*
Svett
Paradise, California. Våren 2011.
"Ska ni verkligen...?"
13-åriga Cassie såg från sin storebror Alex och styvfadern Darryl till Tabasco-flaskan och de röda chilipeppar-frukterna på köksbordet.
"Man måste våga prova på lite utmaningar ibland." sa styvfadern.
"Men..." började Cassie. "Alltså, Tabasco och chilipeppar..."
Flickan skakade på huvudet, för hon förstod bara inte hur storebror och styvpappa kunde vara så vågade...!
Men hon antog att detta var Alex sätt att visa Darryl att han inte var någon vekling - något som styvfadern ofta påstod att han var.
Alex plockade upp en av chilifrukterna, studerade den. Den var röd och blank och såg nästan konstgjord ut.
Pojken tvekade lite. Han visste ju att chili kunde vara väldigt starkt och han skulle även tvinga i sig en sked Tabasco...
Darryl, som var lite mer galen när det gällde utmaningar, gav pojken ett hånflin och hällde i sig flera droppar Tabasco innan han tog ett stort bett av sin chilifrukt.
Alex tog en försiktigt tugga av sin chili.
Cassie betraktade dem båda och väntade på en reaktion.
Och reaktionen kom. Från Darryl.
Det var som att se en animerad film där någon figur får i sig något super-starkt. Darryls ansikte blev rött och svettigt och han flämtade och svor.
Han kastade sig fram till vattenkranen och slukade flera stora klunkar.
Sedan fortsatte han sig att svära och svalkade sig med öl istället, ur en flaska han tog fram ur kylskåpet.
Alex tycktes inte reagera på sin chili alls. Han varken svettades eller flämtade, han var bara lite rosig om kinderna.
Detta provocerade Darryl.
"Nu är du nöjd va, att du fick en chilifrukt som inte smakade något?"
Alex svarade inte.
Det var inte alltid lätt att veta vad man skulle säga inför Darryl, för hans humör kunde vända blixtsnabbt - det hade Alex taniga lilla pojkkropp fått erfara många gånger.
Så nu ryckte Alex bara på axlarna. Och till slut sa han, lite försiktigt:
"Man vet aldrig med chili..."
Nu skrattade Darryl och han rufsade om i Alex hår.
"Jaså, säger du det, skitunge?"
Den stora mannen greppade Tabasco-flaskan och skruvade av den röda lilla korken.
"Men... du har ju en utmaning kvar, grabben."
Alex drog ett skakigt litet andetag.
Åh vad han ångrade att han antagit Darryls utmaning...! Tabasco var ju alltid starkt - och skitäckligt!
Och nu skulle han behöva ta en hel sked av smörjan, bara för att han inte kunde hindra sina små infall...
Darryl tog fram en matsked och fyllde den till bredden med den heta såsen.
Sedan hördes ett litet skrik från Cassie när styvfadern körde in skeden i Alex mun och tvingade i honom mer Tabasco än de kommit överens om.
Cassie såg förfärad på hur Alex svalde och flämtade efter luft. Det såg ut som han fick kväljningar och hans ögon tårades.
Darryl flinade brett åt sina styvungar och gick ut ur huset.
Han skulle förmodligen dricka öl med några polare, gissade Cassie och Alex.
Cassie lindade armarna om sin bror.
"Hur mår du...?" frågade hon oroligt.
"Jag vet inte..." suckade Alex. "Jag vet bara att jag aldrig vill äta chili mer i hela mitt liv...!"
Nu skrattade pojken lite.
"Det var så jävla stark...!"
Cassie stirrade häpet på honom.
"Men du visade ju ingen reaktion..."
Alex log.
"Nä, jag ville inte ge Darryl den tillfredsställelsen."
Cassie skakade på huvudet åt honom.
"Du är helgalen, brorsan."
Sedan såg hon oroligt på honom igen och strök honom honom över håret, precis så där som mamma brukade göra.
"Mår du illa...?"
Alex nickade.
"Lite, tror jag. Den där Tabascon alltså..."
"Du ska dricka yoghurt som lindring." sa Cassie. "Inte vatten."
Flickan gick fram till kylskåpet och tog fram ett paket med vaniljyoghurt, som hon sedan hällde upp i ett glas.
"Här."
Alex log mot sin omtänksamma lillasyster.
"Tack syrran!"
Pojken drack den lena, milda yoghurten och pustade ut.
"Cassiebear, undvik chili och Tabasco."
Cassie fnissade.
"Ja, vad tror du? Jag är ju inte lika galen som du..." sa hon, samtidigt som hon retsamt stack fingrarna i sidorna på sin bror.
Alex skruvade kittligt på sig.
"Hey...! Lägg av!" protesterade han skrattande. "Smaka på lite chili istället."
Cassie rynkade på näsan och skakade på huvudet.
"Skulle inte tro det du..."
Hon log mot sin älskade storebror.
"Vi går och äter hamburgare till middag istället, eller vad säger du? Mamma har lagt fram pengar till oss."
Alex nickade.
"Låter bra. Bara jag slipper äta nåt starkt..."
Cassie log ömt.
"Ja, det tycker jag att du ska låta bli."
Svett
Paradise, California. Våren 2011.
"Ska ni verkligen...?"
13-åriga Cassie såg från sin storebror Alex och styvfadern Darryl till Tabasco-flaskan och de röda chilipeppar-frukterna på köksbordet.
"Man måste våga prova på lite utmaningar ibland." sa styvfadern.
"Men..." började Cassie. "Alltså, Tabasco och chilipeppar..."
Flickan skakade på huvudet, för hon förstod bara inte hur storebror och styvpappa kunde vara så vågade...!
Men hon antog att detta var Alex sätt att visa Darryl att han inte var någon vekling - något som styvfadern ofta påstod att han var.
Alex plockade upp en av chilifrukterna, studerade den. Den var röd och blank och såg nästan konstgjord ut.
Pojken tvekade lite. Han visste ju att chili kunde vara väldigt starkt och han skulle även tvinga i sig en sked Tabasco...
Darryl, som var lite mer galen när det gällde utmaningar, gav pojken ett hånflin och hällde i sig flera droppar Tabasco innan han tog ett stort bett av sin chilifrukt.
Alex tog en försiktigt tugga av sin chili.
Cassie betraktade dem båda och väntade på en reaktion.
Och reaktionen kom. Från Darryl.
Det var som att se en animerad film där någon figur får i sig något super-starkt. Darryls ansikte blev rött och svettigt och han flämtade och svor.
Han kastade sig fram till vattenkranen och slukade flera stora klunkar.
Sedan fortsatte han sig att svära och svalkade sig med öl istället, ur en flaska han tog fram ur kylskåpet.
Alex tycktes inte reagera på sin chili alls. Han varken svettades eller flämtade, han var bara lite rosig om kinderna.
Detta provocerade Darryl.
"Nu är du nöjd va, att du fick en chilifrukt som inte smakade något?"
Alex svarade inte.
Det var inte alltid lätt att veta vad man skulle säga inför Darryl, för hans humör kunde vända blixtsnabbt - det hade Alex taniga lilla pojkkropp fått erfara många gånger.
Så nu ryckte Alex bara på axlarna. Och till slut sa han, lite försiktigt:
"Man vet aldrig med chili..."
Nu skrattade Darryl och han rufsade om i Alex hår.
"Jaså, säger du det, skitunge?"
Den stora mannen greppade Tabasco-flaskan och skruvade av den röda lilla korken.
"Men... du har ju en utmaning kvar, grabben."
Alex drog ett skakigt litet andetag.
Åh vad han ångrade att han antagit Darryls utmaning...! Tabasco var ju alltid starkt - och skitäckligt!
Och nu skulle han behöva ta en hel sked av smörjan, bara för att han inte kunde hindra sina små infall...
Darryl tog fram en matsked och fyllde den till bredden med den heta såsen.
Sedan hördes ett litet skrik från Cassie när styvfadern körde in skeden i Alex mun och tvingade i honom mer Tabasco än de kommit överens om.
Cassie såg förfärad på hur Alex svalde och flämtade efter luft. Det såg ut som han fick kväljningar och hans ögon tårades.
Darryl flinade brett åt sina styvungar och gick ut ur huset.
Han skulle förmodligen dricka öl med några polare, gissade Cassie och Alex.
Cassie lindade armarna om sin bror.
"Hur mår du...?" frågade hon oroligt.
"Jag vet inte..." suckade Alex. "Jag vet bara att jag aldrig vill äta chili mer i hela mitt liv...!"
Nu skrattade pojken lite.
"Det var så jävla stark...!"
Cassie stirrade häpet på honom.
"Men du visade ju ingen reaktion..."
Alex log.
"Nä, jag ville inte ge Darryl den tillfredsställelsen."
Cassie skakade på huvudet åt honom.
"Du är helgalen, brorsan."
Sedan såg hon oroligt på honom igen och strök honom honom över håret, precis så där som mamma brukade göra.
"Mår du illa...?"
Alex nickade.
"Lite, tror jag. Den där Tabascon alltså..."
"Du ska dricka yoghurt som lindring." sa Cassie. "Inte vatten."
Flickan gick fram till kylskåpet och tog fram ett paket med vaniljyoghurt, som hon sedan hällde upp i ett glas.
"Här."
Alex log mot sin omtänksamma lillasyster.
"Tack syrran!"
Pojken drack den lena, milda yoghurten och pustade ut.
"Cassiebear, undvik chili och Tabasco."
Cassie fnissade.
"Ja, vad tror du? Jag är ju inte lika galen som du..." sa hon, samtidigt som hon retsamt stack fingrarna i sidorna på sin bror.
Alex skruvade kittligt på sig.
"Hey...! Lägg av!" protesterade han skrattande. "Smaka på lite chili istället."
Cassie rynkade på näsan och skakade på huvudet.
"Skulle inte tro det du..."
Hon log mot sin älskade storebror.
"Vi går och äter hamburgare till middag istället, eller vad säger du? Mamma har lagt fram pengar till oss."
Alex nickade.
"Låter bra. Bara jag slipper äta nåt starkt..."
Cassie log ömt.
"Ja, det tycker jag att du ska låta bli."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar