*
Redan
Sun City School, Sun City, California.
Måndag, 12 Februari 2001.
"Nu är det dags att städa undan allt."
"Va?" Maxine, 7 ½ år, såg storögt på sin fröken. "Redan...?"
Lärarinnan log och nickade mot den lilla tösen.
"Ja, skolan är slut för idag."
Barnen började genast plocka undan sina Valentine's Day-projekt och gjorde sig redo för hemgång.
Men lilla Maxine satt kvar med sina pappershjärtan på bänken och fortsatte att pyssla.
"Du får städa undan nu, raring." påminde fröken henne.
Maxine skakade bestämt på huvudet.
"Jag är inte klar, faktiskt. Jag måste bli klar."
Fröken lade armen om barnet.
"Du hinner bli klar, lilla hjärtat. Ni ska få pyssla i morgon också - och på onsdag."
Maxine skruvade sig ur frökens omfamning.
"Jag hinner inte. Jag har många hjärtan att göra ju..."
Hennes söta lilla ansikte förvreds när hon obarmhärtigt förstod att det inte fanns mer tid till pyssel den här dagen.
"Alla kan inte få hjärtan nu...!" tjöt Maxine och tårar sprutade ur hennes blå ögon.
Hon rusade upp från sin stol och for iväg över klassrumsgolvet.
Borta i myshörnan blev hon sittande, med ansiktet begravt i armarna.
Alex, Maxines jämnåriga (foster)bror, såg bort mot henne.
"Maxie är rädd att hon inte hinner göra hjärtan till hela familjen." förklarade den lilla pojken för fröken. "Hon har ju sin riktiga mamma också, du vet."
Fröken log varmt och strök honom över håret.
"Jag förstår, Alex. Men ni behöver inte oroa er, det finns mycket tid till Valentine's Day-pyssel."
Pojken nickade.
"Ja, jag vet. Jag ska berätta det till Maxie sen. Men hon måste få vara lite arg först."
Fröken blev rörd över att den lilla 7-åringen förstod sin systers speciella behov så bra.
När Maxine hade en dålig dag behövde hon lite tid för sig själv och sina känslor.
Idag var definitivt en sådan dag.
Maxine hade sovit dåligt i helgen, hade barnens fostermamma berättat när hon lämnade barnen i skolan i morse.
Dessutom hade flickan varit ganska hyper idag och det var bara en tidsfråga innan hennes känslor skulle överväldiga henne så att hon kollapsade av övertrötthet.
Alex visade sina teckningar för fröken.
Han hade inte ritat några hjärtan, som de andra barnen hade gjort, utan några gröna aliens.
"Jag älskar min familj alla dagar ju," förklarade han - ifall någon undrade över bristen på Alla Hjärtans Dag-kort. "inte bara på onsdag. Så jag gör utomjordlingar istället för hjärtan."
Fröken skrattade mjukt och strök honom över håret igen.
"Vilka fina 'utomjordlingar' du ritar, Alex." berömde hon.
Alex log brett och plockade undan papper och kritor.
Sedan skyndade han bort till sin syster och tröstade henne med lugna ord och kramar.
En stund senare gick de bedårande små syskonen, hand i hand, ut ur klassrummet.
Redan
Sun City School, Sun City, California.
Måndag, 12 Februari 2001.
"Nu är det dags att städa undan allt."
"Va?" Maxine, 7 ½ år, såg storögt på sin fröken. "Redan...?"
Lärarinnan log och nickade mot den lilla tösen.
"Ja, skolan är slut för idag."
Barnen började genast plocka undan sina Valentine's Day-projekt och gjorde sig redo för hemgång.
Men lilla Maxine satt kvar med sina pappershjärtan på bänken och fortsatte att pyssla.
"Du får städa undan nu, raring." påminde fröken henne.
Maxine skakade bestämt på huvudet.
"Jag är inte klar, faktiskt. Jag måste bli klar."
Fröken lade armen om barnet.
"Du hinner bli klar, lilla hjärtat. Ni ska få pyssla i morgon också - och på onsdag."
Maxine skruvade sig ur frökens omfamning.
"Jag hinner inte. Jag har många hjärtan att göra ju..."
Hennes söta lilla ansikte förvreds när hon obarmhärtigt förstod att det inte fanns mer tid till pyssel den här dagen.
"Alla kan inte få hjärtan nu...!" tjöt Maxine och tårar sprutade ur hennes blå ögon.
Hon rusade upp från sin stol och for iväg över klassrumsgolvet.
Borta i myshörnan blev hon sittande, med ansiktet begravt i armarna.
Alex, Maxines jämnåriga (foster)bror, såg bort mot henne.
"Maxie är rädd att hon inte hinner göra hjärtan till hela familjen." förklarade den lilla pojken för fröken. "Hon har ju sin riktiga mamma också, du vet."
Fröken log varmt och strök honom över håret.
"Jag förstår, Alex. Men ni behöver inte oroa er, det finns mycket tid till Valentine's Day-pyssel."
Pojken nickade.
"Ja, jag vet. Jag ska berätta det till Maxie sen. Men hon måste få vara lite arg först."
Fröken blev rörd över att den lilla 7-åringen förstod sin systers speciella behov så bra.
När Maxine hade en dålig dag behövde hon lite tid för sig själv och sina känslor.
Idag var definitivt en sådan dag.
Maxine hade sovit dåligt i helgen, hade barnens fostermamma berättat när hon lämnade barnen i skolan i morse.
Dessutom hade flickan varit ganska hyper idag och det var bara en tidsfråga innan hennes känslor skulle överväldiga henne så att hon kollapsade av övertrötthet.
Alex visade sina teckningar för fröken.
Han hade inte ritat några hjärtan, som de andra barnen hade gjort, utan några gröna aliens.
"Jag älskar min familj alla dagar ju," förklarade han - ifall någon undrade över bristen på Alla Hjärtans Dag-kort. "inte bara på onsdag. Så jag gör utomjordlingar istället för hjärtan."
Fröken skrattade mjukt och strök honom över håret igen.
"Vilka fina 'utomjordlingar' du ritar, Alex." berömde hon.
Alex log brett och plockade undan papper och kritor.
Sedan skyndade han bort till sin syster och tröstade henne med lugna ord och kramar.
En stund senare gick de bedårande små syskonen, hand i hand, ut ur klassrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar