Julkalendern 2017 - Del 17

*
New York
Fredag, 17 December 2010

23-åriga Tessa Frye mötte sin bästa vän Dani Danelli vid Strawberry Fields, John Lennons minnesmärke, i Central Park.
"Förlåt att jag är lite sen..." sa Dani och andades ut.
Tessa log.
"Ingen fara. Svårt att komma ifrån idag?"
Dani nickade.
"Mmmm... svårt på grund av dom stackars ungarna, de klamrade sig fast vid mig som om jag var det sista dom har kvar."
"Och det är du ju, på sätt och vis." påpekade Tessa. "Du är som deras livboj på deras stormande hav."
Dani log. Tessas beskrivning av hennes jobb och betydelse för barnen i SCA:s senaste fall var så fin.
SCA var en förkortning för Special Crime Agency. Dani var den yngsta agenten där och de senaste dagarna hade hon och hennes kollegor jobbat med ett otäckt fall där flera barn i en familj var offer.
"Det var svårt att släppa Noah och hans syskon och bara gå, trots att dom är trygga på barnhemmet nu." suckade Dani. "Jag fick nästan lust att ta med dom hit...!"
"Ja, det skulle du ha gjort!" skrattade Tessa.
Hon tillade:
"Men allvarligt talat, dom små stackarna kunde väl gott få fira min födelsedag och äta en stor middag med oss."
Nu var det Dani som skrattade till.
"Fem ungar som är ovana vid att vistas bland folk... inte den mest ultimata tillställningen."
Nej, det förstod ju Tessa också. Men precis som Dani ömmade hennes hjärta för folk som hade det svårt.

Dani suckade tungt.
"Men nu ska vi inte prata jobb och otäckheter mer i kväll. Grattis på födelsedagen!"
Hon kramade om sin vän.
"Tack, sissy!" sa Tessa lyckligt. "Det ska bli härligt att fira lite med våra familjer och några vänner!"
Det höll Dani med om. En lugn och trevlig familjefest var en skön avslutning på en tuff vecka.
"Blue kommer också förresten." sa Dani. "Pappa åkte och hämtade honom för en stund sedan."
Blue var Danis tvillingbror. Han bodde på en psykiatrisk institution utanför stan, på grund av svåra mardrömmar som han traumatiserats av sedan barndomen.
Tessa strålade av glädje när hon fick höra att han också skulle vara med i kväll.
Blue hade alltid haft svårt för stora sociala tillställningar, det visste hon, så hon blev väldigt rörd och hedrad över att han ville komma på hennes fest.
"Vilken fin överraskning! Bästa presenten jag kunde få faktiskt."

Dani kramade henne igen.
"Han ser verkligen fram emot att träffa dig igen och har peppat sig själv hela veckan för att klara av att träffa folk."
Tessa fick tårar i ögonen.
"Åh Blue... min älskade fina Blue. Jag måste betyda en hel del för honom?"
Dani nickade ivrigt.
"Det vet du att du gör, Tessa!" sa hon med emfas. "Du har alltid haft en speciell plats i Blues hjärta."
"Åh Gud... nu börjar jag nästan att gråta när du säger så..." sa Tessa och kramade Dani hårt.
Dani log.
"Awww... men det är ju sant och ingen överdrift heller. Men jag blir också rörd av det."
Tessa såg länge på sin bästa vän.
"Vet du vad, Dani? Jag har världens bästa vänner!"
"Ja, det har du!" skrattade hon.
Sedan lade hon armen om Tessa.
"Nej, nu står vi inte här och hänger längre... det är kallt. Nu åker vi hem till dig och har en riktigt awesome födelsedagsfest!"
"Wohooo!" ylade Tessa.

Mörkt vatten - 4

*
Phelps som hade fått stryk hade nu samlat sig. Han kravlade sig upp från marken och stegade fram mot Dani.
”Din lilla fitta…” väste han.
Och så gav han henne ett stenhårt slag med öppen handflata.
Han flinade förnöjt när Danis underläpp sprack och började blöda.
”Åh vad du är modig som ger dig på dom som är mindre än du.” sa Tessa giftigt.
Antagonist-Phelps blängde på henne.
”Fitta!” sa han.
”Är du…?” sa Tessa och log som om hon tyckte synd om Phelps. ”Ledsen hörru, men jag kan nog inte göra nåt åt det.”
När Phelps inte fann något dräpande svar vände han sig åter mot Dani.
”Danelli, din brorsa är ett sånt jävla freak. Vore det inte bättre för alla om han flyttade tillbaka till den där instutionen för dårar, där han hör hemma…?”

Dani tog tag om Phelps axlar, såg honom djupt i ögonen och log.
”Jag ska säga dig vad jag tycker.” sa hon.
Och innan antagonisten hann blinka hade Dani kört upp sitt knä mellan benen på honom.
Killen gnydde och rasade ihop på asfalten.
”Jävla fitt-unge…” morrade han och såg mordiskt på Dani.
”Du borde nog öva lite på ditt ordförråd.” sa Tessa. ”Det kan vara bra att kunna fler ord än ett.”
Tessa gav Blue hans ritgrejer och rufsade kärleksfullt om hans hår.
Sedan lade hon en arm om honom och en arm om Dani.
Tillsammans gick de tre tonåringarna in i skolbyggnaden.

Mörkt vatten - 3

*
Dani Danelli hörde skriken bortifrån grässlänten och hennes hjärta började panikbanka som besatt. Det brusade i öronen.
”Vad är det, D…?”
Tessa, en av Danis bästa vänner lade en hand på hennes axel.
”Är det Blue som skriker?”
Dani bara nickade.
”Jävla skitstövlar…!” morrade Tessa.
Flickorna rusade bort mot horden av killar och tjejer som bara stod där och såg på hur Blue trakasserades.
Dani knuffade och buffade sig ilsket fram tills hon var framme hos sin tvillingbror.
Hon såg med vild, brinnande blick på mobbarna.
”Phelps, släpp min bror - nu!” befallde hon.

När antagonisten Phelps bara flinade agerade Dani på ren instinkt.
Fnysande som en uppretad drake delade hon ut en rejäl knytnävssmäll som fick mobbaren att tumla åt sidan av smärta och ren förvåning.
”Jäklar Phelps!” skrattade någon. ”Fick du stryk av en liten tjej?”
”Håll käften!” fräste Phelps.
Det är fan inte sant, jag fick stryk av en jävla tjej…!
Nederlaget var närapå knäckande för tuffingen.
Vilken skön syn! tänkte Tessa.
Men sedan ägnade hon inte mobbaren någon mer tanke.
Hon såg istället på stackars Blue som låg på marken.
”Är du svårt skadad?” frågade hon oroligt.
Blue skakade på huvudet.

Dani tog ett stadigt tag om sin brors hand och handled och drog upp honom på fötter.
Hon kramade om Blue.
”Här brorsan, torka ansiktet.”
Hon drog av sig munkjackan hon hade på sig och räckte fram den.
”Tack D.” sa Blue och tog emot tröjan.
Tessa plockade upp Blues ritblock och pennfodral från marken och höll sakerna tryckta mot bröstet, som det var en dyrbar skatt hon till varje pris ville beskydda.
Blue gav tjejerna ett tacksamt leende.

Mörkt vatten - 2

*
”Finns det något intressant i vattnet?” flinade antagonisten illvilligt.
”Nej.” sa Blue snabbt, rösten ynklig och tunn.
Antagonisten var mäkta nöjd med att han lyckades göra den lille fjanten så här nervös och rädd.
”Jooo då, det finns det nog.” lockade han. ”Du får titta lite närmare.”
Han tog ett fast grepp om Blues nacke och tryckte ner hans ansikte mot vattnet.
Blue tappade ritblocket och hans små rädda andetag nuddade vattenytan.
Det susade i öronen och hjärtat pickade fortare innanför bröstkorgen.
När som helst skulle det som bodde där nere i vattnets mörker visa sitt ohyggliga ansikte och vidriga, långa armar…

Blue satte bestämt handflatorna i asfalten och försökte häva sig upp.
”Har jag sagt att du får gå…?” sa antagonisten.
”Släpp mig!” fräste Blue.
Antagonisten skakade på huvudet och hans uppsyn blev bara mer och mer elak.
”Jag kanske släpper dig om du erkänner att jag är skolans kung och att du är en feg liten loser.”
Blue stirrade på honom.
Han är ju helt dum i huvudet…
”Kyss dig i arslet.” svarade Blue kyligt.
Antagonisten släppte honom och reste sig.
”Okej… skyll dig själv ditt lilla freak.” morrade han.
Blue fick en hård spark. Han föll framåt, så att ansiktet hamnade i vattnet.

Plötsligt omringades han av flera killar som turades om att doppa hans ansikte i vattenpölen. Och de gav honom små hårda sparkar.
Blue kunde inte kämpa emot - fienderna var alldeles för många och de var större.
Dessutom gjorde hans skräck för det mörka vattnet honom handlingsförlamad.
Något morrade nerifrån vattnet.
Det är inte på riktigt, det är inte på riktigt… tänkte Blue.
Men hans mörka fantasier var nu starkare än hans verklighetsuppfattning.
Nu kunde han känna monstrens armar om sig.
Blue skrek av fasa så fort ansiktet lyftes ur vattnet.
”Ditt freak…” hånskrattade någon. ”Du borde åka in på psyket igen.”
Blue försökte kämpa mot gråten, även om tårarna förmodligen inte skulle synas nu när han redan var blöt i ansiktet.
”Släpp mig!” skrek han.
”Håll käft skitunge, annars dränker vi dig.”

Mörkt vatten - 1

*
Oak Park School.
Oak Park, New York. April 2001

Skolgården i den lilla förorten var dränkt i vårsol och hela atmosfären sjöd av glada rop och skratt från elever som roade sig på lunchrasten.
13-årige Blue Danelli tittade då och då upp på sina skolkamrater, men visade inget intresse.
Han hade inga tankar på att lämna sitt ritblock, som var en av hans dyrbaraste ägodelar, bara för att umgås med några störande ungar som han ändå inte gillade.
Och det var förresten ändå aldrig någon som frågade honom om han ville vara med.
Men det gjorde inte Blue något att han inte blev tillfrågad, han var en speciell pojke som föredrog att få vara i fred. Han gillade lugn och ro.
Ju mer osynlig, desto bättre.

Blue var nu så innesluten i den tecknade värld som han skapade i ritblocket att han inte såg basketbollen som landade vid hans fötter.
Plötsligt uppenbarade sig en skugga över honom där han satt vid kanten av den lilla grässlänten och någon slet ritblocket från honom.
Blue suckade. Han reste sig och sträckte sig efter sitt block.
”Ge tillbaka det.” sa han.
”Ge tillbaka det.” härmade hans klasskamrat, med överdrivet löjlig röst.
Han satte en hand mot Blues bröstkorg och föste omilt bort honom.
Blue förlorade balansen för en sekund och var nära att att falla ner i den stora vattenpölen som aprilsolen inte lyckats torka upp ännu.

Pojken flämtade förskräckt och tog ett steg tillbaka.
Blue hade fobi för mörka vatten där man inte kunde se botten.
I hans mardrömmar brukade monsterlika varelser sträcka upp sina armar för att dra ner honom i vattnet.
Blues antagonist kastade ifrån sig ritblocket. Det landade endast några centimeter från vattenpölens kant.
Blue satte sig på huk och plockade sammanbiten upp sitt block, borstade bort lite smuts från sin senaste teckning.
Hjärtat bultade hårt nu när han befann sig så här nära det mörka vattnet.
Han såg sitt skräckslagna ansikte reflekteras på vattenytan.

Happy Birthday Tessa! 17 December 2014

Skrivpuff - 25 Februari 2014

New York. Vintern 2001.

Kvinnan i 60-årsåldern log mot mannen och den söta mörkhåriga tonårsflickan i bilen intill.
Mannen såg bra ut. Och han var omhändertagande, han rättade till tösens säkerhetsbälte och ordnade med hennes kappa.
Flickan såg mot henne och vinkade.
Vilken rar tös. tänkte kvinnan.
Den stilige mannen sa han något som fick flickan att fnissa och så strök bort en hårslinga ur hennes ansikte.

Tessa Frye tittade ut genom bilfönstret, på de stora snöflingorna som föll och på de långa bilköerna.
De skulle nog bli tvungna att stå här ett bra tag. Men det gjorde inte så mycket, hellre det än att sitta i en kall buss tillsammans med de andra på väg hem efter en lång dags skolutflykt. Värme och en lugn resa var att föredra.
”Fryser du?” frågade hennes sällskap.
Tessa log och skakade på huvudet.
”Nej då, det är varmt här inne.”
”Säkert? Det finns en filt i baksätet.”
”Det är lugnt.” försäkrade Tessa honom. ”Jag klarar mig.”
Hon såg på kvinnan som satt i bilen närmast dem, log och vinkade till henne.
Damen vinkade tillbaka.
”Vem vinkar du till då, flirtar du med nån kille?” retades flickans sällskap och kittlade henne.
Tessa skruvade på sig och fnissade.
”Nej!” pep hon. ”Det gör jag inte. Jag vinkar till damen i den blå bilen där.”

Mannen såg också ut på snöovädret.
”Nej du Tessa Frye… vi kommer nog inte hem till Oak Park ikväll.” suckade han. ”Det här vädret blir bara värre och värre.”
Tessa nickade förstående.
Köra bil i sådant här väder var riskfyllt, till och med farligt, och även om de kom hem säkert skulle det ta väldigt lång tid.
”Väntar nån på dig där hemma?” frågade mannen.
Tessa skakade nekande på huvudet. Familjen (som ändå inte var hemma den här fredagen) trodde ju att hon skulle på övernattningsfest hos en klasskompis, vilket hon skulle ha gjort också, om hon och värdinnan inte blivit osams.

”Det ligger ett motell bara nån kilometer bort.” föreslog mannen och smekte Tessas rygg under jackan. ”Vi kan sova där i natt, så kör jag hem dig morgon.”
Tessas tonårshjärta bultade. Att göra något förbjudet var både lite läskigt och lockande på samma gång.
Det bultade i mannen också, fast inte lika mycket i hjärtat som i en annan del av kroppen.

För kvinnan i den blå bilen såg nog den stilige mannen och den söta flickungen ut som vilken far och dotter som helst, men hennes leende skulle nog slockna om hon visste hur det egentligen låg till.
Sanningen, att en 38-årig man - lärare i åttonde klass - just var iförd att ta med sig sin 14-åriga elev till ett hotellrum över natten. Men sådana sanningar fanns inte ens i den rara kvinnans vildaste drömmar.

Grattis Tessa! 17 December 2013

*

Happy Birthday 
*
Tessa!

*

*

Grattis Tessa! 17 December 2012

*
Happy Birthday 
Tessa!

*

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 25 December

* 
Tessa fick många besökare på till sitt sjukhusrum på juldagen.
Pam och några av de andra tjejerna som också bodde hos Hal kom på en snabbvisit och lämnade en liten julklapp.
Dani, Nikki och Charli kom också på besök, och de stannade ganska länge.
Tessa tyckte att det var riktigt trevligt att ha sina vänner hos sig.
Andra vänner och släktingar hade skickat kort och julklappar med expresspost.
Tessa var glad åt att alla var så omtänksamma, men hon lät paketen ligga orörda.
"Orkar inte med detta just nu... Jag tar igen julen när jag kommer hem." suckade hon när hennes pappa frågade om hon ville öppna paketen.

Joey ville stanna hos Tessa över natten, eftersom han fortfarande var lite orolig för sin storasyster.
Men Tessa sa åt honom att åka hem med pappa Grant och Barbara.
"Det är skittrist här. Och du måste äta och sova brorsan. Jag är kvar här i morgon, jag går ingenstans."
Joey åkte motvilligt med hem sin far och styvmor sent den kvällen.

 När Tessa låg ensam i sin sjuksäng kände hon sig så oerhört trött efter en lång och ansträngande dag och hon tänkte på allt hon gått igenom den senaste tiden.
"Jag kanske borde ordna upp mitt struliga liv..." sa hon halvhögt för sig själv.
Sedan suckade hon.
Och snart somnade hon.

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Skrivpuff - 13 maj 2012 - del 2

*
Mitch flinade.
"Ingen fara, dom märker ingenting."
Tessa himlade med ögonen.
"Du är dummare än en sten." sa hon torrt och reste sig för att gå. "Kom inte och klaga till mig när de slår ihjäl dig."

Mitch frustade av skratt igen.
"Du är så jävla rolig Tessa!"
Tessa stirrade på honom.
"Seriöst, nån borde donera en ny hjärna till dig."

Hon lämnade Mitch lilla lägenhet. Hans skratt hördes ända ut i trappuppgången.
Tessa kunde inte låta bli att skratta åt honom.
Puckot låter ju som hyenorna i 'Lejonkungen'...!

Skrivpuff - 13 maj 2012 - del 1

Skriv om att blanda.

New York City. Hösten 2011

Tessa såg på när Mitch blandade tvättmedel i det vita pulvret som fanns i en liten plastpåse framför dem på bordet.
"Vill du testa?" frågade Mitch.
Tessa skakade på huvudet.
"Näää, jag tar varken kokain eller tvättmedel."

Mitch fann detta hysteriskt roligt. Han skrattade så mycket att han tappade ner lite av den vita drogen på golvet.
"Ooops..." sa han.
Sedan ryckte han på axlarna och ersatte det förlorade pulvret med mer tvättmedel.

Tessa bet sig i underläppen.
"Men du... det är inte så smart att blanda... köparna lär upptäcka det och då ligger du jäkligt risigt till."

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 24 December

Julafton

Julmusik strömmade ut ur högtalarna på sjukhuset. Musiken muntrade upp många av patienterna, men i Tessas rum var stämningen knappast hög.
Joey låg på "sin" sjukhussäng och suckade åt musiken.
"Jätte-god jäkla jul..." muttrade han.
En sköterska som lite tidigare hade kommit in i rummet för att titta till Tessa log mot honom.
"Sitt vid din systers säng och prata med henne lite du. Även om hon ligger i koma så tror jag att hon hör dig."
Joey såg upp på kvinnan.
"Men... jag vet inte vad jag ska säga..."
Kimberly, Joeys bästa vän, strök honom över ryggen.
"Säg vad som helst, eller sjung lite."
Joey kravlade sig lite halvsömnigt ur sängen och satte sig i stolen intill Tessas säng. Han tog sin systers hand och höll den.

Grant och Barbara såg med berörd och rödgråten blick på syskonen.
Joey skulle just börja prata med Tessa när han såg på sin far och styvmor. När han märkte hur ledsna de såg ut tappade han modet.
"Jag hatar att se dig så här syrran..." sa han grötigt med en stor gråtklump i halsen. "Varför gjorde du så här Tessa...? Varför?!"
Pojken sjönk ihop och snyftade ner i Tessas filt.
Grant reste sig och gick fram till sin son, lade en arm om pojken.
"Ja, man kan verkligen fråga sig varför... Men vet du Joey, jag tror det här var ett rop på hjälp. Och nu ska vi göra allt för att hjälpa Tessa."
Joey skakade av sig faderns beröring och tittade upp med begråtna ögon.
"Men tänk om hon aldrig vaknar mer då...? Tänk om hon..."
Pojken reste sig och sparkade till stolen han suttit på.
"Helvete! Det här är sämsta julen sedan mamma dog!"

Grant ställde upp stolen igen och tryckte milt ner sin son på den. Sedan höll han om sin pojke hårt.
Barbara och Kimberly gick också fram och höll om Joey.
Joey torkade skamset tårarna.
"Förlåt." mumlade han. "Jag beter mig som en idiot."
Kimberly strök honom över håret.
"Meh! Det gör du väl inte! Joey, lyssna på mig: du går igenom ett helvete just nu, då har man rätt att bli upprörd."
Joey suckade.

Mitt i tumultet steg en jultomte med en stor säck in i rummet.
"Ho ho ho!" hälsade han hurtigt. "God jul!"
"Om du inte har ett julmirakel i din säck kan du gå." muttrade Joey.
Han fortsatte att vaka över sin syster.
"Jag ber så mycket om ursäkt." sluddrade jultomten, lätt berusad. "Jag ska inte störa. Sorry. Jag går och drar åt helvete nu."
Joey vände sig om och gav tomten en urskuldande blick.
"Gör inte det." sa Joey.
"Vi uppskattar att du vill önska folk god jul," sa Barbara. "men vår dotter ligger i koma..."
Hon brast i gråt.
Jultomten såg sorgsen ut. Han gick fram och gav Barbara en lätt klapp på axeln.
"Julmirakel händer faktiskt ibland. Jag hoppas tösen vaknar."
Med de orden lämnade den berusade tomten rummet.

Joey såg på Kimberly och sin familj.
"Snälla, säg att det här bara är en jävla vrickad mardröm..." suckade han.
Kimberly pussade honom på kinden.
"Jag skulle gärna vilja säga det älskling, men det är tyvärr en levande mardröm..."
Joey nickade.
"Mmmm... det är det sannerligen. Och julmirakel händer förresten aldrig!"
"Sluta aldrig hoppas." sa Kimberly.
Joey kände plötsligt att någon kramade hans hand.
Han trodde först det var Kimberly, men så såg han att hans bästis fortfarande kramade honom, så det kunde det ju inte vara...
Klentroget såg han mot sin syster och flämtade högt till.
Det var Tessa som höll hans hand! Och hon såg rakt på honom.

"Hon... hon är vaken!" utropade Joey.
Tessa gav honom en blick, som om hon undrade varför hennes lillebror förde ett sådant himla liv.
Hon försökte säga något, men hon hade fortfarande den där andningstuben i halsen.
Tessa pekade anklagande på den, som om hon ville säga "ta bort den då!"
Sjuksköterskan tog försiktigt bort alla slangar och tuben.
Tessa hostade till och flämtade. Hon fick inte fram ett ord, men hon försökte iallafall prata.
"Hej." var det enda hon fick fram. Hest och kraxigt.

"Hej!" sa Joey.
Han började gråta, av ren chock och glädje.
"Du lever... Min syster lever!" skrek han - så högt att hela avdelningen borde ha hört honom.
Sedan kramade han Tessa.
Tessa skakade lätt på huvudet, som om hon tyckte att hennes bror blivit knasig.
Kimberly strök Joey över håret.
"Hey baby..." började hon.
Joey tittade upp.
"Mmmm... vad då?"
Kimberly log.
"Julmirakel..." viskade hon menande.
Joey började skratta genom tårarna.

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 23 December

*
Hal gick hemma i sitt hus och våndades. Han ville så gärna gå till sjukhuset och se hur det var med Tessa, men han visste att det inte var någon bra idé, med tanke på att hennes familj förmodligen var där nu.
Mondo avrådde dessutom Hal från att gå upp till sjukhuset.
"För vad ska du säga till föräldrarna?" sa han. "'God kväll, jag är Hal - er dotters hallick'...?"
Mondo kunde inte låta bli att skrocka lite åt sitt skämt.
"Nej, jag vet att det inte är en bra idé!" sa Hal till sin nye chef. "Men jag är så jävla orolig för Tessa!"

"Ta det lugnt, Hal. Jag vet att du är orolig för tösen... men det hjälper inte att hetsa upp sig." sa Mondo och klappade Hal faderligt i ryggen. "Nu går vi ut och äter en stor jävla biff."
Hal stirrade på Mondo som om denne inte var riktigt klok.
"Mondo, ibland undrar jag om du inte har en skruv lös... Men vad fan... man måste väl äta."

Innan Hal och Mondo gick ut sprang Hal upp till tjejerna och bad någon av dem gå och hälsa på Tessa.
"Jag gör det gärna." sa Pam, tjejen som stod Tessa närmast. "Och jag vill se hur det är med Joey också."
"Tack Pam." sa Hal.
Han log och gav "sin flicka" en kram.
"Du får berätta för mig om Tessas tillstånd sedan."
Pam nickade.
"Det ska jag göra."

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 22 December

*
"Joey, om du vill gå ner till kafeterian och äta med dina föräldrar så kan jag sitta här hos Tessa."
Joey såg på Dani och log lite.
"Tack, men jag vill inte lämna henne..."
Dani lade huvudet på sned och såg in i Joeys trötta och ledsna ögon.
"Du måste äta lite, hjärtat." sa hon.
Hennes SCA-partner log.
"Det finns det fler som behöver." sa han menande. "När åt du senast, D...?"
Dani tittade upp på Jacob.
"Jag åt middag... igår."

Jacob log ett snett litet leende och klappade sin partner på axeln.
"Middag för ett dygn sedan? Ja men det var ju duktigt av dig Dani." sa han torrt.
Han gick mot dörren.
"Jag går och fixar lite mat. Vad vill ni ha? Pizza? Hamburgare?"
Dani suckade. Men sedan log hon svagt.
"Du ger dig visst aldrig. Gå till Frankie så fixar han gratis pizza åt oss."
Frankie var restaurang-ägare och god vän till Danis pappa.
Jacob nickade och lämnade sjukrummet.

"Dani, tror du att Tessa klarar sig?" frågade Joey.
Hans röst var knappt hörbar och full av oro.
"Kom hit hjärtat." sa Dani.
Hon drog in Joey i famnen och höll om honom.
"Mmmm... jag tror att Tessa klarar sig." sa hon sedan. "Din syster är en tuffing. Hon brukar överleva svåra saker."
Joey höll om Dani hårt.
"Tack Dani. Det känns bra att ha dig här."

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 21 December

*
"Joey, ska du inte försöka äta något?" sa Grant.
"Nej pappa..." suckade Joey. "Jag är inte hungrig - det har jag bara sagt till dig hundra gånger idag..."
Grant suckade.
"Okej, men försök att sova lite iallafall."
Joey skakade på huvudet.
"Jag är inte trött." muttrade han, en aning irriterat.
Hans far gav honom en bestämd blick.
"Du har inte sovit på två dygn..."
Joey suckade.
"Raring," inflikade Barbara. "vi förstår att du vill vaka över din syster, men du behöver vila."
Hon kramade om pojken.
"Din far och jag väcker dig så fort Tessas tillstånd förändras."

Joey slog sig lite motvilligt ner på den tomma sjukhussängen som en sköterska tidigare hade ställt in i rummet.
"Okej," suckade han. "jag vilar väl lite då. Men jag tänker inte sova."
Grant och Barbara kunde inte låta bli att le åt Joeys envishet.
Joey lade sig ner och stirrade upp i taket.
Tio minuter senare hade han somnat.
Barbara stoppade ömt om sin styvson med en filt och återgick till att vaka över Tessa.

Grant tog upp ett fotografi som han alltid bar med sig i sin plånbok. Det var en av hans favoritbilder: En liten Tessa tillsammans i sin mors famn.
Donna och Grant var då nyskilda och bilden hade tagits strax innan Tessa och Joey skulle åka till sin far och vara borta i en vecka.
Tessa hade sprungit fram till sin mor och sagt:
"Mamma, om du längtar efter mig och Joey ska du bara blunda och låtsas att vi är här."
Sedan hade den lilla flickan tryckt sin näsa mot sin mors.
"Här får du en speciell puss mamma."

Grant stoppade ner fotot i plånboken igen och suckade bedrövat. Han tog sin dotters hand.
"Min lilla flicka... vad du ställer till det för dig..."
Han såg på Barbara och hans ögon fylldes med tårar.
"Jag skulle kunna ge mitt eget liv för att Tessa ska vakna upp igen...!"
Barbara kramade om sin make.
"Vi hoppas på ett mirakel istället."

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar

Joey & Tessa's Xmas Calendar - 20 December

*
Grant och Barbara satt, fyllda av maktlöshet, på varsin stol vid Tessas sjuksäng och vakade.
På andra sidan, på sängkanten, satt Joey och såg med förfäran på den märkliga tuben som hjälpte hans syster att andas.
Det hade varit hemskt att se Tessa intuberas, men Joey hade ändå inte kunnat titta bort - som om någon morbid fascination tagit överhanden.
Fast Barbara hade kramat honom och sagt att det berodde på chocktillståndet han befann sig i, inte fascination.

Nu tog Barbara sin styvdotters hand och smekte den mjukt med tummen.
"Jag kom att tänka på när Tessa bröt armen..." sa Grant. "när hon var tio. Då satt du så där med henne."
Barbara log lite åt minnet.
"Ja, det minns jag som det vore igår. Och så tittade Tessa upp på mig och sa: 'Det var bara du som kunde komma Barbara. Det betyder att du älskar mig lite va?'."
Joey log mjukt.
"Ingen annan kunde komma ifrån den där gången när Tessa föll ner från klätterställningen. Pappa arbetade i en annan stat den veckan och mamma var... nånstans... Och du Barbara, du bara rusade ifrån ditt jobb - från ett viktigt möte - så att du kunde vara med Tess på sjukhuset."

Barbara gick fram till Joey och omfamnade honom.
"Lilla gubben... det var självklart för mig." sa hon.
"Jo..." sa Joey. "men jag tror det betydde mycket för syrran."
Barbara torkade en tår ur ögat och såg ömt på Tessa.
"Åh lilla gumman... du har aldrig riktigt förstått hur mycket vi älskar dig va? Din far och jag älskar ju dig och Joey så mycket...!"
Joey brast plötsligt i gråt. Han lutade sig över Tessa och snyftade ner i sjukhusfilten.

Grant reste sig och gick fram till sin son, drog honom intill sig och höll honom hårt.
"Pappa..." snyftade Joey. "hon får inte dö... Om Tessa dör vill jag också dö!"
Grants ögon fylldes med tårar och han kramade Joey hårdare.
"Du får inte säga så min pojke..."
"Men jag klarar mig inte utan Tessa!" grät Joey.

Soundtrack/låtlista
Joey & Tessa's Xmas Calendar