*
Senare på dagen hade Kyle och Ashlees klass hemkunskap.
De flesta i klassen stortrivdes på de lektionerna. Det var trevligt att en dag i veckan få laga sin egen lunch och sedan sitta i lugn och ro och äta den.
Brent verkade dock mer road av att retas med Kyle och Ashlee idag än att ägna sig åt det han skulle.
Läraren sade strängt åt honom att skulle få besöka rektorn om han inte lämnade sina klasskamrater i fred.
Då skärpte Brent till sig. Han insåg bittert att flera rektorsbesök på en vecka inte var bra för hans betyg.
Han började suckande och uttråkat att koka vatten till pasta.
"Hallå, jag behöver salt." sa han rätt ut i hemkunskaps-salen.
Han såg sig om för att se vem som hade saltet.
Paketet stod nära Ashlee.
"Hörru, tics-freaket, ge mig saltet."
Shirley lade armen om Ashlees axlar och viskade:
"Ignorera honom."
Ashlee nickade och försökte fokusera på att laga mat. Men det var inte lätt att ignorera Brent och alla skällsord som rann ur hans mun.
Dessutom blev Brents tonläge och ord hårdare och mer elaka för varje minut.
Ashlee började se alltmer ledsen och arg ut och när Brent såg det blev han desto mer elak.
Till slut stod inte Ashlee ut längre.
Hon slet åt sig paketet med salt och dundrade fram till Brent.
"Vill du ha salt?" sa hon.
Brent nickade sakta.
"Eh..." sa han dumt. "jag sa ju det. Hit med det."
"Okej," sa Ashlee med hetta i rösen. "här har du."
Hon hällde allt innehåll i salt-paketet i kastrullen som Brent kokade pasta i.
Sedan kastade hon det tomma paketet på honom.
Senare på dagen hade Kyle och Ashlees klass hemkunskap.
De flesta i klassen stortrivdes på de lektionerna. Det var trevligt att en dag i veckan få laga sin egen lunch och sedan sitta i lugn och ro och äta den.
Brent verkade dock mer road av att retas med Kyle och Ashlee idag än att ägna sig åt det han skulle.
Läraren sade strängt åt honom att skulle få besöka rektorn om han inte lämnade sina klasskamrater i fred.
Då skärpte Brent till sig. Han insåg bittert att flera rektorsbesök på en vecka inte var bra för hans betyg.
Han började suckande och uttråkat att koka vatten till pasta.
"Hallå, jag behöver salt." sa han rätt ut i hemkunskaps-salen.
Han såg sig om för att se vem som hade saltet.
Paketet stod nära Ashlee.
"Hörru, tics-freaket, ge mig saltet."
Shirley lade armen om Ashlees axlar och viskade:
"Ignorera honom."
Ashlee nickade och försökte fokusera på att laga mat. Men det var inte lätt att ignorera Brent och alla skällsord som rann ur hans mun.
Dessutom blev Brents tonläge och ord hårdare och mer elaka för varje minut.
Ashlee började se alltmer ledsen och arg ut och när Brent såg det blev han desto mer elak.
Till slut stod inte Ashlee ut längre.
Hon slet åt sig paketet med salt och dundrade fram till Brent.
"Vill du ha salt?" sa hon.
Brent nickade sakta.
"Eh..." sa han dumt. "jag sa ju det. Hit med det."
"Okej," sa Ashlee med hetta i rösen. "här har du."
Hon hällde allt innehåll i salt-paketet i kastrullen som Brent kokade pasta i.
Sedan kastade hon det tomma paketet på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar