Grattis Lova! 28 September 2014

Grattis Lova! 28/9 2012

*
Grattis på födelsedagen 
Lova!

*

Grattis Lova! 28/9 2011

Grattis Lova
9 år
*

SkrivPuff: Utmaning 2011:126 - 9 maj #2

Skriv 5 favoritord på L och en berättelse där minst två av dem är med.

Några karaktärer ville berätta om sina favoritord på L ;-)

Melwin, 7 år:
Mitt favoritord på L heter Lördag - för då för vi godis

Noel 7 år:
Lammungar börjar på L. Dom är gulliga.
En gång klappade jag en. Jag tror han tyckte om mig.

Lova 8 ½:
Min storebrors namn börjar på L, men jag säger Lakrits som favoritord, för det är gott.

Ryan 14 år:
Love (All you need is love)

SkrivPuff: Utmaning 2010:309 - 13 november

Skriv om en fördel.

Colette, 8 år: Det finns på en båt. Där framme på båten heter för.

Emilia, 12 år: Ibland får den andra 6:an i våran skola gå och äta lunch före oss (för att det inte ska bli så trångt i matsalen tror jag).
Det är ju en klar fördel för dom, men en nackdel för våran klass - för det händer att vi får kall mat när vi får vänta längre. Det är inte kul.

Tony, 12 år: En gång var det en som sa till oss att det är en fördel att vara barn, för vi kan bara leka och behöver inte tänka på allvarliga saker.
Alltså… den gubben visste inte så mycket… vi barn har ju också allvarliga saker att tänka på ibland, även om det inte är räkningar och tvätt och sånt.

Lova, 8 år: Min storebror Lars får vara uppe längre än mej på kvällarna. Han säger att det är en fördel han har för att han är äldre, men jag blir lite sur.
Det är inte kul att gå lägga sig klockan åtta...

Melwin, 6 år: En del med en för på kanske…?

Noel, 6 år: Vuxna pratar mycket om såna här fördelar,
men jag vet inte riktigt vad det är är nåt…

*

Födelsedags-special 28/9: Lova

Grattis Lova!

(Klicka på bilden för större version)

*

Den blomstertid nu kommer - 6

En kvinna i fyrtioårsåldern kom fram till dem.
”Mamma…” sa Lova ansträngt.
Hennes bröstkorg hävde sig upp och ner.
Reneé satte snabbt ner sina kassar på marken och började rota i sin handväska.
Hon fick upp en inhalator och räckte den till sin lilla dotter.
”Två doser.” sa hon lugnt till flickan.
Lova gjorde som hon sa, sedan reste hon sig upp och kastade sig

i sin mammas famn.
”Jag trodde att du var borta, mamma.” Lova började gråta igen.
”Men det var jag inte.”
Reneé strök bort några hårslingor som fastnat i Lovas tårdränkta ansikte.
”Jag är här nu älskling.”
”Hon glömde sin medicin hemma igen, mamma.” sa Lars.
Deras mamma nickade bara.
Hon lyfte upp Lova i famnen och sträckte sig ner mot kassarna.
”Jag tar dem, mamma.” sa Lars snabbt och tog kassarna.
”Tack min skatt.” sa Reneé tacksamt.

Hon såg på sina barn och log.

”Vad säger ni, ska vi gå och äta glass innan vi åker hem?”
”Ja!” jublade Lars. ”Mjukglass!”
”Med strössel!” sa Lova. ”Sån där strössel med olika färger!”
”Du menar karamellströssel?” rättade Lars.
”Ja, karamell.” sa Lova.
”Känner du dig bättre nu då?” frågade mamma.
”Jadå,” svarade Lova. ”Bara jag får glass snart så.”

Den blomstertid nu kommer - 5

”Lova! Där är du ju!”
Lova, vände sig om mot rösten.
Åh, vilken lättnad! Där stod ju storebror.
”Lova, du skulle ju stanna vid leksakerna.” förmanade Lars och tog sin systers hand.
”Jag… glömde… bort det…” snyftade Lova hackigt fram med grötig röst.
Hennes lilla kropp skakade av gråt.
”Okej, men nu är jag här, Lovisen.” tröstade Lars mjukt.
Han kramade sin lilla syster.
”Kom så går vi till mamma, hon ska köpa jordgubbar.”

Lova torkade bort de klibbiga tårarna med tröjärmen.
Den gröna studsbollen föll ur hennes hand och studsade iväg på kullerstenarna.
”Min boll!” tjöt Lova.
Lars sprang snabbt efter bollen och just som den var på väg ut i gatan fick han tag i den.
”Lägg den i fickan.” sa han till Lova, som sprungit efter honom.
Lova tog bollen och stoppade den i en av sina byxfickor.
Sedan sjönk hon trött ner på marken, hon började andas tungt.

Lars såg oroligt på sin lillasyster.
Hon hade överansträngt sig igen.
Först oron över att mamma var borta och sedan springandet…
Nu höll hon på att få ett astmaanfall.
”Din medicin!” sa Lars.
Lova kände på fickorna. Ingen medicin där.
”Glömde… hemma…” hennes andning blev tyngre och en aning pipande.
Lars himlade sig.
Dumma glömska unge.
”Du får inte glömma den!” skrek han.

Den blomstertid nu kommer - 4

Juli

Elsie Franzén hade sålt godis på torget ända sedan hon pensionerats femton år tidigare.
Elsie hade för vana att titta på folk som handlade i de olika stånden.
Nu föll Elsies blick på den lilla flickan som stod ensam mitt på torget.
Flickan hade rufsig pagefrisyr, stora bruna ögon och små fräknar över

näsan och kinderna.
Hon var klädd i en rosa-vit-randig tröja, rosa snickarjeans och röda plastsandaler.
Den lilla kramade en grön studsboll i högerhanden.
Elsie hade precis sett flickan köpa bollen i leksaksståndet.
Nu såg sig barnet oroligt omkring i folkvimlet.
Mamma fanns inte någonstans. Inte hennes bror heller.
En oroande tanke for genom huvudet på flickan:
Tänk om mamma har glömt att jag är med?
Tänk om de redan har åkt hem?
Underläppen började darra av gråt.
”Mamma!” grät hon. ”Mamma var är du?”
”Vad är det lilla vän?” frågade Elsie Franzén.
”Jag har tappat bort min mamma och min bror!” grät flickan.
Stora tårar föll nerför hennes kinder.
”Kära nå’n.” sa godisdamen bekymrat.
Stackars liten, tänkte hon sorgset.

Den blomstertid nu kommer - 3

Lova och Lars fick vara uppe senare än vanligt på kvällen eftersom det var sommarlov nu.
Lars visade sina egenhändigt ritade serier och teckningar för Cecilies pappa Kristian.
”Du är verkligen en talangfull konstnär, Lars.” berömde Kristian.
”Tack, det säger alla.” sa Lars, utan att låta det minsta skrytsam.

Cecilie blev milt beordrad av Lova att läsa en saga.

Det blev två kapitel ur Ronja Rövardotter.
Sedan satt flickorna i Lovas säng och fnittrade och busade.
”Du, Lova,” sa Cecilie. ”Jag har en present till dig.”
Cecilie tog upp ett mjukt paket ur sin ryggsäck och gav det till Lova.
Lova klämde på paketet.
”Jag vet nog vad det är.”
Ett brett leende spred sig i Lovas fräkniga ansikte.
”Till min samling va?”
Cecilie bara log hemligt.
Lova slet ivrigt upp paketet.

Till sin stora glädje hade hon gissat rätt: det var en Care Bear!
Den rosa nallen hade en regnbåge på magen.
Lova jublade.
”Åh, Ceci, det är Gladnalle! Den enda som fattades i min samling.”

När Lova somnade en halvtimme senare kramade hon Gladnalle

tätt intill sig.

Den blomstertid nu kommer - 2

När skolavslutningen var över skuttade Lova lyckligt fram till sin familj

utanför kyrkan.
”Vad vackert du sjöng, raring.” sade mormor.
Alla runt omkring henne instämde.
Berömmet fick Lova att skina av stolthet.

Men plötsligt slockande hennes soliga leende.
”Mamma, var är Ceci...? Kom hon inte?”
Besvikelsen över att hennes älsklingskusin Cecilie inte var där fick nästan Lova att börja gråta.
”Jodå, Ceci är här någonstans.” sa mamma lugnande. ”De kom ganska sent, så de satt inte med oss i kyrkan.”

Lova gick för att leta efter Cecilie.
Hon behövde inte leta länge.

Cecilie stod vid kyrktrappan och pratade med Lars.
”CECI!” Lova kastade sig i Cecilies famn.
”Hej Lova-tova.” Cecilie kramade sin lilla kusin hårt.
”Jag har saknat dig, Ceci. Jättejättemycket.”
”Och jag har saknat dig.” sade Cecilie.

Den blomstertid nu kommer - 1

1.
JUNI

Psalmens vackra ord, som sjöngs av ljusa barnröster, flöt ut ur kyrkan:

Den blomstertid nu kommer 


med lust och fägring stor

Sjuåriga Lova Engström såg ut över församlingen, sökte intensivt

efter sin familj.

Där! På första raden satt mamma Reneé, mormor och morfar.
Storebror Lars satt hos sin klass i en bänk längre bak.
Lova log och vinkade till sin mamma, mormor och morfar.
Lovas bästis Linnea petade försiktigt på Lova och lutade sig mot henne:
”Lova, ditt solo.” viskade hon.
Lova slätade till sin rosa klänning och gick, nej, hon skred fram mot mikrofonen.
Hon var så glad och stolt över att hon skulle få sjunga andra versen av

Den blomstertid nu kommer alldeles själv.

Klasskamraten Nelly såg avundsjukt på Lova.
Hela veckan hade Nelly sagt elaka saker till Lova, och hon tjurade för att

hon inte var den som fick sjunga solo.
Nu väste Nelly med försmädligt tonfall:
”Lova, du kommer att sjunga fel och alla kommer att skratta åt dig.”
Lova höjde ena handflatan mot Nelly; en gest som kaxigt sade:
”Tala till handen, för öronen lyssnar inte.”
Lova sjöng andra versen klart och rent.
Sedan neg hon djupt innan hon ställde sig bredvid Linnea igen.
Linnea gav Lova en kram och log triumferande mot Nelly.
”Lova är bäst, visst Nelly?” viskade hon.
Nelly fnös bara.