Skrivpuff - 10 Maj 2015

*
Mastodontisk

Sun City High School.
Sun City, California. Våren 2011.

Det uppstod ofta intressanta, och stundtals hetlevrade, diskussioner bland eleverna i Miss Barclays klass.
Den här dagen pratade tonåringarna om självskadebeteende.
Några uttryckte tydlig att de tyckte att detta var "en ganska överdramatisk sak att syssla med". Och de ansåg att ungar som skar sig bara krävde uppmärksamhet.
"Ja precis, en larvig tjejgrej helt enkelt." fnyste en av killarna.
"Det finns faktiskt killar som skär sig också." påpekade en tjej.
Alex brukade delta i klasskamraternas diskussioner och komma med åsikter, men nu var han tyst och verkade nästan frånvarande.
Hans kompis Libby klappade honom på knät.
"Är du okej, sötis?"
Alex nickade och gav henne ett litet leende för att försäkra att han verkligen var okej. Men han kände sig illa till mods och en aning skamsen...
Plötsligt tedde sig hans skada, ett långt skärsår på underarmen, alldeles mastodontisk.
Och trots att Alex visste att det var den mörka delen av hans psyke som spelade honom ett elakt spratt, blev han nästan övertygad om att såret lyste eldrött och talade om för alla att det existerade.
Åh... vad han ville slita loss de där dumma stygnen...!

Holly lade märke till att Alex sneglade ner på sin arm. Han svalde och täckte den skadade delen med sin friska hand, trots att vit gasväv dolde det fula såret och stygnen.
Holly satte sig intill sin älskade vän och lade armen om honom.
"Vill du gå ut en stund?" viskade hon.
Alex nickade och gav henne ett tacksamt leende.
De två bästa vännerna slank ut ur klassrummet och fortsatte ut på skolgården, så att Alex kunde få ta lite frisk luft.
"Jag är okej." sa Alex när Holly såg oroligt på honom. "Minnena slår till ibland bara... och så blir jag liksom lite rädd att alla ska få reda på att jag själv har orsakat skadan på min arm."
Pojken suckade.
"Jag menar, du hör ju hur dom snackar där inne... överdramatiskt och uppmärksamhetskrävande och allt det där..."

Holly lindade armarna om hans magra kropp.
"Jag förstår att du blir orolig att alla ska få veta, älskling." sa hon ömt. "Men vi som vet säger inget."
Det var bara Alex allra närmaste vänner och hans familj som visste att han för ett tag sedan skurit sin underarm med ett rakblad.
Alex nickade.
"Jag vet Holly. Mina hemligheter är alltid säkra med er."
Holly nickade.
"Det vet du, Alex. Och du, alla som snackar så där dumt har ingen aning om vad ångest och oro innebär..."
"Nej..." instämde Alex. "Tack för att du alltid stöttar mig i allt, Holly."
Holly började nästan gråta, så rörd blev hon.
"I'm there for you, babe." log hon och strök Alex mjukt över kinden.
Alex log. Han lindade blygt armarna om Holly och gav henne en lång kram.

Sedan såg han fundersam ut.
"Hmmm... vi kanske ska gå in igen, innan alla börjar undra vart vi har tagit vägen?"
Holly höll med honom.
Men när de skulle gå in i skolbyggnaden igen tvekade Alex en aning, så hon lade armen om hans midja och drog med sig honom.
"Kom med nu, innan Miss Barclay skickar ut en räddningspatrull efter oss."
Det lilla skämtet fick Alex att dra på smilbanden och snart skrattade han lite.

Klicka på cutting-bilderna, så syns texten bättre

*

Skrivpuff - 2 Maj 2015 - del 2

*
Ungdomarna packade ihop sina bebisar och alla dockornas tillbehör.
Holly föreslog att Alex kunde sova hos henne under deras uppdrag.
"Så blir inte din familj störd ifall den skriker mycket." tillade hon. "Mina föräldrar ska ändå vara bortresta ett par dagar."
Alex log.
"Smart tänkt."
Mia log mot Alex när han tog upp sin baby och tittade på den.
"Awww... vilken söt baby!" sa hon ömt och lade armen om Alex.
"Åh tack," flinade Alex. "jag har gjort den själv."
Hans kompisar skrattade.
"Hallå där... jag var väl också med...?" skrattade Holly och gav honom en lätt dask i baken.
Först nu kom Alex på hur hans skämt hade låtit och Holly gjorde det inte precis lättare för honom...

Alex skrattade generat och hans kinder blev lite röda.
"Äh håll truten..." muttrade han.
Holly kramade om honom och Mia rufsade honom kärleksfullt i håret.
"Du är så söt, Alex." sa Mia.
Alex bara skakade på huvudet.
"Äh, det är jag inte..." sa han truligt.
Sedan lutade han sig coolt mot en av bänkarna, som om han ville se mer tuff än söt ut.
"Bara så du vet... du blir ännu sötare när du vill se cool ut." fnissade Holly.
Rodney stod och skrattade åt att hans kompis alltid blev så blyg inför tjejerna.
Alex gav honom en låtsas-sur blick och slängde en av babydock-blöjorna på honom.

Killarna skrattade åt påhittet och tjejerna låtsades sucka trött åt dem.
"Vi får nog uppfostra Alex lite bättre..." sa Libby.
Hon tog tag om Alex midja och skrattade glatt när han skruvade nervöst på sig.
"Ska jag pussa eller kittla dig?" frågade hon.
"Ingetdera, tack." skrattade Alex.
Libby nöjde sig med att pussa den nu mycket generade killen.
"Tack så jättemycket." flinade Alex och torkade bort bort pussen från sin kind.
"Sötnöt." log Libby och gav honom en puss till.
Alex såg med bedjande blick på sina andra vänner.
"Lite hjälp här tack..."
Holly skakade leende på huvudet.
"Gillar du inte pussar?" retades hon.
Alex suckade och slog uppgivet ut med armarna.
"Jag ger mig..."
Alex och Hollys baby gav passande nog ifrån sig ett förnöjt litet gurglande.
"Hör ni, babyn tycker också om Alex!" sa Libby glatt.
De andra skrattade.
"Ni behöver vård..." muttrade Alex.

Skrivpuff - 2 Maj 2015 - del 1

*
Rörd

Sun City High School. 
Sun City, California. Våren 2011.

"Ska vi leka med dockor...?!"
Philip Brower spottade ur sig orden och stirrade på Health class-läraren, som om han försökte utröna om hon blivit galen.
Lärarinnan log ett tålmodigt leende.
"Nej, ni ska inte leka. Ni ska ta hand om varsin realistisk baby-docka i två dagar. Dom fungerar som en riktig baby, gråter och vill ha mat och så."
Philip skakade klentroget på huvudet.
"Fy fan... så töntigt."
"Vårda ditt språk. " förmanade lärarinnan. "Detta är för att ni ska får se hur det är att ha en baby. Det är inte alltid så lätt."

Mia studerade baby-dockan som lagts på hennes bänk.
"Är det en sån här docka som registrerar om man verkligen matar och byter blöja?"
Lärarinnan log, imponerad över att Mia hade sådan koll.
"Precis, så ni kan inte fuska." sa hon och blinkade lurigt med ena ögat. "Nu ska jag dela in er i grupper, två och två."
Alex och Holly blev en grupp och Mia parades ihop med Rodney.
De fyra ungdomarna var mycket nöjda, eftersom de var bästa vänner.
Deras vän Libby hade inte lika stor tur - hon skulle få vara förälder ihop med Philip Brower, en av de jobbigaste killarna i skolan och Alex ärkefiende.

"Snälla, skjut mig...!" stönade Libby när lektionen var över och lärarinnan hade lämnat klassrummet.
Holly gav hennes en uppmuntrande liten kram.
"Vi känner med dig Libby."
Philip Brower gick förbi det lilla gänget och blängde på dem.
"Du får ta hand om den där, Libby." sa han och pekade på dockan i Libbys famn. "Jag har bättre saker att göra."
Libby himlade sig och log mot sina vänner.
"Jag blir så himla rörd över hans vilja att att hand om sin baby..." sa hon och låtsades snörvla till.
Alex log.
"Du får nog bättre betyg utan honom." sa han tröstande.
Libby nickade med eftertryck.
"Ja, det tror jag också."

Skrivpuff - 2 April 2015

*
Skriv en text som innehåller ett eller flera av dessa ord:

DEL • LED • ELD

Silver Beach, Sun City, California. Våren 2011.

"Hörru, lilla drömmare, vad tänker du på...?"
Hollys fingrar lekte i Alex hår och fortsatte ner mot hans nacke.
Alex ryste till av den lätta kittlingen och vaknade upp ur sitt lite drömlika tillstånd. Han tog blicken från havets horisont och såg leende på sin bästa tjejkompis.
"Um... jag vet inte riktigt." svarade han och lutade sitt huvud mot Hollys axel.
Holly skrattade mjukt och höll om sin älsklingskille. 
Hon fingrade retsamt på hans revben, som hon så tydligt kunde känna under hans T-shirt.
Alex skruvade fnissande på sig, men han lät henne hålla på.
För även om han råkade vara super-kittlig tyckte han faktiskt om Hollys mjuka beröring, det var liksom skönt och läskigt på samma gång.
"Rodnar du?" log Holly.
Alex skakade ivrigt på huvudet, trots att han kände hur hans öron glödde - något de alltid gjorde när han blev väldigt generad.
"Näää... jag blir varm av elden ju." sa han snabbt och pekade på brasan som han och hans vänner hade tänt tidigare på kvällen.
Holly skrattade klentroget.
"Ja, visst. Skyll på elden du, gullunge."
Hon drog Alex tätare intill sig och gav honom flera små lätta pussar på halsen.

Deras vänner Libby, Mia och Rodney log mot dem.
"Är det nån som vill ha mer hot dogs, eller ska ni två mysa hela kvällen?" småretades Rodney.
"Ja." svarade Alex och nickade.
De andra skrattade.
"Vilket av det?" frågade Mia.
Alex log sitt lilla blyga och generade leende.
"Jag svarade på det första." muttrade han.
Sedan log han sött.
"Vaddå, var inte det kristallklart...?"
Mia kunde inte låta bli att krama honom.
"Du är för söt!" skrattade hon kärleksfullt och smekte Alex mjuka hår.
Sötnosen skruvade generat på sig igen och blickade ner i sanden.

Efter en stund harklade Alex sig och rätade på sin tunna kropp, så där som han gjorde när han ville "vara lite tuff".
"Äh, ska vi äta nån gång eller? Jag är vrålhungrig."
"Trodde aldrig du skulle föreslå det...!" sa Rodney, som nästan ständigt var hungrig.
Alex räckte sin kompis en grillpinne och log roat när Rodney trädde två hot dogs på den på en gång.
"Ät inte pinnen bara." retades Alex.
Rodney flinade tillbaka och slängde en marshmallow på honom.

När gänget hade ätit sig mätta satt de kvar vid elden och berättade spökhistorier och såg solen gå ner.
"Så här skulle jag kunna sitta varje kväll..." suckade Alex drömmande.
"Här, i min famn?" retades Holly och kramade om honom.
Alex rodnade igen och han skakade på huvudet.
"Näää, här på stranden."
Men sekunden efter gosade han in sig nära Holly och såg ut att njuta av hennes närhet.
"Men för all del," tillade han. "jag skulle kunna sitta så här varje kväll också faktiskt."
Tjejerna log mot honom. Vilken charmig sötis han var!
"Vad bra!" log Holly och fortsatte att hålla om Alex. "För det skulle jag också kunna."
Alex log och hans blå ögon glittrade.
"Äh, var inte så jäklarns sentimental..." sa han truligt. "Berätta mer spökhistorier istället."
Holly kysste honom på kinden.
"Som du vill." log hon.

Skrivpuff - 10 augusti 2014

Sjuk

Sun City High School, Sun City, California.
Hösten 2010

☀

Det var en solig och varm oktoberdag. Sitta ute på gräset, under en ljusblå himmel, och äta lunch kändes härligt.
Syskonen Alex och Maxine åt som vanligt tillsammans med sina bästa vänner Holly och Libby. Idag var det fredag och på skollunch-menyn fanns pizza, riktigt god pizza. Och för en gångs skull bestämde sig vännerna att ta läsk till maten istället för mjölk eller vatten.
"Man orkar faktiskt inte vara nyttig jämt." som Libby uttryckte det.
Ett gäng tjejer i närheten sneglade ogillande på pizzan och burkarna med Coca-Cola. Själva åt de bara nyttig mat och drack dyrt mineralvatten.
"Vad glor ni på då?" sa Libby.
Hon var kavat som vanligt och inte rädd för att bita ifrån om hon tyckte att det behövdes.
"Är det där er lunch?" sa en av tjejerna snorkigt.
Maxine himlade med ögonen, trött på att de alltid skulle lägga sig i sådant som inte angick dem.

"Näää..." sa Alex syrligt. "detta här ska vi mata girafferna på zoo med."
Han såg helt oberörd ut, satt bara där och öppnade en burk läsk som han delade med sin syster.
Som om han inte fattar att han är rolig... tänkte Holly. Typiskt vår Alex.
Maxine, Libby och Holly vek sig nästan dubbla av skratt av hans lilla sarkasm.
Alex såg roat på dem.
"Vad...?" frågade han och slog oskyldigt ut med händerna.
"Du är underbar, Alex Spencer-Clarke!" log Libby.

Snork-tjejen suckade.
"Vad jag menade var att det ni mular i er inte är nyttigt."
Maxine gapade och drog dramatiskt efter andan, som om hon blev riktigt chockad.
"Va...?! Är inte pizza nyttigt...?!"
Snork-tjejen himlade sig överdramatiskt.
"Nej, lilla Maxine," sa hon i överlägsen ton. "det är inte det. Och ni borde inte dricka Coke heller, man kan få Cancer av det."
Det blev nu alldeles tyst i båda de små kompisgrupperna. Tystnaden var tryckande och besvärlig.
Libby och Holly sneglade på Maxine och Alex var tvungen att bita sig hårt i underläppen för att inte skrika något otrevligt till snork-tjejen.
Maxine var den enda som tycktes ta det med ro. Hon tog en tugga av en pizzabit och drack lite läsk.
När hon svalt maten log hon snett, såg snork-tjejen i ögonen och sa:
"Jaha ja, men jag är redan där - så jag kan lika gärna ta lite mera Coke."
Hon hällde upp lite mer Coca-Cola åt sig.

Då gick det upp för snork-tjejen vad hon sagt. Hon andades häftigt in och slog handen för munnen.
Jesus Christ...! Hur kan jag vara så dum...?! Maxine har ju haft Leukemi sedan hon var tretton...!
Hon började nästan gråta för att hon ångrade sig så djupt och ville be Maxine om ursäkt.
"Jag tänkte mig inte för..." pep hon dumt.
"Säger du det." flinade Maxine.
Snork-tjejen nickade.
"Förlåt Maxie."
"Ska tänka på saken." sa Maxine finurligt.

Hon skulle nog förlåta snork-tjejen. Men först skulle hon äta sin lunch.
"Hon kan väl få våndas lite." viskade Maxine till sitt lilla gäng.
Sedan rufsade hon om i Alex hår.
"Se inte så bedrövad ut, lilla brorsan. Jag är okej - och solen skiner."
Alex lyckades pressa fram ett litet leende.
"Syrran... du har världens sjukaste humor."
Maxine flinade glatt.
"Ska du säga...! 'Mata girafferna på zoo...' Knäppis-unge!" skrattade hon och började kittla sin super-kittliga bror.
Alex porlande hjälp-jag-blir-kittlad!-skratt gjorde alla glada.
Holly tyckte han var så söt att hon bara var tvungen att krama och pussa lite på honom.
Trots att Alex nu var blyg och generad, bubblade han av fniss och glädje.

"Det är en ganska fin dag faktiskt." sa han när han lyckats skruva sig ur flickornas kittlingsttacker och kramar.
"Det är en jättebra dag!" sa Maxine, glädjestrålande. "Jag sitter här med världens bästa vänner och jag behöver inte sätta min fot på sjukhuset på hela den här helgen! Yay!"
Alex gav sin älskade syster en kram.
"Jag är glad att du ska vara hemma i helgen, Maxie."
Maxine log.
"Äsch... du hinner tröttna på mig." skojade hon och blinkade åt honom.
"Som jag sa..." flinade Alex. "du har sjuk humor."
Maxine hotade med att kittla honom igen. Och sedan gjorde hon det.

Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 3

* 
"Heja Alex!" jublade Mia.
Hon drog in Alex i famnen och viskade:
"Du är mycket sötare och finare än idioterna."
Holly och Libby kramade också om sin favoritkille.
"Eh... kom igen nu tjejer..." mumlade Alex generat. "nu räcker det med kramar för idag."
Han skruvade lite på sig, men han log mot tjejerna och såg glad ut.
Han gillade ju kramar. Och skit samma om beröringen gjorde honom lite blyg. Det kändes ju så där extra pirrigt i huden och i kroppen.
Alex slappnade av och sjönk in i Hollys famn.
"Du ser ut att trivas bra här hos oss." sa Mia och log.
Alex log brett tillbaka.
"Så klart jag gör det." sa han - och han menade det verkligen. "Jag trivs alltid bra i ert sällskap."

De större killarna såg på Alex och tjejerna, en viss avundsjuka i deras blickar.
"Fan Lill-räkan.." suckade en av killarna som brukade håna Alex. "varför får du alltid alla tjejer...?"
Alex log och ryckte på axlarna i en jag-vet-inte-gest.
"Ingen aning. Fråga dem." sa han och nickade mot Libby, Mia och Holly.
Muskelkillarna såg frågade på tjejerna.
"Hemligt." sa Holly och log sött.

"Alex har så mycket som ni inte har." tillade Libby.
"Vad då?" undrade muskelkillarna.
Men tjejerna bara vinkade bort dem.
"Ni kan gå iväg och fundera på det lite." sa Libby. "Men ansträng inte era hjärnor för mycket bara. Vi vill ju inte att ni ska stuka dem."

 När muskelkillarna lomat iväg gav Libby Alex en kram och pussade honom på kinden.
"Lova att du inte växer till dig och blir en stor-idiot som de där."
Alex skrattade.
"Jag lovar."

Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 2

* 
Muskelkillarna närmade sig.
"Vill inte ni tjejer mycket hellre ha en stor och stark kille, en som har kommit in i puberteten?" flinade en av dem och såg med ganska hånfull blick på Alex.
Alex suckade.
Det var inte alltid lätt att som 17 ½-åring vara tanigare, kortare och senare utvecklad än alla andra killar i skolan.
"Oroa dig inte Lill-räkan," sa en av muskelkillarna. "du kommer nog i puberteten nån dag. Du vet vad det är va? Puberteten är sånt som händer stora killar, småskitar som du brukar få vänta väldigt länge."

"Lägg av!" fräste Mia.
Jäkla fåntrattar... tänkte Alex.
Högt sa han:
"Säg mig en sak, tappar man all sin intelligens och såna bra saker när man hamnar i den där pubertets-grejen...?" frågade han och såg menande på alla muskelknippen. "För i så fall stannar jag nog i det här tillståndet."

Alex log förnöjt åt att alla hans vänner höll på att kollapsa av skratt när muskelkillarna gapade som fågelholkar.
Nu är de inte så kaxiga längre... tänkte Holly.
Hon var riktigt nöjd med att Alex hade lyckats platta till dem.

Skrivpuff - 21 + 22 september 2012 - del 1

Skriv om ett bemötande + om muskler

Scylla Beach, Sun City, California. 
Våren 2011

Holly, Libby och Mia såg ogillande på ett par klasskamrater, en grupp killar som stod nere vid strandkanten och försökte imponera på tjejerna i klassen genom att spänna sina muskler visa upp sina "six packs", tvättbrädemagar.
 "De tror tydligen att de är riktigt roliga och snygga." sa Libby, lågt så att bara Mia och Holly skulle höra henne.
"Ja, det kan ju de drömma om..." skrockade Libby. "Men om du frågar mig är de mest irriterande. Det är sååå jäkla tillgjorda... och inte visar de respekt för tjejer heller."
Mia suckade.
"Tänk om lite fler killar kunde vara som Alex..."

Hon vinkade till Alex som stod en bit ifrån de andra killarna.
Han verkade inte alls intresserad av att impa på några tjejer.
Alex log och vinkade tillbaka. "Ja, det är jäkligt trist." instämde Libby. "Men vår älskade Alex är helt unik."
Libby tittade med öm blick bort på Alex där han stod i endast sina blårutiga, lite baggy, shorts och tycktes - som vanligt - att fundera på något. Han tyckte om att gå ner till stranden och tänka.
"Han må vara liten och tanig, vår djupa lille tänkare..." fortsatte Libby.
"men han är det sötaste och snällaste som finns!"
Holly och Mia höll verkligen med om det.

 Alex gick fram till tjejerna och slog sig ner på handduken där Holly, hans allra bästa vän, satt.
"Vad pratar ni om då?" undrade han. "Vi pratar om vår drömkille." sa Holly
och smekte lätt Alex nakna rygg med sina fingertoppar."
Alex såg frågande på sin bästa vän.
"Er drömkille? Vem är det då?"
Holly skrattade.
"Det är du, gullunge!" sa hon och petade honom i sidan.
Alex blev lite röd om öronen och log generat. Han mumlade något om att tjejerna måste ha fått solsting.

Holly ♥ Alex - del 83 (2)

*
Holly

Jag lade armen om Alex midja och lät handen vila strax ovanför hans höft.
"Så jag är uppfostrad av vargar?" frågade jag.
Alex log och nickade glatt. I nästa sekund pep han till och försökte ta bort min hand som fortfarande kittlade honom i sidan.
Libby, Mia och Lacey fnissade åt att Alex är så kittlig.
Mia strök Alex över håret.
"Du är så himla gullig, vet du det Alex?"
"Är jag inte alls..." mumlade Alex.
Lite generad vände han sig mot sitt skåp och låtsades leta efter något.
"Vad letar du efter?" retades jag.
Vi tjejer fnissade menande. Alex är för söt när han vill dölja hur generad och blyg han är.

Han vände sig mot oss och log.
"Vad har vi för lektion nu?" frågade han.
Ett försök att få oss på andra tankar.
"Lunch, vet du väl!" skrattade Libby.
"Bra." sa Alex glatt. "Mitt favoritämne!"
Han är en så söt liten knasboll!

Vi bestämde oss för att äta lunch ute eftersom det var så varmt och skönt vårväder.
När vi gick mot entrén fångade Libby in Alex och kramade honom.
Alex skrattade generat och frågade:
"Har ni tjejer fått kram-sjukan eller nåt...?"
"Nej, men du är så himla söt att man bara inte kan motstå att krama dig." förklarade Libby och rufsade honom i håret.
Alex log och sa att vi var knasiga.
Men han verkade inte ha något emot att bli kramad, tvärtom.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Holly ♥ Alex - del 83 (1)

*
Holly

I skolan har vi en lärare som är väldigt allvarlig och sträng - alltid. Hon tycker att vi elever stojar och för liv i korridorerna och på skolgården, fast det verkligen inte är så.
Sur-tanten tycker också att ungdomar klänger för mycket på varandra. Så fort hon ser några kramas eller pussas är hon framme och och särar på dem.
En dag när sur-tanten precis hade skällt ut två sistaårs-elever som vänslades lite sa Alex:
"Jag slår vad om att hon skulle vilja förbjuda både kramar i skolan."
Jag log.
"Då är det nog bäst att jag kramar dig lite, innan det är för sent."
Alex skrattade mjukt.
"Ja, det är nog bäst att du gör det Holly."
Jag drog Alex intill mig och höll om honom.

"Hmmm... jag behöver nog en puss också." sa Alex fundersamt och log sött. "Ifall det också förbjuds."
Mitt lilla charmtroll!
Jag gav honom en puss på munnen och just som jag kramade honom igen hördes en sträng harkling. Vi vände oss sakta om och mycket riktigt, där stod sur-tant-lärarinnan.
"Hångla får ni göra hemma - inte på skoltid." sa hon och såg stramt på Alex och mig. "Sådana aktiviteter hör inte hemma i skolan."
Jag gav Libby, Mia och Lacey ett bestämt ögonkast, för det såg ut som att de skulle explodera av skratt och detta var inte rätt tillfälle.

Från Alex hördes ett kvävt, återhållet fniss. Han bet sig lite i underläppen för att förhindra skrattet inom honom från att bubbla upp.
"Just det Holly," flinade han och låtsades vilja puffa bort mig. "du får inte hångla i skolan."
Sedan såg han på den stränga lärarinnan och log milt.
"Ni får ursäkta Holly, hon vet inte hur man uppför sig - hon blev nämligen uppfostrad av vilda vargar."

Mina fingrar kramade Alex nacke och jag viskade:

"Du ska få igen för det här sedan."

Alex log och såg på mig med busigt glittrande ögon.

"Oj, vad rädd jag blir..." viskade han tillbaka.

"Passa dig, Lill-räkan." skrattade jag och pussade honom igen.

Sur-tant-lärarinnan fnös och slängde ännu en sträng blick på oss. Hon gick vidare i korridoren.
När vi inte såg henne längre kunde vi inte hålla oss längre, vi brast ut i skratt.

---

Alex & Holly's låtlista på Spotify:
Holly ♥ Alex

Suddgummit - del 4

*
Mia, Holly och Libby fnissade när Alex blev rosig om kinderna.
Han blev alltid lika blyg och generad när någon tjej pussade och kramade honom.
Alex log generat, harklade sig och lutade sig tufft mot sitt skåp.
”Eh… vi kanske ska gå till lektionen nu…” mumlade han.
Holly lade armen om sin bästa vän.
”Älskling, vi har lunchrast nu.” fnissade hon.

Alex skrattade.
”Ja… det visste jag väl. Skulle bara se om du var vaken.”
Holly svarade med att kittla honom. Libby och Mia hjälpte glatt till.
”Det finns ingen som är så kittlig som du är Alex!” skrattade Mia.
”Hrmpf… tack så mycket.” muttrade Alex.
Han lyckades (med ganska stora svårigheter) att komma undan de tre tjejernas kittlingsattacker.

Holly, Libby och Mia blev alldeles varma i hjärtat när deras söte killkompis gav dem ett charmigt busleende och sprang mot skolans ytterdörrar.
”Kom då!” ropade han glatt. ”Vi går ut i solskenet!”
Alex var som en liten ivrig kalv som skulle få komma ut i gröngräset.
”Han är sååå gullig!” sa Mia kärleksfullt.
Holly och Libby nickade instämmande.

Alex väntade otåligt borta vid dörrarna.
”Ska ni stå där hela dagen och snacka eller?” retades han.
”Nej gullunge, vi kommer nu!” skrattade Holly.
Tjejerna skyndade bort till dörrarna och följde efter Alex ut i den varma vårsolen.

Suddgummit - del 3

*
Nästa dag kom Alex fram till Mia vid skåpen och gav henne ett inslaget paket.
Mia tog förvånad emot paketet.
”Vad är det för nåt?” undrade hon leende.
”Får du väl se när du öppnar.” sa Alex hemligt.
Han tyckte det var lite lustigt när folk frågade om ett pakets innehåll istället för att öppna det.
”Vad du är hemlighetsfull då.” sa Mia.
Alex bara log finurligt.

Mia gapskrattade när hon drog av presentpappret och plockade upp ett stort rosa suddgummi. Det var 14 cm långt och mitt på stod det med svart tryck:
FOR REALLY BIG MISTAKES
”Det där kan du inte tappa bort.” flinade Alex. ”Och om du klipper flera bitar av det får du ju ett ton.”
”Åh Alex, du är för söt!” utbrast Mia. ”Tack raring!”
Hon gav Alex en stor kram och kysste honom på kinden.

Suddgummit - del 2

*
Alex såg hur orolig och desperat Mia var och tyckte synd om henne.
Han funderade på om han kunde göra något för att hjälpa henne
och sken upp när han såg att det låg ett radergummi framme på katedern.
”Pssst, Mia, kolla!” viskade han och pekade diskret. ”Jag ska rädda dig.”
Mia log när Alex smidigt smög bort till katedern och snodde suddgummit.
Men just när han skulle gå tillbaka till sin plats upptäckte Mr. Grober honom.
”Och vad sysslar du med unge man?” sa lärarens sträva och stränga röst.

”Eh…” sa Alex. ”Jag… jag skulle bara kolla att katedern är okej. Den har varit lite vinglig och sånt kan vara farligt. Men den verkar vara okej nu. Så nu kan jag gå och sätta mig.”
Klasskamraterna höll på att explodera av återhållet skratt. Alex var störtskön!

Mr. Grober såg misstänksamt på den tanige pojken, tyckte att 17-åringen var en riktigt oregerlig spoling.
Men så är han ju fosterbarn också... tänkte läraren. Och man vet ju hur det är med uppfostran av sådana strulputtar...

Alex skyndade tillbaka till sin plats och sjönk ner på stolen. Försiktigt gav han suddgummit till Mia.
”Tack.” sa Mia och började sudda bort sin teckning från bänken. ”Jag ska skaffa ett ton suddgummin, så att jag aldrig blir utan!”
Alex skrattade glatt, men slutade tvärt när Mr. Grober blängde på honom.

”Sorry Sir.” sa Alex och harklade sig. ”Tycker bara att det är så kul att vara här.”
Mr. Grober rynkade på sina stränga ögonbryn och skakade på huvudet.
”Förbaskade ungar…” muttrade han.