Julkalendern 2017 - Del 31

*
Blue Creek, Minnesota
31 December 2009.
*
Nyårsafton, klockan 23:30.

Nyårsnatten var kall och stjärnklar.
15-åriga Darla Montgomery och några av hennes vänner var på väg från festlokalen där Darla hade haft sin nyårsfest. Nu skulle de gå till torget och se på fyrverkerier, lyssna på nyårskören och fira in det nya året.
Vid statyn på torget fick tonåringarna syn på en liten figur klädd i rosa vinterjacka och pyjamas.
"Elle!" utbrast Darla. "Vad gör du här ute...?"
Hon sprang fram och lyfte upp den lilla flickan.
"Hej Darla!" sa Elle och kramade henne. "Jag ville se nyårsfirandet."
Darla såg sig om i folkvimlet.
"Är du här med din mamma, eller mormor?"
Elle skakade på huvudet.
"Nope, jag gick ut själv. Mamma har nyårsfest och alla röster och musiken hemma väckte mig och sen kunde jag inte somna om..."
Den lilla tjejen frynte missbelåtet på näsan.
"Får jag vara med er?"
Darla log lite.
"Så klart du får!"
Hon ville absolut inte lämna en liten 7-åring alldeles ensam mitt i natten.
"Men vi ska nog ringa din mamma, så hon inte blir orolig."
Elle viftade bort Darlas kommentar.
"Äsch, inte hör hon telefonen, så som det babblas och spelas hemma..."

Darla utbytte en blick med sin klasskamrat Brian. Det kändes inte bra att ett liten unge kunde gå ut på stan själv utan att någon där hemma märkte det.
Darla fick syn på sin pappa, som var polis. Hon gick dit med Elle som en liten koala-unge om halsen.
"Hej pappa! Titta vad jag hittade!"
Hennes pappa vände sig om och log när han fick syn på sin yngsta dotter och lilla Elle.
"Nämen hej!"
"Elle är här alldeles ensam..." sa Darla menande.
Pappa Richard såg orolig ut. Men Elle bara fnissade.
"Äsch, jag är inte ensam längre, ni är ju här."
Darlas pappa tog upp sin mobiltelefon och ringde hem till Elle. Flera signaler fick gå fram, men till slut var det någon som svarade.
"Hej Louella, Richard Montgomery här. Jag ville bara att du ska veta att Elle är här, på torget."
Han lyssnade en stund.
"Nej då, hon är okej, ingen fara. Ska jag komma hem med henne?"

Elle började gråta.
"Nej! Jag vill inte gå hem än, det är inget roligt hemma... Dom vuxna bara festar och ingen bryr sig om mig. Jag vill sova hos Darla!"
Darla och Brian tröstade den lilla medan Mr. Montgomery pratade lite mer med Elles mamma.
När han pratat klart tog han Elle i sina armar.
"Du får sova hos oss i natt om du vill."
"Yaaaaay!" jublade Elle. "Det blev en bra nyårs-födelsedags-afton ändå!"
Hon kramade Darlas pappa hårt.
"Just det!" utbrast Darla. "Du fyller ju sju år idag! Grattis Elle!"
Hon kramade den lilla söta 7-åringen.
"Grattis tjejen!" sa Brian. "Vi borde haft en present åt dig..."
Han såg sig om, på alla tivolistånd. Kanske han kunde vinna något åt Elle?

Brian gick iväg för att undersöka saken.
En stund senare kom han tillbaka med en rosa nallebjörn i famnen.
"Grattis på födelsedagen, lillskrutten." sa han och räckte nallen till Elle.
Hon blev överförtjust och kramade och pussade Brian.
"Tack! Vad du är snäll!"
Darla log mot sin klasskamrat.
"Det där var väldigt fint gjort."
Brian log också.
"Tja, det är så jag jobbar."
Det har han rätt i! tänkte Darla.
Brian var alltid snäll mot folk och var en väldig bra kompis.

Nu började kören sjunga Auld Lang Syne.
Elle lyssnade andaktsfull och höll hårt om sin nya nalle.
Darla lyfte upp henne i sin famn igen och kramade henne. Hon tyckte så mycket om den här speciella lilla ungen.
"Gott nytt år!" sa Elle.
"Gott nytt år, Elle!" log Darla och pussade lilltjejen på kinden.
Elle såg länge på henne, sedan sa hon allvarligt:
"Du är så snäll, Darla och jag älskar dig. Jag önskar att du var min syster."
Darla blev alldeles tårögd.
"Awww... sötis. Det önskar jag också."
Elle log stort.
"Då bestämmer vi det - jag är din lillasyster. Inofficiellt alltså."
Darla skrattade ömt.
"Ja, det bestämmer vi."
Elle kramade henne - länge.

Skrivpuff - 24 Februari 2015

*
Muffins

Fortsättning från 22 Februari 2015

Blue Creek School.
Blue Creek, Minnesota. Maj 2010.

Angel

När det bara var en timme kvar av vår skoldag fick vår specialklass besök.
Coral och Darla, två 15-åriga tjejer som ungarna i vår lilla grupp tyckte väldigt mycket om, dök upp och undrade om vi ville äta lite mumsigt fredags-mellanmål med dem.
Och det ville vi ju.
Missy Anderson, barnens lärare, gick för att hämta apelsinjuice åt oss.
Tjejerna hade med sig en korg med chokladmuffins. De hade just haft hemkunskap.
"Mums!" utbrast lilla Elle. "Nu är det fest!"
Elle, Blake och Amy såg riktigt hungriga ut nu - och det förstår jag, de fina bakverken såg väldigt goda ut.
Tiger verkade dock inte lägga märke till godsakerna. Lillkillen satt alldeles stilla vid sin skolbänk och tittade nyfiket på Coral och Darla.
Jag presenterade vårt lilla nytillskott för tjejerna och sedan berättade jag för Tiger att det var Coral som fotograferat sköldpaddan och uttrarna som han fascinerats så av förut.

Tiger såg bort mot djurplanscherna på väggen och sedan på Coral.
"Du gör utter-mamma-bild och utter-baby-bild...!" nästan skrek han, beundrande. "Och... sköldpappa!"
Coral log mot den lilla pojken, som nu var så ivrig att han inte kunde stå still, och nickade.
Tiger for upp från sin stol och slog armarna om henne.
"Du har fått ett fan, Cor." log Darla.
Coral log också.
"Kul att du gillar mina bilder, Tiger." sa hon ömt.
Tiger nickade.
"Är dom dina djurar?"
Coral skakade på huvudet.
"Nej, det inte mina djur. Jag bara såg dom när jag ute i naturen. Och jag tyckte dom var så fina, så jag fotograferade dom."
Lilleman lyssnade andlöst och så nickade han.
"Jättefina djurar." sa han till slut.
Coral log igen.
"Vill du ha egna bilder på uttrarna och sköldpaddan? Jag kan skriva ut bilder åt dig?"
Tigers bruna ögon blev stora som tefat.
"Present? Till Tiger?"
"Ja, en liten present till Tiger." bekräftade Coral.
Hon fick ännu en kram av lilleman.

* * *

När vi satt och fikade på muffins och apelsinjuice en stund senare märkte jag att Corals händer skakade lite.
När hon märkte att jag såg det log hon lite generat och gnuggade händerna.
"Dom blir så här darriga när jag har haft migrän mycket." förklarade hon.
Jag nickade igenkännande.
"Jag brukar också bli skakig efter migrän." sa jag.
Eftersom jag inte ville genera Coral sa jag inget mer om skakningarna, just då. 
Men tankarna for runt i huvudet på mig och en liten orosboll började gro i magen.
Jag var orolig för att migrän kanske inte var den enda orsaken till skakningarna, utan något mycket värre...
Jag påminde mig om att ta upp saken med Corals klassföreståndare så fort som möjligt. 
Och det var kanske bra att prata med Coral själv också om mina misstankar, men just nu var ingen bra tidpunkt.
Kanske uppfattade Coral att jag blivit lite misstänksam, för hon log lite mot mig och sa:
"Oroa dig inte Angel, jag mår bra."
Lilla Amy, 10 år, lade sin ena hand över Corals.
"Ta hand om dig." sa hon med sin tysta mjuka röst.
Coral nickade och lade sina händer i knät.
"Tack Amy. Det ska jag göra." sa hon tyst.

Namnsdag 12 augusti 2012: Darla

*
Grattis på namnsdagen 
Darla!

Skrivpuff - 20 + 21 + 22 januari 2012 - del 4

*
Det gick lite lugnare till i Coral och Darlas klass.
Till skillnad från sin lillebror hade Coral haft tur med sina klasskamrater,
ingen där var översittare eller hotade att slåss med stekspadar.
Tvärtom var de allihop ett riktigt vänligt och sammansvetsat gäng som alltid höll ihop.
Nu hade klassen musik och körsång - ett av Corals favoritämnen. De övade inför skolavslutningen i juni.
"Det känns inte som det nånsin kommer bli sommar..." sa Darla. "Det är så kyligt ute fortfarande."
Coral nickade instämmande.
"Mmmm... vi får hoppas att vi får en varm och skön sommar."

"Fast inte för varm..." sa Darla. "En värmebölja vore inte kul..."
Tjejerna såg på varandra och fnissade.
"Vi blir visst aldrig nöjda!" skrattade Coral.
"Flickor, jag förstår att ni har mycket spännande att prata om," sa musikläraren vänligt. "men ni får faktiskt vänta till rasten."
Hon log mot Coral och Darla.
Tjejerna bad om ursäkt och så fortsatte lektionen.

När klassen sjöng låten Just Wanna Be With You från High School Musical 3 släppte alla loss ordentligt.
Det kändes som de övade för en Broadway-show och inte bara för en skolavslutning och de hade riktigt roligt.
Coral kände sig oerhört glad och upprymd. Hon älskade verkligen musik,
den kunde nästa hela henne när hon kände sig nere.
"Det här - musikaler - borde du hålla på med Coral!" sa klasskompisen Brian beundrande. "Du är så duktig på såna här framträdanden!"
Coral rodnade lite av berömmet.
Men hon kunde inte låta bli att le stort. Det här var en bra dag!

You know how life can be
It changes overnight
it's sunny then raining

But it's all right
A friend like you
always makes it easy

I know that you get me
every time
Through every up,
through every down

You know I'll always be around
Through anything
you can count on me

*

Skrivpuff - 20 + 21 + 22 januari 2012 - del 3

*
Brent blev först helt paff av Ashlees agerande. Han bara stirrade på henne
och vaknade inte riktigt till förrän Max frustade av skratt och sa:
"Du ville faktisk ha salt!"
Brent gav honom ett mordiskt ögonkast och spände sedan blicken i Ashlee.
"Jag ska döda dig, ditt lilla freak...!" morrade han.
"Gör det då." sa Ashlee coolt. "Men ibland får man vad man förtjänar."
Brent slet åt sig första bästa verktyg från diskbänken och gjorde sig redo att klippa till Ashlee med det.
"Jag ska ge dig vad du förtjänar skitunge!" varnade han.
Men så upptäckte han att det han fått tag på bara råkade vara en dum stekspade - av plast.
Han slängde argt ifrån sig den.

Ashlee skakade på huvudet åt honom och gick tillbaka till Shirley och Kyle.
"Det där kändes faktiskt rätt så skönt." sa hon belåtet.
Hennes vänner log.
"Fast nu har jag nog retat upp honom rejält..." sa Ashlee eftertänksamt.
Kyle nickade och såg ganska bekymrad ut.
En uppretad Brent kunde bli väldigt otrevlig, det hade både Kyle och Ashlee fått erfara flera gånger.
"Ibland är jag lite för impulsiv..." suckade Ashlee.

Kyle lade armen om sin bästis.
"Vi får hålla ihop hela tiden, flera av oss menar jag."
Shirley nickade instämmande.
"Ja, det måste vi göra. Vi får se till att Brent och hans polare inte kommer åt er nåt mer nu. Och förresten lär väl Brent bli avstängd från skolan snart om han fortsätter att trakassera er."
Ashlee log.
"Ja, det har du ju rätt i. Jag kanske ska provocera honom ännu mer!"
Shirley skrattade.
"Nja, det är nog bättre att du håller dig bort ifrån Brent." sa hon och kramade om sin Ashlee.
"Mmmm... det är nog säkrast." trodde Kyle.
Shirley kramade om honom också.

Skrivpuff - 20 + 21 + 22 januari 2012 - del 2

*
Senare på dagen hade Kyle och Ashlees klass hemkunskap.
De flesta i klassen stortrivdes på de lektionerna. Det var trevligt att en dag i veckan få laga sin egen lunch och sedan sitta i lugn och ro och äta den.
Brent verkade dock mer road av att retas med Kyle och Ashlee idag än att ägna sig åt det han skulle.
Läraren sade strängt åt honom att skulle få besöka rektorn om han inte lämnade sina klasskamrater i fred.
Då skärpte Brent till sig. Han insåg bittert att flera rektorsbesök på en vecka inte var bra för hans betyg.
Han började suckande och uttråkat att koka vatten till pasta.
"Hallå, jag behöver salt." sa han rätt ut i hemkunskaps-salen.
Han såg sig om för att se vem som hade saltet.
Paketet stod nära Ashlee.
"Hörru, tics-freaket, ge mig saltet."
Shirley lade armen om Ashlees axlar och viskade:
"Ignorera honom."

Ashlee nickade och försökte fokusera på att laga mat. Men det var inte lätt att ignorera Brent och alla skällsord som rann ur hans mun.
Dessutom blev Brents tonläge och ord hårdare och mer elaka för varje minut.
Ashlee började se alltmer ledsen och arg ut och när Brent såg det blev han desto mer elak.
Till slut stod inte Ashlee ut längre.
Hon slet åt sig paketet med salt och dundrade fram till Brent.
"Vill du ha salt?" sa hon.
Brent nickade sakta.
"Eh..." sa han dumt. "jag sa ju det. Hit med det."
"Okej," sa Ashlee med hetta i rösen. "här har du."
Hon hällde allt innehåll i salt-paketet i kastrullen som Brent kokade pasta i.
Sedan kastade hon det tomma paketet på honom.

Skrivpuff - 20 + 21 + 22 januari 2012 - del 1

Skriv om en perfekt dag + om att hejda sig + om salt.

Blue Creek High School. Våren 2010

"Snälla Ashlee, kan du inte sluta upp med att knacka med pennan i bänken så där?" bad Julie Carver. "Det är en aning irriterande."
Julie lät inte sur eller elak, men Ashlee blängde ändå på henne.
"Jag kan inte hjälpa det." suckade hon.
"Nej, jag vet att du inte kan rå för dina tics och OCD..." sa Julie, med uppriktg vänlighet.
Julie kom inte alltid bra så bra överens med Ashlee, men hon började faktiskt tycka synd om sin klasskamrat. Ashlee verkade haft det så jobbigt den senaste tiden.
"Men kan du inte lägga ifrån dig pennan när du inte skriver med den då?" föreslog Julie.
Ashlee gav ifrån sig ännu en suck. Sedan höll hon sin blyertspenna med båda händerna och bröt av den på mitten. Bitarna släppte hon ner på golvet.
"Nöjd nu?" sa hon syrligt.
Julie himlade sig.
"Ash... du behöver faktiskt inte reagera så där." sa hon och fick en ny, lite sur, blick från Ashlee.

Kyle lade en ny penna framför Ashlee.
"Här, ta en av mina."
"Ja, det är bra Kyle..." stönade Brent. "ge lill-freaket en ny penna så hon kan börja irritera oss igen."
Nu var det Kyles tur att sucka. Han gav Brent en ilsken blick.
"Ashlee vaknar faktiskt inte upp på morgonen och tänker ut sätt att irritera dig på." fräste han.
Shirley kramade om honom och viskade mjukt:
"Kyle, lägg inte energi på att svara idioter."

Både Ashlee och Kyle log mot Shirley. Hon var alltid så snäll mot dem och det var skönt att ha kompisar på sin sida när folk var taskiga.
"Men det är så gulligt av dig att alltid beskydda Ashlee." tillade Shirley.
Kyle log blygt.
"Ja, Kyle är super-gullig!" sa Ashlee, glatt och hjärtligt. Och så pussade hon Kyle på kinden.
Shirley och Ashlee fnissade när Kyle rodnade.

SkrivPuff: Utmaning 2011:113 - 25 april

Skriv om ett stöd.

Blue Creek High School. Maj 2010.

Coral stod utanför biologisalen och samlade styrka inför den fruktade dissekeringen hon var tvungen att göra för att inte få underkänt i biologi.
Hennes bästis Darla lade armen om hennes axlar och gav henne en liten kram.
"Du klarar det här älskling."
"Vi tror på dig!" sa deras klasskamrat Brian. "Du klarar allt Cori!"
Biologiläraren Mr. Wheeler såg upp från sin plats vid katedern när Coral, Darla, Brian och några andra från klassen klev in i salen.
"Är du redo att dissekera lite?" frågade han.
"Nej..." mumlade Coral.
Hon var redan vit i ansiktet.
"Hon borde få slippa..." viskade Brian till Darla.
Darla nickade instämmande.
"Mmmm... men tyrannen där borta har aldrig låtit någon slippa göra något på hans lektioner."
Darla blängde argt på Mr. Wheeler som nu lade fram något på elevernas bord.
"Så Miss Collins, nu kan du börja."
Men Coral stod som förstenad och stirrade på det som läraren lagt fram. Hon flämtade och började nästan hyperventilera.
"Inte en orm... Snälla Mr. Wheeler... jag kan inte..."
"Hon har orm-fobi." sa Brian.
Mr. Wheeler förklarade att om Coral inte dissekerade den döda ormen, skulle hon får underkänt.
Coral grät så mycket när hon dissekerade reptilen att det var svårt att se, hon undrade om hon alls gjorde rätt.
Darla grät också nu. Hon hoppades att Mr. Wheeler kände hatet hon utstrålade mot honom.

När Coral var klar sjönk hon ner på golvet. Hennes ansikte var kritvitt.
"Så, det var väl inte så farligt?" sa Mr. Wheeler. "Nu får du ju godkänt i Biologi."
Coral såg upp på läraren med hat i blicken. Sedan började hon att må illa, rakt över Mr. Wheelers blanka skor.
"Bra gjort Coral!" skrattade Brian triumferande.
Coral reste sig på darriga ben och gick mot flickornas toalett.
Darla gick efter henne.

På väg till toaletten mötte de Kyle.
Kyle såg oroligt på sin syster.
"Hur gick det?"
Coral log genom tårarna.
"Jag gjorde det. Jag gjorde det, Kyle!"
Kyle gav sin storasyster en lång kram.
"Yes! Jag visste det Cor! Jag visste att du skulle klara det! Sa jag inte det, att du är min superhjälte?"
Coral skrattade och grät på samma gång.
"Mmmm... fin superhjälte du har till syster, Kyle... jag spydde på Mr. Wheelers skor..."
Kyle skrattade ett porlande skratt.
"Det förtjänade han!"
"Ja, det gjorde han verkligen!" instämde Darla.

Coral log mot sin älskade lillebror och sin bästa vän.
"Tack för allt stöd. Ni är bäst!"
"Nej Cor, du är bäst!" sa Kyle.

SkrivPuff: Utmaning 2011:33 - 2 februari

Skriv om att vara ambitiös.

Blue Creek High School. Maj 2010.

"Coral, där är du ju! Jag har letat efter dig."
Darla slog sig ned intill Coral, som satt vid ett bord i skolbiblioteket, djupt försjunken i en bok.
"Läser du?"
"Mmmm..." sa Coral utan att titta upp från boken. "Detta här är ett bibliotek, Darl."
Darla skrockade och petade Coral i sidan.
"Nu ska inte lilla Miss Collins vara kaxig. Men du... jag trodde du hade läst ut Huckelberry Finn...?"
Coral tittade på sin bästa vän och log.
"Jo, den läste jag ut igår. Nu läser jag War of the Worlds."
Coral höll upp boken och visade Darla framsidan av H.G. Wells klassiker om marsianerna som invaderar Jorden.
"Herregud..." pustade Darla. "Coral Collins, hur många böcker läser du i veckan egentligen...?"
Coral log lite urskuldande.
"Det här är lite extraläsning bara."
"Extraläsning?" utbrast Darla. "Lilla hjärtat... det är bra att vara ambitiös, men du jobbar alldeles för hårt med ditt skolarbete."

Darla suckade och gav Coral en allvarlig blick.
"Coral, jag vet att din pappa kan vara lite strikt mot dig och Kyle när det gäller läxor, men du får inte överanstränga dig. Hade inte du migrän senast igår?"
Coral nickade.
"Jo, men..."
"Inga men." avbröt Darla. Hon reste sig och tog boken ifrån Coral. "Stoppa nu ner Mr. Cruise i din ryggsäck, så går vi och äter fredags-pizza och dricker litervis med läsk med Ashlee och din gullunge till lillebror!"
Coral fnissade och tog tillbaka boken.
"Darl, Tom Cruise är bara med i filmen War of the Worlds, inte i boken."
Darla låtsades bli förfärad.
"Vad säger du? Är inte snyggingen Cruise med i boken?! Det avgör saken; då tänker jag aldrig läsa den."

Coral skrattade och satte upp sina koppar-röda lockar i en hästsvans.
"Vad ska du välja som extraläsning?" frågade hon.
"Idag ska jag bara läsa pizza-menyn." log Darla. Hon lade armen om Corals midja. "Kom, min lilla über-ambitiösa kompis, nu går vi. Jag är vrålhungrig."
Coral skrattade.
"Jag är också lite hungrig. Men du, den här boken är faktiskt rätt så spännande."
Hon viftade lätt med boken framför Darla.
"Coral Joy Collins, våga inte säga ordet 'bok' igen." varnade Darla och kittlade sin bästis.
"Nej, sluta!" fnissade Coral och vred sig ur sin väns grepp. "Jag ska vara snäll och ska inte säga det där läskiga ordet mer idag."
"Bra." sa Darla.
Coral log ett finurlig leende.
"Fast du borde läsa den, Darl. Den är bra."
Skrattande hoppade Coral undan ännu en kittlingsattack från Darla.
Sedan stoppade hon ner War of the Worlds i sin ryggsäck. Marsianernas invasion fick vänta tills ikväll.
Men Coral kände sig nöjd med sig själv. Nu skulle hon få bra betyg den här terminen också - och pappa skulle inte kunna säga att hon var oambitös och oduglig i skolan.
Han kanske tillochmed skulle bli stolt över henne. Men bara kanske.

The War of the Worlds

Intensity - 8

*
Kyle visade Ashlee det fullständigt felaktiga talet med tåget och bussen och Corals lösning.
Ashlee fnissade åt det och hon verkade genast piggare.

Snart satt Ashlee, Kyle, Max och Shirley och fnissade och småpratade.
Mrs. Rice misstänkte att deras prat inte alls hade med matematik att göra, men hon lät dem hållas.
Så länge de inte störde någon annan eller halkade efter kunde de få sitta och fnissa en stund.
Särskilt för Kyle och Ashlees skull; de kämpade alltid så hårt att de gott kunde få ta en liten paus.
*

Intensity - 7

*
Ashlee hade en dålig dag.
Hennes OCD verkade ha blivit värre nu under våren och den här morgonen hade hon kommit en halvtimme för sent till första lektion på grund av sina tvångstankar, som innebar att räkna trappsteg i skol-entréns stora trappa på ett speciellt sätt.
Den här morgonen hade tvångstankarna även tvingat henne till att räkna elevernas skåp på höger sida av korridoren.

Som tur var var Mrs. Rice en mycket vänlig och förstående kvinna som väldigt väl kände till Ashlees problem.
”Hur är det med dig idag, lilla gumman?” frågade Mrs. Rice.
Ashlee ryckte på axlarna.
Hon såg redan ganska trött ut och Mrs. Rice tyckte så synd om henne, att tyckte inte att flickan skulle behöva sitta och kämpa med sin mattebok i två timmar.
”Orkar du räkna nåt?” frågade Mrs. Rice mjukt. ”Eller vill du vila lite?”
Ashlee skakade på huvudet, drog till sig sin mattebok och satte igång med räkningen.
*

Intensity - 6

*
Kyles mattelärare Mrs. Rice fick sig ett gott skratt nästa dag när Kyle visade det felaktiga mattetalet och hon gillade Corals lösning.
”Jag gillar hur din syster och du tänker. Ni får guldstjärna båda två.” sa Mrs. Rice leende och gav Kyle en liten blinkning.
Kyle log tillbaka.
Sedan såg han ut att fundera på något.
”Mrs. Rice… är det nåt fel på min hjärna? Jag menar, är jag dum på nåt sätt?”
”Men kära vännen…!” utbrast Mrs. Rice, nästan förskräckt. ”Så får du inte säga. Du är absolut inte dum! Tvärtom; du är en väldigt intelligent pojke, Kyle."
Kyle log ett litet blygt leende, generad av berömmet.
"Du råkar bara ha svårt för matematik," fortsatte Mrs. Rice. "men du är inte dum för det. Har någon sagt det till dig?”
Kyle tvekade.
Till slut skakade han på huvudet.
”Nej.” ljög han.
”Det var tur det.” sa Mrs. Rice. ”Om säger någon att du är dum ska de få med mig att göra.”
Kyle log.
”Tack Mrs. Rice.”
*

Intensity - 5

*
”Mrs. Rice ger dig nog guldstjärna om du löser talet.” sa Coral.
”Mmmm, säkert Cor.” log Kyle. ”Som om det där skulle gå att lösa…”
”Vore kul om det gick.” sa Coral.
Och plötsligt sken Coral upp, som om hon fått en riktigt bra idé.
”Jo, det går att lösa!”
Kyle såg klentroget på henne.
”Vänta så ska jag visa dig.” sa Coral finurligt.
Hon klottrade ner något på ett papper.
”Ta da!” sa hon triumferande efter en stund.

Tåget från Blue Creek avgår klockan 17:20.
Det är framme vid Stillwater station klockan 18:30.
Ta sedan bussen från Stillwater klockan 18:45.
Du är framme i Clearwater klockan 19:50.

”Jag räknade inte in hur fort tåget går…” sa Coral med en lätt axelryckning. ”Men så där kan man faktiskt ta sig till Clearwater och tiderna stämmer.”

”Du är knäpp.” fnissade Kyle och petade Coral i sidan. ”Men tack för att du fick mig på bättre humör.”
”Any time, lillebror.” log Coral och kramade honom.
*

Intensity - 4

*
”Jag hatar läxor!” stönade Kyle en halvtimme senare. ”Den som uppfann matte borde straffas.”
”Jag håller med dig.” skrattade Coral.
Hon ställde sig intill sin bror som satt på sin skrivbordsstol.
”Kan jag hjälpa dig?”
”Ja tack.” muttrade Kyle.
Han sköt över matteboken till Coral.
”Vem bryr sig hur lång tid det tar för ett tåg att åka från Blue Creek till Stillwater?” sa Kyle trött.
Coral gav honom ett sympatiskt leende.
”Den som ska åka till Stillwater kanske?” sa hon.
Kyle suckade.

Coral började plötsligt fnissa.
”Vad är det som är så kul?” undrade Kyle.
Coral pekade på talet som Kyle kämpade med.
”Lyssna på det här.”
Coral läste högt ur matteboken:

Ett tåg till Stillwater lämnar Blue Creek station klockan 17:20
och kör 80 kilometer i timmen.
När är bussen framme i Clearwater?

Kyle började också skratta.
”Say what...?! Varifrån kom bussen?! Och Clearwater…? Tåget skulle väl till Stillwater?”
”Inte så konstigt att du blev förvirrad av det här talet, Kyle...” skrattade Elaine.
”Exakt!” skrattade Coral. ”Det är inte rätt nånstans!”
”Det tåget skulle inte jag vilja åka.” sa Kyle.
*

Intensity - 3

*
”Om du är klar med utfrågningen nu ska jag göra mina läxor.” sa Kyle.
”Läxor… sånt är för småbarn.” stönade Steven.
Sedan gav han Kyle ett litet illvilligt flit.
”Visst ja - du är ju en småunge!”
Kyle smålog och skakade på huvudet.
”Sa du nåt nyss, Steven...? Jag tyckte jag hörde ett irriterande surrande.”
Steven såg sur ut och lämnade rummet.

”Förstår ni att jag blir galen på honom!” utbrast Elaine när Steven var utom hörhåll.
Coral log och nickade.
Elaine suckade.
”Varför kan jag inte få ha dig som lillebror, Kyle?”
Kyle fnissade.
”Det får du. Flytta hit.”
*

Intensity - 2

*
”Men kom igen nu Kyle...” suckade Steven. ”Har du och din tjej ni nått ‘second base’?”
Kyle funderade på om han kunde Baseball-metaforerna.
First base var att kyssas, second base var hångel, eller kanske till och med mer, om han inte mindes helt fel.
Kyle skakade på huvudet igen.
”För det första är vi bara kompisar…”
”Ja säkert…” sa Steven.
Kyle blängde lite på Steven och fortsatte:
”Och för det andra är vi kanske lite för unga för... såna grejer...”
Steven skrockade och skakade på huvudet.
”Du är verkligen en liten unge, Kyle. Jag nådde second base med min tjej när jag var tolv!”
Kyle rullade med ögonen.
”Så fantastiskt.” mumlade han torrt.
Steven gav sin yngre kusin en medlidsam klapp på huvudet.
”Kyle, när du blir stor kommer du inse hur kul det är att hångla med sin tjej.”
”Och när du blir stor kommer du att inse att det finns viktigare saker här i livet.” kontrade Kyle.
Coral log mot sin lillebror och Elaine kvävde ett skratt.
*

Intensity - 1

Blue Creek.
Maj 2010

Steven såg på ett foto av Kyle och Ashlee som satt uppe på väggen i Coral och Kyles rum.
”Är det där din tjej?” flinade Steven.
”Det är min bästa tjej-kompis.” svarade Kyle.
”Tjej-kompis, men gud så himla gulligt.” skrockade Steven. ”Men kom igen Kyle, har du kysst henne?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nja… hon kysste mig, på Nyårsafton.” mumlade han lite generat.
Coral fnissade. Hon mindes hur uppspelt, nervös och generad hennes lillebror hade blivit på Nyårsafton så fort hon nämnde Ashlee.
Kyle räckte ut tungan åt sin syster.
"Det var bara en liten kyss..." mumlade han.
"Mmmm..." fnissade Coral.

”Nice!” sa Steven. ”Har ni nått ‘second base’ än då?”
”Steven…” suckade Elaine. ”Låt Kyle vara...!”
”Men han kan väl svara!” fräste Steven.
Elaine himlade sig.
”Bra att du har gränser brorsan…”
”Äh, så farligt är det väl inte?”
”Nej då inte alls… genera folk är ju jättesnällt…” sa Elaine torrt.
Kyle log mot sin kusin.
”Det är lugnt, Elaine. Om han frågar för mycket svarar jag inte.”
Elaine såg på Coral och log.
”Måste vara skönt att ha en så klok brorsa. Hur är det att ha det...?”
Coral skrattade.
*

Huset som Gud glömde - 85

Coral

Måndag

När Kyle och jag kom hem från skolan satte vi oss vid köksbordet och gjorde vi våra läxor. Tråkigt, men det är lika bra att sätta igång direkt, så är man av med det sedan.
Vi hade båda två som läxa att läsa och skriva lite om Blue Creeks historia.
Det är kul att läsa alla mytologiska berättelser som platser häromkring har fått sina namn efter.
Kyle hade även lite att ta igen i matte. Stackar’n… han kämpar verkligen hårt med alla tal, som är helt obegripliga för honom.
”Hur kan du tycka att det där är svårt?” sa Steven och pekade på ett av Kyles mattetal.
Kyle bara suckade.
”Låt din kusin vara ifred när han pluggar.” sa Uncle Don till Steven.
”Jag bara frågar hur det där kan vara svårt.” sa Steven.
Elaine sparkade till hans smalben under bordet.
Steven svor till och gav sin syster en arg blick.
Jag såg att Kyle log lite i smyg.

Det kändes skönt att han hade så många på sin sida nu. Kyle blir ju ofta ifrågasatt, och tillochmed hånad, för att han har så svårt för matte.
”Man kan inte vara bra på alla ämnen.” sa Uncle Don. Han log och kramade Kyles axel. ”Och du Kyle, lyssna inte på allt skit folk säger, okej?”
Kyle log.
”Okej Uncle Don. Tack.”

Visst har vi världens bästa farbror? :)
*

Huset som Gud glömde - 84

Ashlee

Mamma tog loss Kevin från mig och lade honom ner i sängen igen.
”Mamma, läs en saga för mig.” bad Kevin.
Mamma log.
”Bra försök, skrutten. Pappa har ju redan läst för dig. Nu ska du sova.”
”Jag kan inte sova…” gnällde Kevin.
”Det går lättare om du blundar.” log mamma.
Kevin skakade på huvudet och såg bestämd ut.
”Nej, jag tänker vara vaken heeeeela natten!”
Jag fnissade.
”Lycka till med det.” sa jag.
Mamma släckte lampan och hon och jag gick ut ur Kevins rum.

Kevin somnade efter tio minuter.
Och han som skulle vara vaken hela natten… haha!
Småbarn är så knasiga…!
*

Huset som Gud glömde - 83

Ashlee

”Ska Ash också sova nu?” ville Kevin veta.
Mamma nickade.
”Ja, snart. Sov nu Kevin.”
Kevin låg en stund i sin säng och funderade på något.
Plötsligt satte han sig upp.
”Ashie, har du med dig nån present till mig?”
Mamma och pappa brukar ha presenter med sig till oss när de är ute och reser och Kevin tycker väl att få gåvor från en resa är bra tradition, och det kan jag väl hålla med om - men nu hade jag ju bara har varit i en annan stad.
”Sorry Kevin, men jag har nog inget till dig…” sa jag. ”Men du, vi fick en massa gamla böcker av Kyle och Corals farmor och farfar - jag ska kolla i min väska och se om det finns nån du gillar. Du får den imorgon bitti i så fall.”
Kevin sken upp.
”Tack Ashlee!”
Mamma log och kramade om mig.
”Vad snäll du är, Ashlee.”
”Jaaa, Ashlee är supersnäll!” sa Kevin.
Han ställde sig upp i sängen och kramade mig igen, men armarna om min hals.
”Kevin… du får gärna kramas, men du behöver inte strypa mig…” pustade jag.
Kevin fnissade och kramade mig hårdare.
*