*
Undergång
Philadelphia, Pennsylvania. Våren 2002
Undergången var här nu.
Nja... inte i biblisk bemärkelse förstås... Men för 9-åriga Holly McCarthy kändes flytten från Philly som en slags undergång.
Hon hade gråtit och skrikit många gånger sedan mamma och pappa berättat att de skulle flytta från Philadelphia-förorten till en liten stad någonstans i California.
Jag kan inte fatta att vi ska till andra sidan av landet... och bo där...! tänkte Holly.
"Mamma, jag kommer aldrig att få några vänner där borta i California..." klagade hon och stoppade ner sin gamla nallebjörn i ryggsäcken.
Hennes mamma strök henne över håret.
"Jodå, Holly, det kommer du att få."
"Spelar förresten ingen roll..." suckade Holly. "jag vill bara ha mina vänner som bor här, i Philly."
Hon kastade sig på sängen och snyftade.
"Jag vill inte flytta! Du och pappa kan åka. Jag stannar här."
Några flyttkillar kom in rummet för att hämta sängen och några andra möbler som skulle stuvas in i flyttbilen. Holly fick motvilligt gå ner från sin säng.
Hon suckade. Nu fanns det ju inga möbler att ligga och känna sig helt förkrossad på...
När rummet, och resten av huset, var helt tomt kände sig Holly också tom.
Och ledsen.
Snart skulle en annan familj bo i det här huset. Någon främmande unge skulle ha hennes rum.
"Orättvist!" grät Holly och rusade ut ur huset.
Undergång
Philadelphia, Pennsylvania. Våren 2002
Undergången var här nu.
Nja... inte i biblisk bemärkelse förstås... Men för 9-åriga Holly McCarthy kändes flytten från Philly som en slags undergång.
Hon hade gråtit och skrikit många gånger sedan mamma och pappa berättat att de skulle flytta från Philadelphia-förorten till en liten stad någonstans i California.
Jag kan inte fatta att vi ska till andra sidan av landet... och bo där...! tänkte Holly.
"Mamma, jag kommer aldrig att få några vänner där borta i California..." klagade hon och stoppade ner sin gamla nallebjörn i ryggsäcken.
Hennes mamma strök henne över håret.
"Jodå, Holly, det kommer du att få."
"Spelar förresten ingen roll..." suckade Holly. "jag vill bara ha mina vänner som bor här, i Philly."
Hon kastade sig på sängen och snyftade.
"Jag vill inte flytta! Du och pappa kan åka. Jag stannar här."
Några flyttkillar kom in rummet för att hämta sängen och några andra möbler som skulle stuvas in i flyttbilen. Holly fick motvilligt gå ner från sin säng.
Hon suckade. Nu fanns det ju inga möbler att ligga och känna sig helt förkrossad på...
När rummet, och resten av huset, var helt tomt kände sig Holly också tom.
Och ledsen.
Snart skulle en annan familj bo i det här huset. Någon främmande unge skulle ha hennes rum.
"Orättvist!" grät Holly och rusade ut ur huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar