SkrivPuff: Utmaning 2010:313 - 17 november

Skriv om ett tillslag.

1999

”Polisen har gjort ett tillslag mot Andersens växthus.”
Kristian Olsen visade sin fru dagens tidning.
Rebecka suckade.
”Nu igen?”
”Ja,” sa Kristian. ”de tog en jäkla massa gräs den här gången.”
7-åriga Cecilie såg med höjda ögonbryn på sin pappa.
”Tog dom gräs…?”
Flickungen tittade ut genom fönstret och såg oroligt på gräsplätten borta vid lekparken. Hon flämtade till.
”Nej! Tänk om dom tar vårans gräs också!”
Kristian och Rebecka skrattade.
”Nej, skatt,” log Kristian och rufsade om Cecilies koppar-röda lockar. ”det gräset vill dom nog inte ta.”
Cecilie såg ändå missbelåten ut.
”Polisen får väl skaffa eget gräs om dom så gärna vill ha, man får inte ta andras gräs! Mitt gräs låter dom bli!”
De vuxna i rummet fick plötsligt väldigt svårt att hålla sig för skratt.
Cecilie gav dem en arg blick.
”Det är inte roligt. Jag ska rita en skylt och sätta på gräsmattan.”

En stund senare stod Cecilie nere på gräsmattan och tejpade upp sin skylt på en av lyktstolparna.
Alla som kände till Andersens växthus och tillslaget fick sig ett gott skratt när de gick förbi och läste.

Snella polisen

Rör inte vårans gräs! Vi vill ha det själva!

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:142 - 22 maj

Skriv om äkta kärlek


Danmark. Augusti 1990

”Det här är min lillebror Kristian.” Marie Olsen puttade leende sin 24-årige bror framåt i folkvimlet. ”Kristian, det här är Rebecka.”
”Hej.” sa Kristian lite blygt och skakade hand med den unga, blonda kvinnan från Sverige.
”Trevligt att träffas.” log Rebecka. ”Din syster har pratat så mycket om dig.”
”Jaså?” sa Kristian. Han såg på sin storasyster och skrattade lite. ”Du har väl inte sagt nåt dumt, hoppas jag?”
Marie skrattade.
”Nej, inget dumt, skatt. Bara skryt.”
”Låter bra.” log Kristian.
Han såg på Rebecka igen. Vad vacker hon var!

Familjen Olsens strandhus, Danmark. Februari 1991

”Tänk att ni har varit ihop i snart sex månader nu!” sa Renée, Rebeckas äldre syster.
”Han är det bästa som har hänt mig!” sa Rebecka.
”Jag ser det på dig.” myste Renée.
Systrarna satt i den mysiga strandhuset som ägdes av Kristians familj. Det underbara huset låg på en privat strand, endast ett par steg från havet.
Rebecka älskade stället, även nu när himlen var grå, vinden ven runt knutarna och havet såg vildsint ut.
”Sååå... när ska ni flytta ihop då?” frågade Renée plötsligt.
”Så fort vi hittar en bra lägenhet som inte kostar en förmögenhet.” sa Rebecka.
Vinden tjöt när Kristian öppnade ytterdörren och kom ut i köket.
”Jag har en överraskning.” sa han och såg ut som en lycklig liten pojke på julafton.

När Kristian berättat vad det var för överraskning var Rebecka också överlycklig.
De hade fått strandhuset av Kristians mor! Det var nu bara deras.
”Jag älskar det här huset!” jublade Rebecka. ”Och stranden och havet!”
”Och mig?” frågade Kristian och log sitt charmiga, pojkaktiga leende.
Rebecka skrattade och drog Kristian intill sig.
”Mest dig.”

Strandhuset, Danmark. 29 november 1992

Rebecka och Kristian satt i sin dubbelsäng såg på sin nyfödda dotter som sov i sin fars famn.
Den lilla, knappt en timme gammal, hade fötts hemma.
Rebecka hade suttit i badet när värkarna kom och sedan hade allt gått väldigt snabbt. Babyflickan hade bråttom och hade tydligen bestämt sig för att inte födas på sjukhuset, utan hemma i strandhuset.
Som tur var hade Rebecka och Kristian en läkare som närmsta granne. Kristian hade rusat iväg och hämtat henne.
Rebecka var lite trött efter förlossningen, men både mor och dotter mådde bra.
”Hur mår du, skatt?” frågade Kristian.
”Jag har aldrig varit lyckligare i hela mitt tjugosju-åriga liv.” sa Rebecka, hon fullkomligt strålade av lycka. ”Hur mår du då älskling?”
Kristian såg ut som han just vunnit en miljon.
”Jag har heller aldrig varit lyckligare!” sa han. ”Först träffade jag världens vackraste kvinna och sen får vi den här underbara lilla!”
Rebecka kramade om sin älskling och kysste honom.
Kristian log.
”Det här, Rebecka - du, jag och lilla skrutten här – det är verkligen äkta kärlek.”
*