Skrivpuff - 24 April 2015

*
Gradvis

Varje kväll stod lilla Pyret nere på gården och väntade på sin far som var på väg hem från sitt arbete.
Tant Gunnarsson, som hjälpte till hemma hos dem, hade redan ropat tre gånger från fönstret att det var dags att komma upp och äta middag. 
Och tre gånger hade Pyret ropat tillbaka att hon inte skulle äta en bit förrän far kommit hem.
Lika många gånger hostade tösen i sin vita näsduk som tant Gunnarsson givit henne och hon vek ihop den så att ingen skulle kunna se blodfläckarna mot det rena, vita tyget.

Pyret led av något som de vuxna kallade "Lungsot" och hon blev gradvis sämre. Hostan skrällde och var och varannan natt fläckades hennes kudde röd.
Tant Gunnarsson hade sagt till far att Pyret inom en snar framtid borde läggas in på sanatorium. 
Sanatorium... Usch... det där långa konstiga ordet lät så otäckt att Pyret inte ville tänka på det.
Hon stoppade ner näsduken i sin ficka och fortsatte att spana efter sin älskade pappa.

Åh, där kom han ju!
"Pappa!" ropade Pyret glädjerusigt och rusade mot honom.
Hon skrattade så att hon kiknade när far lyfte upp henne i sin famn och snurrade runt.
"Mitt lilla Pyre!" skrattade pappa. "Har du stått här nere hela dagen och väntat på mig?"
"Det slå dig i backen på!" svarade Pyret och slog armarna om hans hals.
Far bar upp sin lilla tös till lägenheten och tackade tant Gunnarsson för att hon tagit hand om både barn och hem idag också.
"Det gör jag så gärna." sa tant Gunnarsson. "Men hädanefter måste lilla Pyret komma upp och äta när jag ropar."
Pyret suckade.
"Jag sa ju att att jag väntade på pappa..."

Tant Gunnarsson såg en aning sträng ut först, men sedan, när Pyret började hosta igen satte hon sig i soffan och tog upp tösen i sitt knä.
"Arma lilla barn..." sa damen ömt. "Så fort du har ätit din kvällsmat ska jag ge dig ett varmt bad och stoppa dig i säng."
Pyret hade först tänkt säga att det där kunde far göra, men hon ville inte såra damen nu när hon var så vänlig. 
Hon gav bara tant Gunnarsson en liten kram, log och frågade vad de fick till kvällsmat idag.

SkrivPuff: Utmaning 2011:29 - 29 januari

Skriv om att åstadkomma något.

”Har Johansson åstadkommit något idag?” frågade tant Gunnarsson och gav far en skarp blick.
”Ja, tänk, det har Johansson!” svarade far glatt. ”Se här: en stekpanna full med prima små goda köttbullar, rullade med dessa två händer. Skalat potatis och lyckats koka dem har jag också gjort”
Tant Gunnarsson såg väldans snopen ut.
”Det må jag säga…”
Far log ett brett leende och lyfte upp mig på sina starka armar.
”Det visste jag inte, att han kunde rulla köttbullar.” fortsatte tant Gunnarsson.
Far log ett ännu bredare leende.
”Jajamensan, vi kan mycket, lilla Pyret och jag.”
Jag nickade instämmande.
”Jag har dukat.” sa jag och log lika brett som far. ”Både kniv och gaffel har jag lagt fram. Och glasen har jag gnuggat bort vattenfläckar ifrån med kökshandduk.”
Tant Gunnarsson log.
”Jag ser det jag. Så fint du har gjort lilla Pyret.”
”Jajamensan!” sa jag. ”I kväll är det far och jag som bjuder på middag!”
Bli bjuden på middag hade tant Gunnarsson inte väntat sig. Och inte hade hon väntat sig att far skulle laga så här fin mat åt oss.

Jag är mäkta stolt över far. Ingen ska komma och säga att han är en odugling som aldrig åstadkommer någonting! Han sliter hårt för att kunna försörja och ta hand om mig.
Han sitter hos mig varje natt och tröstar mig när jag hostar som värst.
Och tänk, han skäller aldrig på mig om jag har hostat så det kommer blodfläckar på mitt vita örngott, fastän blod är så svårt att få bort blir han aldrig det minsta arg eller ens irriterad.
Far gör mig glad varje dag, han sjunger, skrattar mycket och berättar roliga saker. Och han brukar kicka boll med barnen nere på gården när han kommer hem från jobbet om kvällarna.
Han hjälper rara tant Agda att bära tunga matkassar uppför trapporna och han hjälper folk att laga diverse jox, cyklar och jag vet inte vad... utan att ens ta betalt för det.
Om allt detta, som jag nu har nämnt, inte är att åstadkomma något, vet jag inte om ordet åstadkomma är värt att nämnas!

Eder tillgivna,
Pyret
*