Intensity - 8

*
Kyle visade Ashlee det fullständigt felaktiga talet med tåget och bussen och Corals lösning.
Ashlee fnissade åt det och hon verkade genast piggare.

Snart satt Ashlee, Kyle, Max och Shirley och fnissade och småpratade.
Mrs. Rice misstänkte att deras prat inte alls hade med matematik att göra, men hon lät dem hållas.
Så länge de inte störde någon annan eller halkade efter kunde de få sitta och fnissa en stund.
Särskilt för Kyle och Ashlees skull; de kämpade alltid så hårt att de gott kunde få ta en liten paus.
*

Intensity - 7

*
Ashlee hade en dålig dag.
Hennes OCD verkade ha blivit värre nu under våren och den här morgonen hade hon kommit en halvtimme för sent till första lektion på grund av sina tvångstankar, som innebar att räkna trappsteg i skol-entréns stora trappa på ett speciellt sätt.
Den här morgonen hade tvångstankarna även tvingat henne till att räkna elevernas skåp på höger sida av korridoren.

Som tur var var Mrs. Rice en mycket vänlig och förstående kvinna som väldigt väl kände till Ashlees problem.
”Hur är det med dig idag, lilla gumman?” frågade Mrs. Rice.
Ashlee ryckte på axlarna.
Hon såg redan ganska trött ut och Mrs. Rice tyckte så synd om henne, att tyckte inte att flickan skulle behöva sitta och kämpa med sin mattebok i två timmar.
”Orkar du räkna nåt?” frågade Mrs. Rice mjukt. ”Eller vill du vila lite?”
Ashlee skakade på huvudet, drog till sig sin mattebok och satte igång med räkningen.
*

Intensity - 6

*
Kyles mattelärare Mrs. Rice fick sig ett gott skratt nästa dag när Kyle visade det felaktiga mattetalet och hon gillade Corals lösning.
”Jag gillar hur din syster och du tänker. Ni får guldstjärna båda två.” sa Mrs. Rice leende och gav Kyle en liten blinkning.
Kyle log tillbaka.
Sedan såg han ut att fundera på något.
”Mrs. Rice… är det nåt fel på min hjärna? Jag menar, är jag dum på nåt sätt?”
”Men kära vännen…!” utbrast Mrs. Rice, nästan förskräckt. ”Så får du inte säga. Du är absolut inte dum! Tvärtom; du är en väldigt intelligent pojke, Kyle."
Kyle log ett litet blygt leende, generad av berömmet.
"Du råkar bara ha svårt för matematik," fortsatte Mrs. Rice. "men du är inte dum för det. Har någon sagt det till dig?”
Kyle tvekade.
Till slut skakade han på huvudet.
”Nej.” ljög han.
”Det var tur det.” sa Mrs. Rice. ”Om säger någon att du är dum ska de få med mig att göra.”
Kyle log.
”Tack Mrs. Rice.”
*

Intensity - 5

*
”Mrs. Rice ger dig nog guldstjärna om du löser talet.” sa Coral.
”Mmmm, säkert Cor.” log Kyle. ”Som om det där skulle gå att lösa…”
”Vore kul om det gick.” sa Coral.
Och plötsligt sken Coral upp, som om hon fått en riktigt bra idé.
”Jo, det går att lösa!”
Kyle såg klentroget på henne.
”Vänta så ska jag visa dig.” sa Coral finurligt.
Hon klottrade ner något på ett papper.
”Ta da!” sa hon triumferande efter en stund.

Tåget från Blue Creek avgår klockan 17:20.
Det är framme vid Stillwater station klockan 18:30.
Ta sedan bussen från Stillwater klockan 18:45.
Du är framme i Clearwater klockan 19:50.

”Jag räknade inte in hur fort tåget går…” sa Coral med en lätt axelryckning. ”Men så där kan man faktiskt ta sig till Clearwater och tiderna stämmer.”

”Du är knäpp.” fnissade Kyle och petade Coral i sidan. ”Men tack för att du fick mig på bättre humör.”
”Any time, lillebror.” log Coral och kramade honom.
*

Intensity - 4

*
”Jag hatar läxor!” stönade Kyle en halvtimme senare. ”Den som uppfann matte borde straffas.”
”Jag håller med dig.” skrattade Coral.
Hon ställde sig intill sin bror som satt på sin skrivbordsstol.
”Kan jag hjälpa dig?”
”Ja tack.” muttrade Kyle.
Han sköt över matteboken till Coral.
”Vem bryr sig hur lång tid det tar för ett tåg att åka från Blue Creek till Stillwater?” sa Kyle trött.
Coral gav honom ett sympatiskt leende.
”Den som ska åka till Stillwater kanske?” sa hon.
Kyle suckade.

Coral började plötsligt fnissa.
”Vad är det som är så kul?” undrade Kyle.
Coral pekade på talet som Kyle kämpade med.
”Lyssna på det här.”
Coral läste högt ur matteboken:

Ett tåg till Stillwater lämnar Blue Creek station klockan 17:20
och kör 80 kilometer i timmen.
När är bussen framme i Clearwater?

Kyle började också skratta.
”Say what...?! Varifrån kom bussen?! Och Clearwater…? Tåget skulle väl till Stillwater?”
”Inte så konstigt att du blev förvirrad av det här talet, Kyle...” skrattade Elaine.
”Exakt!” skrattade Coral. ”Det är inte rätt nånstans!”
”Det tåget skulle inte jag vilja åka.” sa Kyle.
*

Intensity - 3

*
”Om du är klar med utfrågningen nu ska jag göra mina läxor.” sa Kyle.
”Läxor… sånt är för småbarn.” stönade Steven.
Sedan gav han Kyle ett litet illvilligt flit.
”Visst ja - du är ju en småunge!”
Kyle smålog och skakade på huvudet.
”Sa du nåt nyss, Steven...? Jag tyckte jag hörde ett irriterande surrande.”
Steven såg sur ut och lämnade rummet.

”Förstår ni att jag blir galen på honom!” utbrast Elaine när Steven var utom hörhåll.
Coral log och nickade.
Elaine suckade.
”Varför kan jag inte få ha dig som lillebror, Kyle?”
Kyle fnissade.
”Det får du. Flytta hit.”
*

Intensity - 2

*
”Men kom igen nu Kyle...” suckade Steven. ”Har du och din tjej ni nått ‘second base’?”
Kyle funderade på om han kunde Baseball-metaforerna.
First base var att kyssas, second base var hångel, eller kanske till och med mer, om han inte mindes helt fel.
Kyle skakade på huvudet igen.
”För det första är vi bara kompisar…”
”Ja säkert…” sa Steven.
Kyle blängde lite på Steven och fortsatte:
”Och för det andra är vi kanske lite för unga för... såna grejer...”
Steven skrockade och skakade på huvudet.
”Du är verkligen en liten unge, Kyle. Jag nådde second base med min tjej när jag var tolv!”
Kyle rullade med ögonen.
”Så fantastiskt.” mumlade han torrt.
Steven gav sin yngre kusin en medlidsam klapp på huvudet.
”Kyle, när du blir stor kommer du inse hur kul det är att hångla med sin tjej.”
”Och när du blir stor kommer du att inse att det finns viktigare saker här i livet.” kontrade Kyle.
Coral log mot sin lillebror och Elaine kvävde ett skratt.
*

Intensity - 1

Blue Creek.
Maj 2010

Steven såg på ett foto av Kyle och Ashlee som satt uppe på väggen i Coral och Kyles rum.
”Är det där din tjej?” flinade Steven.
”Det är min bästa tjej-kompis.” svarade Kyle.
”Tjej-kompis, men gud så himla gulligt.” skrockade Steven. ”Men kom igen Kyle, har du kysst henne?”
Kyle skakade på huvudet.
”Nja… hon kysste mig, på Nyårsafton.” mumlade han lite generat.
Coral fnissade. Hon mindes hur uppspelt, nervös och generad hennes lillebror hade blivit på Nyårsafton så fort hon nämnde Ashlee.
Kyle räckte ut tungan åt sin syster.
"Det var bara en liten kyss..." mumlade han.
"Mmmm..." fnissade Coral.

”Nice!” sa Steven. ”Har ni nått ‘second base’ än då?”
”Steven…” suckade Elaine. ”Låt Kyle vara...!”
”Men han kan väl svara!” fräste Steven.
Elaine himlade sig.
”Bra att du har gränser brorsan…”
”Äh, så farligt är det väl inte?”
”Nej då inte alls… genera folk är ju jättesnällt…” sa Elaine torrt.
Kyle log mot sin kusin.
”Det är lugnt, Elaine. Om han frågar för mycket svarar jag inte.”
Elaine såg på Coral och log.
”Måste vara skönt att ha en så klok brorsa. Hur är det att ha det...?”
Coral skrattade.
*

En harmonisk helg (Del 5)

*
Ashlee gapade; låtsades bli förolämpad.
Coral, Darla och Kevin skrattade.
”Förlåt Ash.” skrattade Kyle. ”Men jag kunde inte låta bli.”
Ashlee brottade ner Kyle i soffan och satte sig på honom.
”Tar du tillbaka det där?”
”Aldrig i livet.” fnissade Kyle.
”Okej.” sa Ashlee. ”Då har jag inget val, Kyle... jag måste uppfostra dig lite.”
Hon började kittla Kyle.
Ashlee och Kevins mamma tittade in till dem.
”Ashlee, var försiktig med Kyle, han kanske tycker det är jätteläskigt att bli kittlad.”
”Det är ingen fara, Mrs. Hayden.” skrattade Kyle.
”Där ser du!” sa Ashlee. ”Han tycker inte att det är jätteläskigt.”
Hon kittlade Kyle ännu mer.
”Jag tror jag tar tillbaka!” sa Kyle mellan skratt-attackerna. ”Det är läskigt!”
”Nej då.” fnissade Ashlee. ”Det är inte läskigt. Det är kul.”
”Nej, snälla sluta!” sa Kyle och försökte låta bli att skratta.
”Okej, jag ska sluta.” sa Ashlee.
Hon släppte Kyle och sjönk ner bredvid honom i soffan.
”Bara för att jag är så snäll.”
”Mmmm... du är verkligen jättesnäll.” mumlade Kyle.
Han log. Sedan brottade han ner Ashlee.
”Kittla henne!” skrek Kevin. Han hoppade ivrigt jämfota på mattan.
”Det var en bra idé, Kevin.” sa Kyle. ”Vill du hjälpa till?”
Kevin nickade glatt. Han morrade sitt lilla monster-morr och hoppade upp i soffan.
”Inte kittlas.” sa Ashlee.
”Jo!” sa Kevin glatt.
”Nej.” fnissade Ashlee.
”Jo.” skrattade Kyle. ”Det är inte läskigt, Ashie – det är kul.”
*

En harmonisk helg (Del 4)

*
På lördagen var Kevin långt ifrån lika pigg och vild som han varit dagen innan. Att vara upp senare än vanligt tog på krafterna på en liten, snart 8-årig kille.
På eftermiddagen satt han tyst och lugn på sitt rum och byggde med Lego.

När det ringde på dörren vid fem-tiden och Coral och Darla kom, blev Kevin piggare och nyfiken.
Det var alltid spännande när Ashlee hade kompisar hemma.
Ashlee brukade vara snäll och tillät oftast Kevin att vara med dem en stund.

”Busringde Max och Chris till er också?” frågade Darla när hon, Coral, Kyle, Ashlee och Kevin satt i familjen Haydens vardagsrum.
”Nej.” sa Ashlee. ”Vad sa de?”
”De frågade om vi hade Prins Albert på burk.” sa Coral med ett litet leende.
Kevin gapskrattade.
”Prins Albert på burk!” tjöt han. ”Den är rolig!”
Kevin sprang ut till sina föräldrar i köket och drog Prins-Albert-på-burk-skämtet för dem, sedan sprang han tillbaka till sin syster och hennes vänner i vardagsrummet och drog skämtet igen.
”Kevin, ge dig nu.” suckade Ashlee.
”Näää!” sa Kevin. ”Prins Albert på burk är roligt! Ursäkta, har ni Prins Albert på burk?”
”Ursäkta min bror.” sa Ashlee. ”Han har rymt från cirkusen.”
”Jaha, precis som du?” flinade Kyle.
*

En harmonisk helg (Del 3)

*
”När kommer pappa hem?” frågade Kevin när de satt vid middagsbordet.
”Är du Kevin igen nu?” frågade Ashlee leende.
”Näää!” morrade hennes lillebror. ”Jag är ju Godis-monstret! Jag är jättefarlig och hungrig, nu ska jag äta dig!”
Kevin låtsades bita Ashlee i halsen.
”Ewww! Slima inte ner mig!” sa Ashlee och puffade bort honom.
”Kevin, sätt dig på din plats igen.” sa Selma. ”Vi håller på att äta middag här.”
Kevin morrade lite, men han satte sig på sin stol och åt upp sin mat.
”Pappa kommer hem i natt.” sa Selma. ”Vid ett, halv två.”
”Aha,” sa Kevin. ”då sitter jag uppe och väntar.”
”Ja, du orkar säkert hålla dig vaken till halv två.” sa Ashlee.
Kevin såg förhoppningsfullt på sin mamma.
”Får jag det, stanna uppe till halv två?”
Selma Hayden skrattade mjukt och skakade på huvudet.
”Nej min älskling, så sent ska ni ligga och sova.”
”Dom också?” Kevin pekade på Ashlee och Kyle.
”Ja, dom också.” sa Selma. ”Alla ska sova då.”
”Nähä!” protesterade Kevin. ”Inte dom som bor på andra sidan jorden, för dom har morgon när vi har natt! Haha!”
”Kevin har en poäng där.” sa Ashlee.
”Ska ni gadda ihop er mot mig nu?” skrattade Selma.
Ashlee och Kevin skrattade och nickade.
”Kyle är på våran sida!” sa Kevin snabbt. ”Och nu ska vi tre äta upp allt godis!”
Kevin förvandlades till Godis-monstret igen och skrattade bullrigt och ondsint.
”Tänk om vi inte har nåt godis då?” flinade Ashlee.
Kevin kom av sig fullständigt. Han stirrade förskräckt på sin syster.
”Vaddå? Har vi inget godis?”
Han rusade in i skafferiet och snokade på alla hyllorna.
Snart hördes ett litet jubelskri.
”Vi har visst godis!” ropade han.
Han sprang ut ur skafferiet och gick fram till Ashlee, satte händerna på höfterna och gav sin syster en förgrymmad blick.
”Det är inte snällt att luras, Ash.”
”Jo, lite.” skrattade Ashlee.
*

En harmonisk helg (Del 2)

*
Kyle och Ashlee hade också en rolig kväll.
För att inte tala om Kevin; han var överlycklig när Ashlee och Kyle spelade spel med honom innan middagen.
Ashlee lät sin lillebror vinna, så att han inte skulle bli tjurig resten av kvällen (vilket han brukade bli om han förlorade i spel).
Kevin sprang runt på nedervåningen och sjöng glatt att han var en vinnare.
”Du borde nog inte få mer socker ikväll...” sa Ashlee när Kevin för fjärde gången sprang runt soffbordet.
”Joho!” flinade Kevin. ”Jag ska äta allt godis som finns i hela huset! Och sen ska jag äta upp dig!”
Kevin monster-morrade och kastade sig över sin syster i soffan.
”Kevin, lugna ner dig lite nu!” ropade Selma Hayden från köket.
”Jag är inte Kevin! Jag är Godis-monstret!”
De hörde hur Selma skrattade.
”Kan Godis-monstret komma ut i köket och skära några tomater?” bad hon.
”Bläää!” sa Godis-monstret. ”Grönsaker är nyttiga och äckliga! Vi vill ha godis!”
Ashlee suckade trött. Hon knuffade försiktigt ner Kevin på golvet.
Sedan såg hon på Kyle.
”Jag klandrar dig inte om du vill fly härifrån.”
Kyle log.
”Jag vill inte fly härifrån. Jag trivs här.”
Ashlee kände på hans panna, som för att kolla om han hade feber.
Kyle skrattade.
*

En harmonisk helg (Del 1)

*
Coral och Kyle njöt av att slippa gå hem på fredagskvällen.
Eftersom fadern var på av sina lastbilsresor med Nancy under helgen skulle Coral och Kyle få en rolig och harmonisk helg med sina kompisar.
Coral skulle sova hos Darla på fredagen och Kyle hos Ashlee.
På lördagen skulle de samlas hos Ashlee, äta middag och sova över där.

Coral, Darla och Darlas äldre syster Amanda bakade kakor och pizza.
Sedan åt de framför TV:n såg romantiska komedier på DVD.

Under middagen ringde telefonen. Darla svarade.
”God afton.” hördes en tillgjord röst. ”Jag har en stilla undran: har ni möjligtvis Prins Albert på burk...?”
Skratt hördes i luren.
”Max och Chris.” viskade Darla till Coral och Amanda. I luren sa hon: ”Nej Max, vi har inte nån Prins Albert på burk.”
Max blev alldeles tyst när han inte fick chansen att dra poängen i skämtet.
”Är ni säker? Har ni verkligen inte Prins Albert på burk...?” frågade han, i en manande ton.
Coral tog luren.
”Nej, Max, vi har inte Prins Albert på burk. Vi har redan släppt ut honom.”
Darla och Amanda gapskrattade.
”Men...” sa Max tillplattat.
”Hej då Max.” sa Coral leende.
”Hur visste ni att det var jag förresten?” frågade Max.
”Hört talas om nummerpresentatör...?” flinade Coral.
”Åh...” mumlade Max snopet.
"Och vi känner igen din röst." tillade Coral.
"Åh..." sa Max, ännu mer snopet.
”Ha en trevlig kväll, Max.” sa Coral. ”Hälsa Chris.”
Hon lade på luren.

Tjejerna återgick till sin pizza och filmerna.
De pratade om allt mellan himmel och jord, skrattade och fnittrade åt det mesta och hade en helmysig tjejkväll.
Coral tänkte inte på fadern och allt jobbigt som pågick där hemma en enda sekund, istället njöt hon av sin frihet och trygghet.




En harmonisk helg är fortsättningen på "Champion!"
Champion! Del 1 | Champion! Del 2 | Champion! Del 3

*

Blue Creek "Promo Video"

Utopia…

*
Coral och Kyle var hemma hos Corals kompis Darla och hennes familj, för att fira att de hade jullov och de skulle sova över där i natt.
Kyle och Coral stortrivdes hemma hos Darla.
Darla, hennes äldre syster Amanda och deras föräldrar var underbara och varma människor.

Nu satt Kyle vid soffbordet och spelade spel med Darla och Amanda.
Coral hjälpte Darlas föräldrar att duka av middagsbordet.
”Gå in och spela med de andra du.” sa Darlas pappa.
”Är det säkert att jag inte ska hjälpa till…?” frågade Coral.
”Du är ju gäst, gumman.” sa Darlas mamma.
Coral gick in till Darla, Amanda och Kyle i vardagsrummet.
”Coral, vet du att din lillebror fuskar?” log Darla.
Coral skrattade.
”Fuskar du Kyle?”
”Han är hopplös.” sa Darla. ”Han flyttade min spelpjäs bakåt.”
”Nej, det var inte jag.” sa Kyle oskyldigt. ”Det måste ha varit någon slags magnetisk dragningskraft.”
”Ja, säkert!” skrattade Darla. ”Jag ska ge dig för magnetisk dragningskraft!”
Darla höll ner Kyle i soffan.
”Nej, inte kittlas!” skrek Kyle. ”Jag hatar att bli kittlad.”
”Sorry lilla vän..." flinade Darla. "men fuskar man och flyttar på andras spelpjäser blir man kittlad i det här huset. Familjeregler.”

Coral såg roat på sin bror som försökte komma undan Darlas kittlingsattacker.
Det kändes skönt att se honom glad.
Coral var oerhört tacksam att Darlas familj kunde få henne och Kyle att känna sig så trygga och lyckliga - och det var utan att de visste vad Coral och Kyle gick igenom med sin pappa.
”Erkänner du att du fuskar, Kyle?” frågade Darla.
”Aldrig!” fnissade Kyle.
”Okej, skyll dig själv.” flinade Darla.
Hon stoppade händerna innanför Kyles tröja och kittlade honom skoningslöst.
Kyle rodnade och försökte komma loss.
Amanda och Coral skrattade.
”Sluta skratta och hjälp mig istället!” sa Kyle.

”Du är det sötaste som finns, Kyle” sa Darla när hon slutat kittla honom.
”Jag håller med.” sa Amanda.
”Det är jag inte alls. Ni är ju helknasiga.” sa Kyle lite blygt.
”Mmmm, vi är helknasiga.” skrattade Darla. ”Men du är i alla fall jättesöt.”
Darla gav Kyle en kram.

Coral satt försjunken i egna tankar.
Hon önskade att hon och Kyle alltid kunde få ha det så här kul och mysigt.
”En penny för dina tankar.” sa Amanda.
”Va?” Coral kom tillbaka till verkligheten.
Amanda log.
”Vad tänker du på gumman?”
”Allt och inget.” mumlade Coral.
Kyle såg på sin syster. Han förstod att hon tänkte samma sak som han; att det var skönt att för en gångs skull få vara i en normal, trygg familj.
Darla strök Kyle över håret.
”Sitter du också och dagdrömmer nu?”
Kyle nickade.
Han önskade att Coral och han skulle få ha det så här bra längre än en dag.
*