, 9, hade åkt på utflykt med mamma Nora
och Noras sambo Darryl till en liten strand som låg några mil hemifrån, belägen nedanför en magnifik klippa.
Höstdagen var en solig, varm och lite blåsigt - härligt California-väder.
Barnen hade sett fram emot att få utforska stranden. De rusade som ystra små kalvar ner för den hårt trampade sanden på den ganska branta gångstigen
som ledde från klippavsatsen.

”Gå försiktigt så att ni inte ramlar!” ropade Nora efter dem.
”Jadå!” svarade Alex och Cassie, utan att sakta ner.
Nora skyndade ikapp dem och tog milt tag i Alex.
”Inte springa, det är så lätt att ramla här.”
Alex log och suckade lite åt mammas oro, men han tog sin lillasyster i handen och gick försiktigt istället.

Den här dagen såg man inte stranden, den var helt täckt av nyckelpigor
och det var omöjligt att gå utan att kliva på dem.
Det krasade otäckt när insekterna krossades under skosulorna.
Ljudet fick Alex att må illa och Cassie grät.

Det kändes som de hade hamnat i en skräckfilm om en nyckelpige-invasion.
”Veklingar.” muttrade Darryl åt barnen.
Den store mannen fortsatte att gå.
Nora och barnen stod kvar.

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 4

*
Glädjestrålande störtade Alex in i köket.
"Mamma och Cassie, gissa vad! Vi ska åka till Los Angeles med moster Vendela!"
"Yaaaay!" jublade Cassie.
Alex och hans lillasyster dansade hand i hand runt i köket, yra och vilda av glädje.

"Jag ska göra en lista över saker jag vill se och göra!" sa Cassie.
Hon sprang in i sitt rum för att hämta papper och penna.
Alex sprang efter.
"Cassie, vi gör en lista tillsammas!"

Darryl suckade, men nu log han faktiskt.
"Du skämmer bort ungarna, Vendela."
Vendela log varmt.
"Jajamensan, det är sånt en moster är till för."
"Ja, det är det." sa Alex som just kom ut i köket igen.

Vendela skrattade och drog in pojken i famnen.
"Så här fina ungar måste man skämma bort lite." sa hon och kittlade Alex lite.
Pojkens pigga och glada skratt var som musik i mamma Noras öron.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 3

*
Vendela fick genast syn på sin systerson där han satt på trappan och tittade rakt ut i luften.
"Hej Alex. Hur är det med mosters älskling?"
Vendela försökte ge honom en kram, men Alex vände bort och lutade pannan mot det nedre trappräcket.
"Vill inte ha sällskap just nu." mumlade han.

Vendela förstod att det hade hänt något som gjort pojken mycket upprörd och hon ville inte lämna honom i det här tillståndet - så trots att Alex stretade emot drog hon i honom i sin famn.
"Älskling, berätta nu vad som har hänt."
Alex suckade.
"Vi kan inte åka till L.A. bara för att Darryl ska söka nåt jäklarns jobb den fredagen... Det är skittrist och Cassie blir jättebesviken."
Vendela strök pojken över håret.
"Åh, jag förstår att ni blir besvikna lilla gubben, både du och Cassie."
Alex nickade.
"Men livet kan inte vara rättvist jämt." sa han tappert.

Vendela log och kramade om pojken.
"Vad tror du om att åka till L.A. med mig då?"
Alex såg storögd på sin moster.
"Mamma och Cassie också?"
"Ja, självklart." sa Vendela. "Det vore så kul att göra en liten resa med er."
Alex sken upp. Han kastade sig om halsen på Vendela.
"Du är världens bästa moster!"

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 2

*
"Det blir ingen resa till Disneyland i år förresten." meddelade Darryl en stund senare.
Alex stirrade på styvfadern.
"Varför då? För jag åt med händerna...?!"
Darryl skakade på huvudet.
"Inte därför grabben. Men jag har en viktig jobbintervju på fredagen och den får jag inte missa."
Cassie och Alex sjönk besvikna ihop på sina stolar. Resan till Los Angeles och Disneyland hade de sett fram emot.
"Vi kan väl åka?" sa Cassie och såg förhoppningsfullt på sin mamma.
Men Nora skakade på huvudet.
"Ledsen raring, men Darryl behöver ha bilen."

Alex suckade tungt. Han tog upp majskolven från tallriken och började äta av den.
"Lyssnar du inte unge? Du ska inte äta med händerna sa jag ju." sa Darryl. "Gör du så här med flit för att reta mig, eller är du bara dum?"
Pojken släppte majskolven.
"Jag tänkte mig inte för." sa han urskuldande.
Darryl drog upp Alex från stolen.
"Nu går du in på ditt rum. Jag är jäkligt trött på dig nu.

Pojkens blick mörknade.
"Släpp min arm! Jag är jäkligt trött på dig! Du bestämmer inte över mig. Man får inte göra nånting för dig, inte andas ens!"
I rent vredesmod svepte Alex ner sin tallrik i golvet, sedan öppnade han köksdörren och gick ut på trappan.
Han kände sig så arg att han började gråta.
Darryl bara förstör allt... Det här är en jävla skitsommar.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

Skrivpuff - 25 april 2012 - del 1

Skriv om sällskap.

Paradise, California. Sommaren 2006

Nora och Darryl hade grillat några goda köttbitar till middag och Nora hade gjort potatismos och majskolvar till.
Alex och Cassie tyckte mycket om maten och åt med god aptit.
"Åt ordentlig Alex." sa Darryl barskt.
Pojken såg frågande på sin styvfar.
"Vad då...?"
"Man äter inte med händerna." sa styvfadern. "Du har bestick."
Alex rynkade ögonbrynen.
"Men... majskolvar får man äta med händerna."
Pojken fortsatte att mumsa på sin majs.

Det provocerade tydligen Darryl, för han gick fram till Alex och slet majskolven ur händerna på honom.
"Darryl..." suckade Nora. "viss mat är helt okej att äta med händerna."
Men Darryl ignorerade sin flickvän. Hennes lille skitunge skulle inte tro att han fick göra som han ville.
"Alex, antingen äter du med kniv och gaffel som en väluppfostrad unge, eller så går du in på ditt rum."

Alex suckade argt, men han torkade sig om händerna med sin pappersservett och började skära i sin köttbit istället.
"Man får äta majskolv med händerna." muttrade han.
Darryl suckade, det lät nästan som en morrning.
"Helvete unge, du ska fylla tretton år i höst - du borde veta hur man uppför sig."
Alex gav styvfadern en kall blick.
"Du vet ju inte hur man uppför sig." mumlade han med munnen full av mat.
Darryl gav pojken en varnade blick.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista