Gästblogg 10 maj: Alice

Dagens....

Dagens Troy:
Troy sjunger med i "She's Madonna":
".. Seee isss donna.
La la la la ...
Mamma!"

Dagens Isolde:
Isolde: Idag råkade jag låsa in mig på toaletten i skolan.
Morfar Björn: Oj då... Kom du ut igen då?
Isolde: Jaaaa... annars hade jag väl inte suttit här nu...?

Dagens Dorian:
På sommarlovet får jag vara uppe sent och äta glass varje dag, det är frihet.

Kolla!

Troys senaste ord är "Kolla". Han säger det nästan hela tiden...
"Kolla, en röd bil!"
"Kolla, en stor vovve!"
"Kolla, Dori åker rullskor!" (= Dorian åker rullskridskor/inlines)

Och så dagens:
"Kolla mamma, vad Troy gör! Jag duktig!"

Mmmm... jätteduktigt att dra ut allt papper från två stycken toarullar... Suck...
Hela badrumsgolvet är nu fullt av extra mjukt Lambi... och min lille telning är mäkta stolt.

Dorians kommentar: "Oj mamma... nu har du att göra."

Det menar du inte...

Isolde var mest bekymrad över att hennes lillebror har "slösat på dyrt toapapper".

Är de inte rara, de små liven?

Påsk-hälsningar från karaktärerna ;-)

*
Hej alla!

Ät massor med påsk-ägg (med godis i)! Det ska vi göra! :P

Pus o kram

// Melwin & Noel

Glad Påsk & trevlig vår!

önskar Alice, Dorian, Isolde & Troy 

(crazy familijen på Solstigen ;) )

Glad Påsk!!!

Massor med kramar från

Leni, Linus, Ceci, Peter, Indra & Embla

(Lilla O vinkar)

Tony, Colette, Emilia & Dante

önskar alla en super-härlig Påsk 

och världens bästa vår!!!! <3

SkrivPuff: Utmaning 2010:326 - 1 december

Skriv om lucka nummer 1.

"Har du bara köpt en kalender till barnen?" frågar min granne klentroget.
"Ja," säger jag. "de delar på en."
"Gud i London... Alice, hur lyckas du få det att funka? Med mina ungar skulle tredje världskriget utbryta."
Isolde tittar upp från sin gröttallrik.
"Bor Gud i London?"
"Vi gillar inte krig." säger Dorian. "Isolde och jag öppnar varsin lucka - en dag är det min tur och en dag Isoldes."
Isolde nickar instämmande.
"Aaaaa, fast på julafton öppnar vi lucka tjugofyra tillsammans, för den är ju lite mer speciell. Men bor den där Guden i London...?"
Grannen ler och skakar på huvudet.
"Nej lilla vän, det är bara nåt man säger."
"Vuxna säger lite konstiga saker ibland." förklarar Dorian.

Tvillingarna äter upp sin gröt, sedan är det dags för lucköppning.
Dorian får äran denna decembers första dag.
"Helt logiskt eftersom jag är den äldsta tvillingen." förklarade Dorian när jag frågade hur de bestämde vem som skulle öppna första luckan.
Jaha, klart som korvspad. Är man hela 10 minuter äldre får man tydligen öppna första luckan.
De är kloka, mina barn. Åtminstone 7-åringarna... just nu är jag osäker om minstingen, Troy 2 år, delar syskonens smart-gener - han sitter nämligen på bordet och gnager på kartongen till pepparkakorna.

Isolde och Dorian, ni har skrivit till Tomten att ni önskar er
ett husdjur i julklapp...
Jag säger bara en sak: ta en titt på lillebror nu och fundera på
om det verkligen behövs ;-)


Glad 1:a december "everyhopa"! 
Puss & kram 
från knasfamiljen på Solstigen 12!
*

Gästblogg 29/10: Alice

Dagens...

Dagens TV-ögonblick:
Tom Jones syns i rutan. Troy stirrar storögd på sångaren och pekar ivrigt
med sitt lilla knubbiga finger.
Troy: "Mamma, se! Tånten!!"
Jag: "Nej lilla Troy, inte Tomten, det är Tom Jones."
Troy (tittar på mig som om jag var helt bakom flötet): "Määäääe, tånte!"

Okej, du vara chef, det är Tomten.



Dagens Dorian:
Dorian: "Mamma och moster Jennie, vet ni... idag, i skolan,
var det en stor (äldre) kille som klättrade vid stora rutschkanan, utanpå klätterställningen, ni vet.
Jag sa till honom att man inte får klättra där, för man kan ramla ner och skada sig.
Då sa han: 'håll käften och sköt dig själv jävla skitunge'.
Se'n ramlade han ner och gjorde sig illa i foten. Jag brukar tycka synd om folk som gör illa sig..."

Jennie: "Det vet vi hjärtat."

Dorian: "Mmmm... jag är lessen att behöva säga det här nu,
men den där typen fick faktiskt skylla sig själv."




Dagens Isolde:
"Troy säger att han ser Tomten på TV."
(Hon tittar på TV-rutan där Tom Jones nu står på scen och sjunger.)
"Meh... det där är ju inte Tomten! Det är ju morfar!"

*

Gästblogg: Alice - Gula Solstigen

Juli 2010

Jaha... och så ska de måla om husen här på Solstigen har vi just fått reda på.
Just nu är det värsta regnbågen här på vår gata - alla hus har nämligen olika färg (ljusa pasetellkulörer: rosa, turkos, ljusblå, lila etc).
Men nu ska alla hus få samma färg, det blir någon ljust gul nyans. Det blir nog fint.

"Gult passar ju bra när vi bor på Solstigen." tyckte Dorian.
Isolde blev dock lite ledsen när hon fick veta att huset inte ska vara rosa längre...
Underläppen darrade och hon sa att hon var rädd att hon inte ska hitta hem då. Lilla gumman...
Dorian tröstade och uppmuntrade:
"Men du kan ju bara titta på siffrorna på husen. Och när du ser nummer tolv vet du ju att du är hemma!"
"Mmmm..." höll Isolde med. "det kan jag ju förstås, men jag kommer sakna vårat rosa hus. Fast gult är också fint förstås."

Frid och fröjd. Alla gillar färgen och ingen kommer att gå in till
sura tanten i nummer 7 istället för hem!

Troy gillar nog också färgen.
Tror jag... han hojtade iallafall
"Guuuuul!"
och fortsatte att äta filmjölk med händerna.
*

Solstigen 12 - 15

*
Jag vaknar klockan nio nästa morgon av att Troy sitter på min mage och gastar:
"Bada mamma!"
Jag kan inte låta bli att skratta.
"God morgon säger man."
Det tycker tydligen inte Troy. Han har annat i tankarna än artighetsfraser.
"Baaada! T'oy bada pooooolen!"
"Alfred vill också bada!" säger Dorian och kastar upp den uppblåsta krokodilen i sängen.
"Får vi gå till poolen nu?" Isolde hoppar nästan av iver där hon sitter på sängkanten.
"Vi ska bara äta lite frukost först, sen kan vi bada." säger jag.
Dorian och Isolde jublar. De älskar att bada.
Skönt att vi har egen pool i trädgården som vi kan gå till när vi vill.

"BAAAADAAAAA!" skriker Troy.
"Skrik inte." förmanar Isolde. "Man får inte bada om man skriker."
Troy ser snopet på mig.
"Inte bada...?" frågar han.
"Jodå, du ska få bada. Men man får inte skrika så där."
Troy skakar på sitt lockiga huvud.
"Mäe, inte skrika."

Vi kravlar oss ur sängen och går ner till köket.
Eller går och och går... Dorian rusar ner.
"Sisten ner är en krokodilrumpa!" skrattar han.


Ta inte illa upp, Alfred.
Alfred bara tittar på mig med sina stora krokodilögon när han släpas ner för trappan av en sommargalen Dorian.
*

Solstigen 12 - 14

*
”Mamma, får vi sova här? Vi är rädda för åskan.”
Jag öppnar ett öga och kikar sömnigt upp. Där vid sängkanten står Isolde med Troy och sitt gosedjur katten Flingan i famnen.
Troy ser inte så rädd ut, han ser istället glad ut - glad över att ha sluppit ur spjälsängen. Han leker med Flingans svans och smakar lite på den.
Isoldes ögon är stora och hon lyssnar ut mot himlen efter åskljud.
Hon är så åskrädd, stackars liten.
”Kryp ner här ni.” säger jag.
Isolde skiner upp. Hon släpper ner Troy på mitt täcke och kryper sedan upp själv och lägger sig tätt intill mig med katten Flingan tätt intill sig.
"Tåva?" undrar Troy.
"Ja nu ska vi sova säger jag."
"Tåva mamma." säger Troy och gosar in sig nära mig.
"Ja." gäspar Isolde. "Sova hos mamma. Det är mysigt."
"Musit." säger Troy.

Vi har bara blundat i tre sekunder när tassande ljud hörs utanför mitt sovrum. Sedan hörs Dorians sömndruckna röst.
”Mamma, det åskar, Alfred och jag vill sova hos dig.”
”Självklart får ni det.”
Dorian bökar sig upp i sängen och lägger sig bakom min rygg.
Vänta lite… vem farao är Alfred…?
Alfred...?! Ska grann-gubben, som går klädd i samma brun kofta året om (bläää), sova här...?

Nej vänta, nu börjar jag vakna till... är inte Alfred ungarnas uppblåsbara krokodil?
Mycket riktigt - när jag vänder mig om stirrar jag in i ett stort leksakskrokodil-öga.
Ledsen Alfred, men du får sova på golvet.
”Neeej!” ropar Dorian när jag lägger ner Alfred på golvet.
”Ledsen gubben, men han får inte plats.” säger jag. ”Och krokodiler trivs bättre på golvet.”
”Ja! Han kan bita spöken och tjyvar i benen!” säger Isolde glatt. ”Han är våran vakthund-krokodil!”
”Kokodil!” ropar Troy glatt.
”Ja och nu ska ‘kokodilen’ sova.” gäspar jag. ”Han är jätte-jätte-trött.”
”Natti natti krokodilen!” säger Isolde och Dorian.
”Natti natti ’dilen!” ekar Troy.
”Natti natti mamma!” säger Isolde och Dorian.
”Natti mina älsklingar.” säger jag.

Just när vi äntligen ska somna sätter sig Dorian upp och tänder lampan.
”Mamma, i morgon vill Alfred ha glass till frukost.”

Dream on, Affe.
*

Solstigen 12 - 13

*
"Mammaaaa!" ropar Isolde. "Troy äter gräs!"
Jaha, men vad bra, vi behöver ändå klippa gräset.
Nej, nej, så säger jag naturligtvis inte, oroa er inte gott folk.
Jag springer fram till min 2-åring, lyfter upp honom och pillar ut gräset ur hans mun.
"Men Troy, man kan inte äta gräs."
"Nääää." säger Troy och rynkar på näsan.
Jag torkar av hans ansikte och sätter ner honom igen. Han pilar genast iväg mot sandlådan.
Snabb som en iller klättrar han ner i sanden - och börjar smaka på den.
Men Troy... folk kan ju tro att du inte får någon mat hemma...!

Förra veckan svalde Troy nästan en av Dorians små legobitar.
"Meh! Nu fattas det ju en grön till mitt rymskepp!" ylande den ömme storebrorsan.
Sorry Dori, jag ska be Troy att äta en röd nästa gång.

Nu gick det bra, tack vare att Isolde snabbt var framme vid sin lillebror och slet legobiten ur hans mun.
Troy var inte det minsta glad över att mista godbiten. Han dunkade med sina små nävar i mattan och bölade
Buhuuuu!
så att tårarna sprutade värre än en brandslang.
Men Dorian var snäll och lät lillebror leka med hans bilar istället.
Legobitarna plockade Dorian undan. Han ställde dem högt upp på en hylla.
"Nu får han inte tag på dem."
Sedan såg Dorian allvarligt på mig.
"Mamma, prata allvar med Troy och säg att han inte får äta vissa saker som kan vara farliga."
Ska prova det du.
Tack mina älskade barn, för att ni är så beskyddande mot er lillebror allätaren.

Nu ropar Isolde från trädgården igen:
"Mammaaaaa! Troy åt en myra!!"
*

Solstigen 12 - 12

*
Isolde och Dorian skuttar in i köket.
"Hej!" säger jag glatt. "Är hungriga?"
"Jag är så hungrig att jag skulle kunna äta en gnu!" säger Dorian.
"Jag med!" säger Isolde.
Jag plockar fram paketet med köttfärs ur kylen.
"Vad bra," säger jag. "för jag ska precis göra köttbullar."
"Söttbuuuuulle! Vill ha söttbulle!" ropar Troy som redan sitter i sin höga barnstol vid bordet.
Dorian drar fram en stol till diskbänken.
"Får jag hjälpa till att rulla köttbullar?"
"Det får du gärna göra." ler jag. "Gå och tvätta händerna först."
"Jag vill också göra köttbullar!"
Isolde drar också fram en stol till diskbänken och sedan springer tvillingarna iväg mot badrummet för att desinficera sig.

När de kommer tillbaka rullar vi söta små "söttbullar", kokar makaroner, skär grönsaker och dukar.
Vi skrattar högt när Isoldes mage kurrar och låter som en jordbävning.
"Oj då!" fnissar hon. "Min mage är visst jättehungrig!"
"Min med." säger Dorian.
Troy säger ingenting. Men jättehungrig är han säkert - för han har börjat smaka på vaxduken.
*

Solstigen 12 - 11

Midsommarafton

Det hörs glada fniss från trädgården.
"Det här bli bra!" hör jag en nöjd Dorian säga.
Sedan följer fnitter från tvillingarna och ett
"Oj oj... Fint." från Troy.

Vad håller de små liven på med nu?
Jag går ner i trädgården och ser efter vad de gör.
Vilken syn jag möts av!
Hör och häpna:
Ungarna har lyckats få ut julgranen av plast och har med flera hopprep bundit fast den runt flaggstången.
I granen har de hängt godishalsband, annat hängbart godis och påskpynt...!

"Visst har vi gjort fint mamma!" säger Isolde.
"Fint!" gastar Troy.
Jag är fortfarande i häpet tillstånd, så jag har inte riktigt hittat de rätta orden.
"Tada!"
Dorian slår dramatiskt ut med armarna mot jul-påsk-majstång-saken.
"En 'missommar-gran'!" säger han stolt.
"Jo, den var ju tjusig." säger jag och ler mot barnen.
"Aaaa, men vad tycker du mer...?" säger Isolde, som tydligen inte tycker att "tjusig" räcker för att beskriva "missommar-granen".
"Jag måste säga att detta är den allra finaste Midsommar-granen jag någonsin har sett!"
Dorian och Isolde skiner ikapp med självaste solen.
Troy är nu upptagen med att smaka på plastgranen.


Gla' Missommar önskar tokfamiljen Bergdahl! :-)

*

Solstigen 12 - 10

*
”Mamma, Isolde ska gifta sig med Zac Efron.” upplyser Dorian.
”Trevligt.” ler jag.
Majas mamma skrattar.
”Du vet att det är brudens föräldrar som betalar bröllopet va?”
"Ja, det vet jag." skrattar jag.

Vad gör man inte för sin älskade lilla prinsessa?

I want fabulous

That is my simple request

All things fabulous

Bigger and better and best

I need something inspiring

to help me get along

I need a little fabulous

is that so wrong?

Fabulous

(High School Musical 2)


*

Solstigen 12 - 9

*
”Mamma, får vi glass se’n?” frågar Isolde.
”Självklart min älskling.” säger jag. ”Hundra liter minst.”
”Tokiga mamma!” fnissar Dorian. ”Så mycket glass kan man inte äta.”
”Joho då!” säger jag och kittlar min son. ”Och se’n ska vi köpa arton kilo karameller.”
”Fabulous!” jublar Isolde med perfekt uttal.
”Va? Kan du så bra engelska?” utbrister Majas mamma förvånat.
”Yes!” säger Isolde. ”Jag lär mig alla repliker i filmerna.”
Hon snurrar runt i sin rosa klänning med High School Musical-tryck.

När vi går in genom Skansens grindar sjunger Isolde, Maja - och till och med Dorian - på Bop To the Top.

Yeah we’re gonna

Bop, bop, bop

Bop to the top

Slip and slide and ride that rhythm

Jump and hop hop ‘til we drop

And start again

Zip zap zop

Pop like a mop

Scoot around the corner

Move it to the groove

‘Til the music stops

Do the bop bop,

bop to the top

Don’t ever stop

Bop to the top

Bop To the Top

High School Musical

Solstigen 12 - 8

*
En timme senare står vi utanför Skansen; jag med mina tre solstrålar och Isoldes bästis Maja med sin mamma.
”Djuuuuren!” ropar Troy - som om han förväntar sig att de ska svara. ”Klappa djuren!”
”Nu kan vi träffa morfar.” säger Dorian leende.
”Morfar…?”
Nu hängde jag inte med. Barnens morfar bor ju inte här i stan.
”Björn!” fnissar Dorian.
”Bjööööörn!” fnissar Isolde. ”Hajar du?”
Ja, jag hajar. 25-öringen har trillat ner nu.
”Morfar bor på Skansen!” sjunger tvillingarna.

Folk som står i vår kö skrattar gott åt mina härliga ungars humor.
”Moffa!” gastar Troy. ”Djuuuren!”
”Eh, vi ska nog lugna ner oss ett par hekto nu.” säger jag.
Barnen gör så.

”Hur länge ska man stå i kö egentligen…?” suckar Dorian uttråkat några minuter senare.
”Hundra år typ.” suckar Isolde, lika uttråkad.
”Var djuren är?” säger Troy och slår ut med händerna i en frågande gest.
*

Solstigen 12 - 7

*
”Ska vi åka till IKEA?” frågar jag en solig förmiddag.
Tvillingarna ruskar vilt på sina huvuden.
Jag kan nästan höra hur de tänker:
Blääää! Aldrig i livet!
”Nä, jag vill åka inlines.” säger Dorian.
”Och jag vill gå hem till Maja och leka.” säger Isolde.

Puh…! Jag hade ärligt talat ingen större lust att åka till IKEA en sådan här fin dag.
Nytt matbord får vänta. Jag menar, det har ju ändå fyra ben och står upprätt fortfarande.
Och soffan kan jag faktiskt klä om, har ju ett extra överdrag.

Jag tvingar på Dorian hjälm, benskydd, knäskydd och lite fler skydd
(inte helt lätt)
och sedan far han iväg på sina inlines tillsammans med en kompis.
Isolde knäpper på sig sina sandaler och rusar över till Maja som bor i huset intill.

Jag ser på Troy. 2-åringen försöker sätta på sig sina skor.
”Jaha du Troy, vad tycker du att vi ska göra då?”
”Djur!” säger pojken ivrigt.
”Djur? Vill du åka till djurparken!”
Pojken skiner som en sol.
”Jaaaaa! Djur’arken!”

Du vara chef.
Skansen får det bli.
*

Solstigen 12 - 6

*
En vecka senare hade mannen som numera kallas Exet hämtat alla sina pinaler och så drog han iväg.
(Till sin bystiga blondin antar jag, men jag kan ärligt säga att jag inte brydde mig nämnvärt.)

Dorian och Isolde tröstade mig en dag kort efter separationen när de tyckte jag såg lite ledsen ut.
”Du är vackrare än hon, mamma.” sa Isolde. ”Rött hår är finare.”
”Jaaaa!” höll Dorian med.
Barnen kröp upp till mig i soffan och överöste mig med kramar.
”Och vet du mamma..." tillade Dorian. "du är som Pippi Långstrump, rolig och glad varje dag!”

Kan man få finare betyg av sina ungar?

Här kommer Alice Bergdahl!

Tjolahopp

Tjolahej

Tjolahoppsansa!

*

Solstigen 12 - 5

*
Blondin-spöket tyckte dock inte alls att lille Troy var duktig, hon skrek till och gav mig en iskall blick.
”Min klänning kostade tre tusen kronor! Du får betala kemtvätten!”
Say whaaaat….?
Kyss mig där bak, kossa.
Min gamla karlslok hade mage att nicka instämmande.
”Eh ja, du får nog betala tvätten, Alice. Det där är en dyr klänning.”
Han är otrogen och jag ska betala tvätt för det där spektaklets klänning…?!
I nästa sekund flög fan själv i mig.
Med karlsloken och blondinens blickar fästa på mig lyfte jag upp deras sopptallrikar över huvudena på dem.
”Du gör det inte…” mumlade min karl förskräckt.
”Inte? Ska vi slå vad?”
Jag gav honom ett elakt, utmanande flin.

Det kändes faktiskt väldigt skönt att hälla varsin skål sparrissoppa à 150 kronor över blondinen och exet.
Skönt för mig alltså, för dem var det nog inte så mysigt att få ljummen sörja över sig.


”Du kan komma och hämta dina saker på fredag.” talade jag om för honom. ”Barnen och jag är inte hemma då.”
Han blinkade soppa ur ögonen och såg dumt på mig.
”Får jag inte säga hej då till ungarna?”
”Säga hej då till…?”
Jag hånskrockade.
”Kyss dig i röven.”

Ett gäng med kvinnor reste sig och gav mig stormande applåder.
”Kör hårt tjejen!” jublade de.
Jag bugade mig och log varmt mot dem.
Troy satt nu mitt på bordet och mumsade förnöjt på en bit mjukt bröd.
Jag tog honom i famnen och lämnade med högburet huvud restaurangen.
*

Solstigen 12 - 4

*
Exet och den blonda saken tyckte av någon anledning att situationen blev vääääldigt pinsam.
Men c’est la vie... Mig jävlas man inte med ostraffat.

Jag satte Troy på bordet och studerade blondinen som satt mittemot min karl.
”Alice… eh... öh.. det är inte som det ser ut...” mumlade mannen som var far till mina barn.
”Det är klart att det är!” sa jag. ”Gör dig inte dummare än vad du är.”

Jag vände mig till hans blonda sak och granskade henne.
Hon fortsatte besvärad att äta och försökte låtsas om jag inte var där.
Det var nog inte så lätt, för jag stod väldigt nära henne och blängde på henne med onda ögat.
Och Troy hade nu upptäckt hennes stora pärlhalsband i plast. Han kröp fram över bordet och tog tag i halsbandet
Det är bra Troy, stryp våpet! tänkte jag.
Nej, det tänkte jag inte, så elak är jag inte.
Däremot jublade jag inombords när min lilla telning slet tag i halsbandet så att pärlor flög ner i blondin-häxans soppa och i dekolletaget.
Det stänkte ljusgrön sparrissoppa på hennes vita klänning och i hennes ansikte.
Troy gurglade glatt, det var nästan som om han förstod hur duktig han var!
*

Solstigen 12 - 3

*
Exet ja, han är en historia för sig.
När Troy var sju månader gammal bestämde sig karl’n för att han var trött på familjelivet och började strula runt med andra kvinnor.
En kväll när jag promenerade på stan med Troy, såg jag exet...
(Jag tror nästan jag har glömt vad han heter…. Försöker i alla fall...)
Fokus nu Alice!

Hursomhelst; jag tittade in genom fönstret på en fin restaurang och då såg jag honom - med en bystig blondin!
De såg väldigt intima och förälskade ut där de satt och sörplade i sig mat.
Jag antar att han gillar blondiner bättre än rödhättor helt enkelt.
Nu kanske ni tror att jag sprang hem och grät kudden full av salta, mascara-kladdiga tårar?
Inte Alice Bergdahl inte.
Nej då, jag parkerade barnvagnen, tog 6 kilos baby på armen och knatade in på restaurangen.
”Tiiiitta Troy!” sa jag högt, så att typ hela stan hörde. ”Där sitter pappa!”
Jag pekade överdrivet tydligt.
”Pappaaaa!” sa telningen och viftade glatt med armarna.
(Bra tidpunkt att säga pappa för första gången förresten.)
*

Solstigen 12 - 2

*
Barnafadern, mitt nuvarande ex, var lite skeptisk till namnen.
När jag berättade att Dorian var döpt efter en Oscar Wilde-karaktär, svarade han, lite så där halvintesserat:
”Oscar Wilde, är inte det den där bögen som skrev böcker?”
Suck...
Isoldes namn brydde han sig inte så mycket om heller.
”Ja, ja, det är väl också från nå’n gammal dammig bok du har läst.” sa han bara.

När Troy kom blev han däremot extatisk, då trodde han nämligen att jag döpt barnet efter filmen Troy - den om Trojanska kriget.
”Meh! Det är från High School Musical ju!” upplyste Isolde förargat och höll fram omslaget till DVD:n.
Exet spärrade upp ögonen i pur förskräckelse.
”Är min unge döpt efter en jävla musikal-film…?!”
Jaaaaa!
Gilla läget mannen.

Och se det från den ljusa sidan, det kunde har varit värre.
Pöjken kunde ha fått heta D’Artagnan.
*