Sjuk
Sun City High School, Sun City, California.
Hösten 2010
☀
Det var en solig och varm oktoberdag. Sitta ute på gräset, under en ljusblå himmel, och äta lunch kändes härligt.
Syskonen Alex och Maxine åt som vanligt tillsammans med sina bästa vänner Holly och Libby. Idag var det fredag och på skollunch-menyn fanns pizza, riktigt god pizza. Och för en gångs skull bestämde sig vännerna att ta läsk till maten istället för mjölk eller vatten.
"Man orkar faktiskt inte vara nyttig jämt." som Libby uttryckte det.
Ett gäng tjejer i närheten sneglade ogillande på pizzan och burkarna med Coca-Cola. Själva åt de bara nyttig mat och drack dyrt mineralvatten.
"Vad glor ni på då?" sa Libby.
Hon var kavat som vanligt och inte rädd för att bita ifrån om hon tyckte att det behövdes.
"Är det där er lunch?" sa en av tjejerna snorkigt.
Maxine himlade med ögonen, trött på att de alltid skulle lägga sig i sådant som inte angick dem.
"Näää..." sa Alex syrligt. "detta här ska vi mata girafferna på zoo med."
Han såg helt oberörd ut, satt bara där och öppnade en burk läsk som han delade med sin syster.
Som om han inte fattar att han är rolig... tänkte Holly. Typiskt vår Alex.
Maxine, Libby och Holly vek sig nästan dubbla av skratt av hans lilla sarkasm.
Alex såg roat på dem.
"Vad...?" frågade han och slog oskyldigt ut med händerna.
"Du är underbar, Alex Spencer-Clarke!" log Libby.
Snork-tjejen suckade.
"Vad jag menade var att det ni mular i er inte är nyttigt."
Maxine gapade och drog dramatiskt efter andan, som om hon blev riktigt chockad.
"Va...?! Är inte pizza nyttigt...?!"
Snork-tjejen himlade sig överdramatiskt.
"Nej, lilla Maxine," sa hon i överlägsen ton. "det är inte det. Och ni borde inte dricka Coke heller, man kan få Cancer av det."
Det blev nu alldeles tyst i båda de små kompisgrupperna. Tystnaden var tryckande och besvärlig.
Libby och Holly sneglade på Maxine och Alex var tvungen att bita sig hårt i underläppen för att inte skrika något otrevligt till snork-tjejen.
Maxine var den enda som tycktes ta det med ro. Hon tog en tugga av en pizzabit och drack lite läsk.
När hon svalt maten log hon snett, såg snork-tjejen i ögonen och sa:
"Jaha ja, men jag är redan där - så jag kan lika gärna ta lite mera Coke."
Hon hällde upp lite mer Coca-Cola åt sig.
Då gick det upp för snork-tjejen vad hon sagt. Hon andades häftigt in och slog handen för munnen.
Jesus Christ...! Hur kan jag vara så dum...?! Maxine har ju haft Leukemi sedan hon var tretton...!
Hon började nästan gråta för att hon ångrade sig så djupt och ville be Maxine om ursäkt.
"Jag tänkte mig inte för..." pep hon dumt.
"Säger du det." flinade Maxine.
Snork-tjejen nickade.
"Förlåt Maxie."
"Ska tänka på saken." sa Maxine finurligt.
Hon skulle nog förlåta snork-tjejen. Men först skulle hon äta sin lunch.
"Hon kan väl få våndas lite." viskade Maxine till sitt lilla gäng.
Sedan rufsade hon om i Alex hår.
"Se inte så bedrövad ut, lilla brorsan. Jag är okej - och solen skiner."
Alex lyckades pressa fram ett litet leende.
"Syrran... du har världens sjukaste humor."
Maxine flinade glatt.
"Ska du säga...! 'Mata girafferna på zoo...' Knäppis-unge!" skrattade hon och började kittla sin super-kittliga bror.
Alex porlande hjälp-jag-blir-kittlad!-skratt gjorde alla glada.
Holly tyckte han var så söt att hon bara var tvungen att krama och pussa lite på honom.
Trots att Alex nu var blyg och generad, bubblade han av fniss och glädje.
"Det är en ganska fin dag faktiskt." sa han när han lyckats skruva sig ur flickornas kittlingsttacker och kramar.
"Det är en jättebra dag!" sa Maxine, glädjestrålande. "Jag sitter här med världens bästa vänner och jag behöver inte sätta min fot på sjukhuset på hela den här helgen! Yay!"
Alex gav sin älskade syster en kram.
"Jag är glad att du ska vara hemma i helgen, Maxie."
Maxine log.
"Äsch... du hinner tröttna på mig." skojade hon och blinkade åt honom.
"Som jag sa..." flinade Alex. "du har sjuk humor."
Maxine hotade med att kittla honom igen. Och sedan gjorde hon det.
Sun City High School, Sun City, California.
Hösten 2010
☀
Det var en solig och varm oktoberdag. Sitta ute på gräset, under en ljusblå himmel, och äta lunch kändes härligt.
Syskonen Alex och Maxine åt som vanligt tillsammans med sina bästa vänner Holly och Libby. Idag var det fredag och på skollunch-menyn fanns pizza, riktigt god pizza. Och för en gångs skull bestämde sig vännerna att ta läsk till maten istället för mjölk eller vatten.
"Man orkar faktiskt inte vara nyttig jämt." som Libby uttryckte det.
Ett gäng tjejer i närheten sneglade ogillande på pizzan och burkarna med Coca-Cola. Själva åt de bara nyttig mat och drack dyrt mineralvatten.
"Vad glor ni på då?" sa Libby.
Hon var kavat som vanligt och inte rädd för att bita ifrån om hon tyckte att det behövdes.
"Är det där er lunch?" sa en av tjejerna snorkigt.
Maxine himlade med ögonen, trött på att de alltid skulle lägga sig i sådant som inte angick dem.
"Näää..." sa Alex syrligt. "detta här ska vi mata girafferna på zoo med."
Han såg helt oberörd ut, satt bara där och öppnade en burk läsk som han delade med sin syster.
Som om han inte fattar att han är rolig... tänkte Holly. Typiskt vår Alex.
Maxine, Libby och Holly vek sig nästan dubbla av skratt av hans lilla sarkasm.
Alex såg roat på dem.
"Vad...?" frågade han och slog oskyldigt ut med händerna.
"Du är underbar, Alex Spencer-Clarke!" log Libby.
Snork-tjejen suckade.
"Vad jag menade var att det ni mular i er inte är nyttigt."
Maxine gapade och drog dramatiskt efter andan, som om hon blev riktigt chockad.
"Va...?! Är inte pizza nyttigt...?!"
Snork-tjejen himlade sig överdramatiskt.
"Nej, lilla Maxine," sa hon i överlägsen ton. "det är inte det. Och ni borde inte dricka Coke heller, man kan få Cancer av det."
Det blev nu alldeles tyst i båda de små kompisgrupperna. Tystnaden var tryckande och besvärlig.
Libby och Holly sneglade på Maxine och Alex var tvungen att bita sig hårt i underläppen för att inte skrika något otrevligt till snork-tjejen.
Maxine var den enda som tycktes ta det med ro. Hon tog en tugga av en pizzabit och drack lite läsk.
När hon svalt maten log hon snett, såg snork-tjejen i ögonen och sa:
"Jaha ja, men jag är redan där - så jag kan lika gärna ta lite mera Coke."
Hon hällde upp lite mer Coca-Cola åt sig.
Då gick det upp för snork-tjejen vad hon sagt. Hon andades häftigt in och slog handen för munnen.
Jesus Christ...! Hur kan jag vara så dum...?! Maxine har ju haft Leukemi sedan hon var tretton...!
Hon började nästan gråta för att hon ångrade sig så djupt och ville be Maxine om ursäkt.
"Jag tänkte mig inte för..." pep hon dumt.
"Säger du det." flinade Maxine.
Snork-tjejen nickade.
"Förlåt Maxie."
"Ska tänka på saken." sa Maxine finurligt.
Hon skulle nog förlåta snork-tjejen. Men först skulle hon äta sin lunch.
"Hon kan väl få våndas lite." viskade Maxine till sitt lilla gäng.
Sedan rufsade hon om i Alex hår.
"Se inte så bedrövad ut, lilla brorsan. Jag är okej - och solen skiner."
Alex lyckades pressa fram ett litet leende.
"Syrran... du har världens sjukaste humor."
Maxine flinade glatt.
"Ska du säga...! 'Mata girafferna på zoo...' Knäppis-unge!" skrattade hon och började kittla sin super-kittliga bror.
Alex porlande hjälp-jag-blir-kittlad!-skratt gjorde alla glada.
Holly tyckte han var så söt att hon bara var tvungen att krama och pussa lite på honom.
Trots att Alex nu var blyg och generad, bubblade han av fniss och glädje.
"Det är en ganska fin dag faktiskt." sa han när han lyckats skruva sig ur flickornas kittlingsttacker och kramar.
"Det är en jättebra dag!" sa Maxine, glädjestrålande. "Jag sitter här med världens bästa vänner och jag behöver inte sätta min fot på sjukhuset på hela den här helgen! Yay!"
Alex gav sin älskade syster en kram.
"Jag är glad att du ska vara hemma i helgen, Maxie."
Maxine log.
"Äsch... du hinner tröttna på mig." skojade hon och blinkade åt honom.
"Som jag sa..." flinade Alex. "du har sjuk humor."
Maxine hotade med att kittla honom igen. Och sedan gjorde hon det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar