*
Oak Park School.
Oak Park, New York. April 2001
Skolgården i den lilla förorten var dränkt i vårsol och hela atmosfären sjöd av glada rop och skratt från elever som roade sig på lunchrasten.
13-årige Blue Danelli tittade då och då upp på sina skolkamrater, men visade inget intresse.
Han hade inga tankar på att lämna sitt ritblock, som var en av hans dyrbaraste ägodelar, bara för att umgås med några störande ungar som han ändå inte gillade.
Och det var förresten ändå aldrig någon som frågade honom om han ville vara med.
Men det gjorde inte Blue något att han inte blev tillfrågad, han var en speciell pojke som föredrog att få vara i fred. Han gillade lugn och ro.
Ju mer osynlig, desto bättre.
Blue var nu så innesluten i den tecknade värld som han skapade i ritblocket att han inte såg basketbollen som landade vid hans fötter.
Plötsligt uppenbarade sig en skugga över honom där han satt vid kanten av den lilla grässlänten och någon slet ritblocket från honom.
Blue suckade. Han reste sig och sträckte sig efter sitt block.
”Ge tillbaka det.” sa han.
”Ge tillbaka det.” härmade hans klasskamrat, med överdrivet löjlig röst.
Han satte en hand mot Blues bröstkorg och föste omilt bort honom.
Blue förlorade balansen för en sekund och var nära att att falla ner i den stora vattenpölen som aprilsolen inte lyckats torka upp ännu.
Pojken flämtade förskräckt och tog ett steg tillbaka.
Blue hade fobi för mörka vatten där man inte kunde se botten.
I hans mardrömmar brukade monsterlika varelser sträcka upp sina armar för att dra ner honom i vattnet.
Blues antagonist kastade ifrån sig ritblocket. Det landade endast några centimeter från vattenpölens kant.
Blue satte sig på huk och plockade sammanbiten upp sitt block, borstade bort lite smuts från sin senaste teckning.
Hjärtat bultade hårt nu när han befann sig så här nära det mörka vattnet.
Han såg sitt skräckslagna ansikte reflekteras på vattenytan.
Oak Park School.
Oak Park, New York. April 2001
Skolgården i den lilla förorten var dränkt i vårsol och hela atmosfären sjöd av glada rop och skratt från elever som roade sig på lunchrasten.
13-årige Blue Danelli tittade då och då upp på sina skolkamrater, men visade inget intresse.
Han hade inga tankar på att lämna sitt ritblock, som var en av hans dyrbaraste ägodelar, bara för att umgås med några störande ungar som han ändå inte gillade.
Och det var förresten ändå aldrig någon som frågade honom om han ville vara med.
Men det gjorde inte Blue något att han inte blev tillfrågad, han var en speciell pojke som föredrog att få vara i fred. Han gillade lugn och ro.
Ju mer osynlig, desto bättre.
Blue var nu så innesluten i den tecknade värld som han skapade i ritblocket att han inte såg basketbollen som landade vid hans fötter.
Plötsligt uppenbarade sig en skugga över honom där han satt vid kanten av den lilla grässlänten och någon slet ritblocket från honom.
Blue suckade. Han reste sig och sträckte sig efter sitt block.
”Ge tillbaka det.” sa han.
”Ge tillbaka det.” härmade hans klasskamrat, med överdrivet löjlig röst.
Han satte en hand mot Blues bröstkorg och föste omilt bort honom.
Blue förlorade balansen för en sekund och var nära att att falla ner i den stora vattenpölen som aprilsolen inte lyckats torka upp ännu.
Pojken flämtade förskräckt och tog ett steg tillbaka.
Blue hade fobi för mörka vatten där man inte kunde se botten.
I hans mardrömmar brukade monsterlika varelser sträcka upp sina armar för att dra ner honom i vattnet.
Blues antagonist kastade ifrån sig ritblocket. Det landade endast några centimeter från vattenpölens kant.
Blue satte sig på huk och plockade sammanbiten upp sitt block, borstade bort lite smuts från sin senaste teckning.
Hjärtat bultade hårt nu när han befann sig så här nära det mörka vattnet.
Han såg sitt skräckslagna ansikte reflekteras på vattenytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar